Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 17 oktober, 2009

Naglarna är nedbitna. Godiset slut. Bröstet trångt. Vi har just sett filmen Instängd, rekommenderad av FEM.

instängd
Jag ska aldrig klättra ner i nån grotta…

 

Ett gäng tjejkompisar gillar äventyr. Efter en hiskelig kanotfärd råkar en av tjejerna och hennes familj ut för en olycka. Bara hon själv överlever. Ett år senare samlas gänget för att uppleva ett nytt äventyr i naturen. Denna gång handlar det om ett besök nere i en grotta. Grottan ska vara ”safe”, men det visar sig att det inte är just den grottan som är säkerhetsklassad… Och dessutom upptäcker gänget att det finns mystiska varelser nere i mörkret, varelser och en väldig massa benrester…

Filmen är rätt igenom ganska blodig. Tjejerna slår sig till höger och vänster, benpipor sticker ut. Men det värsta är nog känslan av klaustrofobi. De är instängda i grottan, ofta i smala gångar. Känslan av klaustrofobi är hela tiden närvarande.

Läskig, blodig, klaustrofobisk och spännande är vårt, Fästmöns, Fridas och mitt, slutomdöme om filmen.

Read Full Post »

Dagens citat 17 oktober

Fästmö i TV-soffan:

Two tits. Tuttar. Två tuttar. Det ser ut som två tuttar. Ha ha ha… Fast det kanske är det det ska vara, de där två prickarna…

Read Full Post »

Tyst eftermiddag

Den lille mannen har nu fått i sig ytterst lite nyponsoppa, ett par muggar vatten och en päronsplittglass. Han ligger just nu utslagen i en av sofforna, helt borta för världen. Just nu får han ipren av sin mamma. Det är så tyst och stilla här, inte alls som det brukar. Tempen låg på över 39 tidigare idag. Det är inte lätt att vara liten och sjuk och väldigt ynklig…

Vi ska strax börja med dagens middag. På menyn står tacos. Smidigt och gott eftersom var och en kan ta så mycket de vill av de olika saker bordet erbjuder. Barnen får köttfärs, tanterna qournfärs.

Osynliga damen har gett livstecken ifrån sig att hon nu förflyttar sig till nästa kompis. Det känns ovanligt tomt och tyst kanske också för att hon inte är hemma?

Senare i afton blir det troligen filmtajm. Frida fick en massa filmer i födelsedagspresent och hon är sugen på att titta på dem, liksom vi tanter. Johan har suttit ganska tyst på rummet. Man undrar om han jobbar med en blogg eller så???

Read Full Post »

Dåliga humör

Är hemma en snabbis för att läsa tidningen, kolla mejl och blogga. Elias har fått feber och var så risig att han gick och la sig när jag åkte. Har fått i uppdrag av Fästmön att köpa med lite nyponsoppa på vägen hem till honom.

Mamma ringde och berättade att hon eventuellt har en lägenhet på gång. H0n var och tittade på en trea igår. Det låter ju hoppfullt och bra! Nu gäller det bara att jag har möjlighet att åka ner då och då och hjälpa till med utrensning och packning av alla pinaler i huset… Jag erkänner att jag blir trött bara jag tänker på det… Mamma själv sa uttryckligen att hon inte orkar typ nånting av detta…

Dagen började hyfsat, men de flesta verkar vara på dåligt humör idag och sånt smittar av sig. Vädret är dessutom kasst och tiden räcker inte till för det jag vill och borde göra. SUCK…

PS Och dessutom håller en finne på att värka fram på hakan. MORR! Det är väl typ 30 år sen jag var tonåring och hade acnebesvär, eller???

Read Full Post »

Den här veckan har jag blivit ganska förvirrad när jag läser eller hör om ”läget på arbetsmarknaden”. Den ena experten säger si, den andra så och så finns det prognoser som visar sisådär.

Vem ska man tro på, tro på, tro på?

för att citera en sjungande mupp.

Arbetsförmedlingens GD, Angeles Bermudez- Svankvist, en gång ledare för folktandvården i vårt län och Årets chef med mera, sa tidigt i veckan att den officiella statistiken när det gäller ungdomsarbetslösheten är missvisande. Anledningen att hon tycker så att är man har räknat på EU-vis, det vill säga räknat in studenter som söker extrajobb som arbetslösa. Då blir siffrorna fel.

Men senast idag läser jag i lokalblaskan om en jobbcoach som spår tuffa tider och som menar att den värsta vågen av arbetslöshet inte har kommit än. Dessutom får vi räkna med en annan sorts arbetsmarknad när konjunkturen svängt, en marknad där vi kan förvänta oss snabba omställningar och avkrävas synnerligen hög flexibilitet.

Ett yrke som tycks ha en bra framtid verkar i vart fall vara jobbcoachen. Herreminje, jag har satsat alldeles fel, tror jag! Företag som sysslar med jobbcoachning poppar upp som flugsvampar och antalet anställda i dessa företag, liksom omsättningarna, stiger till väders.

Vad gör då jobbcoacherna för alla slantar de drar in till sina företag? Maria Mattsson Mähl jobbar som jobbcoach på ett nybildat coachföretag i Uppsala. Hon säger i en artikel signerad Fredrik Johansson i lokalblaskan:

Ibland har det uppfattats som något lite flummigt, men så är det inte alls. I mötet med den enskilde individen utgår vi från hans eller hennes erfarenhet, intressen och förutsättningar. Sedan är det jobbcoachens uppgift att se utifrån helheten och tala om var möjligheterna finns. […] Men vi är inga jobbfixare, vi förmedlar inte jobb till människor som inte är intresserade av att få hjälp.

När jag läser vad hon säger blir jag minst sagt fundersam. Jag har själv avstått två månadslöner för att få jobbcoachning. Det är rätt mycket pengar. Varför skulle jag välja att ha en jobbcoach om jag inte var intresserad av att få hjälp??? Jag kunde ha gjort betydligt roligare saker för dessa 80 000 spänn, men jag vill faktiskt få hjälp att komma fram på arbetsmarknaden.

När såna som kvinnan som jag citerade ovan har dessa föreställningar om folk som är arbetssökande – att en del inte vill ha nytt jobb (för det är ju det hon säger om vi ska prata klarspråk!) – då kan jag inte annat än ta mig för min panna.

Jag har aldrig trott att min coach ska fixa ett jobb åt mig. Däremot har jag villigt avstått två månadslöner för att få hjälp att komma framåt, att hitta nya vägar, kunna se nya möjligheter, få hjälp med en del praktiskt ”pappersarbete” – och kanske, kanske få hjälp av nån som har kontakter på den lokala arbetsmarknaden.

Nog om mig själv nu, jag självcentrerade varelse! I veckan hittade jag en artikel från TT om att många företag drar tillbaka sina varsel därför att tiderna blir ljusare. Det handlar till och med om tusentals jobb. De allra, allra senaste prognoserna visar nu visserligen stigande arbetslöshet, men uppsägningar och varsel har bromsats och till och med dragits tillbaka. Lokalt funderar jag över Uppsala kommun som sägs ha knappt 100 så kallade ”övertaliga” (fruktansvärt ord!) anställda. Dessa människor – för det är såna det handlar om – lever just nu i ovisshet om framtiden. En framtid som kan innebära att vägar och dörrar i samhället stängs, en efter en. Trust me, I know… Det är den verkligheten jag lever i. Och jag var inte övertalig ens. Det kan jag inte ha varit, inte med tanke på att det är TRE (3) personer idag som sköter mitt gamla jobb.

skrivbordsstol
En ledig stol eller en stol som nån så kallad övertalig har lämnat tom efter sig???

Read Full Post »

Fejan nejan!

Av nån anledning har det börjat ramla in en massa inbjudningar till Fejan (Facebook) och folk som vill ha mig som kompis där i min mailbox.

For your information: jag finns INTE på Facebook. Inte heller har jag några planer på att gå med.

Mina vänner umgås jag med IRL eller har kontakt med via telefon, blogg eller mejl. Ytterligare ett forum känns krystat för mig just nu. 

Så snälla, sluta skicka invitationer till mig via mejl. Skulle det råka vara så att jag finns på Fejan med referens till min e-postadress så måste det vara nån som falskeligen har registrerat mig.

Allt som rör Facebook och som kommer till min box raderas härmed. Jag behöver just den e-post-adressen till viktigare saker. En alternativ e-post-adress finns här på bloggen under fliken CV och fliken Ego. Fast jag vill inte ha nåt dit heller som har med Facebook att göra.

Inte just nu.  OK?

Read Full Post »