Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 22 september, 2009

Exorcisten: Begynnelsen

Filmen Exorcisten: Begynnelsen från 2004 utspelar sig före Exorcisten, filmen från 1970-talet, och i Kenya. Låter det märkligt? I Hollywood är allt möjligt… Filmen visades mitt i sommaren på TV6. Vi kollade på den en hösteftermiddag på DVDn.

Exorcisten begynnelsen
Exorcisten: Begynnelsen ger bakgrunden till filmen Exorcisten som kom 1973.

 

Filmen utspelar sig strax efter andra världskriget. Fader Merrin är inte längre präst sedan han varit med om ”otäcksheter” under kriget. Hans hjälp behövs vid en arkeologisk utgrävning i Kenya, där man har hittat en bysantinsk kyrka. Men där finns också nåt mer…

Fader Merrin är här spelad av en annan svensk, Stellan Skarsgård, än i 70-talsfilmen. Då spelades rollen av Max von Sydow. Stjärnorna avlöser varandra! En annan roll i denna film spelas av Izabella Scorupco, som leker doktor (precis som Pippi).

Den här filmen är otäck. Till skillnad från Alien-filmerna förekommer här blod i mängder i stället för slem. Det är många riktigt läskiga scener, bland annat ett dödfött barn med likmaskar och annat snask. En bra skräckfilm!

Read Full Post »

Allt som oftast kan man läsa eller höra om prioriteringar i vården. Ett hett ämne i nyhetsvärlden. Och borde så vara. För vem äger rätten att leka Gud och bestämma vilka patienter som ska få vilken behandling?

Idag kommer allt fler bättre läkemedel och behandlingar för olika sjukdomar och diagnoser. Dessvärre är dessa nyheter ofta dyra. Vad jag förstår har det bland annat att göra med patent. När ett patent så småningom går ut, blir medicinen ofta mycket billigare.

För oss dödliga innebär de höga kostnaderna att nån måste prioritera vilka av oss som ska få vilken behandling. Vilka av oss är egentligen värda att behandlas? Och är det värt att lindra smärta för några av oss, trots att vår sjukdom inte kan botas?

Stetoskop i ficka
Är det doktorn som är Gud eller landstingspolitikern?

 

Många får inte de mediciner eller den behandling som skulle kunna bota dem eller lindra deras lidande. Skälet är förstås pengar. Så sent som i morse läste jag i lokalblaskan att patienter i Uppsala län med psoriasis inte fått den nyaste och bästa behandlingen på Sjukstugan i backen därför att man är rädd att överskrida budget. I det fallet är det läkarna som är rädda att få bassning av landstingets politiker. För det är ju politikerna som bestämmer, i slutändan, vilka budgetar de olika verksamheterna ska få. Intressant i sammanhanget är då varför just Sjukstugan i backen har dragits med ett jätteunderskott – under flera år. Vad gör man då med pengarna??? För i landstinget finns, vad jag minns, en lista över de läkemedel man rekommenderar att doktorerna skriver ut till sina patienter – och detta ska vara ”billigast-listan”…

För mig är det självklart att jag vill ha bästa möjliga behandling om jag blir sjuk. Men det lär jag inte få. Jag är ju utan jobb och såna prioriteras säkert bort. Dessutom är jag kvinna och prioriteras inte kvinnor ner lite? Homosexuell, dessutom. Nja, inte mycket att ha där, inte… Sen börjar jag ju bli lite till åren kommen också. Stopp och belägg! Vem är det egentligen som sätter kriterierna för prioriteringarna? Vem är det som har tagit sig rätten att leka Gud? Och hur ser riktlinjerna ut? Varför prioriteras patient A framför patient B? Får man diskriminera när det gäller behandlingar? Vem 17 bestämmer? Varför är inte riktlinjerna offentliga, jag trodde att landstingen bedriver offentlig verksamhet?

Många frågor som jag skulle vilja ha svar på. Med mitt förnuft kan jag fatta och inse att det inte finns obegränsat med pengar. Men när det kommer till smärta och sjukdomar, vill vi inte alla få del av de senaste behandlingarna och läkemedlen? Vem bestämmer vem som får vad?

Read Full Post »

Höstdagjämning

Idag är det faktiskt höstdagjämning, såg jag i bordskalendern. (Ja, jag har min gamla filofax som bordskalender på skrivbordet hemma nu.) Dag och natt är lika långa. Men hösten är olika långt kommen i landet, enligt vädergubbarna och -gummorna.

Här i Uppsala är det mörkt, grått och lite regn i luften idag. Det SER kallt och ruggigt ut, det blåser lite, men det är ovanligt varmt för årstiden. Det kände jag när jag tog de 156 stegen från hemmet till garaget. Jag var nämligen tvungen att åka och handla lite lunch och middag till oss samt även lite näsdroppar till min sjukling.

Höstträd2
En annan höstbild på det vackra trädet som stod utanför mitt arbetsrumsfönster till dess trädmarodörerna gick omkring med listor och flera träd på baksidan sågades ner.

 

Mer motion blir det just inte idag än de 2 x 156 stegen. Mitt hem är min borg – eller rättare sagt, jag försöker återinta min borg. Det går lättare när jag har min sötnos här. Men jag trivs fortfarande inte alls.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

I morse vaknade jag med en karl i sängen. Trodde jag. Men det var Fästmön vars förkylning och halsont nu brutit ut ordentligt. ”Nån” drog timmerstockar hela natten och i morse, när jag frågade om läget, hördes en manlig, djup basstämma:

Jag tror det har brutit ut nu…

Så idag blir det inte mycket bloggande! Jag ska pyssla om min kära och dutta alldeles förskräckligt. Närå, lite lagom. Sen håller jag på att jaga dammråttor i hörnen också, det behövs! UFF!

Vippa och gummihandskar
Mina favoritverktyg! Fast handskarna är utbytta.

 

Ska ge växtligheten lite vatten nu och sen kolla om sjuklingen vill ha nån frukost innan jag fortsätter med dammsugningen. I eftermiddag blir det nog en tur till apoteket så att vi får hem näsdroppar och kanske nåt för halsen. Och nåt ätbart.

Middag funderar jag som vanligt på. Det är ju inte så mycket gott man är sugen på när man är förkyld och det känns som taggtråd i halsen. Igår kväll blev det tomat- och skogssvampsoppa. Det låter superavancerat, men är helt enkelt ett paket Kelda tomatsoppa blandat med ett paket Kelda skogssvampsoppa. Bara att koka upp i en kastrull och vispa lite under tiden. Skitgott! Mamma blandade alltid tomat- och champinjonsoppa när jag var barn, så jag gissade att det skulle funka. Soppan blev rund och mild och inte så vass i en sårig hals.

Nope, bäst att sjuksyster/lokalvårdarinnan fortsätter! Det är ju snart frukostrast!

Read Full Post »