Ett värmande mejl från en av vännerna

Igår kväll hade jag fått ett otroligt fint mejl från en av mina vänner. Det är så fint och jag blev så rörd av orden att jag ännu inte kommit mig för att svara. Men jag ska. Först vill jag dela med mig lite av denna äkta vänskap, jag hoppas att min vän inte misstycker..? Jag låter henne vara anonym och jag har lyft bort vissa delar av hennes text.

En kaxig jävel? Jag har lite svårt att förstå det, bara för att du inte är Emo och har en Hello Kitty-handväska eller vadå? Det är väl bara att läsa? Du är en av de mest oförblommerat kärleksfulla människor jag stött på och du har omtanke så det räcker till för alla som kommer förbi och behöver det.

… ditt mående måste tära enormt … du lägger d/sig vinn att visa … uppskattning, respekt, beundran och kärlek … och man stannar inte av välgörenhet när det är tufft, man gör det för att man tror på den andra och på det man har tillsammans.

Det är så jäkla lätt att börja tvivla på sig själv och tycka att man enbart är en pest och belastning för omgivningen. Visst finns det människor som är det, såna har jag känt i mitt eget liv. Men jag kan inte riktigt förknippa sån egoism och svaghet med dig, vännen.

Stum står jag inför orden och Vännen. Tofflan är mållös, för en gångs skull… Kan bara säga TACK, för mejlet kom när jag bäst behövde det!