Tänk dig två män, fastkedjade i fötterna och mellan dem ett blodigt lik. Mörker. En gammal offentlig toalett. Och så var sitt mystiskt band i männens fickor. För att bli fri ska den ena mannen mörda den andra…
Tofflan sågar inte Saw, tvärtom!
Igår kväll visade Kanal 5 skräckfilmen Saw från 2004. Filmen är egentligen en bearbetning av en kortfilm som kom året innan. Mördaren i filmen – eller filmerna, för det har gjorts ett antal uppföljare (tror det finns upp till Saw VI) – kallas Jigsaw (av jigsaw puzzle, ett ”snirkelutsågat” pussel). Jigsaw är i sanning vidrig. Den här filmen flödar över med vidrigheter, för övrigt. Men trots att det är mycket ”splatter” har den en psykologisk sida som fascinerar mig – denna att mördaren mycket sofistikerat lurar sina offer i fällor som de kan bli fria från om de klurar ut hur. Detta samtidigt som han finns nånstans på första bänk och observerar. Rysligt läskigt!
Trots att filmen inte började förrän 23.40 och slutade cirka två timmar senare höll jag mig vaken. Den var helt enkelt för bra för att sova till. Fästmön kikade en stund men hade sett den tidigare, så det var tur att Fritiof höll sig vaken med mig och tittade. Nästa lördag visar Kanal 5 uppföljaren, Saw II. Den ska jag förstås se!