Suuur tant!

Uff! I kväll är jag sur. Sur sur SUUUUUUUUUR! Ingen särskild anledning, men ändå. Blev skitsur när barnena inte visade tillräcklig entusiasm inför kvällens supé: fiskbullar och mormors färskpotatis. (Vem skulle hoppas och skutta i glädjedans över den menyn?..) När Elias blev irriterad på ett datorspel fräste vi åt varandra, så jag gick in i Fästmöns sovrum och la mig och läste en stund. Idag är jag inte rolig alls! Sur och barnslig värre.

Sur, SUR, SUUUUUUUUUUR!

 

Försökte hjälpa Lillan med engelskaläxan lite, men hon är så duktig och smart att hon fixar det mesta på egen hand. Emellertid misstänker jag att det är fredagens kräftskiva som mest planeras framför datorn just nuoch inget skolarbete…

Storebror sov över middagen (vad gör di med barnena i skolan, egentligen?) och kom ut ur sitt rum en och en halv timme efter maten. Men jag kan vara lugn, jag ser att överblivna fiskbullar blivit uppätna senare! Vill ju inte att blivande styckmästaren svälter ihjäl…

Lillasyster har tråkigt i afton och tittar ut till mig i köket då och då. Hon har haft en… tuff och… låt oss säga ”fysisk” dag i skolan idag – I will say no more.

Fästmön och jag la oss att läsa var sin bok efter maten och jag försökte få Elias att ta en egen bok och lägga sig mellan oss och läsa. Dessvärre tröttnade han rätt fort och ville hellre leka fis-leken och annat skoj.

Ja en ganska typisk onsdagskväll ute i Förorten, förutom att jag är suuuur suuuuur suuuur! Men bara på mig själv för att jag är så trist och tråkig och har dåligt tålamod.

En svart bak ger jag till mig själv i kväll…

Read Full Post »

Stress och städ i rymden?

Läste nyss i en av kvällsblaskorna att Christer Fuglesang har haft sin stressigaste dag uppe i rymden. Igår ledde han det viktigaste uppdraget: att koppla in en ny modul med last till besättningen på ISS. Men hallå! Har man Ingen Som Städar i rymden också??? Då förstår jag hur skitigt det är där uppe… (Notera att länkarna kanske är felaktiga!)

Read Full Post »

Farbrödernas dag på Willys

Idag kan man inte säga annat än att det var Farbrödernas dag på Willys! Se nedan, bara:

• Redan efter att entrédörren bräkande som ett får (en farbror bagge?) släppt in mig siktade jag farbröderna i kostym som hade bolagsstämma i kioskområdet.

Kanske denne farbror deltog i bolagsstämman idag???

 

• En söt liten farbror med korta brallor och gullig uppnäsa siktades också i entrén.
• En typisk medhandlare, det vill säga en farbror som följer med frun och bär varor och skjuter varuvagn, observerades vid köttet.
• En farbror i shorts och vita knästrumpor sprang omkring vid pålägget. Jag undrade stillsamt i mitt inre om det inte var lite för kallt för shorts idag…
• En annan söt liten farbror i stickad väst och tuffa, slitna jeans noterades vid kaffet.
• En farbror i randig tröja med gräsliga färgkombinationer – ljusblått och neongrönt – syntes noggrant välja tandkräm.
• En bastant farbror tvingades på grund av sin storlek stå i två kassaköer. Willys kassor är alldeles för smala!
• Tre skalliga farbröder i olika åldrar stod på rad efter varandra i kön bredvid.
• En tofflig tant (jorå, där fanns en och annan!) köpte den gräsliga och braiga filmen Farbröder, nej Män som hatar kvinnor. Bara för att Willys hade ett sånt bra pris på den och jag vill äga den! (Jag har ju sett filmen på bio.)

Read Full Post »

Ett original har lämnat jordelivet

I morse läste jag i lokalblaskan och på TV4 Upplands hemsida att ett av stadens original lämnat jordelivet. Doktorn, landstingsmannen och politikern Nils Brage Nordlander avled i dagarna, 89 år gammal.

När jag lärde känna Nils Brage var det i tjänsten. Han arbetade då som doktor, men var även engagerad i Folkpartiet.  Allt som oftast stod Nils Brage utanför dörren på jobbet och pockade på uppmärksamhet. Stundtals upplevde jag honom som ”besvärlig” och ”krävande”, men så här i efterhand kan jag också tillägga ”engagerad”, ”kunnig” och ”världstillvänd”.

Nils Brage kom för det mesta farande (sic!) på sin velociped, med baskern på svaj och byxbenen ohippt clipsade med cykelklämmor. Portföljen i högsta hugg, en vass replik på tungan och med en framåtlutad gång tog han landstingshusets korridorer i några få kliv med sina långa ben.

Nils Brage ville jobba som doktor även efter pensioneringen, men husläkarsystemet satte stopp för det med de regler som så småningom infördes. Hans engagemang i landstinget började emellertid redan 1954. Till landstingsfullmäktige invaldes han 1958. Under åren 1973-76 och 1988-91 var han fullmäktiges ordförande.

Ett av mina bästa jobbminnen av Nils Brage, denne färgstarka personlighet, var den så kallade ”tapetboken” jag gjorde en höst i början av 1990-talet. Jag gjorde formgivningen och originalarbetet alldeles själv och det var min första riktiga fyrfärgstrycksak. Den enda som inte var ”mitt” var texten och fotona. Fotona togs av den lysande fotografen Lennart Engström (med undantag för porträttbilden på baksidan som togs av Gunilla Stark) och texten baserade sig på ett tal som Nils Brage Nordlander höll vid en landstingsmiddag 1991. ”Tapetboken”, som egentligen heter Rikssalstapeterna i Uppsala slott, blev en liten presentbok i mjuka pärmar, i fyrfärg och med ett lite annorlunda format för tiden. Nils Brage var minst sagt annorlunda att arbeta tillsammans med…

”Tapetboken” innehåller såväl intressant text samt vackra bilder. Bilden på bokens framsida är något beskuren.

 

Baksidan av ”tapetboken” med porträttbild av Nils Brage Nordlander. Baksidan är beskuren i underkant.

 

På den tiden hörde jag också till de rökandes skara. Nils Brage var känd anti-rökare och vid ett tillfälle kom han på mig när jag stod på bakgården och blossade. Han stegade resolut fram till mig, spände ögonen i mig och sa skarpt:

Du vet väl att alla dina tänder ramlar ut om du röker???

Ett landstingsoriginal har gått ur tiden. Kvar finns… tja, vad då? Vet DU vad landstingspolitikerna heter och hur de ser ut?

Read Full Post »

Tröttig tisdag

Igår träffade jag så äntligen gulliga, peppiga L8 för en lunch. Eller snarare var det som back in the old days, en arbetslunch, snudd på. L8 ska ha ett varmt tack för att hon tror på mig, för att hon lyssnar på mig, står ut med mig när jag beklagar mig samt hjälper mig med än det ena, än det andra. TACK, vännen! Och TACK för att du bjöd på lunchen – nästa gång är det jag som står för notan!

Det kändes som om jag hade blivit överkörd av en långtradare efter lunchen när jag åkte för att hämta Fästmön från jobbet. Jag kände mig helt, totalt jävla slut i rutan. Det gjorde Anna också, men skillnaden är ju att hon faktiskt hade jobbat, jag hade träffat en kompis och haft trevligt och borde inte ha varit så slut.

Samtidigt var det ju så att  fick jag en del ”uppgifter” av L8, bland annat att kontakta en massa folk, och det är sånt som känns otroligt jobbigt, på gränsen till djupt komplicerat just nu. Jag känner inte att jag har nån kraft att marknadsföra mig och mina kompetenser, vissa dagar är jag mest värdelös, tycker jag. Kompetenserna finns bara på pappret, känns det som. Jag är som en båt – fast utan några åror. Men då är det skönt att ha peppare som L8 och Anna omkring sig för man känner sig inte lika ensam samtidigt som man får veta att man duger. Och jag lyssnar verkligen på det ni säger, det ska ni veta!

Mitt liv känns som en båt utan åror ibland.

 

For hem med Anna, slängde mig fem minuter ovanpå bingen och grinade för jag var så trött – Anna lika så. Sen var det bara att fixa till fejan och dra iväg och hämta Elias från skolan/fritids. Personalen hittade honom inte först, så jag blev lite orolig en stund, men han var förstås ute och lekte. Tillbaka till Anna igen blev det en kopp kaffe och en kort stunds vila innan det var dags att steka korv till de utsvultna barnena.

Anna och Jerry skulle på föräldramöte på kvällen, så jag och Elias skjutsade Anna till Jerry eftersom det är gång avstånd till skolan från hans hem. Anna var fortfarande jättettrött och Jerry hade inte hunnit äta nåt efter jobbet, så det var två hängiga figurer som traskade iväg till skolan.

Elias och jag for hem igen och spelade lite bingo när jag hängt en maskin tvätt, men spelet var rätt trist tyckte vi båda två. Elias har snöat in på ett datorspel som heter Rollercoaster och efter en hel del tjat laddade jag hem en demoversion av spelet. Sen satt den lille mannen där och lirade fram till läggdags, ungefär. Tror inte att han märkte att jag var iväg och hämtade hem hans mamma.

Att skapa nöjesfält på datorn är tydligen väldigt fängslande för sjuåriga pojkar…

 

Anna och jag var som sagt jättetrötta igår och gick och knoppade in före klockan 22. Vet inte om det berodde på att det var 70-års-dagen av utbrottet av andra världskriget eller vad som gjorde att jag kände mig så bombad. Att Anna är så skittrött är mer förståeligt, för hon har ett fysiskt jobb och vad jag förstår är det superstressigt där i princip jämt nu för tiden. Men jag som inget gör…

Nu är jag hemma i min egen håla och ska ägna mig åt lite hushållsarbete. Har vikt lakan, vattnat blommor och nu väntar en strykhög stor som ett berg. Men Anna ska inte hämtas förrän efter lunch idag, så jag hinner nog med. Bara axeln inte börjar krångla… Igår kväll hade jag verkligen jätteont och nu börjar det bli så besvärligt att jag tror att jag måste kontakta doktor Anders för att få lite inflammationshämmande. Misstänker annars att det är samma problem som med den andra axeln och det slutade med artros, operation och bland annat bortknipsning av knappt en centimeter nyckelben… Uff…

Read Full Post »