Inside king Michaels castle…

Fastnade framför TV3 i kväll och den amerikanska dokumentären Inside the Michael Jackson Mansion: Never can say goodbye. Kameran och två vittandsleende programledare förde oss med in i huset, slottet, där popkungen bodde med sina barn sin sista tid i livet.

King Michael

 

Efter en kort introduktion om Michael Jacksons tidiga karriär och alldeles för kort om hans tidiga liv, får vi träffa ytterligare en vittandsleende person, den kvinnliga mäklaren som ordnade detta slott till honom. För ett slott är det i sanning! Åtta sovrum, ryskinspirerad biosalong, 13 badrum, gym, biljardrum, en enorm trädgård, en olympisk simbassäng… med mera med mera. Ett slott i tre våningar om totalt 1 800 kvadrat. Stum och helt fängslad följer mina ögon och öron varje sekvens, varje bild.

Trädgården är som en jättepark, nedsänkt 15 meter och omgiven av träd. På så sätt blev den mycket avskild. Vattenfall, jacuzzi, eldstäder, massor av träd. En underbar plats, helt enkelt, för en man som inte kunde gå till och njuta av en vanlig park med sina barn.

Inredningen i huset är mycket smakfull. Materialen i golv, väggar, dörrar, tak är utsökta och består av ovanliga träslag och stenarter. Marmorn i badrummen är så otroligt vacker och Jerusalemstenen i golven på verandorna utsökt. Kalkstenen i balustraderna på verandorna är fransk och väldigt unik.

Konstverken är fantastiska. Huset är fullt av antikviteter och man undrar hur Michael Jackson fixade det med tre små barn som ändå var just barn och som behövde rasa omkring… Men inte ett spår av chipsfeta fingrar, kladdiga saftfläckar eller smulor…

Mot slutet av programmet får vi följa med ända in i Michael Jacksons sista sovrum. Då blir det smaklöst. Inte ens som död får han vara ”privat”. Lika smaklöst och inte särskilt trovärdigt blir det när några av hans vänner – och mäklaren! – uttalar sig om vilken fantastisk person och far Michael Jackson var. Detta var riktigt onödigt. Det skulle vara ett program om Michael Jacksons sista hem, huset. Det borde ha stannat därvid, det var ju en annans, blott lånat, för att parafrasera en svensk poet.

Michael Jackson hyrde detta vackra hus sedan januari i år. Tanken var att han skulle bo där med barnen tills turnén var över. Nu hann han inte ens påbörja turnén.

Read Full Post »

Söndagssolo

Fästmön är körd till arbetet där hon ska befinna sig ända fram till klockan 21.30 i afton. Dessa ensamma kvällar är så fruktansvärt trista. Bara skit, det vill säga sport eller värdelösa gamla filmer, är det på TV också. Jag läser och läser så ögonen går i kors, men till slut tröttnar jag på det också. Söndagssolo är inte alls nåt kul! 😦

Tog en tur till ICA Heidan för att inhandla lite förnödenheter. Det lär bli så i veckan att jag käkar en del frukostar här och är hos Anna mest om eftermiddagarna och kvällarna. Mötte en före detta kollega från ”huset” i affären. Jag hälsade tydligt och fick en lite avmätt vinkning till svar. Men ändå. Jag fick en vinkning. Fast lite ledsamt känns det, trots allt. Var jag inte värd mer? Nej, nu får jag sluta tro att jag är/har varit nåt och tatuera in Jante-lagen på näthinnorna!.. 😯

Körde en maskin svart tvätt idag på förmiddagen och nu tvättar jag en sunkig utflyktsfilt som har legat i bilen hela sommaren – när den inte har använts att spilla på…

Går för fullt i badrummet.

 

Har jobbat en del med min kontaktlista i veckan och senast alldeles nyss, medialistan är väl i det närmaste klar. Sen är det kanske dags att ta kontakt med revisorn och få lite hjälp med diverse praktiska prylar. L8 ska jag träffa på tisdag lunch och hon har varit en peppningskälla i detta, verkligen! Så jag hoppas att hon läser detta och ser att jag faktiskt lyssnade på henne! 😎

Vi sover nog i stan i natt, Anna jobbar ju till sent. I morgon bitti ska jag dessutom skjutsa henne till Sjukstugan i backen där hon ska på ett läkarbesök. Eftersom undersökningen gör henne lite ”disabled” tror jag att det är bra att jag är med som ledsagare och chaufför.

Read Full Post »

Lögn, förbannad lögn, statistik?

Ja jag erkänner! Jag ÄR skitintresserad av att följa besöksstatistiken på bloggen. Det ÄR skitkul att se varifrån folk kommer, till och med vilka länder de kommer ifrån.

Intressantast av allt är HUR folk hittar hit. Jag har ett par återkommande besökare som söker på ”gummihandskar” respektive ”gult porslin” och hamnar på min blogg. Man undrar om det är pervon, städmaniker eller antiksamlare? Eller kanske bara såna som inte vill ge sig till känna på annat vis? Eller kanske en och annan som vill få sig ett städtips eller rentav en städkick? Kan ju behövas i vissa fall…

Nån söker på ”tofflan den tragiska” och visst är jag väl tragisk! Jag är patetisk också, har nån sagt, så nu kan man söka på ”tofflan patetisk” också eftersom jag ju skrivit det i denna mening. En annan genväg att hitta hit utan att avslöja sig för mycket är att söka på ”balkong balle”. Subba går också bra. Ja ja, jag är bara glad att jag kan roa alla som har så fulltecknade liv men trots det har tid att söka sig hit. Besöksstatistiken höjs ju dessutom.

En tragisk och patetisk figur, fotad av Fästmön.

 

Men det klart. Alla ÄR inte lika välkomna, fast om det roar folk som en gång haft en plats i mitt liv att följa det, så var så goda då. Det liv jag har nu är inte särskilt intressant och för övrigt, som sagt, ganska tragiskt. Skillnaden är att jag har kärlek och vänner nu i mitt liv – och det är sånt som ingen statistik i världen kan räkna.

Read Full Post »