Kvällens Antikmagasinet i Svt 2 handlade om August Strindberg som målare. När Strindberg gör sina första målningar, i början av 1870-talet, målar han det ögat ser. Men 20 år senare målar han det kroppen känner – och inte ens med pensel.
En mångsidig man!
August Strindberg var en fantastisk konstnär, författare, fotograf med mera. Många av hans målningar visar hav, himmel, stränder. Även där ser man längtan – och trotset. För vilken annan konstnär använder till exempel en bunsenbrännare för att få fram svarthet i en tavla?
Strindberg och Munch gör skandal i Berlin med sina konstverk. Verken visas på ett mindre ställe, men skapar sån uppståndelse att de hängs ner av polis. Så småningom flyr Strindberg vidare till Frankrike och den konstnärliga friheten där – i lag med vänner som Gaugin, Rhodin och Renoir.
Knut Knutson hade i kvällens program sällskap i studio av bland andra konstexperten Claes Moser. Ett mycket intressant program – om mycket intressanta verk!
Lite kuriosa: Strindberg var själv en av dåtidens mest avbildade kändisar!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag tycker hans målningar är helt fantastiska, i mina ögon är han den absolut bästa målare som nånsin har funnits i Sverige. Man kan bara kolla på hur mycket de går för på de stora auktionerna. Visst är det ironiskt, hans böcker är också lysande och han är världsberömd som författare, men om hundra år skulle jag faktiskt gissa att de då levande hyllar honom som konstnär i första hand. Jag är totalavis, hur kan man måla så? Och ingen utbildning! Den enda inspiration och måhända vägledning han hade var att han umgicks med andra konstnärer. (Kanske är det det hänger på!) :-O
Anna-Karin: Fru Klon och jag lärde känna varandra tack vare Strindbergs målningar! 😀
Oj! Vad häftigt! Hur hittade du och jag varandra egentligen? Jag har ett starkt minne av att du dök upp på min blogg en dag och på den vägen är det. Men i vilket sammanhang det var kommer jag inte riktigt ihåg. 😀
Anna-Karin: Jag såg att du fanns på QM och mindes att jag läst dina böcker med stor… beundran. Sen vet jag inte om jag hittade nån länk till din blogg där eller via nån annan, kan vara via nån annans blogg… Minns inte… Fru Klon och jag träffades via QX, där jag skrev nåt om att jag gillade hennes sidbild, ett av Gustens verk från gula perioden!