De yngre muntra flodhästarna och aporna hade samlats i skymningen. Detta medan den äldre generationen lojt dragit sig undan regnet. De ystra djuren, på väg att bli könsmogna, flabbade halva natten, stinna av vad besökarna trots matningsförbudet försett dem med. Deras flabbande går oss djurskötare på nerverna. Det låter nästan mänskligt, men när man sen tittar närmare ser man endast djurkroppar som utstöter läten på hög volym.
Muntra, flabbande flodhästar.
Apberget är på väg att iordningställas. Den kompakta gamla hanen har fullt sjå att hålla reda på flocken och samtidigt lägga sig i arbetet. De yngre gorillorna håller sig undan, naturligtvis rädda för att få dra sitt strå till stacken.
Kamelerna gav sig ut i skymningen, mitt under värsta ösregn och vid den timma de vanligen brukar vila på. I morse vandrade honan ensam och oroligt, med pucklarna svängande fritt, av och an innanför stängslet. Hade de andra gett sig av?
Djuren är verkligen oförutsägbara. Det roar mig emellertid att då och då grundligare observera dem i sina burar (betänk att jag ser dem varje dag). De är ju inte särskilt diskreta som vi människor kan vara, utan de spelar upp sina privata scener för öppen ridå utan betänkligheter – bara du betalar ditt inträde.
ibland kan de bara vara för mkt. har lagt in en film som du nog tyckker är rolig