… men det var inte på grund av att den var så spännande, tyvärr. Naturligtvis gällde det frågan om vem Lars Kepler är som gjorde det hela så spännande. Som litterärt verk är Hypnotisören inte nåt i A-klassen. Ledsamt, men sant.
En tjock bok, men ganska liten, ärligt talat…
Diskussionens vågor om Lars Keplers riktiga jag har gått höga i media och i bloggvärlden. Detta har överskuggat själva berättelsen Hypnotisören. Och tur är väl det. Jag tror inte att den 572 sidor tjocka boken hade blivit nån försäljarsuccé annars. Boken är nämligen inte särskilt bra.
Boken inleds med ett bestialiskt mord på delar av en familj. En spännande mördarjakt startar och snart har man tack vare hypnotisören ringat in mördaren. Då kidnappas hypnotisörens son. En läskig och bra början – men sen ”ballar det ur”…
Ett vanligt fel i debutromaner är att författaren vill berätta/säga för mycket. Lite grann är det så i denna bok också, trots att Alexander Ahndoril redan tidigare har skrivit såväl böcker som pjäser. Bland annat skrev han för några år sen en ganska uppmärksammad bok om Ingmar Bergman, Regissören. Hans hustru och andra halvan i Lars Kepler-duon, Alexandra Ahndoril, är även hon författare sedan tidigare. Man kan ju bara spekulera i varför man valde att skriva Hypnotisören under pseudonym. Det yttersta syftet är nog det sedvanliga: att tjäna pengar genom att skapa spekulationer om vem som egentligen skrivit boken och på så vis få uppmärksamhet och sälja stora upplagor.
Förutom att Hypnotisören innehåller flera berättelser – inte enbart de två ovan nämnda – känns den bitvis väldigt rörig. Särskilt mot andra hälften av boken blir det tydligt att den kanske är skriven av två olika personer, en av varje kön, dessutom.
Nåja, en stunds nöje har boken berett mig. Den har fått mig att klia mitt huvud och fundera, gissa, chansa, spekulera, blogga etc. Att boken är skänkt av en god vän gör den också värdefull för mig. Tack, söta fru Zophie Klon!
En snokande kärring fick en stunds nöje och intellektuell stimulans av Hypnotisören.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Hanki oma elämä 😉 Muista se!
Visst var kortet bättre än boken *s*? Jag hade större nöja av det i alla fall.
Kram från vampyren och matten!
Fru Klon: Kortet var bra, men min finska inte riktigt lika bra. Kan man få en korrekt översättning? Jag får till det på ett ungefär! Men bilden var skitkul!
Hälsa vampyren!
Det betyder ungefär: Fy f-n vilka typer som bor i samma hus som Tofflan!
Anna-Karin kan säker översätta det lite mer korrekt, men jag anser att man måste tillåta sig lite kreativ översättning ibland!
Valpen sa att hon älskar tofflor (bevisligen är det sant, 1.4 tofflor är redan sönderälskade) och ser fram emot att ses!
Kram!
inget nytt under solen.. ligger du i hängmattan?? näe då det vet jag att du är alldeles för bekväm för…
godnatt eller godmorgon eller vad det nu blir
Fru Klon: Oki, kreativ översättning köper jag! 😛 Vampyren kanske behöver sätta tänderna i en riktigt kraftig Toffla!
Charlotte: Just nu är det morgon. Den är inte så god. Jag är skittrött…
Jag har läst Hypnotisören, satt med darrande händer ända in på natten – den var ju helt underbar! Vad kan man säga? Jag fattar inte hur någon kan vara så negativ till en så spännande och originell bok!
Eva: Jag tycker att den blir för rörig, den blandar ihop flera berättelser. För mig funkar inte det. Jag å min sida fattar inte hur nån kan kalla boken ”helt underbar”, men var och en har rätt till sin åsikt.
Annars VAR det spännande läsning för min del – men spänningen låg främst i att gissa vem Kepler var. Sen blev det liksom antiklimax, tyvärr.