Därför kan vi inte slippa heterosarna under Pride!

Alexander Bard, Amanda Brihed, Seved Monke och Louise Persson skriver i en debattartikel på Newsmill om att HBT-rörelsen har problem med sin kvinnosyn. De tycker att det är dags att HBT-rörelsen tar årets Pridetema Hetero på allvar eftersom de anser att gaykulturen själv har fastnat i heteronormativiteten. Jag studsar lite när jag läser inledningen, men sitter sen stilla på min röv och tar in. Fan, Liberti, som skribenterna företräder, har ju rätt! Kanske inte i allt men i väldigt mycket. Det känns som att jag får ögon och öron öppnade…

 

För ett tag sen skrev jag här ett ganska kritiskt inlägg kring årets Pridetema. Jag förstod inte varför det skulle vara hetero! Jag menar, Pride är ju till för alla oss som INTE är hetero, varför ska heterosarna få ta så mycket plats även på vår Pride? Varför kan vi helt enkelt inte få slippa heterosarna, åtminstone under Pride?

Visst har Sverige uppnått mycket bra saker, framför allt genom lagstiftningen, i HBT-frågor, men som debattskribenterna ovan skriver,  jag citerar:

Det är väl bara stolligt religiösa länder som fortfarande håller på med HBT-hat? Om det ändå vore så enkelt. Kampen är inte över bara för att vi tror oss ha kommit längre än Litauen. Den politiskt korrekta acceptansen är bara en början, en anständighetens yta, vilket bevisas av att den begränsas till en kategori åt gången.

Skribenterna menar att debatten som sådan behövs för att vi ännu bättre ska förstå hur vissa normer begränsar oss och faktiskt förtrycker oss väldigt mycket. De menar att det handlar om att heteronormativiteten genomsyrar och styr våra liv.

Vidare lyfter de fram 70-talets gayrörelse med mäns

kulturella besatthet av kvinnliga karaktärer

Emellertid är dessa kvinnliga karaktärer trasiga, dessa ideal är våp, frustrerade och omyndiga. Skribenterna anser därför att gaykulturen fastnat i heteronormativiteten och behöver se på sig själv med självkritisk blick så att den inte blir

en banal parodi på heteronormen.

Skribenterna menar vidare att normer behövs i samhället. Men normer måste utvecklas så att samhället blir också utvecklas och blir bättre. Vi kan inte bara sitta stilla och hålla fast vid vissa saker. Utveckling ska ju leda framåt. Feminismen och HBT-rörelsen måste mötas och föra en gemensam kamp mot könsneutralitet bland normerna.

Samhället är idag intolerant mot alternativa sätt att leva. Detta på grund av att kärnfamiljen forfarande härskar, trots att den är förlegad. Detta innebär att även heterosarna drabbas av förtryck, menar skribenterna. Som exempel lyfter de fram att polygami inte är tillåtet, att det är svårare för ensamstående att adoptera barn, att det finns lagar kring surrogatmödraskap med mera. Och varför låter vi dessa gamla åsikter om kärnfamiljen styra vårt samhälle när de flesta familjer idag faktiskt inte är några kärnfamiljer???

Transsexuella är en annan grupp som skribenterna lyfter fram, förutom kvinnorna. Varför sjukdomsförklaras transsexuella, varför tvångssteriliseras transsexuella när de könskorrigeras med mera? Det är ju inte klokt!

Jag är helt matt efter att ha läst denna debattartikel där skribenterna så lysande sätter fingren på en rad märkligheter som existerar idag i samhället och som vi alla, även vi HBTQ-folk, bara accepterar utan att tänka efter.