Nu måste jag göra en korrigering av inlägget som handlade om min pappa, Pappi. Jag skrev det i maj, tror jag. Hur som helst, här kommer en mer korrekt version av delar av den texten:
Pappi skickades till Sverige från Finland som 15- eller 16-åring över en sommar under andra världskriget, för att få slippa bomber och granater och för att äta upp sig lite. Han kom inte till nån bonde utan till en fabrikör i Jönköping. Denne lät Pappi jobba hårt och oavlönat – fabrikören och hans hustru var nämligen otroligt snåla. När fabrikörens hustrun fyllde 50 år hade Pappi inga pengar att köpa nån present för. Detta skämdes han över så han cyklade till Metodistkyrkans semesterhem Framnäs, nära Gränna. Sträckan Jönköping – Gränna är på ungefär fem mil. Där blev han kompis med arrendatorns (bondens) son Gunnar.
Efter sommaren skulle Pappi tillbaka till Helsingfors mitt under brinnande krig. Av den rike, men snåle fabrikörens hustru fick han då en (1) smörgås att ha med på båtresan (ett dygn, minst) som matsäck. Pappi sparade och sparade på sin macka och han vågade inte försöka köpa nåt mer ätbart på båten eftersom han inte visste om han skulle kunna betala. Slutligen åt han sin macka. När han så anlände till Helsingfors var han förstås vrålhungrig och räknade med att få mat hemma hos farmor och farfar. Då gick flyglarmet. Pappi tvingades ner i ett skyddsrum – över natten. Nån som betvivlar att det var en vrålhungrig 15-16-åring som satt där?
Han fick bara en macka…
Dessa scener ska vi ha framför ögonen när vi goffar och smäller i oss en massa onyttigheter så kanske vi skänker en tanke till dem som inte har så mycket att äta och till dem som dessutom befinner sig i krigshärjat land.