Veckan inleddes med ett besök på den vid det här laget ökända affären Willys på Råbyvägen, eller Willys Gränby, som butiken egentligen heter. Men det vägrar jag att kalla den, den ligger fan inte i Gränby utan i Nyby! BAH!
Redan inledningsvis blev jag mycket irriterad eftersom de små vagnarna, med plats för två varukorgar, var slut och jag skulle handla ganska mycket. En stor varuvagn hade fått mig att se töntig ut när jag skulle in på Töntarnas paradis – så mycket skulle jag ju inte ha – och nån tönt kan jag ju inte vara eftersom jag är rapportör!
Nu kör vi varuvagnen, den som har nån. (Andra fick minsann kånka armmuskler och axlar ur led 😦 ):
- Vid pålägget siktades en kvinna som var utsmyckad som en julgran. Funderade i mitt stilla sinne om hon gjorde praktik på Willys som spådam…
- En medelålders dam med kort grått hår hade massor av järnskrot i ansiktet. En magnet så hade hon fastnat! Dessutom hade hon skitfula röda gummistövlar med nedvikta skaft.
- En anställd med tvåfärgat hår i mycket ojämn frisyr syntes vid grönsakerna. Skitfult! Hade lust att ta fram saxen genast!
- En stor och fet unge, helt klädd i rosa, hade lyckats klämma sig ner i en varuvagn. Tror larmet gick när hon försökte krångla sig ur lite senare.
- Ett heteropar (ja, det är OK med heteropar!) grälade med höga röster om vad som skulle ner i vagnen och vad som inte skulle ner i den. Kvinnan avgick med seger.
- Ett annat par, troligen mor och dotter, observerades vid mejeriprodukterna. Den äldre hade färgat, svart hår med ljus utväxt och den yngre hade blonderat hår med mörk utväxt.
- En dalmas skrek på seeeeeenap vid juicepaketen.
- En karl talade med mycket hög röst som hördes vida över butiken. Jag gissade att han var säljare alternativt hade dagisskadad hörsel och därför skrek. Det förra var korrekt, det skrek han ut efter en stund.
- En annan man högläste hela shoppinglistan för sin fru – och alla andra i närheten – på värmländska. Jag menar, tänk dig: Smöööööör, brööööööd, nuuuuuuudlar etc
- En närsynt man i skitful turkos tränka-jacka lyste upp när han blev hälsad på av några bekanta.
- En karl före mig i kassakön såg ut som M:s pappa Egon. Fast han har ju förstås varit död i typ 15 år.
Behållningen idag hoppas jag blir de inköpta mirakeltrasorna av märket Frida!
Är Frida ett mirakel??? Kanske Lyxpirayan har nåt att säga om detta? Eller Frida själv???
Mirakel? In my ass! 😀
Ha ha, vi får väl se när jag testar trasorna – det var flera stycken och var och en ska användas till olika föremål/rum. Tänk så roligt jag ska ha när jag städar! 🙂 I värsta fall kanske de kan användas till det du skriver om – my ass 😉