Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 5 juni, 2009

Säsong 5 inledd!

I afton har vi börjat titta på Lword, säsong 5. Till första skivan, med tre avsnitt, försvann en påse chillibågar. Men det är smällar man får ta. (Ja för smäller gör det från min mage efter alla bågar…)

Lword
Mysig fredagsunderhållning med både humor och allvar. Och sex, förstås!..

 

Så här långt kan jag säga att säsong fem av serien känns som om den innehåller lite mer humor än tidigare säsonger. Samtidigt handlar det förstås om allvarliga saker som relationer, kärlek och sex. Att stå för sin homosexualitet är ett annat viktigt tema i de tre första avsnitten av säsong 5. Vi får se vad som följer!

Read Full Post »

KuX i kxket

När Lillkickan och jag lagar mat tillsammans brukar vi ha så kul, så kul. Morötter är inte nån favorit hos mig, men å så vi försöker att få mig att gilla dem! Se bara hur vi fick till det nu i kväll.

snuskemat
Vad gjorde egentligen moroten i potatislådan? Snuskemat!

Read Full Post »

Fästmöns yngsta dotter har, förutom en tuff och rå humor som tilltalar mig mycket, också en teckningsådra. Detta är en talang som jag tycker att hon ska odla vidare.

Här är jag och Fästmön, fångade av Fridas penna, på internationella kvinnodagen den 8 mars i år. Naturligtvis inramad och uppsatt hos Fridas mamma!

Mammisen och Mamma
Tofflan till vänster med sin Serial bitch-t-shirt på sig, Fridas mamma till höger iförd sin Reebok t-shirt.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Rymningsförsök!

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

I slutet av maj skrev jag här om en viss arbetsplats nonchalans mot oss som sökt arbete där men inte fått nåt. Jag trodde verkligen att tre månader och fyra dagar, som det handlade om, var rekordet i låg nivå för att få ut ett ”nej, du har inte fått jobbet-mejl”. Ha!

Rekordet är nu slaget. Med hästlängder. Den offentliga verksamheten (vad annars?..) tog tre och en halv månad på sig att få ur sig ett nej. Visserligen kom det via snigelpost, men ändå.  

Skit på er! Vem vill jobba där???

Svart bak liten
En svart bak utdelar Tofflan till Uxxxxxa kxxxxn som tog tre och en halv månad på sig för att skicka ut ett nej-tack-brev.

Read Full Post »

Rapport från Willys

Dagens besök på Willys renderade i ett antal småskratt. Värsta garvet kom på vägen ut. Jag hade en önskan om att fota, men varken jag eller Fästmön vågade. Personen i fråga såg helt enkelt lite för skum ut.

Här kommer en sammanställning av dagens puckon:

  • Först observerades pappa Rap Pack. Fästmön noterade att han hade mycket plattare mage än vid senaste observationen. Inte så knäppt, kanske, men väl värt en kommentar.
  • En mörk, ond man med sammanvuxna ögonbryn smög omkring bland nektarinerna.
  • En… storväxt kvinna drog fram som en stridsvagn till vågen för att väga sin… melon (frukten, alltså?)
  • Överhuvudtaget noterade jag idag att folk på Willys inte ställer sig för nära mig. De ställer sig mig. Ett exempel var två herrar, också vid nektarinerna. Som straff fick den ene herren min varukorg rispad hårt mot sitt högerben när jag lyfte upp korgen från golvet.
  • Vid köttet syntes en gravid, medelålders… man.
  • Vid ostarna kom en kvinna som gick passgång.
  • Vid mjölkdisken observerades en tjej med toppluva och vantar. Jag menar, så jävla kallt är det väl inte, det är ju runt 10 grader plus nu.
  • En anställd ung tjej syntes vid laxen. Hon hade typ tre liter spray i sitt blonderade hår.
  • Vid brödet passerade en ung man med extremt stort hår, omslutet av en glest stickad mössa.
  • Vid flingorna kommenterade en ful, snaggad unge innehållet i min varukorg. Dessutom blev jag benämnd ”han”. BAH!
  • I kassakön började en karl bakom mig packa upp sina varor på bandet – utan att det låg en distanspinne mellan mina varor och hans! Uff!
  • Sist, men värst, siktades en av herrarna i ZZ Top med rött skägg och hatt, sittandes vid ett av borden kring spelbutiken/kiosken. Vi vågade inte fota, men ville verkligen!

20090605133
Vi vågade inte leka paparazzi och fota killen från ZZ Top. Det fick bli detta knäpperi i stället. På Willys kan man uppenbarligen inte se skillnad på blåbär och björnbär…

 

Fästmön hade så ett ärende till Järnia varpå jag fortsatte mina observationer inne i bilen. Även på parkeringen ser man vilka som är på väg till Willys. Här är några:

  • En korpulent dam i högklackat som nästan inte kunde gå.
  • Två söta farbröder som måste ha varit bröder, minst!
  • En tjock man med rosa slips.
  • En ung kille med stort arsle.
  • En tjock ung man i orange t-shirt.

Dagens rapport från Willys är sammanställd av en tjock, medelålders kvinna med skitigt, platt hår och jeans som visar halva brevlådan.

Read Full Post »

På väg till Willys…

Fästmön och jag har myntat ett antal interna uttryck, baserade på mycket interna, ofta snuskiga, ännu oftare elaka, skämt. Att vara

…på väg till Willys…

betyder ungefär att vara knäpp, att se knäpp ut, att ha nåt knäppt för sig eller att nån bara verkar vara allmänt fläng.

Åtskilliga är de gånger vi traskat över rondellen till Willys och fått oss ett gott skratt. Åt andra kunder. Vi själva är ju så jävla perfekta – snygga, smarta, inte ett dugg fläppa etc. Varje gång vi är på Willys – och notera att jag skriver ”varje gång” – får vi skratta. Ibland är det nära att vi kissar på oss, så mycket skrattar vi. (Men hur skulle det se ut? Då skulle ju folk skratta åt oss och säga ”Typiska Willysmänskor!”)

Hos frissan
Den här personen är definitivt på väg till Willys!

 

Just nu är vi på väg till Willys – för att fylla på matförråden i våra två hem. Att handla livsmedel är nåt jag inte gillar. Fråga Fästmön – hon minns hur sur jag såg ut första gången hon såg mig på ICA Kvantum… Men… att gå till Willys kan underlätta det hela eftersom stunden där ofta genererar i multipla asgarv.

Återkommer eventuellt senare med dagens ”fynd”! *småfnittrar redan vid blotta tanken*

Read Full Post »

Lång natt

Igår gav jag upp och tog dundermedicinen innan läggdags. Vi skulle ju inte upp tidigt i morse, så jag tänkte att det var OK med ett morfinrus. Jag behövde få sova efter hostnatten innan.

Tog en klunk, tandtrådade, borstade tänderna och kröp ner i sängen. Läste ett par sidor, hostade lite – och slocknade. Som ljusen i Uppsala city tidigare på dan. Först nånstans mellan elva och tolv timmar senare vaknade jag. Utsövd. Det var härligt!

Eftersom jag också börjat knapra slemlösande på dagtid börjar det lossna lite i rören. Kanske finns hopp för mig också?

tungan
Att räcka ut tungan åt livets elände hjälper ibland.

 

Idag slappar vi för övrigt. Det blir en tur ut till förorten för lite diverse ärenden. Vädret är fortfarande kasst. Blåsigt och mulet. 10,8 grader på ”solsidan” just nu och 10,3 på skuggsidan. Brrrrrr….

Read Full Post »

Vid årsskiftet kan du inte längre betala din biljett kontant på bussarna i Uppsala och i länet. Egentligen skulle kontantbetalningen förbjudas den 1 juli. Men kommunen och bussbolagen överklagade beslutet till regeringen. Både stadstrafiken i Uppsala och bussarna ute i länet bör få ett halvår till på sig att stoppa kontantbetalningen. Det säger Arbetsmiljöverket, som vill ge bussbolagen lite extra tid.

Busschaufförerna vill helst slippa hantera kontanter. De är rädda för rån, nåt som borde minska i och med att resenärerna allt mer använder busskort, automat eller sms-biljett. Enligt Arbetsmiljöverket har det inte varit några rån eller nåt våld mot busschaufförer på över ett år, men så sent som i måndags gjordes ett försök att råna en chaufför i Årsta här i Uppsala. Då infördes ett tillfälligt kontantstopp på bussarna.

Bolaget som kör stadsbussarna ser inga problem med att införa kontantstopp från årsskiftet, men Upplands Lokaltrafik tror att det skapar många problem för sina resenärer.

Själv undviker jag bussarna så mycket jag bara kan. Uppsala är känt för sina otrevliga chaufförer – som jag till viss mån kan förstå med tanke på tajta körscheman och rädsla för rån och hot. Samtidigt kan jag tänka att om man har ett serviceyrke som busschaufför, ja, då får man kanske anstränga sig något för att vara hövlig mot resenärerna. Det är ju inte passagerarnas fel att det är snäva tider. Men sen gillar jag inte heller att trängas med kreti och pleti som hostar mig eller flåsar på mig med vitlöksandedräkt på bussen. Att sitta nära helt okända människor är inte heller nåt jag gillar. Nu har jag själv hosta och jag gillar vitlök, så där kom två legitima skäl att fortsätta åka bil!

Båten Anna
Kanske jag tar båten Anna till stan?

Read Full Post »

Igår eftermiddag försvann elen från stan. Ungefär 50 000 hushåll i Uppsala, Husbyborg och Dannemora drabbades. Upsala Nya Tidning skriker ut att ”City lamslogs…”

Fästmön och jag satt i norra delarna av stan och drabbades inte alls. Med tända ljus och filtar myste vi med en film. Mat på bordet fick vi också – till skillnad från dem som tänkt äta i stan igår eftermiddag. De fick tji.

Ungefär två timmar tog det innan alla fått sin el tillbaka. I stan var det strömlöst cirka en halvtimma. Det var en kabel vid Husbyborg som det blivit nåt fel på – vad, är visst än så länge osäkert. Enligt Vattenfel, förlåt Vattenfall, blir det ofta följdfel i annan utrustning när en sån där kraftig kabel krånglar.

Sånt här får i alla fall mig att tänka på hur sårbart det är i samhället. I stan kunde affärerna inte ta betalt för kassorna fungerade inte. Bankernas datasystem var nersläckt så folk kunde inte ta ut pengar. Restauranger kunde inte få ut mat till sina hungriga gäster. Och så var det mörkt överallt. Lite förundrad tänker jag på hur man gjorde för inte allför länge sen, när det fanns el men nätet inte var så vidare utbyggt. Hur klarade man sig då?

Liten lampa
Lite ljus i ett mörkt hörn av världen, mitt kök.

 

Idag är vi så jäkla tillgängliga, för övrigt, med våra mobiler och datorer, framför allt. Men hur gjorde man innan sån utrustning fanns i var mans hand/hem? Funderar starkt på att göra mig helt otillgänglig en enda dag och se hur det funkar och känns. Bara för att jag kan.

Read Full Post »