Läser i morgontidningen att det är lite synd om våra arbetsförmedlare. En undersökning som fackförbundet ST har gjort visar nämligen att många förmedlare underkänner regeringens jobbpolitik. Många förmedlare anser att de inte kan ge arbetssökande tillräckligt med hjälp redan idag. Och ökar arbetslösheten, ja då är det de unga arbetslösa med låg utbildning som drabbas. (Vi som är lite äldre då och börjar närma oss 50? Ättestupan nästa, eller???)
Stackars, stackars arbetsförmedlare! Men vänta nu… Vem är det egentligen som har jobb? Vem av oss – förmedlaren eller jag – har nåt vettigt att göra om dagarna och vem av oss får en lön för utfört arbete? Jag blir upprörd!
Uppsala län har i dagsläget lägst arbetslöshet i Sverige. Ändå anser sex av tio arbetsförmedlare att de inte kan ge tillräckligt med stöd till arbetssökande. Personalminskningar på grund av minskade anslag från 11 000 anställda för tre år sen till 8 900 idag gör det så svårt, så svårt för förmedlarna. Ja jisses Amalia, de har väl fullt sjå att hitta jobb åt varandra!
Personligen är mitt förhållande till Arbetsförmedlingen kluvet. Jag fick ett gott bemötande när jag travade dit första arbetslösa dagen. Då hade jag inte varit där på typ 23 år och kände mig tämligen vilse i pannkakan. Jag fick också obyråkratisk hjälp när Arbetsförmedlingens teknik fallerade. Men sen… Jag hade en handläggare som faktiskt ringde mig en gång. Annars hade vi enbart kontakt två gånger via mejl. Jag förväntades mejla över en rapport efter åtta veckor som arbetssökande. Det gjorde jag och detta var alltså i slutet av mars. I samma veva fick jag information om att jag skulle få en ny handläggare, varpå jag naturligtvis cc:ade (=mejlade en kopia) henne min rapport. Min nya handläggare har jag inte heller träffat, men vi har haft mejlkontakt ett par gånger och en gång ringde jag faktiskt upp henne. Bland annat för att jag tycker att vi ska träffas. Så i stället för att lämna en rapport om läget via e-post i början augusti, som tidigare var bestämt, ska jag få träffa min handläggare i mitten av månaden när hon är tillbaka från semestern. (Vad var det då för mening att mejla henne i början av månaden om hon ändå var på semester?)
Man får inte sitta still och tro att arbetsförmedlarna ska lösa ens lilla problem, det att man inte har nåt jobb. Man får dessutom själv ta initiativ till möten med handläggare. Man får inte sitta här och tro att man ska få nån hjälp – om man inte sätter lite eld i baken på nån.

En svart bak till de stackars förmedlarna som inte har tillräckligt med ”resurser” att hjälpa oss arbetssökande…
Under sommaren ska jag nu samla på mig ett antal frågor till vårt möte. Bland annat vill jag veta om det finns några prognoser för mitt yrke vad gäller arbetsmarknad. Vad innebär det att starta egen firma? är en annan av frågorna jag har. Jag vill veta mer omvad a-kassa innebär och när jag kan söka det. Och om jag kan leva på det, överhuvudtaget. Jag får ju ingen lön som de stackars förmedlarna får…
Read Full Post »