Boken Dödens kemi av Simon Beckett köpte jag mest för att den utspelar sig i Norfolk där jag har släkt. Några kusiner till min farfar bodde i en väderkvarn i en liten by som heter Wymondham – handlingen i Dödens kemi utspelar sig i byn Manham – väderkvarnen där spelar en viss roll i berättelsen.
Dödens kemi – inget litterärt mästerverk men en orgie i äckel.
David Hunter kommer till Manham för att arbeta som läkare. Så småningom tar hand över den gamle doktor Henrys mottagning. Det ingen vet är att David egentligen är rättsmedicinare. Hans karriär som sådan stannade av på grund av en personlig tragedi. I byn Manham tror han att han ska kunna leva och arbeta som vanlig allmänläkare.
Men så hittas ett svårt stympat lik av en ung kvinna. Den lokala polisen kommer på vem David är och hans bakgrund. David blir övertalad att hjälpa till att lösa mordfallet. Snart försvinner en kvinna till…
Den här boken blir inte lite spännande förrän i sin andra hälft. Men tyvärr lyckades jag redan på sidan 260 (av 348) klura ut vem som var mördaren. Fast riktigt säker kunde jag inte vara förrän mot slutet, så den som inte lyckas leka Sherlock kan ha en viss behållning av boken. Annars är den, kort sagt, inget litterärt mästerverk och bara lite spännande. Däremot är den en orgie i äckel. Jag vet inte hur många fluglarver, likmaskar och annat snusk läsaren konfronteras med. Som en stor beundrare av CSI trodde jag att jag skulle gilla boken, men nej, jag är inte imponerad.