Att klara av rädslor – och flytta sten

Alla har vi väl rädslor av olika slag. På mitt skrivbord ligger en lapp med rubriken ”Saker att klara av trots rädslor”. Listan har i dagsläget fyra punkter och två är förbockade, det vill säga avklarade. Femtio procent. Jag är rätt nöjd. För rädslor är tunga stenar och det behövs rejält med kraft för att rubba dem.

För några år sen hade jag massor av rädslor av olika slag. Ofta handlar det om att jag tror att jag inte duger. Att jag inte klarar av att göra nåt. Många av mina rädslor har handlat och handlar om praktiska saker. Och så blir det väl efter ett tag när man får höra att man är värdelös om och om igen. Men en dag  flyger f*n i en, man reser sig, tar sig i t-shirtlinningen och YES!

Herr Sten, nånstans i en skog på Lidingö, orkade jag inte flytta.

 

Jag har varit rädd för att misslyckas med så mycket. Det har handlat om matlagning och om att borra, men också om jobb och om förhållanden. Inte är jag väl nån mästare idag på nåt av dessa fyra, men jag lagar mat, jag borrar, jag kämpar rätt hårt med att kärleken ska funka. Det där med jobbet, tja, där har jag väl ett och annat kvar att lära…

Vad som står på lappen? De två strukna posterna är:

• Starta en blogg
• Rensa badkarsröret

De två kvarvarande sakerna att klara av är… Äh, jag sparar på dem ett tag!

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Varför har man grannar?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Tilltofflad

För ett tag sen skrev jag här om konstiga namn på gamla polare. Nåt jag inte förklarade var hur jag själv blev Tofflan. Grejen är den att jag liksom verkligen blev Tofflan, det är inget namn jag fick.

Jag skulle joina ett internetcommunity, Qx, och behövde helt enkelt ett nick. Eftersom jag i samma veva kände mig rejält tilltofflad efter en skilsmässa kom namnet Tofflan som en blixt från en mulen himmel. Det passade så bra när jag följde upp lite etymologi också.

 

Min före detta jobbarkompis Mickes jobbskor fick länge vara min presentationsbild på Qx.

 

Ett tag prenumererade jag på Om ett ord till mitt arbete. Då fick jag mig tillsänt via e-post ett ord och lite kring dess historia och betydelse varje dag. Så här stod det om ordet Toffel:

Vad är en toffel gjord av? Frågan verkar kanske lite märklig. En toffel kan ju vara tillverkad av såväl tyg som gummi och trä. Men själva ordet syftar från början på ett särskilt material.
Tofflorna klev in i språket i början av 1500-talet. Följande dramatiska citat är dock hämtat från 1600-talet. I Finska kyrkohistoriska samfundets handlingar från 1658 kan man läsa att: ”Pastorn wille i sängan, så att frun nödgades taga toflan och slå honom bort.”
Ordet har också motsvarigheter i franskans pantoufle och i lågtyskans tuffel. Men ursprunget är italienskt. Den egentliga innebörden är ”sko av kork”.

Där ser man! Pastorn fick smaka på Tofflan! Men inte på sin fru…. Nu handlade emellertid inte min separation om att min ex-fru fick smaka tofflan och jag inte henne eller nåt ditåt, snarare att jag stod under toffeln, som det heter ursprungligen. Så här skriver Om ett ord om ordet Toffelhjälte:

Bland de klassiska hjältarna står inte toffelhjälten högt i kurs. Uttrycket används ironiskt, med anspelning på mesiga män som blir hunsade av sina fruar. Även om sammansättningen bara är omkring hundra år gammal, är toffels bildliga bruk gammalt. Verbet toffla finns till exempel belagt sedan 1538. Ordet tros ha ett grekiskt ursprung i pantóphellos, ”stå under toffeln”. Uttrycket kan förklaras av att toffeln har fungerat som symbol för kvinnokönet. Detta i motsats till skon, som har representerat mannens makt inom äktenskapet. I England har man till exempel berört brudens huvud med en sko, som del av bröllopsceremonin.

 Nu behöver jag kanske inte gå in på fler detaljer kring mitt namn och mitt före detta äktenskap? Det senare är sedan länge preskriberat, tack och lov!

Read Full Post »

Ordentlig

Emellanåt försöker jag göra lite nytta här hemma. Nu på morgonen har jag tvättat och hängt en tvätt. Detta har fört med sig att jag om en stund ska leka rörmokare. Det verkar nämligen vara ganska tilltäppt i röret från badkaret, där tvättmaskinsslangen hänger, till golvbrunnen. Inte så att det blir översvämning, utan stoppet verkar sitta i själva röret, det rinner otroooooooligt långsamt. Eller kanske ska jag lösa in min trisslott från mamma? Jag vann nämligen 50 kronor och överväger att ta två nya lotter i stället för pengarna. Vem vet, om jag vinner en nätt summa kanske jag kan engagera en riktig rörmokare?

Jag ska nog göra ett rensningsförsök i alla fall. Det kan väl inte vara så svårt? Sen kan jag blogga om mina rörmokeriupplevelser också! Jag är ju en ordentlig flicka.

Ordentlig flicka, den där Tofflan. Hon lämnar i vart fall många bevis efter sig…

 

Lite senare: Nu har jag gjort några utgrävningar av nedre delen av röret samt golvbrunnen. Hittade mycket smått och ogott, ett par tre stycken brunråttor av hår, bland annat. Så mysigt, så! Emellertid försvinner fortfarande inte vattnet ur karet i den hastighet jag önskar, så jag har kompletterat med kaustiksoda och hett vatten. (Underbart skönt för luftrören när ångorna steg…) Detta ska nu ”dra” i 30 – 60 minuter och därefter efterspolas med kallt vatten. Håll tummarna att medicinen gör nytta!

Ännu lite senare: Nån som behöver en rörmokare? Kontakta Tofflan! Nu rinner vattnet så fint, så fint ur karet genom det rensade röret. Även mina luftrör fick en rensning, som sagt, men lite skit gör inget rent helvete, eller hur?..

Read Full Post »

Graderna

Flyttar mig långsamt mellan köket och arbetsrummet, från frukostbordet till datorn. Passerar termometern och dokumenterar dagens grader:

Utetemperaturen överst, temperaturen inne i köket under. Bilden är tagen idag cirka klockan 9.15.

Read Full Post »

Två veckor med öppna ord

Igår på Mors dag var det två veckor sen jag började blogga. Jag trodde innan dess att bloggare var lite världsfrånvända människor som hellre satt vid datorn än levde det verkliga livet. Det är delvis sant…

När jag upplever nåt vill jag ”dokumentera” bums! Jag fotar som aldrig förr, så min mobil har nu nästan 500 bilder på minneskortet. Ungarna och Fästmön är galna på mig! Jag får sura miner och händer för ansikten. När jag lägger ut bilder blir minerna ännu surare eftersom man tycker att fotona är ”hemska”, ”förskräckliga” och helt enkelt: ”fy vilken jävla bild på mig du har lagt ut på bloggen igen!”

Får jag inte genast skriva om en tanke som dyker upp, så riktigt kliar det i fingrarna och jag blir rastlös. Kom på att jag kunde använda mobilens anteckningsfunktion för att kasta ner några rader så inte tanken glöms bort – alltid något!

En bild från mitt containerkontor. Tur att jag är rätt vig, annars skulle jag aldrig komma ner.

 

Inte vill jag vara nån världsfrånvänd stackars sate som sitter här och kommenterar livet – och dessutom får en ilsken familj på köpet! Men just nu är orden och skrivandet väldigt viktiga för mig. Jag blev ganska rädd när jag för några veckor sen upptäckte att jag började förlora ord. Fick leta ord allt oftare när jag skulle säga nåt.

Bloggandet är också ett sätt att hålla igång hjärnan rent allmänt. För man blir rätt mosig i skallen när vardagen tappar sina konturer genom att man inte jobbar. Det är fortfarande svårt för mig att fylla vardagarna, men bloggandet hjälper till mycket. Måste emellertid se upp så det inte tar överhanden, bara. Sen är det ju på sätt och vis gratis terapi – även om jag får klura ut råd och nästa steg själv. Det är en bra träning i att lära känna sig själv och hur man reagerar i olika sammanhang, allt från kriser till just vardagslunk.

Tack alla ni som besökt mitt liv här i cyberspace nästan 2 000 gånger på två veckor! Och tack Fästmö och alla andra duktiga bloggare och vanliga människor som stöttar mig genom era kommentarer och konstruktiv kritik! Sluta inte med det!!!

Nu ska jag lunka över till kaffeperkolatorn och fylla på muggen innan jag surfar ut och kollar om det möjligen, kanske finns några intressanta jobb att söka.

Read Full Post »