En het eftermiddag i Storvad

Så småningom kom vi iväg till Storvad. Bensinmätaren började blinka, så jag släppte av Fästmön och barnen med alla kassar, väskor och filtar i Storvad och åkte och tankade först.

Här är några bilder från eftermiddagen:

Mor och son blickar ut över floden.

 

Vems brunöga är detta???

 

Jag tror att den här skon hör till ögat ovan… Men vems är tårna längst upp till höger i bild???

 

Titta! Frida äter nåt med C-vitamin i! Hurra, hurra!

 

Alla verkar vara lite hejsan svejsan här. Hmmmm… vad var det i vattenflaskan egentligen???

 

Två läsande syskon och en mamma som gett upp sin bok när Lilleman gjorde hennes framsida till bord?

 

På rygg – mitt favoritläge…

Read Full Post »

Mindre språk, fler bilder

Jag märker att mitt språk blir mindre när jag är med Fästmön och barnen. Med mindre menar jag inte direkt futtigare eller torftigare. Snarare att jag får svårare att uttrycka det jag känner. Så jag låter några bilder tala i stället med korta bildtexter.

Linn letar efter nåt smarrigt i köket, men hittade troligen bara citronsoppa, därav den sura minen.

 

Elias installation som han påbörjade när Anna och jag satt på ballen* igår kväll och njöt av kvällssolen och därefter svalkan.

 

Lika hett idag, men Johan trivs bäst under filten med spelkontrollen i handen.

 

En blivande informatörs verk? Elias tycker om bokstäver!

 

Svårt att sitta stilla vid frukostbordet…

 

Nu ska jag packa ihop mina grejor och åka och hämta bandet för en utflykt till vatten! Det blir troligen en tur till Storvad där floden faktiskt är badbar. Men kanske inte riktigt än..?

* Ballen = balkongen

Read Full Post »

Tre månader för ett nej

Tre månader, tog det. Tre jävla månader  – och några dagar till – behövde en viss arbetsplats på sig för att mejla över ett ”du har inte fått jobbet du sökt hos oss”-mejl till mig. Ansökningstiden gick ut den 25 februari. Igår, den 29 maj, kom mejlet. Skitdåligt! Jag har lust att hänga ut arbetsplatsen här, men nöjer mig med att kategorisera den under Trams också. Sen är det självklart att jag säger ett och annat till vänner och bekanta. Jag späder på arbetsplatsens dåliga rykte med det jag själv varit med om. När jag sökte tjänsten försökte jag bortse från skvaller, men en sån här otrolig slöhet och nonchalans gör definitivt inget för att motsäga skvallret om vilken otroligt dålig arbetsplats det är.

Vissa företag, arbetsplatser, myndigheter etc tycks tro att vi som söker jobb hos dem egentligen inte vill jobba där. Eller varför dröjer man så länge med att lämna besked? Jag har själv varit med och rekryterat folk och även om det tar tid är man ju som arbetsgivare tämligen intresserad av att få nån person snabbt.

Arbetsplatsen ovan är tyvärr inte unik. Det är inte den enda arbetsplats som tar flera månader på sig, det finns gott om såna här i Uppsala. Det är otroligt förnedrande för oss arbetssökande som faktiskt vill jobba. Men nu blir det fler och fler strykningar på listan över de arbetsplatser jag skulle kunna tänka mig att gå till fem dagar i veckan.

Sxxxxxx kxxxxxs kansli får en svart bak av mig. Fy skäms på er!
Jag blir förbannad!

Read Full Post »

Höstoffer ingen uppoffring

Med ögonlock tunga som bly avslutade jag Mons Kallentofts senaste bok i serien om polisen Malin Fors, Höstoffer. Men det var sannerligen ingen uppoffring! Jisses Amalia, sicken bra bok!

Höstoffer, nyligen utkommen, är den tredje boken i serien om Malin Fors.

 

Den nyrike Jerry Petersson flyter omkring i vallgraven till slottet Skogså som han just köpt. Han är känd för att vara ganska hänsynslös och har egentligen inga vänner. Inte konstigt att han hamnade där han hamnade. Men hur, av vem och varför? Malin Fors har fått ett jobbigt fall på halsen samtidigt som hon brottas med sin andra separation från maken och dottern och sina alkoholvanor.

Boken är spännande hela tiden. Mons Kallentoft har dessutom ett underbart språk som gör att man sugs in i de olika karaktärerna. Nåt övernaturligt drag blir det över det hela när den mördade fladdrar omkring Malin Fors och tänker kring sitt eget mord. Texten är lättläst och Kallentofts sätt att skriva plus spänningen gör detta till en deckare av högsta klass.

Mons Kallentoft är för övrigt från mina hemtrakter. Han är född i Ljungsbro utanför Linköping och det är i Linköping med omnejd Kallentofts böcker utspelar sig. Själv har han flytt byhålan för Stan.

Read Full Post »