Farmor och farfar

Nadjersta Nicolaina Prokofjeva, det var min farmors dopnamn. Farmor Nadja i vardagligt tal, föddes den 16 december 1899 i Viborg, som då var finskt. Så småningom blev staden rysk och farmor kunde inte besöka den igen under hela sin livstid. Farmors pappa Nicolai var född i S:t Petersburg och arbetade bland annat som portier där. Nicolai var urprungligen ortodox katolik. Farmors mamma hette Emilia, Emmi, och kom från guldsmedssläkten Pekuri i Uleåborg i Finland.

Familjen kom till Helsingfors. Farmor fick två systrar, Ljuboff, Ljuba, och Veruska, Vera. Tillsammans betydde de systrarnas namn Tro, Hopp och Kärlek. Min farmors namn betyder Hopp. Det finns en gammal berättelse att farmors mamma Emmi hittade ett smycke med de tre symbolerna för Tro, Hopp och Kärlek – korset, ankaret och hjärtat. Hon lovade då att om hon skulle få tre döttrar så skulle de få namnen Tro, Hopp och Kärlek.

Min farmor och min farfar tillhörde samma Metodistförsamling i Helsingfors och det var där de träffades som tonåringar.

Farmor Nadja och farfar Mansfield på bild från Norrköping 1969, troligen från farmors 70-årsdag i december.

 

Farfar Mansfield föddes den 18 februari 1900 i Stockholm som son till en svensk far, Karl, och en engelsk mor, Mabel. Detta medförde att farfar hade svenskt medborgarskap. Hans far Karl var pastor i Helsingfors och på så vis korsades alltså Nadja och Mansfields vägar. De förlovade sig 1921.

Redan 1918 kom farfar till Uppsala universitet för att studera. Våren 1921 tog han ut sin fil kand i ämnena latin, historia och finsk-ugriska språk. Strax därefter fick farfar uppskov med militärtjänstgöringen för att i stället, endast 21 år gammal, bli lärare vid predikantskolan i Uppsala. Åren 1925 – 27 studerade han teologi i Åbo. Dessförinnan hade farfar hunnit göra sin värnplikt och i oktober 1923 börjat arbeta som hjälppastor till sin far Karl i Helsingfors.

Först 1926 kunde farmor och farfar gifta sig, vigda av Karl. Året därpå i oktober föddes min pappa. Han döptes till Carl-Erik Adolf i vatten från Jordan – av sin farfar Karl. Pappa kom till Sverige som krigsbarn 1942. Året därpå, 1943, förenades familjen i Linköping.

Min farfar hade en lite nasal, men kraftfull stämma som var fängslande att lyssan till när han stod i predikstolen – även för en liten Toffla. Vidare hade han de vackraste händer jag nånsin sett på nån. Min farmor var kort och kort alltid ”nöjd” och hade kunnat ge bort allt hon ägde och hade till behövande. Begreppet ”sanna kristna människor” dog ut med min farmor och farfar. Farmor avled den 11 oktober 1982, troligen av propp och hjärtinfarkt. Farfar gick bort redan den 4 augusti 1973. Han hade då haft hjärtinfarkt, men fick även levercancer. Farfar Mansfield hann precis slutföra sin sista bok, den om sin far Karl, innan han avled.