Misstänkt rappare med Peter

Slog på Tv4 lite senare än tänkt i kväll för att kika på Misstänkt, som redan hade börjat. Döm om min förvåning när Peter Lindgren hade ersatt Lasse Bengtsson som programledare! Peter Lindgren har bland annat jobbat med Kalla fakta och TV4-nyheterna samt även lokalt på TV4 Uppland, om jag inte missminner mig.

Peter Lindgren, inte Lasse Bengtsson, ledde Misstänkt i kväll. Och det gjorde han rappt och bra!

 

Det var helt klart en rappare programledare i kväll. Peter Lindgren ser trevlig och snäll ut, men kan ställa svåra frågor som värsta kulsprutan. Jag kollade starten på programmet på min dvd och inte ens programpresentatören kände till att Lasse Bengtsson ersatts. Peter Lindgren nämnde kort i början att Lasse Bengtsson ”fått ledigt”. Tillfälligt eller permanent? Man undrar.

Kvällens program handlade om kvinnliga gärningsmän och om det råder likhet inför lagen mellan män och kvinnor. Det man kom fram till att man oftast letar förmildrande omständigheter när det handlar om kvinnliga gärningsmän, såsom att kvinnorna själva blivit utsatta för brott.

Read Full Post »

Fler Lwordkopplingar!

Det slog mig i kväll att en av karaktärerna i CSI också spelar i Lword. Det är Lauren Lee Smith som i Lword spelar Lara Perkins. Lara, kocken, som var tillsammans med Dana Fairbanks (skådisen Erin Daniels), tennisspelaren.

Jennifer Beals är alltså inte den enda från Lword (där hon spelar Bette Porter) som dyker upp i tvserier.  Jisses, det börjar snart se ut som Alice Pieszeckis (skådisen Leisha Hailey) karta!

Read Full Post »

Stenkistan stenbra!

Uppsalaförfattaren, trädgårdsmästaren och politikern (SKP först, därefter Arbetarlistan) Kjell Eriksson har bland annat gett ut en serie deckare med polisen Ann Lindell i huvudrollen. I boken Stenkistan, som kom ut 2001, utspelar sig som vanligt händelserna i och omkring Uppsala. Detta är den tredje boken i Ann Lindell-serien.

Cirka 360 sidor (i pocket) spännande och stenbra läsning!

 

Boken inleds med några öldrickande gubbar i Malaga. I första kapitlet sker nästan omgående de två första morden – på en mamma och hennes lilla dotter. Först tror polisen att det är en smitningsolycka på en smal väg ute i Uppsala-Näs. När man några dagar senare hittar även pappan/maken död känns det inte riktigt lika lätt att skylla på nån olycka.

Boken är spännande från första till sista sidan! Den tar upp ett aktuellt debattämne, djurförsök i samband med medicinsk forskning (Parkinsons sjukdom).

I bakgrunden finns även Ann Lindells komplicerade kärleksrelation – är den av eller på? – med Edvard, som lever ute på Gräsö.

Slutligen är det lite roligt att läsa om platser i och omkring Uppsala. Man märker att det har hänt en del i närmiljön sedan boken kom ut för åtta år sedan.

Read Full Post »

Det snygga paret

I serien Tramsiga bilder kommer här ett foto från midsommarafton 2008.

Det snygga och smarta paret, Anna till vänster, Ulrika till höger, hittade midsommarafton 2008 självutlösarknapparna på sina mobiltelefoner. Detta genererade i ett antal mer eller mindre flänga bilder, här är en av dessa bilder.

Read Full Post »

När gul-bil-leken ballar ur…

Den enda gången det är tillåtet att daska till nån (inte alltför hårt!)  utan anledning är när Gul-bil-leken har ballat ur och man skriker och daskar för allt gult man ser! Gul är nämligen Fästmöns hatfärg…

A hjärta U på en gul brevlåda skulle utan tvekan kunna leda till en dask. Fästmön skrev, ritade och fotade.

Read Full Post »

Ett par timmar i Gamlis

Dagen har bjudit på sol och värme och till och med en slöfock som jag kunde inte sitta inomhus. Klämde ner mig i ett par nytvättade jeans (varmt, men orudisbehandlingen av min inflammerade kärlvägg på låret förhindrar shortsbärande), tog min bok och travade i sakta mak till Gamla Uppsala.

Fästmön medförde en bit från denna tårta hem igår kväll. Mycket lämpligt att sätta i sig klockan 22.30 – efter ett besök på McDonald’s… Detta kalasande skulle straffas idag med en promenad!

 

Jag såg bland annat blommande syrener, kastanjer och fläder på vägen. Utanför museet hittade jag nåt ovanligt i gräset.

Ett vikingaskepp med segel som fladdrade i majvinden vilade på torra land utanför museet.

 

Promenaden gjorde mig varm och jag satt en stund på en bänk i skuggan utanför kyrkan och läste. Då och då tittade jag upp mot högarna.

Härlig utsikt från en bänk utanför Gamla Uppsala kyrka.

 

Vågar man stiga in genom grindarna?

 

Inne i kyrkan var det ljuvligt svalt. Jag satt en stund i en bänk och kontemplerade.

Maria och Jesusbarnet såg strängt på mig, där jag satt i kyrkbänken. Det fanns ju inga psalmnummer på tavlan så vad gjorde jag då där?

 

”När döden ropar: Granne, kom, ditt timglas är nu fullt…” (CM Bellman)

 

Jag tände några ljus för dem som inte längre finns kvar här på jorden.

 

Dagens bibelord, från Efesierbrevet, handlade passande nog om att stå emot det onda.

 

För att få ytterligare andlig vägledning tog jag ett bibelord ur en burk. Det var från Hebreerbrevet och löd:

Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet.

Det kan man ju inte argumentera emot.

Efter all denna andliga spis blev det en Magnum mandel i skuggan utanför Odinsborg. Bredvid mig satt ett svenskt äldre par som på knagglig engelska konverserade ett gästande amerikanskt par. En stor, fet och röd myra fick för sig att ta en tur på min tutte. Jag reste mig nästan och började fäkta och skrika med pipig röst, men lyckades behålla kontrollen och imagen och borstade bort djuret. Det gick ju inte att göra bort sig med turister i närheten! De tror väl att man slåss mot isbjörnar här, inte skriker för en myra…

 

Från mitt bord såg jag denna överväxta, före detta flaggstång.

 

Ett par härliga timmar i Gamla Uppsala fick denna dag att passera och mig att behålla mitt humör relativt gott. Väl hemkommen väntade dagens post bestående av reklam, en räkning och några papper från en före detta kollega. I ett försök att även i detta se det positiva, sa jag högt för mig själv i köket att ”nåja, det var ju i alla fall inte bara räkningar idag.”

Read Full Post »

Dagens tanke: A & A 32 år

I efterskott: Grattis, A & A, till era 32 år tillsammans! Jag niger och bockar samtidigt av vördnad, inte många som klarar det. Alltså 32 år tillsammans, att niga och bocka kan nog de flesta göra samtidigt om det skulle behövas.

A till vänster och A till höger. Bilden är från 1978.

Read Full Post »

Mormor och morfar

I år skulle min mormor ha fyllt 98 år, närmare bestämt om exakt en månad. Mormor föddes den 25 juni, dåtidens midsommarafton, 1911 i Vimmerby och fick namnen Svea Dagmar Viola Skiöld-Eriksson. Hon hade två bröder och en syster. Alla hade de hjärtfel utom mormors syster. Detta var anledningen till mormors alltför tidiga död, endast 59 år gammal.

Mormor Svea växte upp på en gård nära Astrid Lindgren. Enligt mormor var Astrid ”en egensinnig flicka” och jag kan tänka mig att det fanns mycket av Astrid i Pippi Långstrump.

Så småningom kom hon till Metropolen Byhålan, det vill säga Motala, för att gå hushållsskola. Jag tror att hon redan tidigare hade träffat min morfar Harald som bland annat varit i Vimmerby och lagt gatsten. Mormor och morfar gifte sig 1933 och bosatte sig då i Metropolen Byhålan. Två år senare på sommaren kom min mamma.

Eftersom mormor var sjuklig – förutom det medfödda hjärtfelet och kärlkramp var hon diabetiker – blev hemmet hennes arbete, men hon var också engagerad i Motala socialdemokratiska kvinnoklubb. Även morfar var folkrörelseengagerad och mormor blev ett starkt stöd för honom i hans arbete i Kamratföreningen Länken.

Mormor och morfar går till valurnorna.

 

Mormor hann inte fylla 60 år utan avled den 17 maj 1971. Det blev ett stort tomrum efter henne och när man tänker efter skulle det inte ha varit helt omöjligt att hon fortfarande fanns bland oss. Och kanske hade hon gjort det om mediciner och behandlingsmetoder varit bättre på 1970-talet.

Min morfar, Alf Harald, föddes den 3 maj 1904 i Degerön men bodde större delen av sitt liv i Motala. Morfar hade många syskon och tvingades tidigt arbeta för familjens försörjning eftersom fadern ”gått till sjöss”, som det sades. (Pappan stack för alltid så småningom och bildade en ny familj i Småland.) Morfar talade aldrig om sina umbäranden utan jag har fått höra i andra eller tredje hand hur han spottade blod för att han fick slita så hårt – och naturligtvis för att han hade TBC. Sin pappa nämnde han aldrig.

Morfar Harald blev så småningom snickare. Han var också fastighetsskötare i många år samt styrelseledamot i Kommunals avdelning 174 i 25 år. Lika många år tillhörde han också styrelsen för Fastighetsanställdas förening, en förening han var med om att bilda. Morfar organiserade också handelsträdgårdsarbetarna fackligt.

Vid mitten av 1950-talet var han med och startade en lokalavdelning av Kamratföreningen Länken, en förening av alkoholister som jobbade tillsammans för att bli nyktra alkoholister. Där var morfar engagerad ända fram till slutet, nästan. Han hade styrelseuppdrag i föreningen, men de sista åren var han främst studieledare och föreläsare. Sin sista föreläsning höll han mindre än tre månader före sin död.

Morfar var världens snällaste och hade alltid tid för sitt enda barnbarn, det vill säga jag. Detta trots att han, när jag var barn, i prinicip hade två jobb och dessutom var djupt engagerad i framför allt länkrörelsen. Han var den sortens morfar som lekte och spelade spel. Han byggde min lekstuga och var barnvakt. Han lärde mig spela både schack och poker, även om det senare inte var särskilt populärt hos mormor som vuxit upp i ett mycket religiöst Smålandshem.

Morfar Harald gick ur tiden den 9 februari 1991. Den sista tiden var han mycket sjuk i KOL, troligen orsakad av TBC och rökstart i unga år.

Båda två är mycket saknade än idag!

Read Full Post »

Denna morgon är bara början på resten av dan

I morse var det så dags för Fästmön att bli hemskjutsad. Morgonen började med en sms-väckning och fortsatte sedan med tramserier. Fästmön gjorde reklamfilm när hon bäddade. Den som går på tv handlar om nån deo, tror jag och det är en kille som sveper in en tjej i ett blått lakan och vips kommer hon ut färdigklädd och torr under armarna. Vad fästmön gjorde bakom lakanet hann jag tyvärr inte dokumentera med min kamera!

I hallen hemma hos Anna möttes vi av detta anslag:

Varning för sovande tonåring!..

Ja man kunde inte annat än skratta lite åt Johans påhittighet, även om detta naturligtvis var nån form av ogiltig frånvaro från skolan. För sjuk var han troligen inte, snarare genomtrött efter Birdien.

I ett annat rum låg en annan tonåring som kräkts under natten, så Anna får sällskap av tre av sina fyra barn idag på dan eftersom Lilleman dök upp vid åttatiden med sin fader.

Jag fick nöjet att skjutsa vännen Jerry till jobbet och som alltid hade vi en givande pratstund om  högt och lågt. Bland annat undrade han vad jag ska hitta på att göra idag. Kan bara säga att jag har blivit en mästarinna på ”dagfylleri”. I början fick jag ett bra tips av nån att skriva en lista med sex aktiviteter (notera att det är två ord, inte ett, din snuskfia/snuskpelle!) som ska utföras innan man gör nåt mindre aktivt som slänger sig i soffan med en påse ostbågar och en film. Detta, det vill säga skriva aktivitetslistor, har jag faktiskt gjort ända sen dess. Vissa dagar blir det fler aktiviteter, andra dagar färre. Det viktiga är inte antalet utan att detta ger min dag struktur. För övrigt försöker jag att inte ta sovmorgon varje morgon. Om till exempel Anna är här och börjar jobba klockan sju, då går jag upp och skjutsar henne. Och jag går inte och lägger mig igen när jag kommer hem.

På dagens agenda står bland annat att fixa ett Mors dags-kort med tillhörande trisslott. Eftersom vädret är helt fantastiskt – inte ett moln på himlen och termometern i köket visar över 30 grader i solen – ska jag nog tvinga ut mig på en promenad till Gamla Uppsala, jag får muta mig med en glass där.

Vägen till gravarna. Den här bilden tog jag i augusti 2007, men Gamlis ser nog ungefär likadant ut idag.

Read Full Post »