Idag slog det mig hur fri jag känner mig! För mindre än en vecka sen var jag skitdeppo och på väg att bli smått apatisk. Det gick så långt att jag faktiskt började glömma ord. Och tankar. Sen började jag blogga.
Jag kan till och med strunta i att de som läser det jag skriver kanske är osnälla föredettingar, författarinnor som inte ens kan stava till ”drömmar” eller sladdertackor som älskar att gotta sig i mitt elände. Ni kan inte göra mig nånting längre. Jag är fri!
Jag bloggar alltså är jag… överallt!
Tack för knuffen och puffen och hjälpen att starta den här gratisterapin, bloggen, Fästmön min!
Allvarligt sötast, min fästmö!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Ja, att du bloggar det märks nog… var in här en sväng igår och nu när jag tittar in så är det mycket nytt. Svenskt rekord i bloggningsinlägg per dag ligger nära…(;-)
He he, ja men jag har ju två finfina blogg-läromästare! 🙂
Ja, du är fri och det gläder oss alla som vill ha lite sprutt att läsa när det regnar.
Jag närmar mig Uppsala med stormsteg och ser fram emot lite frihet med dig!
Hälsa fästmön att hon gärna får fika också, om hon vill.
//L
Fru Zophie Klon: För tillfället dåligt väder i Uppsala. Vänta tills solen kommer, då ses vi på Fågelsången!