Motsägelsefull musik

Strax efter alla storhelger i vintras inhandlade jag två dubbel-cd:s som jag varit sugen på ett bra tag. De visar ypperligt min motsägelsefulla musiksmak!

My very best av Agnetha Fältskog består av två cd-skivor: en svensk och en engelsk. Bland de svenska låtarna finns gulliga När du tar mig i din famn, Dröm är dröm och saga saga, Tack för en underbar, vanlig dag, Om tårar vore guld med flera. De engelska låtarna får mig inte att jubla riktigt lika mycket även om det är bland dessa jag hittar Agnetha Fältskogs absolut bästa låtar. (Ja, jag gav  ju detta inlägg rubriken Motsägelsefull musik…) Ett skäl till minuset är att Agnetha Fältskog, trots tiden med ABBA, är så jäkla dålig på engelskt uttal. Men självklart finns här guldlåtar som Wrap your arms around me, I stand alone, Never again och förstås, den allra, allra bästa: The winner takes it all. Skivan finns tyvärr inte på Spotify, men en del av Agnethas låtar kan man hitta där!

En mycket oskuldsfull Agnetha Fältskog på cd:ns framsida. Bilden kommer från Everet Collection IBL Bildbyrå.

 

Den andra cd:n jag köpte vid samma tillfälle är även den ett dubbelalbum. Härliga Status quo firar 40 år med hits genom att lira på samlingsalbumet Pictures. Här finns gamla godingar som man hånglade till som 14-åring, till exempel Roll over lay down, Caroline, Paper plane, Down down med flera. Men här finns även en del nyare inspelningar, till exempel en riktigt vass version av Whatever you want, på skivan kallad Jump that rock, som bandet här gör med Scooter. Skivan finns numera på Spotify, enligt en säker källa (Johan). Detta är kollat och verifierat!

Till min glädje har åtminstone tre av bonusbarnen – Elias, Linn och Johan – uttryckt sitt gillande när jag krämar Status quo i bilen. Fästmön, däremot, är ganska kallsinnig och tycker att det är ”bonnig” musik.