Marknadstur – och andra (o)turer…

Regnet höll sig borta och utrustade med jackor tog vi bussen in till stan för ett besök på Vaksala torg och den europeiska marknaden.

Här fanns riktiga, franska bajs-ostar, som Elias skulle säga.

 

Vi lodade runt bland stånden (!.. JA! Jag har snuskig fantasi!), men dissade både franska ostar och tyska korvar, ja, till och med engelska toffee-ståndet! Fast vi kunde inte motstå några burkar spännande röror alt. marmelader.

Det blev en stark tomatröra och whiskymarmelad som hamnade i min påse.

 

En härlig doft cirkulerade i luften ovanför Vaksala torg, så vi blev lite sugna. Inget ätbart från marknaden föll oss på läpparna, så vi tågade ner till Panini. Där blev det fika och toabesök.

Anna gillade cheesecaken med blåbär och hallon ovanpå. En gammal favorit från min tid på TC! Suck…

 

Styrkta av ätbart, dryck och urtappning drog vi runt i några affärer. Anna inhandlade en röd medicinlåda som hon blev mycket stolt över. Denna låda – eller snarare Virrp-Anna – skulle sedan föra med sig ett antal… turer. Och otur, men tur. Hängeru med?

Vid 16-tiden stängde affärerna, så vi traskade ner till en Kina-krog för att få i oss lite ätbart. Anna tog då, i samband med huvudrätten, det sista insulinet  i sin pump. Vi åt och irriterade oss på några fjortisar och hamnade därefter  med stinna bukar och paltkoma på 17.30-bussen hem. Skönt, tänkte vi nog båda, för vi var lite sugna på att se film. Annas insulinpump hade då varit avstängd typ en och en halv timma och behövde bytas. (Egentligen ska hon vara utan insulin högst en timma.) Äntligen framme vid bussens ändhållplats ger Anna upp ett… skrik. Påsen! Hon hade glömt sin påse med den nyinköpta medicinlådan i! Så det var bara att hoppa på bussen igen och åka in till stan. Till saken hör att jag verkligen avskyr att åka buss, Anna behövde insulin och båda var vi i trängande behov av en toa. Tursamt nog fick Anna sin påse och vi tog en annan buss hem för att slippa vänta 25 minuter (lågtrafik, det var ju helgdag…)

Slutet gott, allting gott. Någon mer koma blev det inte och det var SKÖNT!

I min fortune cookie stod det: ”You’ll never know what you can do until you try.” Jag var emellertid ganska glad för att jag slapp försöka ge Anna en spruta, trots allt…