Idag är det min pappas namnsdag, Erik. Eller skulle ha varit om han hade levat. Han drunknade sommaren 2006 när han och mamma var på semester. Det var bara hemskt. Trots att han skulle ha fyllt 79 år samma höst var han ju inte sjuk. Han var ju alltid den friska i familjen.
Den här bilden togs av en fotograf på Östgöta Correspondenten där Pappi jobbade i många år som journalist.
Pappi föddes 1927 i Helsingfors. Hans pappa var svensk medborgare, född i Stockholm av engelsk mamma men svensk pappa, och arbetade som pastor i Kristuskyrkan i Helsingfors. Mitt under brinnande krig fick Carl-Erik Adolf, min Pappi, som 15-åring komma till Sverige. Att förstå de umbäranden, rädslor och lidanden han varit med om under kriget är omöjligt om man inte själv varit med om nåt liknande. Farmor visade mig vid nåt tillfälle skor gjorda av tidningspapper. För även om Pappi och hans föräldrar tillhörde samhällets övre skikt i Finland så fanns det inte mat och kläder att köpa. Och tonåringar växer ju ur sina skor…
Kvar i Finland finns fortfarande Hurtigs barnhem i Grankulla. Barnhemmet grundades av Pappis farfar Karl redan 1912. Mer om detta finns beskrivet i farfar Mansfield Hurtigs bok Karl Hurtig – en livsgärning. Det är lite roligt att just denna bok fortfarande finns att låna i flera bibliotek – och att köpa på antikvariat!
När Pappi väl kommit till Sverige hamnade han på en bondgård i Småland. Där fick han slita hårt för en skitpenning. Hans mål var att kunna köpa sig ett par långbyxor…
Jag saknar min Pappi mycket och tänker på honom varje dag. Han var ju min trygghet när jag var liten och mamma låg på sjukhus typ ”jämt”. Samtidigt är jag glad att han slipper uppleva mina tråkigheter med jobbet. Han skulle ha blivit fullkomligt rasande på DLF (=Den Lille Fjanten, en obehaglig person på min förra arbetsplats).
Min Mammi försökte rädda Pappi den där julidagen för snart tre år sedan, men det gick tyvärr inte. Troligen hade han redan passerat genom Sankte Pers port när Mammi hade fått upp honom på land. Idag bor Mammi kvar i huset, men köar för en lägenhet. Hon känner sig väldigt ensam. Jag är dessutom enda barnet och bor 30 mil från henne, så jag kan inte hälsa på så ofta. Men vi ringer nästan varje dag.
Den här bilden tog jag i påskas när jag var nere hos Mammi och hälsade på. Vi tog flera promenader längs Vättern. Här står Mammi vid ett konstverk av cyklar – hon bor ju i cykelstaden Motala. Själv tar hon sig fram på fyra hjul numera när hon är utomhus.
Min Mammi Svea Marita föddes 1935 på sommaren i Metropolen Byhålan. Även hon var enda barnet – precis som Pappi och jag själv. Det sägs om Mammi att hon var stans skönhet. Hon gick bland annat mannekäng som ung och de foton jag sett talar inte emot ryktet. Dessvärre har inget av skönheten spillt över på mig.
Även Mammi tyckte att stan var för trång och for bland annat upp till Stockholm. Där jobbade hon bland annat på SJ under en period och bodde då inneboende hos en familj på Söder. Men så träffade hon Pappi i samband med en middag på Kamratföreningen Länken i Metropolen Byålan. Pappi var där i tjänsten och skulle bland annat intervjua Harald Berg – mannen som blev min morfar sex år senare! Eftersom Pappi inte hade nån dejt till middagen bad morfar honom att ta hand om sin dotter Marita. Det gjorde Pappi i nästan 50 år.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 