Arbetsförmedling på distans – distanserar eller för samman?

Uppdaterat inlägg med artikellänk!

I morse såg jag en storflinande man på bild i lokalblaskan. Det var chefen för Arbetsförmedlingens kontor i Knivsta  - nu finns artikeln att läsa här! Det kontor som på sätt och vis inte finns. Eller det finns, men det är inte bemannat – där sker arbetsförmedling på distans. Märkligt nog har kontoret en chef ändå. Ett sätt för Arbetsförmedlingen att minska antalet arbetslösa? Skämt åsido, jag blir lite fundersam när jag läser sånt här.

Skälet till att jag blir fundersam, eller för att tala klarspråk, negativ till arbetsförmedling på distans är att jag tycker att det är ytterligare ett sätt för Arbetsförmedlingen att slippa möta människor som söker arbete. Människor som ofta behöver träffa nån handläggare personligen för att prata om sitt jobbsökeri och bli lite peppad. Det är inte alls samma sak att bli peppad av en person i Karlstad, tror jag det var, via en datorskärm… Ofta behöver man prata om lokala frågor och hur bra känner en arbetsförmedlare i ett helt annat län till ens hemlän då?

Nej, det här känns som ytterligare ett sätt för Arbetsförmedlingen att distansera sig från personer som behöver personlig kontakt. Tanken är att föra samman arbetssökande och arbetsförmedlare, men jag ser det hela som en fortsättning på den distansering Arbetsförmedlingen redan 2009 arbetade enligt. Då var jag själv aktiv arbetssökande och fick känna på distanseringen – min första handläggare, som jag hade i cirka ett halvår, träffade jag aldrig. Jag skulle rapportera var sjätte eller var åttonde vecka (jag minns inte) till henne – via e-post. Skrämmande! 

Vad är ni rädda för på Arbetsförmedlingen??? De flesta arbetssökande är vanliga människor precis som ni, men de befinner sig i en utsatt situation och behöver verkligen personlig kontakt, hjälp och peppning. Tänkte ni på det, eller, när ni öppnade distanskonstoret i Knivsta???

En svart bak för arbetsförmedling på distans.

Livet är kort.

Read Full Post »

Anklagad: Tracie’s story

En kvart försenad halkade jag in på SvT1 och Anklagad: Tracie’s story, en brittisk serie från i år. Sen satt jag klistrad och glodde de 45 minuter som var kvar av den.

Simon är också Tracie.

Anklagad består av fyra timslånga program. Delarna är fristående och handlar om vanliga människor råkar ut för saker som gör att de anklagas för grova brott. I kvällens avsnitt får vi möta Simon som är engelskalärare. Men efter jobbet är han transvestitenTracie. Så småningom träffar Tracie en man som återvänder. Han återvänder kväll efter kväll och Tracie är på väg att bli kär. Tracie tror att han är gift, vilket han förnekar. Hans fru är död, säger han. Det tror Tracie på tills hon en dag får se paret.

Det här är en film som ömsom får mig att bli glad, ömsom får mig att förtvivla. Ungefär såsom Tracie torde känna sig. Den stora skillnaden är att jag som tittare inte blir anklagad för mord.

Filmen är oerhört gripande och jag är glad att jag hoppade in i den. För trots det hemska den handlar om är den positiv när den skildrar Tracies mod. Högsta betyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tacksägelsen

En tämligen from man mördas med en högklackad sko. Vem har ihjäl en religiös man som dessutom var mycket godhjärtad? Det får man veta, men inte förrän nära på sista sidorna i Björn Hellbergs deckare Tacksägelsen. Jag lånade boken av Fästmön, som är en riktig Hellberg-fan.

Vem mördar Herrens tjänare?

Det inledande mordet på mannen är bara det första i en serie. Polisen Sten Wall försöker haffa mördaren. Han inser att mördaren nånstans hör hemma i samma kretsar som sina offer, men vem kan det vara i raden av fromma män?

Björn Hellberg skildrar vanliga människor såväl som fanatiker – och mördare. I den här boken förekommer dessutom ett litet HBTQ-tema. Personteckningen är ytterst trovärdig och det är den som ger boken högt betyg. Det gör även det faktum att jag inte kan lista ut i förväg vem mördaren är.

Read Full Post »

Så levde de lyckliga del sju

I kväll gick näst sista delen av SvT:s dokumentärserie om livet efter bröllopet, Så levde de lyckliga. Jag tycker att det har varit en bra serie, även om vissa avsnitt har varit bättre än andra.

Barn igen, dårå…

Som vanligt handlade det om barn. Och kriser. Johanna och Peter var med i en bröllopstidning. Hon designade smycket hon bar under vigseln. Han friade med en handduk under knäet eftersom han inte ville smutsa ner sina vita byxor. Men när de fick barn föddes den lilla flickan alldeles för tidigt…

Annika och Johan var paret som inte alls var ett par först. När de träffades var Johan nyseparerad, men Annika blev kär direkt i honom. Efter ett tag flyttade de ihop – fast de var inte ihop. Så träffade Johan en tjej. Och sen…

Lotta och Per träffades via nätet. Pers frieri var mycket genomtänkt och romantiskt. Men ett halvår efter vigseln kom krisen – tillsammans med arbetslösheten.

Det är fortfarande en bra serie, detta, men jag känner att varje avsnitt är lite likadant. Ett par träffas, de gifter sig, nån sorts kris uppstår och före eller efter den får de barn. Allas historier verkar sluta lyckligt och jag undrar om det är så i verkligheten. Samtidigt vore det kanske svårt att få par som det inte har gått så bra för att ställa upp i en TV-dokumentär.

Lite grann tycker jag att serien befäster gamla föreställningar om äktenskapet som grund och förutsättning för familj. Dessutom är det inte alla par som väljer att skaffa barn och det är lite tråkigt att inte fler såna par syns i serien.

Men jag gillar den här serien just därför att den visar upp ganska vanliga människor och att kriser kan drabba vem som helst, även vanliga dödliga.

Kvällens program får högt betyg, men inte högsta.

Read Full Post »

Så levde de lyckliga…

Fästmön tipsade mig om en seriestart på SvT igår kväll, Så levde de lyckliga. Eller egentligen den första delen eftersom hon följer en av de medverkandes blogg. Det var verkligen en intressant start på en dokumentärserie och jag satt tämligen still och kollade den timma – utan reklamavbrott – som programmet visades.

Massor av brudpar…

Det tycks bli allt vanligare att folk gifter sig igen. Men nästan lika vanligt är det att folk skiljer sig. I det här programmet fick tittarna träffa tre par som varit gifta i sju år, tror jag. Och man kan väl säga att inget av paren har haft en helt rosenskimrande tid efter bröllopet. Ett par var väldigt nära att separera tidigt, medan ett annat par fick tre barn ganska tätt. I det tredje paret drabbades en av makarna av svår sjukdom. Den friska partnern hade fullt upp att klara vardagen med två småbarn.

Det här var verkligen intressanta inblickar i folks liv! En dokumentär utan spår av klibbig såpa, tack och lov. Det var vanliga människor som berättade om vanliga saker – bra och dåliga – som kan inträffa och påverka på ett eller annat sätt i ett äktenskap. I varje program, totalt åtta stycken, ska tittarna få möta tre par några år efter bröllopet.

Jag kan verkligen rekommendera den här serien! Missade du första delen finns den förstås att se på på nätet!

Read Full Post »

Tofflan undrar: Har du flera olika lösenord?

Den gångna veckan fick såväl en del politiker som journalister och en och annan vanlig dödlig oönskade besök i cyberspace. Nån hade nämligen hackat en blogglista. Och eftersom politiker och journalister och till och med några vanliga människor, dårå, inte är smarta nog att ha flera olika lösenord här och var blev deras mejl lästa, konton kapade och hejåhå.

Därför undrar Tofflan om du har flera olika lösenord eller om du kör ett och samma rakt av (eller om du är politiker – äh, skämtar bara!) Frågan hittar du här intill i högerspalten.

Som vanligt kan du inte lämna nån kommentar på just det här inlägget, men varför inte skriva om detta intressanta ämne på din egen blogg?

Stort TACK på förhand för dig som klickar ett svar!

Read Full Post »

True Talent – yet another tramsprogram eller sanna talanger???

Inspirerad av blogginlägg signerade Rickard Engfors och Max Colliander måste även jag få kluddra ner några rader om det senaste i raden talangprogram på TV – True Talent.

Alltså jag har en inbyggd skepticism mot såna här program där man tar in ett antal ”vanliga” människor, ställer dem framför TV-kameran och gör dem till idoler. För ett tag. Sen kommer ingen ihåg dem och många går det riktigt dåligt för i livet.

Det kan handla om helt galna dokusåpor där största bedrifterna går ut på att nåt av följande, ibland i kombination:

1. att vara så konstig som möjligt
2. att supa så mycket som möjligt
3. att kn***a så mycket som möjligt

eller talangprogram som visar

1. folk som absolut inte har nån självinsikt om sina tillkortakommanden
2. en jury bestående så kallade proffs som gör allt för att förnedra den som inte är tillräckligt snygg. Ibland händer det att man också slår ner på talangen ifråga, vanligen på ett mycket grymt sätt.)

Jorå, jag har gett program som Robinson, Baren, Big Brother, Idol, Ullared, Ensam bonde söker mamma och allt vad skiten de heter, en chans. Jag har följt vart och ett av dem – eller åtminstone ärligt försökt – under en säsong. Ibland har jag inte pallat mer än ett avsnitt. För det finns så mycket skräp där ute som visas på TV att jag hellre stänger av och läser en bok. Eller skriver bitska blogginlägg.

Igår kväll satt jag med ena ögat fäst på min blogg, det andra på True Talent på TV:n. Det jag omedelbart gillade med  programmet är att man inte är utseendefixerad. Inte heller är talangerna tonåringar eller i yngre 20-årsåldern. Det handlar om att hitta bra röster. Talangerna coachas av Jessica Andersson, Danny Saucedo och Tommy Körberg. Två av dessa tre tycker jag verkar vara ödmjuka artister, medan den tredje har ett lite för stort ego för att jag ska uppskatta personen ifråga. (Det blir lite jobbigt att höra artisten ifråga nämna sig själv minst en gång i kvarten.) Men i alla fall. Talangerna coachas av dessa tre.

Det nya i det här programmet är också att vanliga människor utgör jury. Det finns tre jurygrupper, indelade i ålder. Ingen av grupperna ser framträdandet först utan hör bara rösten. Under framträdandet röstar jurygrupperna och enligt hemsidan gäller följande:

[...] Bara de som lyckas få hela juryn med sig går vidare i tävlingen. [...]

Och då vänds också scenen så att jurygrupperna ser sångaren. Men frågan är om ALLA i en jurygrupp måste trycka grönt eller om det är ett visst antal. Jag har nämligen svårt att tro att så många människor har samma musiksmak…

Troligen lär jag inte följa True Talent, för min skepticism finns där fortfarande. Men jag gillar helt klart detta koncept bättre än alla andra talangtävlingar – det är inte utseende- eller åldersfixerat och juryerna består av vanliga musikälskare (får man väl tro, dårå!..). Så… jag kanske ser nåt mer avsnitt. Eller två…

Jag ger True Talent ett högt betyg, fyra tofflor av fem möjliga!

Read Full Post »

Tofflan goes mode: Test – kan du kläderna?

Jag har fallit till föga och har nu dagens klädinslag. Här kan du testa om du kan kläderna! Tio frågor – jag hade sex rätt. Och DET, kära läsare, är BRA för att vara mig!

Denna chica t-shirt lockar alltid fram kommentarer från Vanliga Människor!

Read Full Post »

Försäkringskassan sparar på personal – och kontor

Försäkringskassan har fått sparkrav av regeringen. Totalt ska kassan spara 150 miljoner i år och nästa år samt får ett minskat anslag  mellan 2012 och 2013 med 300 miljoner. Konsekvensen blir tusen färre anställda och över 100 nedlagda kontor. 

Hur ska det här bli, dårå? För detta borde rimligen ge konsekvenser för tredje part, Vanliga Människor, som väntar på pengar. Mja, enligt kassans överdirektör (finns det en undre också???) prioriterar man handläggare som hanterar sjuk- och föräldraförsäkringsärenden och utbetalningar.

Försäkringskassan hade hoppats på att få fram till 2015 på sig att effektivisera. Men på socialdepartementet tycker man att Försäkringskassan har klarat av de senaste årens förändringar så bra förutom det ekonomiska. Och nu är det dags att backa tillbaka till tidigare anslagsnivåer. Ett av Försäkringskassans fack varnar för kraftiga försämringar – dels vad gäller servicen till medborgarna och dels de anställdas arbetsmiljö.

Alltså jag fattar inte riktigt hur man tänker på socialdepartementet här. Folk klagar ju som 17 idag på att Försäkringskassan inte fungerar, att utbetalningar dröjer, läkare som ändrar andra läkares bedömningar på patienter de aldrigt träffat med mera med mera. Varför inte ta bort alla dessa läkare först och främst? Dessa verkar ju inte utföra någon som helst vård i verkligheten. Det vore en bra början, tycker jag. För som det är nu känns det bara så otroligt märkligt att det Försäkringskassans läkare säger är lag – trots att de inte ens har träffat och än mindre undersökt patienten/personen. Vidare tror jag inte heller på alltför utbyggt system av webbformulär. Jag menar, vem har nånsin sett ett formulär som till hundra procent stämmer in på ALLA individer?

Jag är riktigt förundrad och undrar om nån överhuvud taget har tänkt…

 eller  eller
Vem har sämst image??? Försäkringskassan, som ska minska personal och kontor, Arbetsförmedlingen, som inte förmedlar jobb, enligt min handläggare eller SJ, som lägger ut pengar på reklamfilm där man berättar att man ska göra nåt åt alla klagomål (frågan är om man gör nåt åt klagomålen)???

                                                                                                                                                         Nu återstår bara frågan vilken av dessa tre som har sämst image:

1. Försäkringskassan
2. Arbetsförmedlingen
   eller
3. SJ..?

Read Full Post »

Ytterligare a pink day

Jag blir alltid så råååååååsa när jag har haft kontakt med Fru Hatt! För även igår expertkommenterade vi vårt favoritprogram per sms. Tyvärr håller jag vår konversation för oss själva, för jag kan ju inte skriva om Vanliga människor utan att somliga går i taket. Min lott i livet är tydligen att skriva om mig själv och familjen och en del av mina vänner - för vi faller alltså inte under kategorin Vanliga människor. Anser somliga. Men det är nog sant. Jag tror att hur mycket Fru Hatt och jag än anstränger oss blir vi aldrig några Vanliga människor. För vanliga människor lever i sina små lådor och kommenterar HÖGST sina medmänniskor bakom ryggen. Det har jag lärt mig I Verkliga Livet – Fru Hatt likaså.

Tofflans liv i en bok?

                                                                                                                                                         Jag känner mig alltmer som en åskådare. Att jag var så trött i onsdags tror jag beror på att jag var ute I Verkliga Livet och gästspelade mellan klockan elva och klockan 16.30, inte bara på mina vitaminbrister. Det tar på krafterna att delta in ett socialt sammanhang när man vanligen enbart sitter och betraktar sociala sammanhang. Jag känner mig till och med som en åskådare på min blogg, ibland. Häromdan skrev jag här om Alltings elände. Ja, jag skriver ju rätt ofta om det. Kanske hade jag hoppats på att få nån kommentar på det, men det som startade höga diskussionsvågor på min blogg… var hur man rengör en köksfläkt. Eftersom jag redan hade rengjort min fläkt hade jag inte så stor nytta av alla god råd kring detta, men förhoppningsvis fick alla som kommenterade utbyte av detta. Själv betraktade jag förundrat diskussionen medan jag funderade ut nya sätt att ta livet av mig. Men innan dess ska jag nog försöka knyta ihop kapitlen i min bok. Och det är det jag håller på med just nu. Bidar min tid, planerar.

Det var gott att träffa Fästmön och barnen igår igen, men när vi hade hämtat och kommit hem med de två yngsta blev jag så trött, så trött att jag bara ville gå och lägga mig. MEN… eftersom jag inte var hemma kunde jag inte göra det – och det var bra! I stället sparkade jag igång leksaksdatorn och höll Elias sällskap i vardagsrummet medan han gjorde sin läxa. Dessutom blev jag förhörd på lågstadiets matteböcker. Och tro det eller ej, jag blev godkänd!

Anna sprang omkring och tvättade, städade och bäddade rent som det jehu hon är och jag kände mig riktigt lat. Fast jag erbjöd att hjälpa till flera gånger. Men jag vet hur det är. Man vill göra det mesta själv hemma hos sig. Lite nytta kunde jag i alla fall göra och det var att åka och köpa ris, för det skulle barnen ha till sitt kycklingkebabkött. Anna och jag åt korv med bröd. Vi blev inte mätta.

Nu är jag hemma hos mig en stund. Anna jobbar till 13.30 och ska hämtas då. Gissningsvis blir det nåt stopp på vägen för att inhandla middagsmat och fredagsmystillbehör innan vi hämtar Elias klockan 15. Taxi Tofflan ska också skjutsa Linn några ärenden efter detta. Sen måste jag försöka snåla på bensinen så den räcker några dar till. Det vore underbart skönt att bara få en bensinräkning den här månaden också (som det blev för decemberbensinen) och inte två, som jag brukar få. På tal om räkningar, måste jag sätta mig en stund med min ekonomi. Gissar att jag gråter resten av förmiddagen sen…

Read Full Post »