Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘uppdrag’

Ett inlägg om en film.


 

Varg Veum Kalla hjärtanMed ingenting bättre för mig denna trista söndagskväll bänkade jag mig med en vattenflaska och en chokladbit i bästefåtöljen för att se Varg Veum: Kalla hjärtan (2012) på Sjuan. Det där med chokladen blev faktiskt lite… kul.

Varg Veum får i uppdrag av en ung kvinna att hitta kvinnans syster. I samband med att han börjar jobba med fallet, upptäcker han att systrarna har en bror – som också är försvunnen. Denne har uteblivit från fängelset efter en permission. Varg besöker bland annat fängelset där han träffar en person som… ska vi säga älskar choklad… Men Varg kommer snart nånting på spåren. Det blir så hotfull stämning att han tvingas skicka bort sin gravida flickvän. Och vem är det som dödar alla katterna? Många frågor och knepigheter samsas i den här filmen. Liksom en hel del läskiga män.

Den här gången är Varg Veum-filmen spännande och otäck, men också nåt mer. Det finns nånting i den som gör den bättre än de andra Varg Veum-filmerna jag har sett. Toffelomdömet stannar emellertid på medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där bland annat Lisa vid a-kassan får credit.


 

blanketterDet har nu gått 18 dar sen jag postade min ansökan till a-kassan. Jag har inte fått nåt besked. Men idag fick jag en signal om att det fanns ett meddelande på Mina sidor hos a-kassan på webben. Jag loggade in efter mycket om och många men med e-legitimationen (varför ska tekniken alltid krångla?). Normalbegåvad – och lite till – som jag är, hade jag stora svårigheter att förstå vad där stod. Vadå? Deltidsarbete? Jag har aldrig haft nåt deltidsarbete! Antingen har jag jobbat heltid eller så har jag varit arbetslös. Det var bara att bita i det sura äpplet och slå numret till a-kassan. Jag bävade, för det brukar vara ena riktiga surkart som svarar. Människor, som utgår från att jag ringer in för att på falska grunder försöka tillskansa mig de futtiga kronor som a-kasseersättningen består av.

Idag svarade Lisa. Pigg och trevlig, tillmötesgående och serviceinriktad. Jag blev glatt överraskad. Lisa kollade upp varför jag inte fått nån bekräftelse om att jag får ersättning, för från hennes sida framgick att det kommer en utbetalning i nästa vecka. Jag får då ersättning för en vecka (det är ju karensdagar). Det är min ”lön” för juli månad. Skrattretande, eller hur? Vem kan leva på 3 400 kronor minus skatt? Det räcker ju inte ens till min hyra! Men jag har lön kvar sen juni och hoppas på att få min innestående semester utbetald nu i juli också. Jag borde klara mig.

Till sist hittade Lisa min inkomna ansökan och mina papper. NÅN hade lagt undan dem i nån mapp. Men det där konstiga med deltiden skulle hon ta reda på mer om och lovade ringa tillbaka. Och tänk, Lisa ringde tillbaka inom en timme! Det hade blivit fel hos a-kassan (surprise, surprise…), men nu var det tillrättat. För att ha jobbat för arbetsgivare #2 i åtta timmar under sex månader kan inte riktigt ses som en deltid, utan som ett uppdrag.

Nu är jag lättad, så även min mage. Den vände sig naturligtvis ut-och-in, en sedvanlig reaktion när a-kassan krånglar. Och så har det väl lite att göra med värmen, också. Vi har vaknat till en ny, het dag. Jag har, förutom att jag har telefonerat med a-kassan två gånger, även sökt två jobb. Det var vad jag hittade idag. Men jag ligger ändå på plus ett, eftersom aktiviteter kring jobbsökeri också räknas i mitt eget lilla piska-och-morot-system. (Piskan viner, morötter gillar jag inte. You get the pic?)

Ginger Joe

Ginger Joe – i höga glas och med massor av is.

Igår kväll promenerade vi över till Maestro för att äta pizza och dricka Ginger Joe. Vi tog var sin Joe i höga glas, med massor av is. Det var härligt efter såväl promenad som en het dag! Ingefära är verkligen en intressant… rot? Eller vad säger man?

På Maestro blir servicen bara sämre och sämre. Personalen springer omkring och gör jag vet inte vad. Igår såg vi två ur personalen gå ut med en hund! Killen som serverade oss har uppenbara problem att förstå vad jag säger. Jag bad om en servett och han frågade om jag ville ha en filt… OBS! Han är svensk! Dessutom skämtade han med gästerna så att de blev förbannade! Jag noterade att han sa nåt märkligt till ett par vid bordet bredvid. Mannen, något äldre än jag, såg mycket arg ut.

Ljuslykta

I lyktans sken.

Vi traskade hemåt medan solen gick ner bakom våra ryggar. Satt på ballen* en stund och njöt av svalkan. Tände min gamla och jätteskitiga lilla svarta lykta, som jag grävde fram i lägenhetsförrådet igår. Det var för mörkt för att läsa, så vi satt mest och småpratade och spelade ett visst ordspel. Livet kändes i den stunden ganska gott, arbetslösheten till trots.

Medan jag har suttit och sökt jobb och telefonerat med a-kassan nu på morgonen har min duktiga Fästmö varit ute och travat i nästan fyra kilometer. Rosig om kinderna har hon svalkat av sig på ballen. Som tur är har vi skugga där fram till klockan 16, när solen rundar huset. Markisen hjälper mot ljuset, men inte mot värmen. Fast jag måste säga att jag inte känner mig särskilt plågad av värmen hittills. Jag njuter mest!

I kväll ska vi äta räkor som jag inhandlade häromdan till extrapris. Men vi behöver komplettera med en flaska vitt vin och aioli, så det ska vi åka iväg och handla.

Jag hoppas att du får en fin fredag! Och så vill jag tacka ALLA som på olika sätt har visat sitt stöd gentemot vår modiga Frida!

Här kan du läsa mitt inlägg om Frida om du har missat det!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lådor. Och om a-kassan. Igen.


 

Idag är det jättevarmt. Då gör man inte mer än man måste. Jag satt mellan sju och halv elva i morse och skrev. Mest jobbansökningar. Det är drygt, men jag är ändå glad att det faktiskt finns intressanta tjänster att söka. Tyvärr är det inte så många av jobben som finns här i Uppsala.

Vi har hållit till på ballen* större delen av dan. Fram till klockan 16 är där hyfsat svalt. Sen kommer solen och då åker markisen ner. Min granne var uppenbarligen väldigt munter idag. Det både poppades och knäpptes med fingrar och frampå eftermiddagen kom vattenpipan fram. Det röktes och snörvlades. Det var vattenpipan som snörvlade. Dagens tobak var tack och lov inte inköpt på nån parfymeria som den brukar vara. Det gick att sitta kvar för mig, trots röken.

Men vi traskade i vart fall iväg till affärerna i rondellen. Vi behövde till apoteket båda två och till Tokerian. och så till MM-affären där Fästmön skulle titta på lådor. Lådor att ha under sängen för den i familjen som inte får plats med garderober på sitt rum. Två stycken följde med hem, med såväl hjul som lock. Anna själv var mest intresserad av att hålla låda av annat slag:

Anna o elefantlåda

Anna är elefantfetischist och ville helst köpa denna.


Jag då?  
Ja jag köpte en ny hårborste, för min har blivit så äcklig. Sen blev det en liten grej till den person i familjen som står närmast i tur för att fylla år. Jag såg jättefina fönsterlampor på fot som jag tror att min mamma skulle gilla, men eftersom hon inte kläckte ur sig det förrän jag var på väg att åka därifrån (att hon ville ha en ny lampa till fönstret i TV-rummet), så hann vi inte införskaffa nån. Jag får helt enkelt kolla med henne om detta kan vara nåt. Men inte idag. Jag ringde henne innan vi gick iväg och mitt öra började nästan koka.

Nu är jag lägenhetsvakt, så jag kollade två postboxar. Inte ska jag berätta vad mina vänner fick för post, men jag kan inte hålla käften om vad jag fick… Det låg ett fönsterkuvert från a-kassan i min postbox. Självklart trodde jag att det var beslutet gällande min ansökan om a-kassa. Det är ju nu 17 dagar sen jag postade den och jag har inget hört. Men inte då! Trots att a-kassan har ett uppdrag med myndighetsansvar tycker a-kassan uppenbarligen att det är viktigare att skicka ut sina räkningar och ytterligare en gång skryta med att man har sänkt månadsavgiften. I april.

Brev fr a-kassan

 

 

Bästa a-kassan, jag kan berätta att jag snart inte har råd att betala min avgift till er. Jag har nämligen inte fått nån ersättning från er än. (Det är väl ingen läsare som tror att man blir befriad från a-kasseavgiften bara för att man har ansökt om eller får ersättning från a-kassan? Nä, nä, nä!)


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


 

Just nu företar jag mig en lite omvärldsspanande resa, genom media. Jag vet att allt som står i tidningen inte är sant, men har vi nåt annat val när det gäller att få reda på vad som händer där ute? Du som vill är medbjuden på min lilla resa i verkligheten!

Knuten näve→ Stort slagsmål och grov misshandel. Det är med sorg i hjärtat, dock ingen förvåning, jag läser om vad som hände på orten där jag jobbade fram tills förra måndagen. Det är inget trevligt ställe. Det är en håla av format och människor har inget att göra. Då tar de unga till nävarna. Tyvärr.

→Företag som hyr ut personal märker ökad efterfrågan. Det är tyvärr brist på människor som vill och kan jobba i vården. Ett tungt vägande skäl är förstås de taskiga arbetsvillkoren – dålig lön, urusel arbetsmiljö. Eller? Sen finns det många bra saker med att jobba inom vården. Tänk att ha ett jobb där du faktiskt hjälper människor, får dem att må bättre… Allmänläkare är det senaste det råder brist på. På Skandinavisk hälsovård, ett av de företag som hyr ut personal och som bland annat hyr ut till organisationer som har ansvar för medborgarnas hälso- och sjukvård, märker man en ökad efterfrågan. Det handlar om så många som tio gånger fler läkare än vad företaget kan leverera. För övrigt arbetar de läkare som är inhyrda från bemanningsföretag mer än de vanliga anställda. De har högre produktivitet. Hur nu det kan komma sig…

rösta→Valkompassen: Vilket parti ska du rösta på? Ett val klarade vi av i våras. I september kommer nästa. Men vet du vad du ska rösta på? Den som inte hänger i Almedalen eller bryr som om Twittrande och selfiestagande politiker märker knappt av nån valrörelse i år. Vad har hänt? Själv gjorde jag valkompassen och svarade på frågorna så att jag verkligen började undra över mitt politiska (o)förstånd när jag såg vilket parti som låg närmast mina åsikter. Fy! (Inte SD, var lugn!)

mage→Extrem fetma är farligare än rökning. Ja, fetma och rökning har väl varit som pest och kolera. Men nu menar forskare att fetman är farligare. skälen är att överviktiga oftare än andra drabbas av hjärtsjukdomar, cancer och diabetes. Fast fetma är farligare än rökning är väl att tolka resultatet av undersökningen lite godtyckligt. Det som emellertid kom fram var att den som har en BMI på 45 och över förkortar sitt liv lika mycket eller mer än en normalviktig rökare. Skillnaden är väl att rökare inte bara utsätter sig själva för sjukdom och förkortar sina egna liv utan också sin omgivning… DET nämns det inget om…

Kylskåpsmagneter→Magnet – nytt sätt att stjäla. Med hjälp av en stark magnet har ett par lyckats stjäla kläder för en stor summa pengar. Magneten har använts för att öppna larmbrickorna på kläderna så mycket att man kan bända isär dem. Ja jisses…

→Brand stoppar tågtrafiken. Just nu står tågtrafiken i Jämtland stilla på grund av att det har brunnit. Hoppas det inte blir lika långvarigt stopp som här i juni…

Rolleiflexkamera→Åke Svensson skänker fotoskatt till Motala museum. Och det är en skatt som heter duga, det! Det handlar om 650 000 negativ, säkert en del bilder tagna på uppdrag av min pappa. Negativen ska scannas in i en bank. Det kan ge duktigt med arbetstillfällen. Bara det är ju inte fy skam… Jag hoppas Byhålemuseet förvaltar skatten väl!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lite stress, kanske.


 

Stressade portföljerDet sägs att man är stressad när man till och med drömmer om det. Ja, jag drömde inte direkt att jag var stressad i natt, men jag hade en typisk stressdröm. Denna, i kombination med att jag tappar hår och har haft eksem ett tag, gör att jag kan kategoriseras som stressad.

I natt var jag på besök i min farfars kyrka, oklart i vilken stad. Som pastor inom Metodistkyrkan var det bara att flytta dit där man fick uppdrag. När farfar och farmor hade kommit till Sverige efter kriget flyttade de till massor av olika städer. Ett tag bodde de i Uppsala där farfar var pastor i församlingen. Sist bodde de i Norrköping – som pensionärer. Men i natt var farfar verksam igen, i alla fall i min dröm. Jag kom in i kyrkan bakvägen och skulle delta i gudstjänsten som redan pågick. Jag var minst 20 minuter försenad och jag bar på kassar med material av okänd art. Det var många trappor och gångar innan jag nådde fram till en musikklass! Där stannade jag och pratade en stund med eleverna. Jag skulle just öppna dörren till själva gudstjänstlokalen i kyrkan när jag vaknade – svettig och uppjagad.

Inte vet jag vad den här drömmen står för, men idag känner jag en oro i bröstet. Det är som om en liten fågel har slagit sig ner där och fladdrar nervöst med vingarna.

bokfodral till dator

Kanske ett bokfodral till en ny laptop?

Förhoppningsvis släpper den obehagliga känslan snart. Jag har suttit i ett par, tre timmar och sökt jobb (fyra stycken blev det idag). Dagens stora evenemang är en shoppingtur med min livstids IT-konsult. Jag hoppas komma hem med nånting lättinstallerat, till ett hyfsat pris. Håll gärna en tumme! Jag har liksom ännu inte bestämt mig ens för om jag vill köpa laptop eller stationär dator…

Måndagen idag är härlig. Det är tyst i såväl huset som på gården, men somliga var livade här på baksidan mycket sent igår kväll. Jag förstår att det måste vara nästintill omöjligt att få sommarlovslediga barn att komma in och lägga sig när det är ljust och varmt ute.

Från och med idag är jag lägenhetsvakt. Lucille sa att jag är den hon litar till hundra procent på, vilket fick mig att känna mig både förtroendeingivande och viktig. Jag har dagen till ära tagit in deras papperstidning, men de har satt prenumerationen på uppehåll från och med i morgon. Det känns lite konstigt att ha en morgontidning till frukosten – om än bara för en dag…

Vad händer hos dig idag??? Om du inte har fått värmeslag, skriv gärna några rader och berätta! Min nyfikenhet är det som vanligt inget fel på.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

”Vi hänger inte med i all utveckling, men jag tror på nye GD:n”

Ett inskrivet inlägg.


 

Arbetsförmedlingen i Uppsala

Arbetsförmedlingens tillhåll i Uppsala.

Orden i rubriken är Daniel Strömblads. Han jobbar på Arbetsförmedlingen i Uppsala och var den som fick uppdraget att skriva in mig som arbetssökande idag. Vi fick en lång och bra pratstund, jag och Daniel. För hade jag väntat i en och en halv timme ville jag ha valuta för tiden som försvann när det blev min tur.

Nummerlapp och bok

Nummer 28 gul var jag.

Jag fick nummer 28 gul Men jag hade å andra sidan inte trott att jag skulle vara ensam. En bok blev mitt sällskap under väntan. Det blev emellertid lite svårt att fatta vad man läste i sorlet från, gissningsvis, ett femtiotal losers arbetssökande och en del av deras barn som sprang omkring och skrek.

I stället ägnade jag mig åt att observera omgivningen och den inte särskilt effektiva hanteringen av folkmassan. Det gick åt fyra till fem personal för att tilldela de arbetssökande en nummerlapp – en gul, rosa eller grön, beroende på vad ens syfte med besöket var. Gissar jag. Nåt system i kaoset borde man ha. Men nummer hoppades över, ropades upp utan att det riktigt hördes i den icke tysta lokalen, folk tröttnade. En del försvann, andra återkom senare. En aldrig sinande ström av människor.

Samhällets olika skikt

Vad var det för folk som var där då? En del unga så jag, en del i min ålder och äldre än då, några lite yngre än jag, några som inte talade svenska… Och de flesta av oss var där för att registrera vårt misslyckande att bidra till försörjningen genom arbete. Nu behöver vi ersättning från annat håll. För min del a-kassa. En ersättning som har legat på samma nivå i tolv (12) år. Ja, för tolv år sen var ersättningen säkert bra. Idag är den inte ens en tredjedel av min senaste lön.

Bland personalen noterade jag en god representation av samhällets olika skikt. Här fanns halta och lytta, några tanter, en man i min egen ålder och förvånande många arbetsförmedlare med invandrarbakgrund. Det är bra. Jag fick slutligen gå en trappa upp med herr förmedlare Daniel Strömblad.

Inskrivningsrum på AF

Ett så übersnyggt inrett inskrivningsrum på Arbetsförmedlingen i Uppsala.

Själva inskrivningen var det inga större problem med. Mina uppgifter fanns kvar (de sparas i två år) och jag hade snällt fyllt in en värdelös blankett medan jag väntade. En blankett som skulle vara grund till en handlingsplan. Jag hade angett att jag inte vill ha hjälp med nånting annat än att fixa ett nytt jobb (det var ett eget svarsalternativ jag skrev till).

Daniel undrade om jag hittar några jobb att söka via Platsbanken. Jag skrattade och svarade nekande. Tipsade i stället om en bättre webbplats med mer nischade jobb för min del.

- Ja, vi hänger ju inte riktigt med i all utveckling, medgav Daniel.

För det är till exempel så att jag söker olika sorters tjänster, inte bara det som arbetsförmedlingen i sina system kallar kommunikatör/informatör.

Daniel kunde visa mig åtta (8) lediga jobb i Platsbanken som var lämpliga för mig att söka. Jag berättade att jag tänkte söka minst det dubbla antalet andra jobb som jag hittat på andra håll. Dessutom var en av tjänsterna rubricerad Informatör, men i själv verket söktes en person med gymnasielärarekompetens. Hur fel kan det bli..?

Byggare och riktig handläggare

Min nya, riktiga handläggare då? (Ja, för Daniel är alltså handläggare för folk inom byggbranschen, berättade han. Visst bygger jag en del, bland annat webbplatser och dito sidor, men… Jag är inom en helt annan bransch, kort sagt.) Tja, jag sa att hon hade ringt mig den 12 maj och att jag bett henne skicka sina kontaktuppgifter, uppgifter som jag fortfarande inte (den 1 juli) har fått. Daniel, som var inne i systemet, såg att det fanns en notering om att hon hade ringt mig. (Jag talade sanning, alltså.) Han skrev ut hennes namn. Jag fattade inte riktigt vad som var förnamn eller efternamn, men det är ju skitsamma. Jag ville bara veta vem jag ska kontakta om jag råkar få jobb.

Utskälld, men bättre utan love

Nånstans i vårt samtal undrade jag hur det är att jobba på Arbetsförmedlingen, en av Sveriges mest utskällda statliga myndigheter.

- Vi har mycket att jobba med så att vi blir bättre, sa Daniel. För några år sen låg Skatteverket i botten, nu har verket fått riktigt bra betyg av människor. Det borde vi också kunna få!

Men management by love, som var den tidigare generaldirektören påfund, tror Daniel inte på. Däremot har han stora förhoppningar på Mikael Sjöberg, som den nye GD:n heter. Han kommer från Arbetsmiljöverket, men har också arbetat som statssekreterare i regeringskansliet.

- Han kan ta politiker, menade Daniel. För får vi inte tillräckligt stora budgetar kan vi inte åstadkomma det politikerna vill att vi gör. Mikael Sjöberg verkar vara en person som kan sätta ner foten ordentligt och förklara vad för lite pengar räcker till och inte räcker till.

Det låter ändå lite hoppfullt, tyckte jag. Jag tänkte på det när jag gick ifrån den här hemska inskrivningen (jag känner mig förnedrad att behöva gå till Arbetsförmedlingen och skriva in mig, därför hemsk). Men när jag kom ut från inskrivningsrummet mötte jag en minst lika stor folkmassa som satt eller stod och väntar på sin tur, med färgade nummerlappar i nävarna. Då blev jag snabbt lika nedslagen igen. Är vi så här många nya arbetssökande bara i Uppsala den 1 juli 2014..?

 

Jag legitimerade mig med mitt presskort och sa till Daniel att jag nog skriver om det här. Men han har inte läst igenom texten före publiceringen på min blogg.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett försök till stämningshöjande inlägg.


 

jordgubbar

Det finns väl inget godare att äta just nu än dessa ”gubbar”?!

Den mest älskade köpte jordgubbar på hemvägen. Själv stannade jag vid Tokerian och köpte kallskuret till middag. Fantasin när det gäller vardagsmat flödar, som synes. När jag är ensam brukar jag äta mitt huvudmål mitt på dan – och då blir det på lunchställe. Men när vi är två tycker jag att det är mysigt att äta nånting tillsammans på kvällen, om Anna inte jobbar. Just nu jobbar Anna inga kvällar och helger, för igår började hon sitt vanliga sommarvik som administratör. Då är det kontorstid som gäller. Vi samåker på morgonen och sen är Anna så duktig och promenerar hem.

Min dag var till viss del bra, till viss del mindre bra. Den slutade med att jag faktiskt vägrade att utföra en uppgift. Jag såg inget värde i uppgiften, jag hittade inget värde alls trots att jag sökte. Tyvärr kände sig nån annan då tvingad att utföra uppgiften. Sånt kan jag må rätt dåligt av. Det handlar inte om att jag är lat, det handlar om att jag faktiskt inte vill sätta mitt namn vid den här typen av uppgift. Och eftersom jag är i det läge jag är blir det inte svårt att sätta sig på tvären. Ändå känns det inte 100 procent eftersom nån annan då får utföra uppdraget.

Frustrerad, ledsen och lite vilse i tillvaron har jag kämpat med att behärska mig hela dan. Det har gått hyfsat. Men långt ifrån bra. Kände ändå att jag behövde ringa mamma, trots att energinivån stod på low. Vi, det vill säga mest mamma, pratade i 36 minuter. Så är det när barn och ”päron” inte bor på samma ort och kan ses mer naturligt. Inte vet jag om det blir nån tur neråt heller i sommar – jag blir ju snart livegen. Mamma fyller år i mitten av nästa månad. I slutet av månaden är det åtta år sen pappa gick bort. Jag saknar honom fortfarande. Saknaden försvinner aldrig. Sorgen mildras lite. Kanske hade den varit ännu mindre om pappa inte hade gått bort på det sätt han gjorde. Om om inte fanns…

Päronglass med jordgubbar o kaffe

Kvällens energipåfyllning – päronglass med jordgubbar till svart kaffe.

Påfyllningen av energi blev kaffe och päronglass med jordgubbar. Päronglassen smakar som barndoms-somrarna i Varamon, när solen stekte stugväggen så att träet doftade nästan bränt. Och den eländiga Varamosanden i skorna… Längtan bor inuti och vissa dar känner jag mig så underligt rotlös. Rotlös… Hur kan jag känna så..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett om om-saker-och-ting-hade-varit-annorlunda-inlägg.


 

Ros ljusrosa

Nej, jag har inte fotat den rosa barnkoftan. Du får titta på en ljusrosa ros i stället, en ros som inte var till mig.

Det finns så mycket jag skulle kunna… både göra och skriva om. Jag skulle kunna skriva följetongen om den rosa barnkoftan, den jag ser varje dag på min promenad runt Kexfabriken eller Besticklådan. Koftan, som inget barn verkar sakna. Eller så skulle jag kunna skriva om det förtroliga samtalet på bänken i bersån. Den berså vars baksida jag råkade passera. Kanske om det faktum att jag lunchade ensam med min bok – som vanligt – medan arbetskamrater i olika konstellationer klev in på restaurangen och satte sig ner i just sina konstellationer. Ett gäng valde till och med ett annat rum i stället för bordet bredvid mitt, för, som en person sa:

Vi måste ju kunna prata!

Ja, tänk vad jag skulle kunna skriva!.. I stället får jag uppdrag i efterhand. Som idag, till exempel. En presentation idag på morgonen skulle refereras på ett visst ställe. Först i efterhand fick jag veta att det skulle refereras på två helt andra ställen, med två andra målgrupper i fokus. Tror du att det är lätt att göra ett bra jobb då? Nu har jag jobbat med kommunikation i +25 år. Men ändå. Eftersom jag hade ett ursprungligt uppdrag lyssnade jag med ett öra specifikt för det och inte andra öron. Det blir inte bra, kort sagt.

Och rollerna… Lika oklara som under det senaste halvåret och lite till. Kunde i alla fall känna och uppfatta att även andra uppfattar oklarheterna hos vissa. Det gör att jag inte känner mig helt dum och blåst. Fast ju oklarare, desto otydligare – och desto sämre resultat i slutet. Tror jag. Och försöker kommunicera med nån som inte vill höra det jag säger utan går iväg medan jag pratar.

Medicinen jag svalde i morse sitter fortfarande kvar där bråcket finns. Jag har nästan kräkts flera gånger. I vissa fall kan jag dock behärska mig. Önskar att även jag hade kunnat vara på en annan plats idag, hört Den blomstertid nu kommer i stället för

Gör det, gör det! Och gör det så här? Gör det ont? Håll tyst och utför.

Kommunikation är svårt, men det är så mycket jag skulle kunna… Och vem vet. Snart…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett recenserande inlägg. Eller nja… Jag lyfter fram mig själv i en roll.


 

Igår blev jag bara så uppspelt! Jag läste på Twitter att Elisabeth Ohlson Wallin ger ut en fotobok med titeln Ack Sverige, du sköna i morgon på nationaldagen. Slängde ur mig att jag gärna skulle skriva om dem. Elisabeth svarade då att jag kunde kontakta förlaget för att få ett recensionsexemplar. Och visst är det väl så att om man inget vågar kan man heller inget vinna? Jag kontaktade förlaget – och Björn på Karneval lovade att skicka en bok! 

Skärmdump Twtterdialog Elisabeth OW

 

Jag gillar att recensera böcker. Men det här blir en ny genre för mig eftersom Elisabeth Ohlson Wallin ju är fotograf och hennes bok en fotobok. Jag har sett en del av hennes foton i olika utställningar, bland annat utställningen En garde (kvinnor med funktionshinder), Hetero & Etno Norm (om kön & ras) och delar av Ecce Homo (foton i bibliska situationer med homosexuella modeller och/eller miljöer). Elisabeth Ohlson Wallin är ju en ganska kontroversiell inte någon okontroversiell fotograf, utan hon lyckas verkligen få sina konstverk att… engagera åskådare. Det här ska bli riktigt spännande!

Inte vet jag om du hänger på Flashback? Det gör inte jag, för där är det lite för häftigt för min del. Men kul var det ändå att notera att jag är nämnd där som kylig recensent av den nya Maria Lang-biografin. Skälet till att jag upptäckte detta var genom mina sedvanliga granskningar av trafiken till den här bloggen.

Skärmklipp Flashback om min recension av biografin över ML


Och vem vet…
Kanske ytterligare en recension väntar runt hörnet… Jag anmälde nämligen för ett tag sen mitt intresse som testförare av en viss typ av bil. Det uppdraget omfattar dels att provköra bilen ifråga, men också att skriva om provkörningarna. Alldeles nyss kom ett mejl om att jag hade gått vidare i uttagningen. Jag fick svara på några mer frågor om mig själv och mina körvanor med mera i ett fruktansvärt gräsligt webbformulär (hoppas det kom fram som det skulle!..).  Om jag går vidare får jag svar senast den 16 juni.

Kinderäggbil

 

To be continued…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett längtande inlägg.


 

Solen genom träden

Våren slog ut idag.

Idag slog våren ut. Solen är varm, blommor och träd blommar – och människor är allergi-snuviga och ögon-kliiga. Jag hade en lunchdejt med en bokman, en person inom företaget där jobbar, en person jag aldrig tidigare mött i verkliga livet. Ibland behöver man mötas just där, i verkligheten, alltså.

Jag såg framför mig en timme med prat om sociala medier, webb och sånt som hör jobbet till. Men kanske mest böcker. Märkligt nog rörde vårt samtal över den asiatiska maten inte alls litteratur, mer än i förbigående (”jag jobbar på bibliotek”, ”idag är det bokbytardagen” etc). Det första Bokmannen fick göra, för övrigt, var att hjälpa mig loss från bänken där jag fastnat med min nyckelkedja/hundhalsband från Pride 2002…

Det är så häftigt att fortfarande, vid 52 års ålder, ha förmånen att träffa fascinerande människor. Jag njuter av dessa möten så otroligt mycket! De ger mig sån stark input och kraft att orka gå vidare. För som vanligt kan jag inte låta bli att fråga om deras liv. Och de berättar!

Ringbärare

En väldigt ny vigselring.

Bokmannen berättade utan omsvep om sin sjukdom. Men det var när pratade om sin E som han lyste upp. Alltså hela Bokmannen lyste, jag ljuger inte! Med E har två bonusbarn kommit. Jag nickade igenkännande så långt. Sen fick jag veta att E befinner sig i en världsdel i andra änden av vår glob – i väntan på uppe-hållstillstånd. Att föreställa sig hur det är att inte få träffa den man är ganska nygift med går liksom inte. Bokmannen längtar. Hans E längtar. Och barnen, som har fått en pappa.

I Sverige mal byråkratins kvarnar långsamt som alltid. Under tiden får Bokmannen inte träffa sin E. E får inte komma till Sverige och han kan inte åka till E:s land. De ringer ett begränsat antal timmar till varandra varje månad.

Jag fick se en bild på E. Så vacker i sin gröna klänning. Jag kan förstå Bokmannens längtan.

Vi ska träffas flera gånger. Ännu är mitt uppdrag här inte slutfört. Och nästa gång traskar jag först uppför backen, sen nerför och så tittar jag in på stadens bibliotek. Där sitter en Bokman med de plirigaste ögon jag nånsin har sett och längtar efter sin E.

Vill du veta mer om Bokmannen? Läs hans yrkesblogg! Eller hans filosoferande blogg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, online, digitalt, sociala medier...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 286 andra följare