Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘strykning’

Ett funderande inlägg.

 

skrikande barn

En skrek från ett annat rum i lägenheten.

Min andra lediga dag den här veckan är nu i full rull. Jag klev upp strax före halv sju i morse och skjutsade Fästmön till jobbet. (OBS! Ifall nån undrar erbjöd jag mig själv att göra det.) Sen åkte jag hem, kröp ner i sängen och sov ett par timmar till. Det hade kunnat bli längre om inte somliga i huset estimerar att skrika åt varandra. Denna gång en vuxen från sovrummet, vägg i vägg med mitt, till barn på annat håll i lägenheten.

Pojke i porslin s håller för öronen

Jag, i guldpyjamas, försöker vara rädd om mina öron.

De nyinflyttade är tysta som möss efter inflyttningen igår. Till och med själva inflyttningen var bland de tystaste sådana jag har hört – det var ju ändå ett antal händer och fötter och bilar med och hjälpte till. Vi vinkade så glatt till varandra genom köksfönstret på eftermiddagen. Idag är de säkert jättetrötta. Jag är inte avundsjuk på allt som ska packas upp nu…

Och själv är jag skittrött. (Hört det förut???) Jag skulle kunna sova hur länge och hur mycket som helst. Men jag vill inte sova bort min lediga dag. Har ägnat tiden direkt efter den andra väckelsen åt tvätten från gårdagens maskiner. Det mesta var torrt och hänger/ligger nu för strykning eller i lådor. Lakanen får hänga kvar eftersom man behöver aparmar alternativt två armar till för att vika dem snyggt. Jag väntar därför in Anna.

Tittar i evighetsspegeln

Jag har en plan för evigheten…

Eftersom Anna slutar redan klockan 14 idag skulle vi vilja hitta på nåt kul. Det är sånt roligt man överlever resten av veckans tuffa dagar på. Och tro nu inte att jag inte gillar hårt arbete under vardagar, för det gör jag. Det är andra hårdheter jag inte gillar. Men nedräkningen har börjat. Nedräkningen till dagen när jag har gått från pest till kolera. Tillvaron är en sån kamp. De senaste fem åren har jag åldrats 25. Det sätter sina spår på kroppen, såväl utanpå som inuti. Ändå har jag så mycket kvar att ge! Så jag har en liten, liten plan… En plan för The Return of the Mighty Toffle…

Nobels testamenteMen just nu är det söndag och vilodag. Strykningen får vänta tills i kväll. Kanske står jag med bräda och järn framför TV:n. Vi ska försöka se hålla oss vakna och se Nobels testamente som går på TV 4 i afton. Därför blir Freddie och Stuart inspelade (de struttar ju runt på SvT1 samtidigt)  för att ses en annan dag.

I morgon väntar en hemsk dag för mig. Då är det gott att ha nånting trevligt och spännande för sig lite senare framåt kvällen. Så att jag vill överleva, menar jag.

Och… ja just det… Mina köksstolar försvann på kalas igår eftermiddag. De har till och med haft bortamatch. Jag hoppas det hela har varit till deras belåtenhet. Man kan ju aldrig så noga veta med… köksstolar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om diverse julprylar och en rodnande Toffla.


Alltså jag skäms…
:oops: Och det är inte ofta jag gör det, ska jag säga. Men i år har jag bestämt mig för att inte skicka några julkort eller julklappar. Tidigare har jag inte haft råd eller varit sjuk. I år skyller jag på tidsbrist. Det där med julkorten kommer jag allt längre ifrån. Det känns inte viktigt att skicka ett kort till nån som man har kontakt med en gång om året – via julkort…

Men sen är det de här snälla, som tant Raffa, som man har så gott som daglig kontakt med via våra bloggar… Dem man verkligen borde skicka julkort till. Idag trillade det in ett härligt rött kort från henne och familjen. Tack snälla!!! Tyvärr har jag då inte skickat nåt till dig/er… :oops:

 Julkort från Tant Raffa

Julkort från Tant Raffa med familj.


Sen finns det andra vänner
som man inte träffar så väldigt ofta på grund av avstånd, men som man träffar när det går och som man hörs av med på andra sätt. Såna som FEM. Som skickade en hård julklapp idag… Nu skäms jag :oops: ännu mer…  Tack snälla, men jag har inte skickat nåt till dig!!!

 Julklapp från FEM

Julklapp från FEM.


Nää… Tofflan är en självisk en.
Jag tror till och med släkten i England har gett upp nu. De brukade skicka såväl kort som paket. De första åren efter pappas bortgång svarade vi i alla fall och tackade. Men sen känns det så… konstigt att bara skicka grejor och hälsningar till varandra en gång om året. Mamma och jag beslutade att rationalisera bort det. Ja alltså, det var ju jag som fick sköta kontakten eftersom mamma inte skriver på engelska. Nu har jag nästan helt förlorat kontakten med såväl mina bryllingar som pappas sysslingar. Det blir så när man lever olika liv. Och när man känner att släkten inte alltid förstår de svårigheter man har hamnat i… (I will say no more, för det handlar om min mamma också.)

Som sagt, Tofflan är en självisk en… Hon lät arbetskamrat I guida sig till centrum och där köpte hon julöl till dagarna tre. Till sig själv. Mamma nyttjar inte alkohol.

Julöl

Årets sex julöl.


Nu vet jag var jag kan handla
 på lunchen, om det behövs, i alla fall. Ibland känns det ju jobbigt om jag måste handla på kvällen, när jag har kommit hem efter jobbet. Fast i morgon blir det så, om än en snabb tur. Lite senare i morgon kväll ska jag sen skjutsa ut Fästmön tillsammans med lite klappar till Himlen.

Passade på att äta en riktig slasklunch när jag var på shoppingtur. Magen är i uppror nu, kan jag meddela. Stället hade en… ska vi säga… intressant inredning…

Lunchställe

Intressant inredning på dagens lunchställe… Lampan i kombo med skeppet och sen målningen med en palm ovanför luckan…


På jobbet då?
Tja, idag har inte varit mer annorlunda än föregående arbetsdagar. Jag får mest jobb via e-post, vilket får mig att fundera på om människor är rädda för att kommunicera öga mot öga på min arbetsplats. När jag kan försöker jag därför titta in hos folk. På så vis lär jag mig ansiktena bakom namnen samt var personerna sitter. Nån form av introduktion med rundvandring har det liksom inte blivit, så jag gör det på mitt sätt. Och HEPP! Rätt som det är är min tid där slut och över och då behöver jag inte minnas nånting. Tre månader går ganska snabbt. Jag är glad för inkomsten dessa månaders arbete ger och för att slippa a-kassans och Arbetsförmedlingens hot och felaktigheter ett tag. Och nej… Du trodde väl inte att nån på Arbetsförmedlingen har besvarat nåt av mina mejl än..? Hur dåligt är inte det?! Skäms!

På kvällens agenda står strykning. Det ska jag fixa nu innan jag tar en macka och glor på tredje och sista avsnittet av Morden i Sandhamn. Sen är det bedtime. I morgon kommer chefen tillbaka efter sin semester och eftersom han och jag är ensamma på förmiddagen ska jag försöka få ett samtal med honom.

Vad händer hos dig då??? Skriv gärna några rader och berätta! Nyfikenheten är det ingen brist på, även om känslan för hyfs lämnar ett och annat att önska…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om andra advent.


Jag är så nöjd,
för jag hann med allt jag hade på agendan till idag – utom dammsugningen. Fästmön lovade, i ett svagt ögonblick i bilen hem från jobbet, att hon tar en promenad med snabeldraken efter jobbet i morgon. Det är mest så att allt grus man drar med sig in inte hänger med ända in i sovrummet, typ.

Idag fick jag återigen äta frukost ensam. Jag tände den superbrandfarliga staken som har varit mormors och morfars, men lämnade den inte ett ögonblick.

Adventsfrukost

Frukost andra advent.


Anna slutade klockan 14 idag
och jag hann stryka innan dess, lämna in Lotto, planera lite julmatsinköp samt mejla mammakusinen B. På vägen hem stannade vi för att Anna behövde ladda sitt busskort och för att köpa nåt varmt att ha undertill. Och HEPP! Jag hittade en julklapp till yngsta bonusdottern! Sen blev det ÄNTLIGEN andra advents-fika!

Andra advents-fika

Andra advents-fika!


Nej, det blev inga
vanliga lussekatter och pepparkakor här. Vi hade köpt små urkletiga saffranskammar samt trådrullspepparkakor igår. Och det var verkligen gottigt!

Saffransbulle o trådrullspepparkaka

Saffranskammar och trådrullspepparkakor.


Till fikadessert
halade Anna fram var sin trisslott. Och kan du tänka dig, Anna skrapade fram en vinst på sin – hela 40 kronor.

Nu laddar vi för julbordet klockan 17. Vänliga grannen och vännen C är gullig nog att skjutsa oss till Catarinas julbord på Odinsborg – bussarna går så taskiga tider. Sen tar vi bussen hem i stället.

Det är snorhalt ute och jag bävar inte bara för bussresan hem ikväll (bussarna kör ju utan vinterdäck) utan också för morgonens pendling (med vinterdäck). Så om jag kör ihjäl mig vet vi ju alla att DLF får ytterligare ett liv på sitt samvete. (Införstådda förstår precis vad jag menar.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gårdagen och tankar om dagen idag, den dagen som inte ännu riktigt har utspelat sig.


Det blev en dag
med mycket uträttat igår. Jag blir lite nöjd med mig själv i alla fall när jag är effektiv. Däremot hann jag inte äta så mycket mer än frukost. Min lunch framåt 16-tiden blev mitt brittiska favoritgodis, som jag upptäckte att jag gömt i ett av köksskåpen:

 Walnut whip

Walnut Whip – mitt brittiska favoritgodis. Choklad utanpå vitt mums-mumsskum inuti, krönt med en valnöt. 


Jag köpte ju
en påse av dessa godsaker en söndag för ett par veckor sen. Prinskorven och jag passerade nyöppnade The English Shop på väg till Kinarestaurangen. Vi hoppade in bland de engelska varorna enbart för att jag ville kolla om de saluförde Walnut Whip. Och tur för mig – det gjorde de! 

Fästmön hämtades hem från jobbet klockan 16. Vi stannade till vid ICA Heidan och köpte adventsfika till idag samt lördagsgodis till gårdagskvällen. Egentligen ville vi inte ha… Senare på kvällen åt vi några bitar. Jag fick ont i magen, Anna fick skyhögt blodsocker. Prästostbågarna öppnade vi inte ens.

I affären träffade vi en person som Anna har jobbat med tidigare. Och h*n trodde att jag var Annas mamma… Det tyckte Anna var hysteriskt roligt, själv funderade jag på att ge personen numret till min optiker… Sen lekte vi mamma och lill-kicka hela kvällen. Och jag var inte nån snäll mamma, så jag tror att Anna nog vill behålla sin biologiska mamma – för hon är snäll på riktigt.

Före middagen slog jag in resten av klapparna. Nu finns inget oinslaget hemma, vilket är skönt eftersom Somliga är lite nyfikna. Här är en bild på några av påsarna, ett par påsar är undangömda, förstås…

 Påsar med julklappar

Delar av gårdagens skörd.


Jag hade lite sms-kontakt
med yngsta bonusdottern igår kväll, för jag tycker att jag har köpt lite klent med klappar där. Dessvärre kom ett önskemål som ligger helt utanför min budget…

I morse började Anna inte sju, utan halv åtta. Sovmorgon, med andra ord. (Lite ironi där.) Det var tio grader kallt som jag förutspått, men min nya jacka fixar det också. Blir det kallare får jag nog ta fram dunjackan. Det är skönt att ha ett alternativ när man bor i Norrland, som min pappa brukade säga om Uppsala.

 Utanför garaget

Plogat och fint utanför garaget.


Vaktis var nog ute
en tur till igår, för det var ganska plogat och fint utanför garaget. Det snöade bara lite grann en stund mitt på dan. Blåsten avtog också framåt dan. Solen gjorde ett försök idag för nån timme sen att titta fram, men nu har det blivit grått. Misstänker starkt att det kommer mer snö, ber om att det inte ska göra det i morgon bitti när jag ska bilpendla till jobbet… (Pendeltågen brukar krångla så fort det kommer en flinga snö. Eller faller ett löv på spåret… Detta är ett av skälen till att kommunalåkning inte funkar för min del.)

Fotspår i snön och fotografens skugga

Fotspår i snön och fotografens skugga.


När jag återvände till hemmet
i morse kröp jag faktiskt ner i sängen igen. Jag somnade till och vaknade ett par gånger av att det gapades här i huset (vad är det för fel på vanlig samtalston?). Sista gången gav jag upp. Jag har tagit rätt på ren tvätt och lagt in i lådor samt hängt eller lagt för strykning. På agendan idag står dammsugning, men om det är nåt jag hellre behöver göra så är det att stryka.

Hemmet ska gås över med vippa och dammsugare lite närmare jul, i stället. För då ska här också julpyntas inför mammas ankomst. Juldukar och tomtar fram, du vet. Troligen får jag ta nästa helg i anspråk. Det enda julpyntet som är framme nu är adventsstjärnor och -stakar. Och så köpte Anna en blå hyacint till mig – för att hon vet att jag älskar just blåa! – häromdan. Den står i en alltför stor julkruka på köksbordet. Tänkte försöka fixa till den idag.

Hyacint

En blå hyacint från Anna.


Vidare ska jag göra en lista på julmat
som ska handlas hem. Mamma tycker att vi kan handla söndagen eller måndagen före jul. Det tycker inte jag. Då lär det vara ännu mer folk ute i affärerna och på en del ställen tar maten faktiskt slut. Så en matlista ska jag ställa samman idag för inhandlingen… nästa helg? Fasen, jag inser att även den helgen snart blir intecknad…

Klockan 17 äter Anna och jag julbord på Odinsborg! En källa säger att det var ett mycket fint julbord – i alla fall i fredags kväll – så det bådar gott. Katarina, som svarade när jag ringde och bokade, lät väldigt trevlig och välkomnande. Då hade jag först blivit surt behandlad av nån på restaurangen på Scandic Nord, nån på restaurangen som uppenbarligen inte borde svara i telefonen alls – om de vill fortsätta ta emot matgäster. Vi har gått till Scandic Nord under flera år (inte förra året, för då var det operation för min del). Nu tror jag inte att det blir några flera gånger. Det handlar nämligen inte bara om hur god maten är, det handlar också om bemötande.

Slutligen, ett stort GRATTIS till vännen FEM som idag firar sin födelsedag! Hon är ju mycket äldre än jag – hela fyra månader och 18 dar, eller nåt… Men hon är evigt ung och ser ut precis som hon gjorde när vi var fjortisar!!!

Gösta o Fem 78

FEM till höger, Gösta till vänster. (Gösta smög sig in i bilden av misstag.) Bilden är tagen 1978.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens delmål.


Dagens delmål
var relativt lätt att uppnå. Och det var bra! Det behövs ”lätta” dagar mellan alla lite ”tyngre”. Eftersom det var minusgrader i morse väntade jag tills det blev lite varmare. Jag vet nämligen inte om det är så smart att putsa fönster i minusgrader. Googlade på det och fick bara fram att man skulle ha T-sprit i putsvattnet. Nån T-sprit finns inte här, så jag struntade i det. På utsidan var det ett tunt lager is. Jag hittade en gammal isskrapa – och tro nu inte att jag gör reklam när du ser bilden! – och skrapade lite lätt innan jag putsade.

Gardinerna rev jag ner först. Startade tvättmaskinen med dem ganska tidigt, för de skulle ju upp till läggdags igen och behövde dan på sig att torka. Här i huset verkar alla vara vakna före tuppen. Nya grannar har jag fått också, vägg i vägg med sovrummet och vardagsrummet. Härom kvällen ganska sent såg jag när de baxade upp möbler för trappan i trappuppgången bredvid min. Det stökas en del och ganska sent, så jag gissar att man arbetar utanför hemmet dagtid.

I övrigt kan jag konstatera att det tycks finnas föräldrar som struntar i att barnen skriker och föräldrar som skriker högre än barnen. Finns det några föräldrar som talar i normal samtalston med sina barn, tro? I will say no more – for now.

Hyllan i sovrummet innehåller verkligen en salig blandning. Det var nog egentligen inte tanken, men vad gör man när man har liiite för mycket böcker på för liten yta..? Bokhyllor tar plats!

Efter en liten avstickare i form av en påtvingad shoppingtur strök jag mörkläggningsgardinerna och hängde upp dem. Renbäddning och tvätt av överkast blir det i nästa vecka, om inte till helgen.

I morgon är det dags för badrummet, duschrummet och toan samt hallen. Sen är det bara vardagsrummet kvar till fredag. Och i helgen ska bilen tvättas och städas – om vädret så tillåter!

Här är några bilder från storstädningen i sovrummet:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mycket nöjt inlägg.


Klockan är kvart över fem
på eftermiddagen när jag börjar skriva det här inlägget. Och det blir inte nåt långt inlägg, bara en massa bilder i ett bildspel från min dag. Den allra första städdagen i Projekt Storstädning.

Projektet inleddes i morse vid åtta-tiden med köket. Dels är köket stort och dels är det mycket att göra rent där. Det var tanken bakom att börja en måndag, typ utvilad efter helgen.

Det enda jag inte gjorde idag var ugnen, för den är ganska nygjord, kyl och frys (tas senare) och inuti skåpen. Det enda skåp jag inte kunde låta bli att torka ur var sophinksskåpet. Skåpsluckor, ovanpå skåpen, spisens utsida, bänkar, fönster och golv fick sig en riktig torkning. Jag är så nöjd och doften av ”blomfest” (Fêtes de Fleurs) ligger som ett litet moln över köket.

Eftersom morgondagen innebär ändrade planer i städprojektet började jag med smårummen redan idag. Men jag har bara putsat fönstren. Lite hinner jag nog med i morgon också…

Här är några bilder från mitt kök:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens walkabout. Eller… nåja…


Dagens promenad
var sju mil lång och jag slog nytt hastighetsrekord – och TÄNK att jag är så fruktansvärt dålig på att ljuga…

Jag erkänner! Jag gick bara över rondellen till Arge Kaj och Tokerian!

Fick ju lite nålpengar a-kassa igår och bestämde mig för att gå och köpa en påse prästostbågar, kaffe och ost på Tokerian. Under Den Långa Marschen (fem minuter) kom jag på att Fästmön hade sagt nåt om att Arge Kaj har billiga underkläder just nu. Hoppade därför in där på vägen och kom ut med två par benkläder/småbyxor/underbyxor/trosor av favoritmärket Zentför halva priset! Tänkte att jag skulle slippa frysa såväl frammen som baken av mig nu när det snart är vinter. Ligga steget före, var det ju…

Eftersom jag dessutom kände mig så otroligt rik idag, följde även en kylskåpsmagnet med hem. Den kostade nästan lika mycket som ett par benkläder/småbyxor/underbyxor/trosor.

Värja o gåspenna

Den här fick följa med hem idag.


På Tokerian skedde inga missöden
av nåt slag idag. Jag kunde betala kontant med jämna pengar – intresseklubben antecknar, ser jag.

________________________________________


Lite sorgligt,
men idag gick de fina blommorna jag fick från Inger i komposten…

rosa gerbera

Gerbera från Inger.


Kvar i mitt hjärta
finns dock Ingers omtanke. Och på mitt kylskåp, under min nya kylskåpsmagnet, sitter Ingers kort – som en påminnelse när det kommer mindre ljusa dagar…

Kortet från Inger

Kortet från Inger finns kvar.


Inger faller helt klart
inom den kategori vänner som är diamanter och inte löv!

________________________________________


Strålande sol idag
och när du läser det här är jag och hämtar Anna efter jobbet – idag enbart av själviska skäl, inte några jeans inblandade: jag vill ha en puss. Anna jobbar i helgen, så vi ska tyvärr inte ses. Däremot får jag sällskap på tisdagens utflykt, när jag ska på anställningsintervju nånstans i Gamla Stan…

En helg som ser ut att bli ensam, men ändå ganska OK ligger framför mig. Jag ska göra lite research inför tisdag (och onsdag) och så finns det en strykhög som ligger respektive hänger på uppblåsbara galgar och väntar på mig.

Och alldeles nyss har jag mejlat till mitt favoritförlag för att beställa ett recensionsexemplar av en bok med Uppsalaanknytning som kommer ut i januari nästa år.

Vad händer hos DIG i helgen??? Skriv gärna nån rad och berätta, du vet ju att jag är nyfiken!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om trötthet, hushållsarbete, saknad och ord som berör.


I morse var jag trött och tung
som en sten. Så märkligt det är! Igår, när Fästmön skulle vara snäll och låta mig få sovmorgon, vaknade jag pigg som en lärka (nåja…); i morse var jag, som sagt, som en tung sten när hon kom och petade på mig vid sjutiden. Upp kom jag i alla fall och Anna är nu på jobbet.

Jag har rivit ut lakanen i sängen och startade faktiskt en maskin tvätt före klockan åtta. (Vi får tvätta från klockan sju, men…) Så tidigt brukar jag inte tvätta även om det är vardag, men jag ska sluta vara så hänsynsfull, har jag bestämt. Somliga i huset tvättar alltid så tidigt att det redan centrifugeras, med påföljd att hela huset skakar, runt sju på söndagsmorgnar. Men det får de väl göra då, om de tycker att det är kul. Jag tycker att det är taskigt och hänsynslöst. Fast man kan ju inte förvänta sig annat.

Renbäddning och tvätt liksom strykning står på dagordningen idag. Strykningen ska jag nog börja med snart, för enligt Anna ska det bli varmare idag och sol. Det var hela 18 grader när vi stack i morse, så prognosen kan faktiskt slå in! Blir det bra väder framåt kvällen tänker jag ordna en picknick med kyckling och vin för min älskade.

Min frukost/lunch blir jordgubbar och mjölk. Anna var över till Tokerian igår kväll och köpte en liter, säkert en av de sista vi äter. Gubbarna börjar sina nu. Vi får helt enkelt besöka Slottet och kolla hur det står till med Annas snälla mammas hallon…

Jordgubbar

Jordgubbar – säsongens sista för Anna och mig?


Jag tränar på att fylla mina dagar.
Det går sisådär. Måndag – onsdag nästa vecka ska jag jobba, sen är det över för den här gången. Mardrömmen börjar igen.

Känslan som uppfyller mig idag är emellertid inte mest oro eller rastlöshet utan saknad. Den här morgonen för sju år sen var den sista i min pappas liv. Nån timma eller två efter lunch var det slut. Bara så där. Jag vet inte om det var nån skön död för honom. Mamma har berättat om han sista ord, som i mina öron var ganska ångestfyllda. Men det gick snabbt. Och det är väl ett snabbt slut vi alla önskar oss, inte nån utdragen plåga, eller? För oss som blev kvar blev saknaden en ständig följeslagare. Min mamma har inte längre sin älskade sen 50 bast hos sig; jag har inte min starka, kloka och knäpproliga pappa.

Pappa o jag 2

Se så stark han var, min pappa! Han lyfter mig på sina armar.


Många gånger har jag undrat
vad pappa hade tyckt och tänkt om saker och ting. Det som hände för över fyra år sen hade gjort honom helt galen, det är jag säker på. Om inte jag hade överklagat saker och ting hade pappa gjort det åt mig. Jorå, jag vet nog varifrån mitt temperament kommer…

Det finns fler likheter mellan pappa och mig. Han fick sent i yrkeslivet av en krönikespalt av Byhålebladet där han jobbade som lokalredaktör sen 1950-talet. Den fyllde han med vardagsbetraktelser även efter pensionen. Men han skrev så träffande att somliga läste in sig själva – och slutade hälsa. På både pappa och mamma. Det känns igen… Sen spelar det ingen roll att man beskriver typer, många ser sig själva till och med om man i grunden beskriver… inte dem alls utan sin egen person!!! Jaja, folk ska aldrig upphöra att förvåna mig. Jag ser det som att jag skriver så att människor blir berörda – på gott och ont – och för mig är det ett kvitto på att kombinationerna av mina ord är rätt bra.

Idag blir det åter ett telefonsamtal med mamma. Den här dagen, den 24 juli, är en svår dag för henne. Önskar att det just idag inte var 30 mil oss emellan.

Och älskade, ilskna, kära, roliga, flänga gubbe – så jag saknar dig!!!

Pappa

Pappa som jag minns honom. (Foto: Henrik Gedda)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mestadels positivt inlägg, for a change…


Det är så härligt att vakna tidigt en lördag
– särskilt när solen skiner och det är tyst i huset. Igår kväll var det emellertid allt annat än tyst. Skratt och prat från en uteplats i vår hästsko ekade mellan husen. Jag tror inte att man inser hur väl det hörs när man är full och umgås. Och nej. Jag var inte ett dugg sugen på att delta. Det är jag glad för idag – och för att jag inte har småbarn.

Fullmåne
Det var fullt både här och där igår kväll. Den översta runda saken på bilden är månen.


Fästmön och jag åt kallskuret
och hängde sen en stund över var sin dator. Kvällen avrundades med lite Crime Night på Kanal 9. Men när Sherlock Holmes skulle jaga en tjuv som var Napoleonstatyettfetischist nådde även vi en gräns. Vi gick och la oss.

Somliga jobbar borta i helgen. Då får andra jobba hemma. Den fina dagen till trots städar jag. Men det är OK. Ju tidigare jag börjar desto tidigare blir jag färdig. Badrummet och duschrummet/toan är klara och nu väntar dammning. Jag tar det i min takt, har inte så bråttom. Det är skönt med en dag som endast har få tider man måste passa.

Det var tämligen folktomt på gator och trottoarer i morse när vi åkte till Annas jobb. Och trots att klockan närmar sig nio är det som sagt fortfarande underbart tyst i huset. Det enda jag hör just nu är min tvättmaskin. Tänkte att om andra kan tvätta tidiga söndagsmorgnar, kan jag göra detsamma med start halv nio en lördagsmorgon.

När Anna slutar i eftermiddag åker vi direkt hem till hennes snälla mamma. Vi ska köpa med oss mat och äta tillsammans. Umgås. Det kan inte vara så roligt att i princip vara hänvisad till hemmets fyra väggar när man i vanliga fall, före allt ontet och operationen, var pigg och rask. Men jag är säker på att Annas snälla mamma kommer igen fortare än nån av oss vet. Hon är inte den sorten som bara gnäller och lägger av, liksom.

Jag har förberett frågor för tre intervjuer. Intervjun på onsdag kväll är jag riktigt spänd inför eftersom jag inte har träffat personen ifråga tidigare. De andra två känner jag ju – men kanske ändå inte så väl som jag vill tro. Det är det som gör också dem så spännande!

Nu är min kafferast slut och jag ska ta fram dammvippan och trasan och gå ett varv före frukost. Snabeldraken får nog en promenad först efter frukost. Man ska inte slita ut sig. Strykningen får nog ligga/hänga kvar till i morgon. Det är ju en ledig dag då också för mig.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Varje gång jag skriver att jag stryker mina kläder får jag kommentarer från folk som ojar sig över detta. De ojar sig och undrar hur i hela friden jag kan ägna mig åt att stryka. En sista gång säger jag nu att…

jag stryker mina kläder för att det håller dem fräscha längre. Genom att pressa ner fibrerna i tygerna står kläderna emot smuts bättre. Och för övrigt vill jag inte gå till jobbet i kläder som det ser ut som om jag har sovit i. Fyra nätter. Hur andra gör skiter jag fullständigt i. Var och en gör som den vill.

Så! Nog om detta! Jag har strukit fyra maskiner tvätt – en orange, en blå, en grön och en tjockis-svart. Jag tycker inte det är tråkigt att stryka, men det tar tid. Idag har jag lite ont i min häl dessutom och i ena höften. Så det var säkert bra att stå och stryka i en och en halv timma. Jag gnäller inte om strykningen eller om mina krämpor. Jag konstaterar.

Gnälla får man nämligen inte heller göra. Det är bara vissa som har full rätt att göra det och att dessutom skriva andra på näsan att de gnäller. Jag gnäller så mycket jag vill – men om strykning vill jag inte gnälla, mest om människor just nu.

Folk är så inkonsekventa. Eller rättare sagt, de vänder kappan efter vinden. Du vet slickar uppåt och slår neråt. Och det är värsta sorten! De som smilfinkar sig igenom livet gentemot chefer, höjdare, kändisar, Fan och Dennes Moster. För att sen, bakom ryggen, eller åtminstone i tron att ingen hör eller ser, spy galla över personen i fråga.

Jag spyr i alla fall helt jävla öppet här på bloggen – om det mesta. Inte om allt. Även jag har mina gränser och, tro det eller ej, en personlig sfär. Det du läser här ger dig ju bara en del av mig. Jag har haft läsare som har trott sig känna mig så väl att de också tror att de tillhör min familj. Majj gadd! arg

Näst värsta sorten är Fegpottorna. De som glider genom livet på lögn efter lögn efter lögn och skickar fram andra att föra deras talan. Dessa jättebebisar blir aldrig vuxna och det gläder mig att jag äntligen har förstått och insett att så är fallet. För då är det så lätt att välja bort människor och i stället umgås med jämnåriga/jämbördiga – oavsett ålder. För det sitter inte alltid i siffror, det sitter i beteenden. Och vars och ens förmåga att utvecklas. Alla har uppenbarligen inte den förmågan utan lever kvar i det förgångna, vältrar sig i sin egenanpassade verklighet och sanning.

Tro nu inte att jag inte kan ändra åsikt om både sak och person – det kan jag! Ibland kan jag också ha väldigt dubbla känslor inför en människor eller företeelser. Men för att jag ska gilla nån måste den ha gjort sig förtjänt av mitt gillande. Jag gillar inte nån bara rakt av. Jag tolererar, jag är neutral gentemot nån till dess att jag antingen gillar dem eller… inte gillar dem så mycket.

För några år sen gjorde jag en test som visade att jag var både stryktålig och en som gillar att ge järnet. Idag har dessa mina förmågor prövats synnerligen hårt idag gentemot… människor jag inte gillar så mycket, människor som skriver mig på näsan jämt och samt, människor som hindrar mig i jobbet…

Jag är lite trött just nu. På människor. Men det går över till i morgon. Då ska jag ju lägga mig och gapa för Sara som ska undersöka mina tänder. Sara är både snäll och duktig, men ibland gör det hon gör mig ont och ofta blir det kostsamt. Men jag gillar Sara, det gör jag, helt klart.


StrykjärnTill sist, konsekvens och inkonsekvens… Den som läser och fattar är smart. Den som läser och inte fattar… behöver inte bry sig.

Strykhögen stryker sig inte. Bäst jag stryker den. Medhårs. Tar ett JÄRN och stryker den. Med järnet.


Livet är kort. Jag är väldigt trött i mössan.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 250 andra följare