Eurovision Song Contest 2013. Semifinal 1

Ett inlägg där Tofflan skriver om den första semifinalen i Eurovision Song Contest 2013.

Nej, det blev ingen livebloggning från Tofflan i kväll heller. Jag har inte livebloggat en enda gång hittills kring Eurovision Song Contest 2013 och igår kväll blev det inget undantag, trots att det var semifinal. Jag la ut mina omdömen efteråt.

Den som ville följa en livebloggare som skriver om semifinalen kunde i stället göra det här.

Av gårdagskvällens 16 bidrag var det tio som går vidare till finalen nu på lördag. Nästa semifinal går på torsdag kväll. Klara till finalen är Frankrike, Italien, Tyskland, Spanien, Storbritannien och Sverige.

En otroligt snygg inledning, både grafiskt och musikaliskt. Teckenversionen av Euphoria var så vacker – och så passande denna Teckenspråkets dag! Sen kom Petra Mede iförd nån sorts fiskliknande outfit. Käft har hon, i alla fall. Nuff said!

Så här såg startfältet för semifinal 1 ut:

(Under respektive land, artist och låt finns mina omdömen.)

1. Österrike: Natalia Kelly: Shine
   Inte så tokig början! Men det här är förstås ingen vinnarlåt, det är det inte. Man Natalia Kelly kan sjunga i alla fall, hon är rätt najs att se på. Fast hon stod lite väl stilla på scenen.
2. Estland: Birgit: Et uus saaks alguse
   Vissa språk gör sig bättre i musikalisk form, andra mindre bra. Det här var dessutom en rätt seg låt som aldrig kom igång. Och Birgit stod i nattsärken och sjöng. Bra röst, dock.
3. Slovenien: Hannah:  Straight into love
   Efter Petra Mede i fiskdräkt kom Hannah i nån sorts fågeldräkt. Bra tryck i låten bitvis, men hon sjöng rätt falskt och gapigt.
4. Kroatien: Klapa s Mora: Mižerja
   Dags för Balkanballad, skönsång, men nej tack. Jag somnar.
5. Danmark: Emmelie de Forest: Only teardrops
   Barfotaflickan och trumslagarpojkarna. Jag fattar inte riktigt hur den här låten kan vara favorittippad. Den går säkert vidare, men jag tycker att den är tråkig. Hon sjunger ju samma sak om och om igen i låten.
6. Ryssland: Dina Garipova: What if
   Ytterligare en ballad, en flicka och… månar??? Bra låt, fast lite långsam, dårå, och pekoraltext.
7. Ukraina: Zlata Ognevich: Gravity
   Ballad igen! Flicka igen. Jätte kånkade på flicka. Flicka kan sjunga. Flicka i fint fodral, men snävt. Lite bra sväng i den här, men tjejen svängde inte mycket.
8. Nederländerna: Anouk: Birds
   Mera lugnt! Vilka sömnpiller det var i kväll!
9. Montenegro: Who see: Igranka
   Men hallå! Rymdrap. Nej tack!
10. Litauen: Andrius Pojavis: Something
    Men varför valde han att sjunga på engelska? Dålig engelska! Falsksång. Och tics, bar mage, visar kalsongresår. Nej usch, bort!
11. Vitryssland: Alyona Lanskaya: Solayoh
    Tempo!! Äntligen ville jag dansa. Fast vad hade dansarna på scenen på sig för trasor? Och låten påminner mycket om en Nanne Grönwall-låt…
12. Moldavien: Aliona Moon: O mie
    Jisses! Nu flyttades fokus nästan från frisyren till klänningen. Sången liksom glömde man som tittare och lyssnare bort…
13. Irland: Ryan Dolan: Only love survives
    Skinn såg bara svettigt ut. En gapig låt som inte liksom kom igång. Som nåt jag har hört förut.
14. Cypern: Despina Olympio: An me thimase
    Låttiteln betyder ”Om du minns mig”. Frågan är om vi gör det. Yet another ballad… Men den här gillar jag! Melodiöst och mjukt. Romantiskt. Så ja. Jag minns dig!
15. Belgien: Roberto Bellarosa: Love kills
    Svart. Ögonbryn igen. Stillastående. Det hände liksom ingenting. Mer än att de två hopporna på scenen for omkring och irriterade.
16. Serbien: Moje 3: Ljubav je svuda
    Men vad hade de på sig? Fruktansvärt. Som cupcakes – fast inte ett dugg söta, bara konstiga! Jag missade nästan låten helt bara för det. Den var rätt OK.

De sex låtar jag absolut inte ville höra på lördag är Estland, Kroatien, Montenegro, Litauen, Moldavien och Serbien. (Får jag bara säga sex?)

De tio låtar som gick vidare till finalen blev: Moldavien, Litauen, Irland, Estland, (men vaffan…  tre av mina sex låtar som jag inte ville höra..!), Vitryssland, Danmark, Ryssland, Belgien, Ukraina och Nederländerna.

Det var det hele. Och vad tyckte vi om allt runt omkring då? Jorå, Petra Mede var rätt nedtonad, tack och lov, men hon artikulerar så käften går ur led. SÅ mycket behöver hon inte ta i! Men det var kul med den historiska återblicken, trots att PM flamsade in där också. Norrskensnumret före röstningen var… annorlunda. Ett tag såg det ut som en gigantisk tårta eller pizza som det sprang folk på. Lynda Woodruff svamlade på nån avart av cockney. Men hon är i alla fall rolig.

Livet är kort. Men är det en schlager?

Read Full Post »

Fre… näää… onsdagskväll…

Ett inlägg i vilket Tofflan avslöjar att hon tror att det är fredag – men det är ju onsdag, som varje människa vet. Eller..?

Underbar smörgåstårta vid avtackningen. Men mycket känslosam avtackning. Jag vet att jag saknar B redan nu – den första som välkomnade mig på mitt nuvarande jobb (på institution 1) och som alltid, ALLTID har varit vänlig och snäll. Jag hoppas B får en bra pensionärstillvaro. Planer finns det gott om, bland annat släktforskning. Och att läsa den här bloggen! (Tofflan tackar!)

Efter jobbet for jag ut på myggnätsjakt. Hittade nåt skit på Rusta för 79 spänn. Tror inte det är så tokigt – om man nu inte blir galen på det. Det som var mickligast var att sätta fast kardborrbandet runt dörrkarmen. Pappersremsan mot klistersidan gick nämligen av hela tiden. Annars gick det bra. Två delar nät sitter lite omlott så att det blir hyfsat enkelt att gå in och ut.

Myggnät. Men den där Ajfånen får det att se ut som om elefanter kan slinka igenom hålen. Hålen i nätet är betydligt smärre i verkligheten. Idiot-Fån! 

Hemkommen till New Village träffade jag mannen i familjen Renovering. Jag frågade om de inte var färdiga snart med sin uteplats och när det skulle vara fest. Han var så söt, för han bad om ursäkt och sa att de

snart blir färdiga. Och vi ska ha fest i kväll, för jag fyllde år häromdan.

Då kan ju inte ens en Toffla bli sur, utan hon skärpte till sig och gratulerade. Mr Renovering hoppades att de inte skulle störa för mycket i kväll med sin fest, men jag sa att det är lugnt, jag är ju ledig i morgon.

Men då kan du ju komma ner och festa med oss!

Joru, tänkte jag, men tackade snällt. För han var verkligen otroligt söt.

Jag hade ju andra planer – sill och potatis med öl och nubbe på ballen*. Det är ju som typ fredag idag fast det är onsdag. Hann väl precis duka fram när det mulnade på. Nåt regn har inte kommit än, men det står inte på förrän det gör det.

Fre… nej, onsdagsmiddag.

Så där jättevarmt är det inte ute på ballen, så jag tänkte ta min surfrunda innan jag slår mig ner i bäste fåtöljen och läser Elly Griffiths. Den här boken läser jag just nu.

Det ska bli skönt att vara ledig i morgon. Jag har en del planer för dagen, men det kanske bara blir så att jag är hemma och grejar med diverse. Inte ett dugg fel det heller.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Fotografering, födelsedagsfirande och nu… semesterdagar!

Ett inlägg varmed Tofflan tar lite semester. Dock inte från bloggandet, om jag känner henne rätt.

Jag klarade mig hela dan, även under lunchen, från att spilla på mig. Det brukar ju annars vara så att så snart jag tar på mig nånting ljust och rent hamnar där en fläck. Men inte idag, alltså. Foto-J dök upp punktligt och letade bra environger. Inte så lätt här i krokarna. (Kontorsbild = out of the question). Till sist hamnade jag i korridoren där jag showade lite och nästan fick med mig den förra prefekten på bild. Och min rumpa. Stackars Foto-J!!! Men jag var inte det värsta fotooffret nånsin eller ens för dagen. Tur att Foto-J är så professionell…

Hann jobba nån halvtimme innan det var dags för nästa evenemang – firandet av en liten prinsessa som fyller ett år. Flickans pappa jobbar i min korridor och nåt näpnare har jag inte sett på länge. Förutom näpen och söt var den unga damen så där lagom prinsesslikt avvaktande och distanserad/fjär.

Liten Mimmi Pigg i sin faders trygga armar. Betydligt sötare än Tofflan blev på bild, kan jag meddela.

Tryckte i mig en kaka och en mugg java innan jag hoppade in på eftermiddagens extra stormöte. Det var nog flera som hade spekulerat i mötets tema, men de flesta hade nog spekulerat fel. Även jag spekulerade och hade fel, men fick lite Inside Information under förmiddagen. Det är en tuff tillvaro vi lever i, är allt jag kan säga. Det blir inte bara tufft för mig framöver, så att säga.

Snart dags att runda av dan, stänga ner datorn och åka hem. Från i morgon tar jag lite semester och är inte tillbaka på jobbet förrän på torsdag. Nån semester från bloggandet tar jag emellertid inte! Jag ska inte göra nåt särskilt, bara vara snäll mot mig själv i några dar samt kanske delta i en liten ”släktmiddag” i morgon kväll. Och fira sista april med min älskade Fästmö, en sillbit och en liten klar.

Livet är kort. 

Read Full Post »

Fyra dagar i april – Uppväckelsen

Ett inlägg där Tofflan beskriver hur hon och Fästmön TRODDE att de besökte ett boksläpp, men i själva verket hamnade på… ett väckelsemöte…

Jaa, jag gick över en timme tidigare från jobbet idag. Jag hade min presentation efter lunch och den blev inte alls som jag hade tänkt mig. En person blev till exempel synnerligen upprörd, medan andra personer blev… berörda och en och annan förblev oberörd. Allt detta var bra! Men nog om mitt triviala, dagens höjdpunkt, på självaste Världsbokdagen, var ju Boksläppet!

Anna och jag strålade samman i Saluhallen. Där var vi nästan ensamma – förutom de som jobbade där. Hur går de runt, affärerna, kan man undra…

I väntan på att klockan skulle bli 16.

Där väntade vi på att uret skulle bli 16 tillsammans med en söt, men snorig äldre herre. Den äldre mannen köpte kaffe och kaka. Sen packade han upp en laptop, tryckte i ett usb-minne och tog fram sin mobil.  Det trodde vi inte!

Vi hälsades välkomna på Upplandsmuseet av Magnus söta fru och därpå herr Författaren själv. Sen började det. Väckelsemötet! Jaa, det är sant!

Pastor Alkarp hälsar församlingen välkommen.

Församlingen fyllde hörsalen kapellet och pastor Alkarp kunde börja sin påskberättelse. En berättelse med helt andra aktörer än Pontius Pilatus, Judas och Jesus Kristus. Det var nassar, poliser och en och annan flicka i Magnus Alkarps Fyra dagar i april.

”Den som är utan synd, kaste första stenen…”

Just de här frejdiga flickorna, som vi för övrigt fick se både på stillbild och film, var minsann inte utan synd/skuld. Men några stenar hittade de inte, för dessa hade bortransporterats! De batongförsedda poliserna spelade en annan prominent roll i dramat.

Batongens längd?

Magnus berättade initierat och spännande om de där fyra påskdagarna i april. Några dagar som vi kanske borde studera mer lite till mans. Sen kan vi diskutera både den ena och den andra trosuppfattningen som existerar än idag.  För främlingsfientlighet finns ju fortfarande, liksom…

”Frid varde med eder…” Men polisen var allt annat än fridsam påsken 1943.

Varken författaren eller jag vill avslöja mer om bokens handling. Den som vill veta mer får köpa den, kort sagt. Själv väntar jag på ett recensionsexemplar, fräck som jag är. Dagens föredrag var dock en riktig… uppväckelse, helt värdig de påskdagar det skildrade.

Ljusets furste, Magnus Alkarp, berättar en historia som fortfarande är aktuell.

Aprilvädret mötte oss när vi kom ut med sol, för att strax gå över i regn.

Domkyrkotornen övervakade oss.

Vi passade på att kolla vattenståndet och fallet vid museet. Det var… rejält… Och på andra sidan stod nån och vinkade som en galning! (Jag skäms för att jag ser så illa…)

Vattenfallet och vinkande Ingrids ben.

Vi traskade mot bilen, nöjda med uppväckelsen. Och jag var glad att Anna äntligen fick träffa några från min lilla släkt. (Vi träffade sonen också, dottern var hemma med sjuk häst.)

Ett gallerförsett fönster vid restaurang Domtrappkällaren. Fönstret har ingenting med innehållet i inlägget att göra mer än att vi passerade det på väg till bilen.

Med magar bara lite fyllda med salta pinnar och bubbelvatten styrde vi kosan till Tokerian där vi inhandlade middag.

Dags för en sån nu???

Jag har fått ett grönt paket från vännen FEM, men jag ska göra allt för att hålla fingrarna i styr så jag inte sliter upp det förrän en av de där fyra dagarnas datum i Magnus bok infaller… Det blir svårt att låta bli. Jag tror att hon har stickat nåt. Fast samtidigt är innehållet inte direkt mjukt…

Har du blivit uppväckt idag eller vad har du hållit på med? Rita och berätta, vet jag!

Livet är kort.

Read Full Post »

Shoppingeftermiddag!

Ett inlägg om när Tofflan och Fästmön åkte till Stormarknaden för att köpa skor – och kom hem med en armé, tre italienare och fem cyprioter.

När Prinskorven överlämnats i sin faders ömma vård fick vi tanter prexenter från Cypern. Bland annat fick vi fem cyprioter i olika färger och styrkor. Det ska bli spännande att prova sig igenom vid ett bra tillfälle (kommande födelsedag eller sista april, kanske?). Ett par har jag smakat tidigare, annat var helt nytt. Spännande! Och TACK!

Fem cyprioter följde med hem.

På Stormarknaden var det som vanligt nåt jävla jippo på gång. Det var inte så lätt att plöja genom massorna av modetokiga småflickor med morsor som var klädda som tonåringar med stridsvagn varuvagn, men det gick.

Första shoppingstoppet blev på Systemet. Jag inhandlade en hel armé starköl. Jag dricker ungefär två burkar starköl varje helg, men nu när det börjar bli varmare tycker jag förstås att det är godare än på vintern = ökad efterfrågan på varan.

En armé med starköl.

Förutom ölen hade jag sagt att vi skulle köpa en flaska rödvin med oss hem till middagen. Det blev tre flaskor, italienare allihop. Två lite dyrare, en billig men ändå mer en medelfyllig.

Tre italienare följde också med hem.

Men det blir ju bara en flaska som öppnas till maten. Jag har valt ut Chiantin eftersom vi ska äta pasta. Chianti brukar inte vara alltför tungt men inte heller blaskigt.

Chianti Barone Ricasoli 2012 serveras till vår middag i afton.

Den här chiantin är också lite mer än medelfyllig. Priset var 89 kronor. Jag återkommer och berättar om den var prisvärd!

Men huvudsyftet med vårt besök på Stormarknaden var naturligtvis inte alkohol. Det var skor som var i fokus. Gympadojor. Skor som man kan gå i utan att få ont. Och faktiskt, jag hade tur och hittade ett par liknande de sköna jag fick av mamma för ganska precis ett år sen till födelsedagen! De årsgamla är vita och blå, de nya vita och svarta. Märket Adidas. Ja, särskilt fantasifull har jag aldrig varit när det gäller kläder, men jag är nöjd med inköpet. Så länge jag inte får ont av att gå i dem, som sagt.

Nya dojor.

Efter denna enooorma shopping (enooorm eftersom jag shoppade nåt i klädväg) var vi helt slut och behövde fylla på förråden. Det blev kaffe och morotskaka.

Morotskaka med mycket valnötter och synliga, rivna morötter (det enda som är bar med morötter är färgen) – plus för det förra, minus för det andra. Men gott var det!

Till bords hade jag den söta Anna.

Den söta.

Det var skönt att vila fötterna en stund efter den hektiska shoppingen (tre affärer fick besök av oss, inklusive Systemet.) Tyvärr fick inte mina öron vila, för bakom Anna satt ett par där 50 procent tycktes älska sin egen röst. H*n pratade typ hela tiden. Ganska högt, dessutom, och inte ett dugg intressant.

Hemma i New Village irriterade jag grannarna med att köra in på gården, men jag orkar inte bära en platta öl från garaget. När jag körde ut igen höll jag 10 km/timmen. Trots det fick jag onda ögat av en kärring kvinna med en unge i kärra – hon fick flytta på sig och sitt ekipage typ en decimeter. Ja, ja…

Nu väntar jag med spänning på middag, för Anna har ett recept som hon har testätit själv. Och nu ska jag få äran! Kyckling är det i och banan, paprika och gorgonzola. Mums! Men Anna hon har visst inte tid att laga mat, för nu joggar hon omkring i sin nya utstyrsel (vårjacka från sin egen mamma, skor från min mamma).

Min röda böna.

Livet är kort. I denna stund mår jag gott. Får jag må lika gott i nästa stund, tro?

Read Full Post »

Hjärtegott och tankar om livet, det där som kan vända, du vet…

Livet kan vända på ett par sekunder. Det vet vi som har sett Anja Kontors förträffliga intervjuserie med just titeln När livet vänder. I kväll går den sista delen och det här var ett sätt för mig att påminna dig så att du inte missar att glo på SvT2 klockan 20.30.

Jag har varit på en fin lunch med Den Hjärtegoda L. Vi träffade på M, som jobbade i vårt hus, men som lämnade vårt universitet för ett annat universitet, så det blev en glad och tjattrig lunch på tre-kvinna-hand. Inte är jag nån som brukar lägga märke till kläder och smycken hos kvinnor, men Den Hjärtegoda L hade en otroligt söt brosch på sig.

Fem photoshoppade små ryska gummor. (Nej, iPhonen är inte bra på närbilder där ljuset faller fel. Inte vet jag om bilden blev bättre, men…)

Lunchen var ju som sagt ett ynkligt TACK för den otroligt fina middagen Den Hjärtegoda L bjöd mig och Fästmön på den 24 november förra året. Den där lördagen när vi åt så vi nästan både storknade och sprack… Men Den Hjärtegoda L har ju inte fått sitt epitet av mig för intet – L är verkligen Hjärtegod! Du har väl hört läst historien om brödpåsen? Inte ens idag, när det var jag som skulle bjuda Den Hjärtegoda kunde hon låta bli att vara snäll! Jag fick en otroligt söt liten svart korg med påskgodis – och en elefant med texten

Var stark

på. Den elefanten ska jag ha med mig överallt från och med nu!

Den lilla elefanten skymtar på denna återigen photoshoppade bild. (Jävla iPhonekamera!)

På väg upp till institutionen stannade jag till vid lunchrummet där arbetskamraterna på institution 1 hade påsklunch. Jag växlade några ord med en del favoriter som G och I och P och M… Och oj så jag kommer att sakna dem om… Jag fick lite återkoppling av M kring ett viktigt möte igår, men den informationen delar jag med mig av senare i ett låst inlägg.

Och så träffade jag Johan som också hade varit på möte idag. Han får med sig någonting gott härifrån och får till och med en avtackning. Jag önskar så att det hade varit en början till en karriär, men samtidigt har vi vetat vad som gäller i tre månader. Men jag ser också att det är en ung man med en helt ny självkänsla och ett självförtroende som jag hoppas ska lyfta honom till nya höjder nån annanstans. Vi vet så lite om när livet vänder, som sagt…

Lyft mot nya höjder.

Ha en bra onsdag! I morgon inleds påsken – men ingen tycks fortfarande veta vad skär i skärtorsdag står för. Kom igen nu, enlighten me!

Livet är kort.

Read Full Post »

Livat och glatt

Igår var det tämligen livat och glatt på jobbet. Jag var på femte våningen, hos institution 1, för att jobba. M hade ställt fram ett gigantiskt påskägg och köpt inte tolv kilo godis som jag angav igår utan 14 kilo. Som Å sa hade man MYCKET att kopiera och skriva ut igår – för varje gång var man ju tvungen att passera Ägget och då dök ens lilla hand ner. Tyvärr gillade min mage inte alls godiset. Men jag tog den smällen igår. Fem gånger, typ.

Massor av godis.

Under eftermiddagsfikat visade M hur man skulle gräva för att hitta godbitarna i ägget – som om det inte var fullt av såna… Därför kan M nu lägga till titeln

1:e godisgrävare 

på sitt visitkort. Det tyckte vi alla var så roligt att vi skrattade så tänderna flög ut. Eller så berodde tandtappet på att vi hade ätit för mycket godis…

Tänderna flög ut, så mycket skrattade vi. Eller kanske berodde det på att vi åt för mycket godis…

Tro det eller ej, men mellan toabesöken och godisgrävandet fick jag en del gjort. Jag jobbade främst med institutionens intranätsidor igår. Dessa har varit eftersatta eftersom jag ju ska fokusera på de externa forskningssidorna just nu. Dessa granskas emellertid mest just nu innehållsmässigt och då är det ju inte så mycket mer för mig att göra mer än att avvakta. På eftermiddagen dök S med barn och partner upp och det var så roligt! Vi telefonerade för nån månad sen och jag tänkte höra av mig efter påsken för att diskutera en fikaträff. Nu blev inget bestämt, men fika ska det bli.

Lämnade byggnaden ganska prick klockan 16 för vidare färd in till stan där jag skulle lägga mitt huvud i M:s kompetenta händer. (Fasen vad alla heter nånting på M…) Jag blev som vanligt mycket nöjd med såväl klipp som f’ärg. För nu är det inte slingor som gäller längre – då blir jag vithårig – utan färg, vilket ger mig tillbaka min vuxliga hårfärg, men något mörkare. Totalt gick det hela på 950 pix. Det kan tyckas mycket, men det är värt varenda kronor! Jag föreslog M att starta ett litet skrivprojekt, men jag tror inte att M nappade. M är definitivt inte lika elak som jag, nämligen.

Fästmön hade varit söt och köpt makrill till min middag, så jag åt tre knäckemackor med markill i tomatsås och ost. Anna själv hade ätit nån sorts kål igen, det var helt tydligt med tanke på de… lukter som fanns i hemmet. Idag ska Anna fortsätta vara söt och ta emot min mamma som landar med riksfärdtjänst nån gång i eftermiddag, runt 14 – 14.30-tiden. Själv måste jag jobba. Det är bara att försöka slå bort alla funderingar och tänkbara scenarier, jag har fortfarande inte fått nåt konkret att ta ställning till. Men det är svårt att hålla motivationen och flaggan i topp, kan jag meddela. Ett glädjeämne och en ständig källa till finputs är emellertid mitt Husbygge! Tack och lov för såna arbetsuppgifter!

Institution 1 ska ha påsklunch idag, men jag deltar inte av flera skäl. Ett är att jag måste försöka ta mer och mer avstånd så att jag inte lär sakna folk alldeles förskräckligt mycket ifall att… Men det främsta skälet är att jag äntligen ska få bjuda Den Hjärtegoda L på lunch – ett rätt futtigt tack för den utsökta måltiden hon gav oss i förlovningspresent i efterskott.

I morgon är det skärtorsdag och jag ska vara ledig. Eller rättare sagt, jag ska storhandla. Med mamma. Vi får se hur det går. Nån gång under påskdagarna måste jag försöka tvätta min skitiga bil också. Vidare har jag hört mig för lite med min Nästanbror om vi ska stråla samman och inta nån form av fast och flytande föda gemensamt. Det gladde mig för övrigt att lokalblaskan uppmärksammade att hans nya bok kommer ut i april. Visserligen var det bara en liten notis, men det var bild på författaren också. Det minsta blaskan kan åstadkomma, tycker jag. Själv hoppas jag på att få äran att recensera boken på en blogg nära dig.

Anna ska jobba och hänga med sina barn och deras pappa och sin egen pappa och mamma och syster och bror och allihopa i påsk. Jag hänger med mamma, som ska få sina julklappar i kväll. Vem hänger du med??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Mördaren ljuger inte ensam

Alltså jag älskar Maria Langs böcker! Framför allt de tidiga. Och i kväll drog jag med mig Fästmön för att se den första filmatiseringen av Maria Langs första bok Mördaren ljuger inte ensam.

Nej, mördaren var inte den end* som ljög.

Det är midsommar och den unga Puck hamnar inte i Shakespeares drama utan i ett annat. Puck blir nämligen utbjuden till en ö för att fira helgen tillsammans med Ejnar och hans kompisar. Ejnar och Puck är lite småförälskade. Heta känslor tycks det finnas gott om bland alla i hela gänget. På midsommarnatten visar det sig att än den andra har varit ihop med än den tredje och den fjärde har varit med den första och… Dessutom dyker två objudna gäster upp. Och inte en enda av dem talar sanning. När Puck senare hittar en av dem strypt och båten visar sig vara obrukbar inser hon och Ejnar att de är fast på ön utan möjlighet att ta sig därifrån. Men först har emellertid Ejnar lyckats få dit som kompis kriminalkommissarien Christer Wijk.

Det är på väg att bli 1950-tal. (Boken om ut 1949.) Det har filmmakarna gjort stor affär av. Hela filmen blir överbelastad av femtiotalsprylar, möbler, kläder. Kort sagt: det blir för mycket. Dessutom röks det. Hela tiden.

Är den här filmen bra då? Tja, den är ju, trots alla mord (ja, det sker fler än ett) inte då läskig, utan snarare lite söt. Ett litet HBTQ-tema finns med, vilket ju är rätt häftigt med tanke på att boken skrevs för så länge sen.

Jag ger den lite högre betyg än medel – det är ju trots allt en Maria Lang.

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagssittning

Jaa, det är söndag och det blir en del sittningar idag, men jag börjar med lördagen. Nåt nytt tyg till kökssoffan blev det ju inte, så jag får fortsätta att sitta på det trasiga. JA, jag är kräsen. Jag köper inte vad skit som helst.

Trasigt att sitta på.

Maten jag lagade till blev i alla fall ätbar. Kanske hade det med vinet att göra, det alldeles perfekta för denna måltid, Villa Marina från 2009. Klart prisvärt – endast 75 kronor för detta fylliga vin som passade utmärkt till kalkon. Rekommenderas! 

Perfekt vin till kalkon och synnerligen prisvärt.
Maten dög den också och jag var faktiskt vrålhungrig. Det var säkert Fästmön också, för hon hade ju bara knaprat på en hård kaka under eftermiddagen och före dess en banan.

Lördagsmiddag.

Anna var söt och diskade, hennes lott i livet när vi är i New Village (jag skäms…). Sen släckte vi ner till Earth Hour och tände sex vaniljdoftande värmeljus i salongen. Folk får ha vilka åsikter de vill om Earth Hour, men mina skäl till att släcka ner är att jag tänker lite på framtiden – det vore intressant att se lite siffror på hur mycket vi sparade i energi mätt den här timmen – och att det har blivit lite av tradition här.

Därpå såg vi film och om den kan du läsa i inlägget före detta. Till film ska man alltid ha tilltugg. Anna fick en påse bilar, men hon åt inte upp alla.

Tre bilar kvar.

Jag åt Frukt & Mandel (både frukt och mandel är ju nyttiga saker), en 200 gramskaka, men snaskade inte heller i mig riktigt allt.

Frukt och mandel är nyttiga saker, så jag åt duktigt.

Här sitter jag och skriver när jag egentligen borde formulera en ny söndagsfråga att lägga, duscha, gå och handla, se på gårdagskvällens avsnitt av Mr Selfridge eller ringa mamma. Men allt det ska hinnas med innan vi åker in till stan för att äta thaimat och därefter gå på bio. I afton ser vi Mördaren ljuger inte ensam och det är numera bortgångna vännen Karin samt fru Klon som bjuder oss på bion eftersom det är presentkorten jag fick från dem till 50-årsdagen som används. TACK!

Händer det nåt hos dig idag eller läser du bara det senaste blogginlägget jag skriver och inte dem före?

Livet är kort.

Read Full Post »

Två har inte roligare än de gör sig

Två kickor som försöker vara normala och söta.

Titta så lyckliga vi är! (Bilden är nytagen via min webcam och inte snodd lånad nånstans.)

Sen ballade vi ur, förstås. Totalt.

Ibland tycker Anna att jag kan åka hem. (Bilden är nytagen via min webcam och inte snodd lånad nånstans.)

Men två har roligare än en gör sig. Och två har inte roligare än de gör sig. Så nu skrattar vi hela kvällen. Till och med åt Melodifestivalens programledare. För skiten TV:n står väl på sen. Kanske QX-galan på TV4 blir roligare. Jag menar, det var ju inte homosar som är tillräckligt kända för att bli inbjudna. Hmpfff…

Hur flamsar du i kväll???

Livet är kort.

Read Full Post »