Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘söt’

Ett inlägg om en TV-film.


 

Dumb witness

Poirots bästa vittne är stumt – men jättegulligt!

En omtumlande vändning på kvällen – ja, människor kan verkligen vara snälla! – gjorde att jag behövde varva ner med lite TV. Jag slängde mig i bästefåtöljen och kikade på Poirot: Dumb witness (1996).

Poirot och Hastings åker för att titta på en vän till Hastings som ska slå hastighetsrekord med sin motorbåt. De träffar vännens syster och släkt. En äldre släkting ramlar ner för trappan en natt. Fallet skylls på ursöta hunden Bob som ska ha lämnat sin boll på trappavsatsen. Men Poirot hittar en ögla och inser att den använts till snubbeltråd. Den äldre damen överlever fallet, men ber Poirot i förtroende om råd. Han tycker att hon ska ändra sitt testamente så att ingen släkting får ärva utan en god vän. Genom att låta släktingarna veta detta kanske den skyldiga, som man tror finns bland släktingarna, inte försöker mörda kvinnan igen. Fast… snart görs det ett nytt försök och den här gången lyckas det.

Det är lagom spännande och lagom roligt den här gången. Hunden Bob är bara för söt. Det är han som tar mesta poängen, trots allt, i det höga Toffelomdömet!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förstående och rätt självironiskt inlägg.


 

Det var som om polletten trillade ner igår kväll. Jag förstod ett och annat. Jag fattade hur det kan komma sig att Fästmön älskar mig. Om man känner hennI är det inte så svårt. Lägg ihop ett och ett, det vill säga, Anna älskar elefanter. Och jag är ju en elefant!

Dumbo o jag

Lika som bär..?


Jag har skitstora öron
, gigantisk snabel, grådaskig hy och är rätt stor och klumpig = alltså elefant. Fast den till vänster på bilden är ju en lite söt sådan, ändå. Den till höger borde nog uppsöka plastikkirurg. Det har hänt ett och annat sen högerbilden togs för nåt år sen. Eller också duger jag som jag är..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett demokratiskt och sött inlägg.


 

Förtidsröstare

Förtidsröstare på Gränby centrum.

Nu har somliga utnyttjat sin demokratiska rättighet att rösta. Fästmön var och förtidsröstade eftersom hon dels jobbar på valdagen, dels inte är nära sin vallokal som ligger i Förorten. Det var en strid ström med folk som följde hennes exempel under fredagen på Stormarknaden.

Själv stod jag på behörigt avstånd, men ändå bredvid röstningsutrymmet. För precis intill fanns nämligen Konditori Fågelsången. Medan Anna var vuxlig och röstade stod jag och tittade på kakor, bakelser och tårtor. Och dreglade… Man blir lite sån när man har sötsaksförbud på vardagarna. Då suktar man, liksom…

Goda kakor bakelser och tårtor

Kakor, bakelser och tårtor intill röstningen. Inte konstigt att man dreglade…


Men var lugn. 
Även jag kan vara seriös. Självklart ska jag rösta på söndag! Min vallokal ligger på fem nä, sju minuters gångavstånd (när man har hälsporre) från mitt hem.

Idag skulle vi emellertid handla. Det finns inget roligt med att handla om det inte handlar (!) om böcker. Idag stod det bara mat och dryck på handlingslappen. Och skitsmå glödlampor. Anna vet att jag inte estimerar att handla, så hon förbarmade sig över mig – och sitt eget blodsocker (Anna är diabetiker): hon bjöd på kaffe och väldigt nyttig smörgås på konditoriet med kakorna, bakelserna och tårtorna.

Kaffe och fiberrik macka

Kaffe och väldigt nyttig smörgås.


Och ja just det. 
Det är ju faktiskt HELG idag. Då behöver man ju inte späka sig och ha sötsaksförbud! Det blev en underbart kletig toscakaka osså… Mums så söt och go´ den var…

Toscakaka

Mums vilken kletig kaka!


Därefter gick förstås shoppingen som en dans
, trots att vi skulle in på ICA Kvantum. Det var först framme vid mjölken som jag började tappa sugen. Det var nämligen inte länge sen de byggde om inne i den här affären. ÄNDÅ är det ALLTID trängsel och kaos vid mejerikylarna. Folk är som tokiga. Man kan undra om de tror att de ska bli utan mjölk såsom de blockerar ens framfart. För att inte tala om äggen… Där var det en kärr… person som kastade sig framför mig för att rycka åt sig ett tolvpack frukostägg. Maj gadd, det fanns flera tolvpack, så det räckte till oss båda två och blev över…

Ute i bilen satt jag efter denna traumatiska upplevelse en stund senare och försökte få adrenalinet att sluta pumpa ut sig i mitt blod. Sen fick vi bara nästa sötchock när vi tittade lite till höger. I bilen bredvid satt nämligen den sötaste jag nånsin sett vid ratten…

Hunden i bilen bredvid

Sötast vid ratten i bilen bredvid.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en lördag med fokus på kräftor.


 

Kräftor hör augusti till! Fast jag kan äta kräftor när som helst, egentligen. Igår var det emellertid bestämt att vi skulle ha kräftskiva, Fästmön och jag. Jag hade hoppats att vi skulle kunna hålla till på ballen* och det kunde vi. Lycka! Vi satt på ballen nästan hela dan, till och med. Det var skönt att ta det lugnt, prata, läsa, äta nåt lätt på dan, sörpla och suuuga på kvällen.

Jag slog en signal till mamma innan vi traskade över till Tokerian. Det var en varm dag igår igen, men luften har blivit bättre. Jag har lyckats få ner temperaturen i lägenheten till en dräglig nivå. I natt regnade det och det gjorde förstås sitt till. Sen var Anna smartare än jag och fällde persiennernas lameller åt rätt håll förra måndagen – så att de stänger ute solstrålarna i stället för att släppa in dem… Därför hade det varit möjligt att ha kräftskiva i köket – om vi på kvällen hade helöppnat de två mindre köksfönstren. Nu blev det inte nödvändigt.

På eftermiddagen plockade vi ihop var sin sallad på Tokerian. Var sitt kanelwienerbröd följde också med hem i påsen. Det var underbart gott! Jag köpte mycket melon och annan frukt i min sallad. Kaffe och det söta, kladdiga wienerbrödet till dessert var perfekt.

Det fanns ostpaj till kräftskivan, men eftersom vi intog lunch så sent (15.30-tiden) bestämde vi oss för att nöja oss med kräftor, bröd, smör och ost. Och naturligtvis öl och Östgöta sädes. Jag hade köpt nya servetter med tolv snapsvisor på. Vi sjöng (tyst) en till varje snaps. Fast naturligtvis tog vi inte tolv snapsar, utan sex. Anna bet av några av sina, dessutom.

Jag gick ut med skalen till soprummet efter skivan och Anna diskade. Vi satt inte uppe så sent. Värmen på ballen gör en ganska trött, säkert alkoholen också. Idag vaknade vi i lagom tid med kräftluktande fingrar. Vi funderar på nån sorts utflykt, vi har ju paj vi kan packa ner till picknick.

Här kommer några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett varmt inlägg.


 

Luftballong mellan husenNej jag tänker inte klaga på värmen! Jag njuter – även om omständig-heterna tvingar till mest inne-sittande. Det blev en stunds sittning på ballen* igår kväll. Där var ganska tyst och stilla. En ballong svävade fram mellan husen.

Tack och lov grillade ingen! De flesta barn verkade också trötta och loja i värmen.

Men ett litet drama utspelade sig på tennisbanan:

Två små flickor, vi kan kalla dem Rosa och Grön, kom åkande med var sin kickbike in på tennisbanan. Nånting gick snett och Grön gjorde sig illa. Hon började förstås grina. Torr-grina, som vi brukar säga. Med det menas gråt som upphävs för att få uppmärksamhet, inte för att man är ledsen eller har ont. Rosa försökte trösta, men tappade snart intresset varpå Grön tystnade. Men så passerade några småpojkar utanför tennisbanan, varpå Grön gav hals igen. De söta småpojkarna (ja, de var verkligen söta!) gick då fram till den lilla Grön-flickan och tröstade henne samt hämtade kickbiken hon hade slängt ifrån sig. Friden sänkte sig åter över området och jag tänkte för mig själv:

Jaa, det finns fortfarande små gentlemen! Värme till dem!

Skymning öfver Uppsala till Tofflan

Recension på gång!

Jag satt med blyertspenna och boken jag ska recensera. Fast jag ville ju helst sitta vid nya datorn… Det är bara att erkänna: jag är kär! Den är liten, behändig och snabb som tusan! Dessutom är den tyst. (Så tyst att jag hör för mycket av vad som pågår utanför mitt fönster…) Att jag har en snabb lina underlättar förstås, liksom det faktum att datorn är ganska tom än så länge. Men det är en sån fröjd att kunna skriva utan att datorn till exempel måste stanna upp och hämta andan, ungefär – nåt som medför att den liksom står stilla. På senare tid har Storebror** haft flera såna vaken-apnéer. Det har medfört att även jag har hållit andan: har den tappat det jag skrev eller finns det kvar???

Igår kväll bad jag om tips på bildbehandlingsprogram här på bloggen, men också via Twitter. På bloggen fick jag ingen respons (vilket var väntat eftersom den har en viss målgrupp), men på Twitter fick jag snabbt svar. Det blev ett och annat tips på gratisprogram att ladda ner från nätet. Samtidigt fick jag även en signal om att det finns ett Photoshop med licens tillgängligt tack vare min nästanbror. Jag ska ringa senare och kolla upp det, för hur det än är så är jag mest van vid Photoshop.

Så eventuellt blir det en tur ut i verkligheten idag igen. Det är nog dessa turer som gör mig tröttast och inte värmen. Samtidigt är jag ju glad att människor vill umgås med mig, bryr sig om mig och vill hjälpa mig. Felet ligger hos mig. Jag skäms och är rädd att jag ska tråka ut folk med det jag säger. Bland annat. Det tar kraft och energi att bara försöka vara. Just nu gör jag så gott jag kan.

Gammal dator

Storebror får flytta ut i förrådet.

I övrigt ska jag släpa ut Storebror i förrådet, för se kasta honom kan jag inte! Inte än… Dessutom behöver jag ta ut moderkortet, eller vad det heter, så att jag inte lämnar ut saker jag inte vill ska lämnas ut – ifall nån nu skulle råka bli sugen på att kika närmare på datorn.

Vi har fått akut sjukdom i familjen och jag finns lite på stand by om det är nåt jag kan hjälpa till med. Fästmön sköter kontakterna i såna fall.

Annars är det läsning på ballen idag som gäller. Jag har sökt mina första jobb via nya datorn, men sätter mig säkert en stund senare igen och letar. Recensionen måste vara klar innan jag åker till mamma och dessutom vill jag läsa ut min bok på gång. Jag tycker att den lilla boken är tung att ta sig igenom och jag läser den inte med glädje eller fladdrande hjärta, snarare med tunginthet. Nej, den passar mig inte att läsa just nu, egentligen. Men självklart ger jag inte upp och tänker att lite av det tunga kanske beror på att det är så varmt..?


*ballen = balkongen

**Storebror = min gamla stordator

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett varmt inlägg.


 

Varmaste dagen hittills valde FEM och Finske Pinnen att dyka upp i Stockholm. Jag strålade samman med dem på Hurtigs as usual, men redan på bussen ner till stan här i Uppsala rann svetten. Och det var inte bara av oro för själva resandet, människomassorna, alla ljuden och alla intryck jag förväntade mig. Det var liksom hett som i h-e.

På Hurtigs blev det sedvanlig räkmacka, men öl till för mig och Finske Pinnen. Till dessert tog jag kaffe och kaka. Ja, jag fick 100 kronor i namnsdagskortet från mamma och det räckte fikat till. Nästan (inte alls, men en del).

Vi uppdaterade varandra rejält. Fokus låg på arbetsmarknadspolitiska frågor, kan man säga. En av oss är arbetslös, en har just sålt sitt företag och en av oss är anställd och trivs inte riktigt. Livet är tufft ibland. Förhoppningsvis blir det ljusare.

För att glömma alla eländen steppade vi ner till Alfa Antikvariat, världens bästa bokantikvariat. Det ligger på en liten tvärgata från Drottninggatan, ner mot Vasagatan. Gatstumpen den ligger på heter Olof Palmes gata. Vi som var med före mordet på Sveriges statsminister 1986 har ett svagt minne av att gatan hette Tunnelgatan.

På Alfa finns det böcker. Överallt. Alla slags böcker. Det råder vansinnigt god ordning, vilket gör det både lätt och fröjdefullt att botanisera bland verken. Jag skulle kunna tillbringa timmar där. Idag insåg jag att jag tidigare bara tittat på hälften av lokalernas hyllor och böcker. Gångarna, hyllorna och böckerna tycks oändliga, det är nästan labyrintartat… Men Den Snåle slog till idag och lämnade Karin Boyes samlade skrifter kvar på hyllan. I stället följde en modernare bok  för 20 kronor med hem.

Efter en vätskepaus tog FEM och jag en egen liten tur, men vi hittade just ingenting – mer än en fantastisk snygg jumper. Orange med en stor stjärna på. Och bara i pygméstorlekar, förstås. Den fick vara kvar.

Jag lämnade paret frampå eftermiddagen, för jag tänkte att de nog ville rå om varandra. Tog mig neråt Gamla Bro och tittade in i några affärer där innan jag tog tåget tillbaka till Uppsala. Sms-biljett dit köpte jag igår hemma från datorn, sms-biljett hem köpte jag via mobilen. Det var hur smidigt som helst – nästan som på räls… Det kan man inte säga om själva tågen. Idag på morgonen läste jag i nån tidning på nätet att det var banarbeten på sträckan. Vissa tåg var ersatta med buss. I stället för att stanna i Määärsta tog tågen vägen förbi Arlanda, men stannade bara i Knife Town. Och Stockholm. På hemvägen stannade vi två gånger i hettan. Nä, det gick inte att öppna några fönster i vagnen där jag satt. Ena gången var det hästar på spårområdet (!), andra gången stoppljus. Man vet inte vad man ska tro om alla förklaringar. Men informationen gavs i alla fall i tågets högtalare och det var bra!

Hemma igen slank jag in på närmaste Kinakrog och åt en kycklingmiddag med en kall öl till. Jag skulle hämta en nyckel på hemvägen, men Nyckelpersonen sades vara ute på vift och kommer över med den själv senare i afton.

Jag har lagt fyra öl på kylning och nu blir det en öl (jag hade EN kall!), lite läsning och ballen* tills solen går ner.

Här kommer några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*ballen = balkongen 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hjärtligt inlägg.


 

Anna-Maria

Anna-Maria!

Idag var det bestämt en avslutningslunch med en av mina favoriter här i huset, Anna-Maria. Vi ville ju inte vara alltför våghalsiga, så vi gick över stenplattorna till Kurre för att äta – en sista gång, för min del. Jag fick då också möjlighet att ta Kurre i hand och tacka för alla goda luncher jag har fått hos honom.

Anna-Maria pratar likadant som min farmor, så det kanske inte är så konstigt att jag känner mig bekväm i hennes sällskap. Dessutom är hon lika snäll som min farmor var – och lika klurig… Bland annat gjorde hon mig uppmärksam på en märklighet i lokalen. Men det kommer det ett särskilt inlägg om senare! Jag är väldigt förvånad att jag själv inte har upptäckt detta tidigare, så mycket kan jag säga… Och då menar jag märkligheten, inte att Anna-Maria är snäll och klurig, för det visste jag!

Den söta Anna-Maria överlämnade en påse före maten. I påsen låg ett paket med hjärta på. Och i paketet låg… Tja, det får de som om du kollar bildspelet nedan!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett stort och varmt TACK, Anna-Maria, för din vänlighet och den fina presenten! Du blir en av de första jag ska använda den till sen, jag lovar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 299 andra följare