Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘respekt’

Ett lördags-inlägg.


 

förstoringsglas

Kanske dyker det upp nåt spektakulärt.

Lördag är det idag, ifall du inte visste det. Helg. Min vana trogen vaknade jag… nej, inte klockan sju utan två minuter över sex. Då låg jag och tänkte ut det här inlägget. Sen vände jag på mig och gjorde nåt ovanligt: jag somnade om. När man är arbetslös är man aldrig ledig ju, så jag fick fruktansvärt dåligt samvete när jag vaknade nästa gång och såg att klockan var halv nio… Men lördagar och söndagar söker jag inga jobb – om det inte dyker upp nåt spektakulärt, förstås! Ett par dar behöver även jag vara ledig.

Fast, som sagt, man är aldrig ledig som arbetssökande. Man dras med en ständig oro, en ständig press att hitta sin försörjning och slippa besvära såväl a-kassa som Arbetsförmedling. Tro mig, du vill inte ha nåt med nån av dessa instanser att göra om du inte måste. Bliwa, försäkringsbolaget som sköter inkomstförsäkringe,n är däremot en riktig pärla! Man tycker ju att det borde vara lite grann tvärtom – de myndigheter som ska ”hjälpa” människor borde vara ”snälla” och visa empati – eller åtminstone respekt. Det bolag, som betalar ut den extra slanten, den som gör att man – under en begränsad tid - klarar sig på a-kassa, det bolaget borde vara ifrågasättande. Men därifrån har jag bara mött vänlighet. Som nu sist när jag hade bloggat om arbetsgivarintyget. Då hörde en vänlig dam av sig via e-post och skrev att hon hade läst att jag hade det tufft och att det helt klart räckte med en kopia på arbetsgivarintyget. Empati och respekt i en och samma skepnad!

Nej, idag söker jag inga jobb. Det vill säga jag skriver inga ansökningar. Däremot letar jag lediga jobb-annonser på nätet. Sen bokmärker jag dem och sätter igång att söka när det är vardag. På så vis missar jag inget och jag kommer igång snabbare på måndagen. Men självklart kollar jag sista ansökningsdatum – om det finns ett sånt i annonsen! – så att en annons inte får ligga för länge och ansökningstiden går ut…

Igår hade jag fyra annonser som låg och väntade. Jag satt och skrev ansökningar här på morgonen medan mamma sov och det var tyst. Men två av annonserna hade plockats bort sen jag sparade dem i torsdags kväll, så det blev bara två ansökningar. Inte riktigt måluppfyllelse den dan, tyvärr. Då får jag kompensera och söka ett extra jobb nån annan dag. I onsdags, till exempel, sökte jag sex jobb eftersom jag visste att jag inte skulle ha tid att sitta och skriva när jag kom fram till mamma.

Clark Kent utanför mamma

Jag kan se Clark Kent utanför mamma genom balkongdörren.

Medan mamma sussar ett tag passar jag alltså på att dammsuga lediga-jobb-delen av cyberspace. Idag blir det inga längre utflykter, men vi ska förstås handla mat och fylla på lite allmänna lager här. Det blir en tur till ICA Maxi och närliggande affärer. En blomma till mammas ballebord* ska vi också försöka fixa. Vi såg inget just som gick att handla igår.

Det sägs att det ska bli sämre väder idag. Än så länge är det soligt och varmt, men det blåser, precis som igår. Inte gör det mig nåt. Vinden svalkar ljuvligt. Sill och potatis ska vi äta i kväll. Vi har kunnat äta middag två kvällar i rad på mammas balle**, vi får se hur det blir i afton. Nåt sportevenemang på TV är det visst också i kväll som mamma vill se. Då får jag sitta lite mer ostörd vid datorn, kanske till och med hänga över min spännande bok på gång.

fåtölj

Min favoritfåtölj hos mamma. Här på en gammal bild från huset.

Jag sover på en madrass på golvet och det är räddningen för min rygg här, tror jag. Det blir ju en del lyft eftersom mamma inte kan lyfta alls och det känns i såväl rygg som axlar. Sen sitter jag inte heller världsbäst när jag skriver, utan nedhasad i ”min” fåtölj hos mamma, farfars underbara öronlappsfåtölj, tillverkad till hans 40-årsdag. Fåtöljen är alltså… 74 år gammal. Och underbar!

 
 
 
 
 


*mammas ballebord = mammas balkongbord

**mammas balle = mammas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett Valborgskt inlägg.


 

Paj sallad o bok till lunch

Min Sista april-lunch.

Idag är det den sista dagen i april månad i år. Tiden bara flyger iväg! Det känns väldigt konstigt att inte vara i Uppsala den här dagen – jag har liksom varit det de senaste 30nånting åren. Men idag är jag på orten där jag jobbar om vardagarna. Och Valborgsmässo-afton klassas som en vardag. I alla fall till största delen. Kexfabriken/Besticklådan, som är min arbetsplats, har idag öppet till klockan 15. Då tänker jag, och de som inte redan har gjort det, försvinna för dagen och inte dyka upp förrän på fredag. För att klara arbetsdagen blev jag emellertid tvungen att inta lunch och för en gångs skull bestod den inte av sill, potatis och nubbe denna Sista april utan sallad och paj. Det kändes väldigt… konstigt.

Ryggen har varit onådig ett par nätter och jag är väldigt trött. Det är ett annat skäl till att jag checkar ut lite tidigare idag. På jobbet är det annars hyfsat lugnt här idag. Vissa är småhysteriska, som vanligt, andra otrevliga, också det som vanligt. Men jag föredrar att tänka på de trevliga och de som kan visa vanlig hyfs och respekt gentemot andra människor. Det finns en hel del såna snälla människor som jobbar här! Idag har till och med två personer lovat att hålla ögon och öron öppna vad gäller nytt jobb för min del. Det gör mig varm om hjärtat!

En kollega jobbar sin sista dag här och det rensas friskt på andra sidan skrivbordet. Vi har haft en stunds sittning med genomgång av vad jag ska ta över från och med fredag. Det känns ganska OK att vara kvar här två månader till och göra sånt samt hjälpa den nya kollegan, som kommer på måndag, tillrätta i början. Vad jag förstår är det en väldigt erfaren person, så det kanske inte behövs så mycket handpåläggning från min sida. Men det är ändå så att man kan behöva lite lotsning in i sin nya tillvaro – även i cyberspace.

Gullvivor

Gullvivor!

Det blev en sedvanlig liten promenad på lunchen och jag blev så glad, för nu är det verkligen vår! Jag såg nämligen gullvivor. Tyvärr kunde jag inte gå ner på knä och fota dem så nära som jag hade velat på grund av ryggen, men här är ett bildbevis!

Fästmön är ledig idag och jag fick just en signal från henne att de mest underliga vårkreationer har siktats på en Tokeria nära mig. Den som ändå kunde dokumentera och visa… Jag har frågat om hon har låtit bli sillnubben, men misstänker starkt att hon har luktat på korken. Skämt åsido, det blir lugna puckar hemma hos oss i kväll. Anna ska jobba och jag tror att hon till och med börjar tidigt. Sill och potatis och gräslök med ett par snapsar blir det i alla fall när jag kommer hem. Och kanske softar vi tillsammans framför en film till dessert. Det känns rätt OK att ha uppnått mogen ålder och inte behöva känna sig tvungen att partaja Sista april…

Nu ska jag avsluta den här fikarasten, som inte blev nån fikarast utan en rast där jag bloggade mest om jobbet. Och för att du ska få nåt lite vackrare att titta på än den ganska misslyckade bilden på gullvivorna får de se några av de tulpaner vi har här i krokarna på jobbet. Tulpaner har jag hört ska vara Annas snälla mammas favoritblommor, så jag lägger ut bilden och tänker på min blivande svärmor som jag hoppas har en bra dag i sin Slottsträdgård tillsammans med sin L.

Naturligtvis önskar jag inte bara dem utan även dig, som har orkat läsa ända hit, en riktigt fin Sista april! Ta det varligt med alkoholen och eldandet!

Tulpaner röda med gul kant

Tulpaner på jobbet.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt ironiskt inlägg.


 

Naan

Bröd till det skrikande folket.

Alldeles nyss har jag konstaterat på Twitter, i samråd med andra, att det här med att visa respekt och hänsyn mot sina grannar tillhör flydda tider. I morse vaknade jag vid 6.30 av att två stycken Hesa Fredrik gapade och skrek på sina barn. Vid sjutiden gav jag upp och stapplade tvärilsk ur sängen och bankade i sovrumsväggen. Det hjälpte föga. Funderar på att gå över med ett bröd till dem. ATT STOPPA I KÄFTARNA!

I övrigt är det en strålande dag – utanför mina fönster. Det enda som strålar här inne är värken i ryggen. Just nu strålar den mest nedtill åt höger. Upptill har jag tväront på vissa punkter eftersom jag spänner mig – för att jag har så ont. Ja, uttrycket

ond cirkel

sammanfattar det hela bra. I morgon har jag tid hos naprapaten igen och att säga att jag hoppas på lindring är en underdrift. I samband med det stadsbesök detta innebär för min del ska jag bjuda min äldste bonusson på lunch och kolla in hans nya arbetsplats. Lunchen är en försenad födelsedagspresent och arbetsplatsen ligger nära naprapatmottagningen. Och bara för att trotsa alla demoner tänker jag åka buss. Ha! (<== sagt till mig själv)

 

Stockholm by night

Utsikt utanför Kulturhuset. Stockholm by night… Den här bilden tog jag den 1 december 2013.

Fästmön har åkt till Kungliga Hufvudstaden för att gå kurs. Jag är skitsur, för om min rygg hade varit OK skulle vi ha kunnat stråla samman i Stan i kväll för att dinera. En svag doft av parfym noterade jag i badrummet, det var allt som var kvar av min kära.

Projektet för dagen för min egen del är att bädda rent. Lakan blir fort ganska sunkiga när man är sjuk, har värk och svettas en del. Need I say more? Jag har lyckats få de smutsiga lakanen ur sängen och ner i tvättmaskinen. Själva bäddningen får jag ta framåt kvällen, för då brukar ryggen vara hyfsad. Eller i alla fall gör det inte lika ont att böja sig en decimeter framåt. Men, som sagt, mitt mål är att jobba på måndag. Mejlkontakt med chefen igår har, förutom upplysningen om att jag dyker upp på måndag, också verifierat att mitt korrekta sjukintyg har nått fram. Bra! Då kanske Försäkringskassan hör av sig ”snart”. (<== Jag bara skojar, förstås.)

Nu ska jag ta itu med en lite roligare uppgift för dagen. Mer om den kommer nån gång framöver – på en blogg nära dig och kanske nån annanstans också! (Nej, det handlar inte om min bok, för jag har inte kunnat skriva nånting på flera veckor på grund av att jag inte kan sitta koncentrerat längre stunder än fem, tio minuter åt gången. Men åtta kapitel är skrivna hittills i alla fall – alltid något…)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det känns.

 

Blad med droppar

Rubriken säger rätt mycket om läget just nu. Rejält stukad, men inte helt bruten. Än tänker jag inte lägga mig ner och dö. Eller sjukskriva mig. Men jag har väldigt ont i magen just nu. Väldigt.

I den här världen finns onda människor och goda. Och några däremellan. För allting är ju inte svart eller vitt. Dessvärre kan vi inte alltid själva välja dem vi omger oss med. Men vi kan försöka tåla varandra, visa varandra respekt och vanlig hyfs. Undvika de spydiga tonfallen, de hårda orden, de insinuanta utbrotten. De himlande ögonen, suckarna, kylan. Blickarna, som säger:

Du är ju bara dum i huvet!

Men om vi inte kan motstå längtan att nedvärdera andra på olika sätt, blir konsekvensen att andra vänder sig bort och hämtar kraft och stöd från annat håll. Från många håll. Från håll som inte har några hemliga förvaringsutrymmen utan som är öppna, tillmötesgående, vänliga, varma, inkännande, lyssnande och vilja-gottgörande. Det är dessa ljuspunkter vi ska fokusera på när de åt andra hållet visar med sina brustna blickar en avsky så stor att man nästan kan ta på dem.

Och jag är lyckligt lottad, för hemma hos mig fanns en älskling som hade lagat middag. Inga mackor i kväll, inte, ingen slaskmat, utan nyttig fisk, med sås och potatis och tomater. Morötterna var ju granna att se på, men inga såna hamnar frivilligt på min tallrik.

Lax potatis tomater o sås

Lax fick jag till middag.


Tack till Y och M och älskade Anna
för att ni är mina ljuspunkter och för att ni lyssnar på mig!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens lilla utflykt.


Det var en väldigt mörk dag idag.
Därför passade det kanonbra att göra ett besök i environgerna kring min förra arbetsplats och äta god lunch tillsammans med Pe. Kycklingspetten och jordnötssåsen smakade lika gott som sist (i juli). *rapar diskret*

Uppäten lunch

Uppäten lunch.


Det är väldigt skönt
att hänga med Pe. Jag kan vara mig själv – och har kunnat vara det sen allra första stund. Vi kan prata om ”allt”, även sånt som är jobbigt. För är det nån som förstår hur tufft det kan vara i min tillvaro så är det Pe. Vi kan bara hoppas och tro att det snart vänder, för vi är båda värda bra liv.

 Pe

Pe förstår.


Pe har aldrig skrattat åt mig,
har aldrig tryckt ner mig och har aldrig fördömt eller hånat mig på nåt sätt. Ändå kan vi ha livliga diskussioner, för det mesta om djupare ting. Såna där diskussioner som gör gott i själen därför att det är OK att ha åsikter – även om de skiljer sig åt. Pe och jag är aldrig oförskämda mot varandra, nämligen, utan visar varandra respekt.

Att röra sig i närområdet av sin förra arbetsplats innebär förstås att man träffar på bekantingar. Som vanligt såg jag J, men det blev bara ”hej” och ”hej då”. En liten pratstund blev det däremot när Pe hade åkt till redaktionen och jag just skulle kliva in i bilen. Träffade M och fick mig lite nyheter av såväl positiv som negativ karaktär. För det är verkligen tuffa tider nu. Så kanske ska jag vara glad att jag inte fick förlängt med ytterligare ett par månader. Det hade nog mest varit att dra ut på nånting som oundvikligen lett till ett avslut i alla fall.

Jag hade nästan kommit hem igen när mobilen ringde. Det var min handläggare på Arbetsförmedlingen! Som bekant skrev jag in mig som arbetssökande den 1 augusti. Nån handläggare har jag emellertid inte fått utan har bollats mellan AF Kultur och vanliga AF. Men så idag ringde S och berättade att h*n är min handläggare. Jag bad S vänta medan jag parkerade bilen. Därefter pratade vi en stund – om allt från förväntningar (ingen idé att ha några) till min första aktivitetsrapport (som fick med beröm godkänt). S frågade om intervjuer och jag beskrev läget. Ett mejl med kontaktuppgifter har nu kommit fram. Det kan ju vara bra att ha ifall att.

I postboxen låg en DVD som en liten uppmuntran denna mörka, ganska tuffa dag.

Rosor, kyssar och döden

Rosor, kyssar och döden – den fjärde Maria Lang-filmen.


Två Tre Fyra nej på sökta jobb
låg i inboxen, nämligen. Och så har jag ju fått en del annat att tänka på av det som sades under och efter lunchen. Vissa stunder vill jag bara fly från verkligheten. Kanske gör jag det redan i kväll, tillsammans med Fästmön. Anna är nämligen ledig i morgon, vilket skulle kunna innebära filmkväll eller spelkväll… Vi har ju fortfarande inte prövat vem av oss som är mest lik Sherlock Holmes…

Deckarspelet

Deckarspelet har inte packats upp och testats än.


Just i den här stunden
önskar jag att alla som inte har jobb får det och att alla som har för mycket jobb finge dela med sig. Och att de som inte borde behöva jobba för att de är sjuka skulle slippa. Men det är inte verkligheten, utan i filmens värld. Möjligen…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en stunds bortavaro.


Det blev en tur
ut till Förorten i eftermiddag efter att jag köpt pulversoppor, bröd och ost och… jaa, jag erkänner: en påse prästostbågar till kvällen. Fästmön hörde av sig mitt på dan och bjöd på fika. Lite senare kom hon på att hon inte kunde bjuda på hembakat till kaffet eftersom ugnen var upptagen. Det blev i stället… skockor..?

Kronärtskocka

Kronärtskockor är rätt fula, egentligen, men väldigt goda!


Äh, skojar bara!
Vi åkte helt enkelt till ICA Solen där Anna köpte bullar och passade på att handla lite till. Typ tre matkassar…

Kanelgifflar

Kanelgifflar är helt OK till kaffet!


Det blev kanelgifflar och ballis-kex
till kaffet och det är helt OK för min del! Jag älskar kanelbullar! Ballerinakex ska dessutom doppas och så ska man äta runt nougaten i mitten. Nougaten tar man sist. Kladdigt och bra! (Ser ut som bajs på fingrarna.)

I ugnen puttrade en gryta med pulled pork. Det doftade vitlök (gott!) och koriander (URK!) i hela lägenheten. Till sist kom grytan ut ur ugnen. Kronprinsen tittade in i köket och med gemensamma krafter pullade mor och son grismuskeln, så att säga…

 Johan o Anna pullar pork

Johan och Anna pullar pork, eller hur man nu säger på svenska.


Det ska bli spännande
att höra omdömet om middagen från Anna och ”barnena”.

Själv ska jag strax avnjuta min laxmatlåda. Men innan dess ska jag ringa mamma. Hon fick tag i mig på mobilen just som vi var på väg att steppa in på ICA. Då hade hon tid att prata, men inte jag. Det regnade, dessutom, och jag ville inte bli blöt. (Jag vägrar nämligen att gå omkring i affären och telefonera med min mamma. Med NÅN, förresten!) Mamma beräknas hemkommen från sitt veckobesök hos frissan strax.

I kväll blir det prästostbågar, som sagt. Jag försöka hålla mig vaken länge! Strax före midnatt visar nämligen TV4 nyinspelningen av Terror på Elm street (2010) och den har jag inte sett!

TRE tidningar låg i postboxen idag: Dimsyn (min facktidning), Stängda Dörren (mitt bostadsföretags tidning) och Respekt! (personaltidningen vid min före detta arbetsplats). Tidningarnas namn är ändrade av mig till mer passande namn. MEN… ingen UppsalaTidning (den heter verkligen så!) den här veckan heller! Som vanligt har jag anmält detta – och som vanligt… händer väl ingenting…

Här regnar det vått. Hur regnar det hos dig???

Löv med droppar på asfalten

Här regnar det vått.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


Innan jag fixar till mig
för min dagliga promenad blir det lite omvärldsspaning i cyberspace. Måste ha lite koll på vad som har hänt sen sist. Här nedan lyfter jag fram sånt som andra kanske inte lyfter fram alla gånger…

 

suddigt

Bra att kunna sudda ut ungdomssynder?

Kalifornien tvingar fram en suddknapp på Facebook. I måndags undertecknades en ny lag i Kalifornien. Den nya lagen handlar om att det måste finnas suddknappar på Facebook och andra stora internetställen. Detta för att man inte ska straffas hela livet för eventuella ungdomssynder… Den 1 januari 2015 träder lagen i kraft. Jag, som inte har nåt konto på Fejan, kan nog tycka att detta är en rätt bra lag. Människor förändras genom åren. Även Tofflor…


Hovets informationschef går i pension.
Hovets informstionschef Bertil Ternert går i pension vid årsskiftet i samband med att hans förordnande går ut. Ser man på! Ett spännande och snart ledigt jobb att söka för undertecknad!

 

frost

Nej vänta lite nu…

Kylan är på väg. Det varnas för nattfrost. Och det vet jag ju inte om jag estimerar. Jag vill ha härliga höstdagar med ömsom sol, ömsom regn. Köldgraderna kan få vänta! Här hos mig ska temperaturen ligga på mellan fem och tio grader. Dagtid, gissar jag. I natt var det fyra grader när jag knoppade in.


Vi klarar oss inte utan medkänsla!
Svenska Dagbladet har en intressant artikelserie om just medkänsla. Bland annat om det nya forskningscentrumet som ska forska kring medkänsla, empati och tillit.

 

Gunilla i Hollywoodfruar

Hoppar av! Hoppas jag… (Bilden är lånad från Aftonbladets webbplats.)

Gunilla ska hoppa av! Jaa… Ibland händer det att jag tittar en stund på Hollywoodfruar. Igår gjorde jag det. Kan bara konstatera att Gunilla verkar inte klok i huvudet. Så när jag läser i Prav… Aftonbladet att hon ska hoppa av och att inget kan få henne att ändra sig tycker jag att det nog vore rätt bra. Att hon hoppar av, alltså. Otäck är mitt omdöme om Gunilla, sedd från TV-fåtöljen.


En anarkistisk arbetsförmedling.
En tänkvärd Expressen-ledare som avslutas med orden:

Det är dags att visa respekt för riksdagen och inte minst för de arbetslösas framtidsmöjligheter.

 

doktorsväska leksak

Sjukhuspersonal bör ägna sig åt verkliga ting – patienter, till exempel.

Sjukhuspersonal ska få mer tid till patienter. Maj gadd! Krävs det ett pilotprojekt för att se om personal får mer tid för patienter om de slipper städa, tvätta och ta hand om post?


Livet är kort. Kanske blir det lite längre om sjukhuspersonal får ägna sig mer åt patienter.

Read Full Post »

Ett inlägg om nåt som irriterar mig.


Nu är jag irriterad igen
och det är ingen bra känsla! Tar och skriver av mig, så vet jag att det lättar.

Föremålet, nej föremålen, för min irritation är folk, fä och företag som inte svarar. Svarar på frågor, till exempel, eller ansökningar. Mest irriterande är det när folk själva har initierat en dialog, jag svarar med en följdfråga eller en kommentar och sen… Bara tystnad. Beror den på att man inte kan eller inte förstår? Beror den på att man inte vill? Beror den på brist på hyfs? Eller VAD???

frågetecken

Vad beror det på???


Vi är så jäkla tillgängliga idag!
Och vi som söker jobb tar till och med mobilen med oss in på toa. Ifall att… Men varför svarar en del inte när vi är i en dialog per sms, Twitter, mejl etc? Detta får mig att undra hur man agerar i en IRL-dialog. Tystnar man bara och glor då, eller? Går man därifrån? Snacka om att man skulle uppfattas som konstig då…

Det är direkt ohyfsat att inte svara och det är min bestämda åsikt. Därför har jag som policy, både privat och i yrkeslivet, att alltid svara.

  1. Ett privat exempel: jag svarar på alla publicerade kommentarer på bloggen.
  2. Ett exempel ur mitt förra yrkesliv: jag svarade på alla mejl där svar behövdes eller begärdes. (Sen kanske jag svarade fel ibland, men DET är en annan historia!..)

När man söker jobb får man numera ofta ett autosvar via e-post. I alla fall i två fall av tre. I det tredje fallet får man gissa om ansökan gått fram. Eller kanske skicka den igen. Möjligen ringa, men märkligt nog är det inte alltid en platsannons har ett namn och ett telefonnummer till nån som kan lämna mer information! Är företag rädda för sökande, undrar man då?

megafon

Kommunikation är svårt.


Nä… Kommunikation är inte lätt.
Jag vet, jag har jobbat med det i typ 25 år. Men jag trodde i min enfald att människor svarade på tilltal fortfarande – även om det sker via andra kanaler än det talade ordet. Och jag trodde, i samma enfald, att företag visade respekt för den tid och det engagemang till exempel de sökande till en tjänst ändå lägger ner – genom att svara

Tack för din ansökan!

eller nåt i den stilen. Autosvar är ganska trist, men bättre än inget.

Och när man sen inte får jobbet tycks samma autosvar vara inkopplat, med den variationen att man byter ut förnamn i inledningen. Däremot svarar man aldrig på såna mejl om Förnamnet hör av sig och ber om återkoppling, till exempel. Hur ska en sökande då kunna bli bättre – både vad gäller att skriva ansökningar och genom att förkovra sig inom nånting man saknade eftersom man inte fick jobbet?

Nån mer än jag som irriterar sig på uteblivna svar i en dialog? Kränkande tystnad? Vavavavaavava???


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg om planer för dagen och helgen.


Nej då, jag har inte suttit overksam.
Jag har till och med suttit vid min dator, utan att du har märkt det så mycket. I morse vaknade jag prick klockan sju. Det var skönt att kliva upp till en disig dag. Hyfsat med regn måtte det ha kommit i natt. Det bådar gott för kommande besök i svampskogen – som ju var knastertorr sist…

Mossig gren

Knastertorrt.


Försöker planera lite för helgen
och för nästa vecka. Det går sisådär, det vill säga människor gör inte alltid som jag tycker att de ska göra. Men jag tar det med gott mod och respekt. Mitt liv är inte beroende av andras, jag kan välja andra vägar!

Idag blir det en tur ut till Himlen efter lunch (he he, det är bara tiden lunch jag anger, jag äter inte lunch när jag inte har ett jobb som ger inkomst). Jag ska ge Fästmön… inte bara korgen utan KORGARNA! Hur hon tar emot detta får hon själv redogöra för på sin blogg – om hon vill! När jag har tvingat till mig fika stoppar jag in Anna och Prinskorven i bilen för vidare färd till Annas jobb. Men där släpps bara Anna av. Elias hänger med hem till mig och där blir vi tre över helgen, tror jag som det verkar. Ja Anna ska ju jobba kvällspass i kväll och sen 12 – 21 både lördag och söndag. Grabben har varit hemma från skolan i veckan och mår inte så jättebra. Vi tar en lugn helg med våra datorer och möjligen småturer till Tokerian för att köpa lördagsgodis. Ibland är det bra att ha tillgång till barn att skylla på…

påskgodis från L m elefant

Det här påskgodiset fick jag av Den Hjärtegoda L! Det är förstås slut för länge sen – utan Var stark!-elefanten, för den är av sten. Och sten äter jag INTE.


Två jobb har jag sökt hittills idag,
det ena verkligen, verkligen jätteintressant, men tyvärr med värsta möjliga webbformulär. Jag hoppas att de som tar emot ansökan skiter i formuläret och i stället läser mitt CV och min egen författade ansökan… Jag skulle sååå önska att de arbetsgivare som väljer att ha webbformulär för sina ansökningar åtminstone hade användarvänliga sådana!!! Och om jag i det här läget hade avslöjat vilken arbetsgivare det gällde just idag hade du nog baxnat…

Dags att sätta lite rotation här! Jag hoppas att DU får en bra fredag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det här med att göra nånting meningsfullt under en vardag.


Jag måste få återkomma
till det här med tiden och att fylla sin vardag! När man är arbetssökande är det så lätt att tappa rutiner, att låta sig falla ner i kravlöshet och samtidigt svårmod. Vem behöver en? Vem behöver jag?

När tiden har gått i krasch

skulle kunna vara titeln på min kommande bok, för jag är expert på detta. Men så blir inte titeln!

Klocka med krossat glas

När tiden har gått i krasch…

 


Därför tänkte jag blogga
om det igen, i stället. För bloggen är min ventil! Egentligen bloggar jag bara för att få skriva och få ventilera. Jag vill inte belasta min familj med alla mina tankar och ord, så där har bloggen ett viktigt syfte. Egentligen är jag inte heller intresserad av att chatta med kända och okända människor via kommentarsfälten. Men jag tycker ofta att kommentarer från läsare inspirerar mig eller får mig att fundera – därför tillåter jag dem. För att kommentera på nåns blogg är ingen jäkla rättighet som alla har – det är en möjlighet som tilldelas läsarna av den som skriver. Därför kräver jag i gengäld ett visst mått av hyfs och respekt från den som kommenterar. Om man inte klarar det blir man till sist blockerad.

Det handlar inte om att jag omger mig med ja-sägare. Det tycker jag är rentav fräckt att påstå mot dem som kommenterar här! Men jag tar inte nån skit. Tonen ska vara hyfsad och respektfull. Har man egna åsikter som man mycket starkt vill framhäva kan man ju kanske med fördel presentera på sin egen blogg. Om man nu inte är ett ökänt webbtroll som flaxar mellan bloggarna i brist på att göra annat här i livet…

webtroll

Det här tecknade webbtrollet är faktiskt ganska likt mitt eget personliga webbtroll, som jag har sett arkivbilder av.


I min vardag
försöker jag hålla strikt på vissa rutiner – nu när ingen annan talar om för mig mellan vilka tider jag ska befinna mig på arbetet och vad jag ska göra där. Jag har hittills gått upp klockan sju varje vardag för att skjutsa Fästmön till jobbet. Nästa vecka börjar hon på sitt vanliga schema igen och då kan det bli lite avvikelser. Men just nu gör detta att jag kommer upp i tid och att jag gör nåt nyttigt och vettigt. Anna uppskattar nämligen att jag skjutsar henne till jobbet, men det är inget krav hon ställer.

Morgonen inleds med att skriva ett eller två blogginlägg. Därefter sätter jag igång med att leta jobb att söka och att skriva ansökningar. Det kan ta mellan ett par timmar och resten av dan, kanske till och med in på kvällen. För jag har bestämt mig för att söka minst tre jobb om dan på vardagar – om jag inte gör nån annan arbetsrelaterad aktivitet. För varje sån aktivitet minskar antalet sökningar. Det här gör att jag har stenkoll på vilka tjänster som är utlysta och jag upprätthåller en hyfsad klass – och fart! – på att skriva jobbansökningar…

Frukost brukar jag inta nånstans mellan elva och tolv, vanligen. Ibland gör jag en utflykt till Tokerian, ibland gör jag lite längre utflykter. Det beror på hur jag mår och vad jag har planerat för.

På eftermiddagen fortsätter jag jobbsökeriet. Om jag blir färdig i hyfsad tid brukar jag ringa mamma och kanske läsa en stund. Strax före klockan 16 är det dags att åka och hämta Anna från jobbet. Jag brukar sno ihop nåt ätbart åt oss och sen spelar vi Wordfeud eller Quiz Battle eller glor på TV eller pratar eller läser eller… tja, gör nåt som vanliga människor gör.

För det mesta hoppar jag i säng när Anna gör det, ibland har hon gymnastikprogram innan sänggående och då flamsar vi så det är nästan omöjligt att komma till ro.

På natten sover jag. Vissa nätter sover jag bra, andra mindre bra, med sönderhackad sömn. Men tack vare operationen i vintras sover jag betydligt mer och bättre än innan dess.

Hur ser en typisk vardag ut hos dig??? Skriv gärna några rader och berätta! För jag är genuint intresserad!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, online, digitalt, sociala medier...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 283 andra följare