Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rättegång’

Ett ilsket inlägg.


Jag brukar ju gilla UppsalaTidningen
som delas ut gratis till alla hushåll här en gång i veckan. Ja, förutom de fem första veckorna efter att tidningen bytt ägare och UNT distribution tog över utdelningen. Då delades tidningen inte ut, för då hittade sagda distributör inte till min stadsdel, märkligt nog. (Jag har ju en gång i tiden prenumererat på lokalblaskan, trots allt och bor dessutom inte i nåt avlägset hörn eller så.)

Det är lite svårt att få fram vem som numera egentligen äger UppsalaTidningen. Är det NTM-koncernen eller är det lokalblaskan? Enligt NTM-koncernens webbplats äger koncernen 50 procent av lokalblaskan och i dessa 50 procent ingår bland annat UppsalaTidningen.

Anyhow… I kväll när jag bläddrar igenom tidningen undrar jag ännu mer hur det står till. Vem äger UppsalaTidningen egentligen??? Hur är det med journalistiken, grävs det nånting? Nja, läser man den här veckans nummer känns det som om den har fått en helt ny ägare, nämligen den verksamhet i vårt län som ansvarar för hälso- och sjukvård. Och hur många pressmeddelanden har tidningens journalister skrivit av? Kolla här, bara:

  • Redan på sidan två diskuteras sjukhuskläder. En privatperson känner sig dödssjuk när han ska gå till öppenvården om personalen bär sjukhuskläder. En annan person tror att multiresistenta bakterier ligger bakom förslaget om sjukhusrockar.
  • På sidan fem finns en artikel om en sjabblande privatläkare, men dennes tabbar har styrt patienten till sjukhusvård.
  • På samma sida har man troligen rapat upp det mesta av texten i ett pressmeddelande om patientmat vid Sjukstugan i Backen. Lite märkligt att en av tidningens journalister har satt sitt namn som skribent, bara…
  • På sidan tolv handlar det om smittskydd inom försvarsmakten, en verksamhet som Sjukstugan i Backen nu ska ta över.
  • På sidan 15 handlar det om sjukhusvärdar i Psykiatrins hus.
  • På sidan 18 är det en annons från en verksamhet.
  • På sidan 20 finns en notis om att en rättegång mot Verksamheten ska inledes efter att Sjukstugan i Backen medverkat i en TV-serie.

Und so weiter…

Nä, jag efterlyser liiite mer variation i nästa nummer! Allting kan inte kretsa kring hälso- och sjukvårdsorganisationen. Fast när man nu ändå var inne på den… Varför gjorde tidningen inget om högste dirrens skämt om sin lön jämfört med syrrornas löner, nånting som har blivit en grej i sociala medier..? DET hade varit intressant med en intervju där dirren förklarade hur han tänkte när han SKOJADE och sa…

Varje gång intensivvårdshelikoptern landar betalar den en lön, eller ja, en sjuksköterskelön i alla fall. Det krävs ju att den landar väldigt många gånger innan den betalar min lön*.

Citatet har delats några hundra gånger på Fejan, enligt uppgift. Jag förstår verkligen att många blev förbannade, med tanke på vad en syrra har i lön och att dirren har ungefär 100 000 mer i lön – per månad….


* Högste dirrens lön var år 2012 124 ooo kronor. I månaden.


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och som alltid på den här bloggen veckans höjning (fika) respektive sänkning (snika).

Så här är det, enligt mig:

Fika

Snika

Read Full Post »

I fredags stängdes delar av centrala Uppsala av. En knivbeväpnad man hade tagit sig in i Stadshuset och hotade att ta livet av sig. Ryktet säger att det handlar om att mannen skulle utvisas. Personalen lämnade byggnaden, för han hotade ju inte dem som jobbade där. Och för resten, det var väl inte så många kvar en fredagseftermiddag klockan 16…

Det blev ett stort hallå kring hela händelsen. Fredagströtta arbetare kom inte hem från sina jobb och gröngölingarna stadsbussarna fastnade mellan avspärrningarna. Nu efteråt är folk fortfarande jättearga för att polisen spärrade av.

Låt mig dra en parallell historia. I början av 1990-talet tillträdde jag en tjänst vid en förvaltning inom den verksamhet som ansvarar för länsinvånarnas mentala och kroppsliga hälsa. Mitt uppdrag var liknande det jag har idag – att bygga upp en informationsverksamhet. Fast det här var ju förstås före internets stora genombrott och hemsidor var ytterst ovanliga. Min andra arbetsdag kom en ung man in i administrationsbyggnaden där jag och mina nya kollegor arbetade. Det var sen eftermiddag och det var en mellandag, en dag mellan nyår och trettonhelg. Mannen hade en morakniv i handen och han låste in sig på toaletten. Där deklarerade han att han skulle göra sig själv illa.

En vanlig morakniv.


Folk blev handlingsförlamade.
Jag sprang runt och frågade vart man skulle ringa – min tanke var psykiatrin, vars akutmottagning låg fem minuters gångväg från administrationsbyggnaden. Men därifrån fick vi ingen hjälp. Så småningom ringde nån polisen, som dröjde tämligen länge. När man slutligen anlände hade förvaltningschefen, en gång i sin ungdom skötare, lyckats tala ut mannen från toaletten och fått honom att överlämna kniven. Då först kom polisen och tog hand om mannen. Jag fick senare veta att han var nyutskriven från slutenvården och skulle utvisas. Några avspärrningar var det inte tal om och polisen kom som sagt när mannen redan var oskadliggjord.

Jag kom att tänka på den här incidenten när jag hörde om vad som hade hänt här i Uppsala i fredags. Först, vilken skillnad det tycks vara när det handlar om Stadshuset respektive en administrationsbyggnad… För övrigt verkar det inte vara nån större skillnad mer än att folk blev hindrade från att komma hem och blev upprörda för detta. Samma bakgrund, hot om utvisning, gäller idag, knappt 20 år senare. Och samma förtvivlan hos den drabbade. Media fokuserade på den stoppade framkomligheten i centrala stan. Folk fotade och filmade och mannen visades upp både här och var, förhoppningsvis med maskerat ansikte i alla sammanhang. Jag undrar bara om det är nån som har skänkt mannen nån enda tanke..? Vad hände honom sen, efter att han förts till sjukhus? Är han färdigvårdad nu? Är han utvisad? Det här är retoriska frågor. Jag ville bara ställa dem eftersom jag tyckte att de flesta inte hade skänkt huvudpersonen nån större tanke…

I dagarna pågår en rättegång i ett av våra grannländer. Rättegången har fått enorm uppmärksamhet i media. Och på så gott som varenda foto som visas upp på gärningsmannen ler han mot kameran. Han är inte maskerad, men det är väl knappast så att nån betvivlar att han är skyldig till det fruktansvärda han anklagas för. Men han älskar det här! Han älskar den här cirkusen och den uppmärksamhet han får. Så varför ge honom detta? Varför inte vägra att visa upp en enda bild på monstret – ja, för oavsett om han är sjuk eller frisk är han ju ett monster om han befinns skyldig. Varför??? Nej, stäng av kamerorna och ge det hela så lite uppmärksamhet som möjligt. Jag vill inte se hans grinande ansikte och jag tror att de drabbade kanske känner likadant. Jag kan också ifrågasätta att man ens håller rättegång, skuldfrågan är ju så uppenbart solklar. Lås in och kasta bort nyckeln!

Ge inte uppmärksamhet åt monster! Sluta fota!

Read Full Post »

Söndagskväll och den allra sista Wallanderfilmen i den andra omgången filmer med Krister Henriksson som kommissarien. Fästmön och jag bestämde oss för att titta – om vi kunde hålla ögonen på Vittnet. Det kunde vi, trots att den gick på TV4, värstingkanalen när det gäller reklamavbrott.

Den sista Wallanderfilmen med Krister Henriksson?


Den här gången
handlar det om en flicka som gömmer sig. Flickan har sett nånting hemskt – och måste tystas. Samtidigt pågår en rättegång där både Wallander och åklagaren Katarina mordhotas.

Blir det nånsin nåt mellan Wallander och Katarina? Kanske. Titta på den här filmen! Detta var en av de bättre Wallander-filmerna. Den är spännande och känslosam och det är inte fy skam.

Inte högsta betyg, men högt betyg!

Read Full Post »

Nämndemän är uppenbarligen trötta personer. Jag missunnar dem verkligen inte att ta en tupplur, men… att somna under en rättegång var väl ganska puckat?! I det aktuella fallet somnade en nämndeman två gånger under pågående rättegång. Den åtalade frikändes, men åklagaren tänker överklaga.

Tyvärr är det inte unikt att nämndemän somnar under rättegångar. Enligt åklagaren som nu ska överklaga domen händer det oftare än man tror.


En folkvald som har somnat utanför Musikens Hus på Vaksala torg?


Personligen har jag aldrig varit på nån rättegång i Sverige
, så jag vet inte hur det ser ut. Men den som vill titta på ett annat intressant… ”skådespel” rekommenderar jag ett besök på ett fullmäktige som hålls då och då i Musikens Hus i Uppsala. Det är som ett dagis! Några sitter alltid och halvsover, andra springer omkring, de flesta babblar med grannen intill, många vräker i sig godis och prasslar med godispapper, flera går iväg och fikar, många surfar och pratar i mobilerna. Allt detta samtidigt som dessa människor ska besluta i frågor som framför allt rör länsinvånarnas hälsovård. De är folkvalda, men fan tro’t när man ser hur de bär sig åt! Det finns inte många av dem som verkar vara över fem år. Så ett studiebesök rekommenderas för den som vill… förundras över vuxna människors beteende. Mötena är öppna för allmänheten och går av stapeln vanligen vissa måndagar på dagtid.

Read Full Post »

Nu är jag arg igen. Jag blev skitarg när jag läser om en rullstolsburen kille som skulle åka tåg mellan Stockholm och Uppsala till och från en fest. Det blev en dyr resa. För SJ. Den kostade dem 80 000 kronor. Jag är inte arg för att SJ ger pengarna till killen som kompensation. Jag blir arg för att SJ inte håller löften och för att rullstolsburna och andra personer med funktionshinder inte kan lita på SJ.

Killen hade assistent med sig på tåget. Det SJ skulle ställa upp med var personal som kunde sköta en rullstolslift så han kunde komma på och av tåget i sin rullstol. Men när killen skulle åka fanns varken handikappvagn (med särskilt gott om utrymme för rullstolar) eller nån tågvärd som var särskilt utbildad i att sköta rullstolsliften. Men vadå, liksom? Borde inte alla tågvärdar ha utbildning i att sköta en jävla lift? (Ja, jag är skitarg, det är därför jag svär!) Det är här diskrimineringen blommar, tycker jag. Borde inte den som är rullstolsburen kunna åka vilket tåg som helst, liksom?

Killen anmälde helt enkelt SJ till Diskrimineringsombudsmannen. Tillsammans med SJ träffade DO och killen en förlikning. Det vill säga SJ köper sig fri från en rättegång kring diskriminering. Och killen får säkert mer pengar genom att göra så här i stället för att driva det till domstol. Det är ett riktigt sjukt system vi har i det här landet, detta att företag – för att inte tala om arbetsgivare! – kan köpa sig fria och på så vis slippa rättegångar. Den enskilde får mer pengar om h*n lovar att nöja sig med pengar. Men nån annan upprättelse får h*n ju inte. Påminner mig om ett annat ”fall” där man kunde gått till arbetsdomstol och fått rätt – men lägre skadestånd än vid en typ av ”förlikning”. Upprättelse kring den egna personen fick den drabbade emellertid se sig i månen efter.

Det här fallet uppmärksammades emellertid i framför allt lokalblaskan och i DN. Och det är bra, tycker jag, även om media borde ha slagit på stora trumman och inte på lilla. Företag eller arbetsgivare som köper sig fria ska visas upp/hängas ut, de ska inte slippa undan bara för att de har råd att betala. Men det är också skrämmande att det ska ta två (2) år innan nåt händer. Killen var nämligen på väg till festen i Uppsala hösten 2009…

En självklar svart bak till SJ och för systemet vi har i vårt land där företag och arbetsgivare kan köpa sig fria från rättegångar. Det är ju bara inte klokt!..


En svart bak till SJ och till det system vi har i vårt land där företag/arbetsgivare kan köpa sig fria från rättegång.

Read Full Post »

Hur kommer det sig att man verkar oberörd efter en svår händelse? Att man inte gråter ihjäl sig när ens båda barn blivit mördade mitt framför ögonen? Den frågan dryftas i Varför gråter inte Emma?, en bok skriven av journalisten Magnus Wennerholm tillsammans med Emma Jangestig, känd som ”Arboga-mamman”. Tack, Nurse Rached, för det var en av böcker i det senaste bokpaketet från dig!


Ja… varför gråter inte Arboga-mamman?

                                                                                                                                                              En kväll blir Emma och hennes två små barn attackerade i sitt hem. Emma blir svårt skadad och småttingarna dör. Hur överlever man en sån händelse som mamma? Emmas har minnesproblem. Hon förtränger. Och det är ju självklart svaret! Det är så man klarar att gå vidare. Emma gråter inte. Hon visar inga känslor alls, till att börja med. Men hon kräks. Hon kräks när hon hålls isolerad i väntan på polisförhör och rättegång.

Det är svårt att begripa, svårt att ta in händelsen som beskrivs i boken. Och ja, jag tycker att det är konstigt att Emma inte minns, att hon inte gråter och att hon sen plötsligt får minnesbilder av tyskan. I mångt och mycket upplever jag också denna bok som en sorts försvarsbok. Emma kommer till tals genom en journalist och hon vill så gärna förklara sitt agerande och uppträdande, sånt som kan verka konstigt i folks ögon.

Jag har själv varit med om svåra händelser – dock inte av den här svårighetsgraden! Men jag vet hur förträning funkar. Man förtränger för att överleva, för att kunna gå vidare. Det måste vara så. Och minnena av upplevelsen/upplevelserna är luddiga och oklara – en del klarnar så småningom, annat förblir i ett töcken.

Detta är långt ifrån ett litterärt mästerverk. Bitvis känns det som riktig kvällstidningsjournalistik. Det drar tyvär ner betyget som ändå blir medel. Ämnet är angeläget och fallet synnerligen intressant!

Read Full Post »

Jag skriver många gånger här på bloggen att detta inte är nån politisk blogg. Men ibland kan jag inte låta bli att bli politisk. Den här gången handlar det om Ratko Mladic, Screbrenicas slaktare även kallad.

Det finns en journalfilm från 1995 som visar Ratko Mladic när han delar ut godis och klappar om pojkar. När kameran stängs av startar ett massmord. Totalt blir upp till 8 000 pojkar och män skjutna till döds. Bakom denna order står Ratko Mladic. Eller det är i vart fall det han har varit efterlyst för och det han nu ska åtalas för. Vi får inte glömma att ingen är skyldig tills motsatsen är bevisad. Andra åtalspunkter gäller flera mord under belägringen av Sarajevo. Man talar om upp till 10 000 dödsoffer.

Slobodan Milosevic hann dö i häktet i Haag, rättegången mot Radovan Karadzic, som greps 2008, pågår. Och snart är det dags för Ratko Mladic.

Ratko Mladic familj försökte få honom dödförklarad för ett år sen. Ganska precis ett år sen han greps, så när som på nån dag, om man får tro Svenska Dagbladet! Det är väl lite… märkligt? Nu har man försökt stoppa rättegången med hänvisning till att han är sjuk efter såväl hjärtattacker som stroke. Men en domstol i Belgrad har bedömt att han är tillräckligt frisk för att ställas till svars vid FN:s krigsförbrytartribunal i Haag för anklagelserna om folkmord.

Den förre bosnienserbiske ÖB:n Ratko Mladic greps i Serbien. Han har haft ett högt pris på sitt huvud, nästan 90 miljoner kronor. Enligt polisen var gripandet en slump, men det är det inte alla som tror på. Frågan man kan ställa sig då är

Varför just nu? Varför, efter så många år?

Det finns människor som talar om hämnd och om karma. Jag tycker att det är rimligt att Mladic prövas i domstol och ställs till svars för det fruktansvärda han är anklagad för. Är han skyldig ska han dömas. Problemet är bara att det inte finns nåt straff som är tillräckligt för det han anklagas för – OM han nu bedöms skyldig. Vilket straff han än döms till om han befinns skyldig ger inte en enda av de tusentals pojkarna och männen som mördades liven tillbaka. På TV såg jag igår en bosnisk man på återbesök i sin hemstad. Han tyckte att Mladic skulle lämnas ut till de efterlämnade hustrurna och döttrarna och systrarna. En del bosnier i inslaget undrade också varför han inte prövas i Bosnien utan i Haag… Den vrede dessa människor känner är oändlig. Den går inte att förstå för den som inte har varit i samma läge.

Medan Mladic väntar på sin prövning läser han ryska romaner och äter jordgubbar i häktet, enligt en artikel i Expressen. Har har fått besök av sin fru och sin son. Han får se på TV och han frågar efter sin pension. Han har rätt till ålderspension på 400 000 kronor sen 2005.

Vad har de efterlevande till offren rätt till? Och offren, de får aldrig mer äta jordgubbar och läsa böcker. En del av dem ligger slängda i massgravar, oidentifierade, saknade. En del av de efterlevande kan inte ens besöka sina dödas gravar för de vet inte var de döda finns.

Jag, som aldrig har upplevt krig i första person, kan aldrig förstå. Det jag däremot KAN förstå är att jag aldrig hade fått träffa några av mina bosniska vänner och bekanta om det inte hade varit för en mycket smart och förslagen kvinna. Men DET är en helt annan historia och den är inte min att berätta!

Read Full Post »

En död, en fri att gå vidare i livet. Två personer som ”sonat” sina brott.  Brotten var visserligen att ta andra människors liv, dock är inte graden av brotten i paritet med varandra. Jag tänker på Usama bin Ladin och Annika Östberg(Tack till Fästmön som gjorde mig uppmärksam på Annika Östbergs frigivning!)

Usama bin Ladin dödades av USA i Pakistan igår. Usama dödades av Obama – fast hans säkerhetstjänst, dårå. Tio års jakt har avslutats. Frågan är vad som händer nu. En bild på den döde släpptes till pressen, men drogs sen tillbaka. Man är inte säker på att bilden föreställde Usama bin Ladin som död. Vår statsminister Fredrik Reinfeldt har uttalat sig och sagt att

En del av världen kan andas ut.

Själv funderar jag och Interpol på hämndaktioner. Ja, alltså JAG ska inte hämnas, men jag misstänker att Usama bin Ladins anhängare kanske gör det. Och vad händer då? Jag tror inte att det finns utrymme här att förlåta – från någon sida. En rättegång hade möjligen varit rättvisare, men livet och världen är inte rättvis.

I skuggan av detta har Annika Östberg frigivits. Äntligen. Efter 30 år i fängelse, varav merparten i amerikanskt fängelse, släpptes hon fri nu i maj. Annika Östberg dömdes för dubbelmord i USA till 25 år till livstids fängelse. Hon var inte den som höll i pistolen och avlossade de dödande skotten, men hon gjorde heller inget för att förhindra brotten och hon hjälpte till. För två år sen kom hon till Sverige. Hon firar idag sin frihet med tårta, promenad i skogen och besök av vänner. Hon är inte längre bevakad, övervakad. Hon är fri. Jag håller fast vid min åsikt att hon har sonat sina brott. Jag vet att andra inte tycker det. Men jag tycker att 30 år är nog. Oavsett hur länge hon sitter i fängelse kommer de två döda personerna inte till liv igen. Nu är det nog. Det är dags att förlåta.

Read Full Post »

Erotik var huvudämnet när sist litteraturprogrammet Babel visades på SvT 2. Eftersom jag varit i flyttagen hade jag inte möjlighet att titta förrän idag.

Första gäst i studion, och därmed erotikförfattarrepresentant, var danskan Suzanne Brøgger. Hennes senaste roman Slöjan är en sorts erotisk Tusen och en natt-historia i haremsmiljö.

Henry Miller skrev sin första erotiska roman, Kräftans vändkrets, redan på 1930-talet. Eftersom han är död sedan 30 kunde han inte gästa Babel-studion, men redaktionen hade rest till Paris för att göra ett Miller-reportage. Kräftans vändkrets gjorde skandal i Millers hemland USA och ledde till fängelsestraff för förläggaren. Så sent som på 1960-talet blev det nya rättegångar, men nu blev utslaget att boken var litteratur, inte pornografi. Litteraturkritikern Jessika Gedin var nästa studiogäst och tyckte förstås väldigt mycket om Henry Miller och hans erotiska litteratur.


Den här farbrorn, Henry Miller, skrev så snuskigt att hans amerikanske förläggare fick fängelse…

                                                                                                                                                          Bob Hansson läste dikter, som vanligt, och kom denna gång med goda råd, dessutom. Hmmm… Mest lite pinsamt.

Den erotiska litteraturens uppsving handlade nästa reportage om. Därför blev jag inte så förvånad när Uppsalaförfattarinnan Elsie Johansson stegade in i studion – även om hon själv inte anser sig skriva erotiska böcker. Elsie Johanssons senaste roman handlar om en åldrande kvinnas erotiska längtan, Sin ensamma kropp. Förläggaren Carl-Michael Edenborg diskuterade trenden tillsammans med Elsie Johansson och Jessika Gedin. Elsie Johansson kom aldrig riktigt med i diskussionen, tyckte jag (hon pratade mest om sitt eget författarskap), men däremot var det roligt att hon direkt uppfattat och förstått termen ”enhandslitteratur”, en litterär genre som jag behövde ett par, tre tankeomgångar för att förstå vad den innebar…

Kvinnor på väg var nästa reportage. Detta tycks vara en ny genre, om kvinnor och tvåsamhet och vad som händer när ”tiden rinner ut”. Åsa Ericsdotter, Anne Swärd, Maria Zennström togs som författarexempel.

Det amerikanska reportaget handlade om författarinnan Erica Jong. Hon tycker att det är lika svårt att skriva om bra erotiska upplevelser som att skriva om andliga upplevelser.

Veckans boktips blev:
Suzanne Brøgger:  Boken av Adonis 
Elsie Johansson:  Höga visan ur Bibeln 

Förra veckan gick inget Babel eftersom det visades sport på SvT, men i morgon kommer nästa program! Och då ska jag baske mig bänka mig och se live, för då är Birgitta Stenberg och Sarah Waters, två favoriter, med!

Read Full Post »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, online, digitalt, sociala medier...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 281 andra följare