Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘politiker’

Ett händelserikt inlägg.


 

tom_upload1

Programledaren Tom uppmanar på webbplatsen folk att skicka in sina roliga hemfilmer. De kan vinna upp till 100 000 dollar…

Inte blev det nån lång lördagskväll för Fästmön och mig igår. Men vi avnjöt oståkexåvinådruvoråetthalvtpäron och kollade lite på TV. Medan vi mumsade på chiligorgonzola för första gången flabbade vi åt djur som kliade sina arslen på TV. Såna är vi! När ett av de bästa pro-grammen svensk television sänder en lördagskväll är Americans funniest home videos blir det så. Sen tittade vi på kvällens riktiga höjdpunkt, i alla fall och rundade av med att se en del av en film om två politiker som blir kära i varandra. För att detta senare skulle bli en film har man gjort politikerna till både politiska motståndare och bögar. En av dem är dessutom gift med en kvinna. Ja, ja, jag läste hellre min bok på gång

Anna somnade nästan så snart hon lagt ner huvudet på kudden. Jag läste en stund, sen föll även jag i sömn. Och drömde… Jag har börjat drömma så mycket och ofta om nätterna. Det är rena actionrullarna som spelas upp med Yours truly i huvudrollen, så vissa morgnar är jag helt slut när jag vaknar. Den senaste tiden har jag drömt var och varannan natt om min nästanbror. Jag känner mig smått löjlig när jag då och då måste skicka sms till honom för att kolla så att allt är OK. Så mycket som han har deltagit i mina drömmar torde nämligen han också vara rätt slut om morgnarna…

Högt i tak

På den bästa arbetsplatsen var det högt i tak…

I natt drömde jag om den bästa arbetsplatsen jag har varit på. För ett tag sen fick jag ju lite nyheter därifrån – både roliga och mindre roliga. Nattens dröm var i alla fall positiv – ett av dess huvudteman var att en av doktoranderna, J, hade fått en forskarstjänst vid institutionen och var på väg att göra akademisk karriär.

Den verklighet jag vaknade till var dimmig och disig. Jag fick sovmorgon i morse. Anna hade stigit upp i ottan och promenerat till jobbet. Fattar inte hur hon orkade gå upp så tidigt, klockan femnånting, och sen promenera till jobbet ett par stadsdelar här ifrån. Men hon kan vara ganska envis och bestämd, Anna, och igår kväll sa hon att hon ville gå, trots att jag erbjöd skjuts. Jag tänker i alla fall sitta i bilen utanför hennes jobb idag när hon slutar, klockan 14.

rösta

Jag ska gå och rösta idag.

Men dagens viktigaste händelse här ute i verkligheten är förstås att det är valdag. Jag ska sörpla i mig min andra senapsmugg kaffe – ja, jag dricker kaffe ur en brun mugg som det har varit apotekssenap i – bädda och duscha. Sen stegar jag iväg med legitimation och röstkort för att rösta på en närbelägen skola. Det är enda gången jag sätter mina hälsporrar där. När jag röstar, alltså. I år känns valet mycket mer spännande än tidigare år. Kanske för att jag själv tänker rösta på vad somliga skulle säga är ”andra sidan” och några ”den rätta sidan”. För mig är det den enda sidan, det enda parti som har bra svar på nio av tio av mina frågor. Så särskilt svårt blir inte valet för min del. Kvällens mest spännande på TV lär i alla fall bli programmen från valvakorna. Om man nu kan hålla sig vaken och glo, åtminstone en liten stund. Innan man faller ner i sina actionfyllda drömmar, vill säga…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hålfritt inlägg.


 

Orkidé o tidskrifter i väntrum

Här satt jag och darrade i väntan på Sara.

Jag tänkte nästan filma mig själv dansandes runt sjungandes

Inga hål, inga HÅL, INGA HÅÅÅL!!!

och lägga ut här. Men roligt ska inte DU som läser få. För glädjen är mest min och min plånboks: jag hade inga hål i tänderna!!! Men du ska veta att jag var både darrig och nervös när jag stegade in i väntrummet. Det var ett tag sen sist. Och då blev det dyrt, för jag hade tappat en lagning. Visst är jag rädd att det ska göra ont när de grejar i käften, men idag kan jag säga att jag var räddast för vad det skulle kosta.

Min tandläkare Outi och min tandhygienist Sara vid Dômentandlläkarna är de bästa i sin yrkeskategori – för mig. Jag har gått hos dem nästan sen bronsåldern. De är så snälla och försiktiga. Sara är extra förstående vad gäller min tandvårdsrädsla, Outi är extra förstående vad gäller min plånbok. Så jag mer eller mindre krävde att få dem när jag ringde och bokade tid igår. Och det fick jag! Sara kollar alltid först i käften samt röntgar. Därefter kikar Outi. Sist brukar Sara putsa bort lite beläggningar om det behövs. Det var väldigt lite såna, sa hon, trots att jag inte varit där på ett och ett halvt år…

Men… jag har ett par gamla tandborstskador som behöver fixas till i framtiden eftersom det gärna fastnar skräp i dem. Samtidigt sköter jag mina tänder så bra att det inte har blivit några hål. Än så länge… Med tiden kan det ju bli. Jag fick veta vad det kan tänkas kosta mellan tummen och pekfingret – så att jag ska kunna försöka spara pengar till mars 2016 när jag blir kallad nästa gång.

Eftersom det är ganska dyrt att fixa tänder brukar jag inte göra mer än det allra nödvändigaste. Jag har i åtanke bekantingen L, som bytte ut samtliga sina lagningar mot porslin. Det var svindyrt. Två år senare dog han. Hans sambo K var nästan mer tandläkarrädd än jag, men till sist gick även hon och fick tänderna lagade. Det var också svindyrt. Vad tror du hände sen? Tja, förra året dog K också.

Fyrisfloden

Fyrisfloden, lika skitig som alltid, men spegelblank denna septemberförmiddag.

Det var väldigt märkligt att vara på stan en vardag. Det händer ju inte så ofta att jag är det. Men idag åkte jag buss och jag kände att jag ville gå en lite sväng när jag nu ändå var där. Det mesta var sig likt på min väg genom centrum. Floden låg där, lika skitig som alltid, fast ovanligt spegelblank på ytan denna september-förmiddag. Minnena från en annan tid kommer tillbaka. Det är smärtsamt att gå här, smärtsamt att påminnas. Nu var jag emellertid lite glad, så jag stegade upp till min vän Greken på Kafferummet Storken för att fika.

Ovanligt folktomt var det när jag kom uppför trappan, men jag träffade min vän och fick skryta med att jag inte hade några hål i tänderna. Jag ville fira och den snälle mannen lät mig köpa kaffe och gigantisk räkmacka för endast 50 spänn… Vilken vän, va´?! Och ändå har vi varit grannar. Men somliga grannar är ju faktiskt väldigt snälla, medan andra är det motsatta.

Kaffe och räkmacka

Kaffe och gigantisk räkmacka för bara 50 pix.


Jag satte mig vid ett fönsterbord
 för omväxlings skull. Såna platser brukar inte vara lediga, utan upptagna av studenter som dricker te i tre timmar. Utsikten var Stora torget, bussar och… valstugor… Det var riktigt intressant att se politikerna i stugorna agera som värsta inkastarna på en icke svensk restaurang. Och nej, jag slapp förstås inte undan när jag kom ut – både Vänsterpartister och sossar attackerade mig. Jag tackade vänligt men bestämt nej till deras valpropaganda, helt enkelt för att jag har bestämt vilket parti som får min röst på söndag. Nu är jag orubblig!

Valstugor

Valstugor på Stora Torget. Närmast Kafferummet Storken de rödgröna, på andra sida alliansens.


Jag var hemma vid elvatiden
och har ägnat en del tid åt att fixa fram arbetsprover till ett företag där jag har sökt jobb samt svara på mejl från ett annat. Några nya lediga jobb har jag dessvärre inte hittat än idag. Men jag ger mig två poäng för de lika många kontakterna och så hoppas jag hitta åtminstone nåt att söka idag.

Tandkrämstub liten

Jag fick ett ”bokmärke” för att jag var så duktig…

Det blir ingen bokskrivning idag, utan nu ska jag ta en promenad med dammsugaren. Det behövs. Jag behöver bädda rent och skrubba i badrummet och i duschrummet/toan också, men det kanske blir i helgen. I morgon är Fästmön ledig och då tror jag vi ska göra lite annat än städa, bädda rent och skriva bok. Och så ska jag förstås beundra och vara stolt över det fina ”bokmärket” jag fick på tandläkarmottagningen idag för att jag hade skött mina tänder så bra… Jaa, jag är 52, men när jag kliver upp i tandläkarstolen blir jag inte en dag äldre än fem.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skrivande inlägg.


 

hand o tangentbord i färg

Det skrivs…

Oj vad det skrivs just nu – på många håll och kanter. Jag är inte den enda i familjen som gör det heller. Igår kväll stöttade jag yngsta bonusdottern när hon skulle skriva kommentarer till Uppsala kommuns yttrande. Det är viktigt att det blir rätt och bra. Senast i morgon, torsdag, ska hennes kommentarer vara inskickade, nämligen. Inte lätt när det är känslomässigt jobbigt – och dessutom väldigt förkylt. Men Frida är en envis tjej, modig dessutom. Jag tror att det går bra. Jag vill tro att det går bra och att kommunen tar sitt ansvar och hjälper henne. Om inte tjänstemännen gör det så borde politikerna gå in och kräva det – och inte bara komma med fagra vallöften som är luft..? Här kan du läsa vad Fridas pappa skriver om Uppsala kommuns yttrande. Han är inte nådig…

Min morgon har inletts med att skriva två jobbansökningar. Fast först fick jag förstås leta annonser. Jag kan meddela att det har tunnats ut rejält den senaste månaden. Samtidigt är jag inte alltför orolig. Jag har verkligen sökt massor med jobb. Den här svängen, jämfört med förra året vid den här tiden, har jag inte fått så många nej heller. Kanske, kanske kan det där drömjobbet bli mitt. För när man söker många jobb är det ju ett och annat som man helst vill ha. För tillfället har jag två såna ansökningar inne och det är dessutom jobb som finns här i Uppsala… Annars finns de flesta jobb i Stockholm med omnejd. Det känns tufft att tänka på pendling, men om andra kan det så kan väl jag.

Regnbåge den 18 aug 2014

Finns drömjobbet vid regnbågens slut?

 

I morse fick jag lite sovmorgon. Fästmön klev upp och traskade iväg till jobbet med apostlahästarna. I gengäld har jag lovat att hämta henne idag när hon slutar, runt 16.30. Igår slutade hon klockan 16, men kom inte iväg från jobbet förrän 40 minuter senare. Det är väldigt kort om folk som arbetar där just nu. Däremot är det inte kort om folk som bor där och som behöver vård och omsorg. Anna har åtagit sig extrapass nästa vecka.

Idag händer inte så mycket annat här än vad som hände igår. Jag ska bädda och ta reda på torr och ren tvätt. Därefter tar jag itu med nästa halvår i mitt liv, hösten 2012. Det vill säga, jag skriver om det. Igår satt jag sex timmar och skrev om det första halvåret. Det tog en timme per månad. Totalt sett blev det en knapp sida per månad. Men, som sagt, underlaget är digert. Och texten på sidorna ska senare fyllas ut – om det behövs – och textstycken flyttas om. Totalt har jag nu skrivit 90nånting sidor – i ett utrymmessnålt typsnitt och inte med nåt extra radavstånd eller så. Överst på sidan jag ska påbörja strax ska det stå Kapitel femton.

Vi hörs senare idag, nån gång! Jag blir jätteglad för en liten hälsning i en kommentar här! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som jag tror väcker någon liten avundsjuka hos en och annan FEM-vän…


 

Kommunalrådet i maktens korridorer

Kommunalrådet i maktens korridorer.

Förra våren gjorde Kommunalrådet ett studiebesök på mitt dåvarande jobb. Idag var det dags för det motsatta – jag gjorde ett besök på Kommunalrådets jobb i Stadshuset. Visserligen har jag varit där tidigare, men det är ändå nåt speciellt att få en egen guidad tur i maktens korridorer. Se alla porträtt i guldramar på gråa gamla gubbar – och två (2) kvinnor, till exempel. Och notera att på Kommunal-rådets kontor arbetas det minsann! Där fick jag emellertid inte fota, vilket var helt förståeligt.

Vi skuttade över gatan till Uppsala Stadsteater där man numera kan luncha rättvisemärkt och vegetariskt. Fika kan man också – te eller kaffe serveras – och till det delade vi på en nöthistoria, som var dagens dessert. För själva fikeriet öppnar först om tre veckor, ungefär. Kommunalrådet bjöd på förtäringen, så nästa gång är det min tur.

Det var så roligt att träffas igen – det var ju ett tag sen. Dessutom är det valår i år och ändå tog sig Kommunalrådet tid att träffa en presumtiv väljare! Nyss kommen från valstugan och med fullt av pins med partibeteckningen i posten var det själv klart att prata val för Kommunalrådet. Men det var jag som ställde frågorna, notera! Och det är väl det jag gillar med Kommunalrådet, att det inte tas för givet vissa saker.

Docka vit docka röd

Docka vit docka röd halades fram.

Men vi pratade böcker också. Mest böcker av vår gemensamma författarfavorit Maria Lang. Jag har alla hennes böcker utom två ungdomsböcker hemma i mitt bibliotek; Kommunalrådet har sin samling där nu titlar ”byts ut” mot förstaupplagor…

Så tätnade stämningen och Kommunalrådet halade upp en Maria Langbok. Till mig. Det var Docka vit docka röd, en bok författaren dedicerat till sin systerson Ove Hoffner år 1982. Boken handlar för övrigt om systersonen.

Docka vit docka röd var en bok jag önskade mig och fick till julklapp det året. Jag hade flyttat till Uppsala för att plugga på hösten, men kom hem till föräldrarna för att fira jul. Farmor hade nyligen gått bort och det var väl inte direkt nån uppsluppen julstämning. Jag flydde gärna med min deckare!

Hälsning fr Maria Langs systerson

En hälsning till mig från Ove Hoffner, Maria Langs systerson!


Kommunalrådet vet 
att jag äger alla Maria Langs böcker och att jag har läst dem också, men hon bad mig öppna boken… Och där… På titelbladet… hade Maria Langs systerson Ove Hoffner skrivit en hälsning till mig! Till mig!!! 

Vilken otroligt fin gåva att få! Tusen, tusen tack till Ove Hoffner, systerson och Ilona Szatmari Waldau, kommunalråd! BOKEN ska jag naturligtvis läsa på nytt och skriva om på en blogg nära er. Sen ska den ställas in på hedersplats bland mina Maria Lang-böcker.


PS Kommunalrådet bloggar här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vardagligt inlägg.


 

En klick kaviar

Man ska inte överdosera – inte ens kaviar.

Bara för att man är arbetssökande får man inte straffa sig själv med att tillbringa dagarna i tristess. Nä, det gäller att ta sig uppåt. Och att komma ut. Hitta delmål, göra snälla saker, belöna sig när man har gjort nåt bra. Men hela tillvaron går ut på att hitta ett nytt jobb. Ögon och öron är ständigt öppna för möjligheter och det gör i alla fall mig lite trött. Jag kliver upp vid sjutiden på morgonen, lägger mig runt klockan 23, läser och sover sen runt sex timmar. För det mesta räcker det. Man ska inte överdosera!

Idag har det varit en ovanligt bra dag för att vara tisdag. Till exempel har intervjutid bokats, jag har kommit ikapp med jobbsökeriet och jag har fått anställningsbeviset som a-kassan har tjatat om. Det sista har jag lagt i ett kuvert tillsammans med ett… ampert brev. Men brevet tänker jag inte posta förrän i morgon, jag har så himla ont av hälsporren i högerfoten idag. Jag hoppas verkligen att de blir nöjda nu. Om du bara visste hur mycket jobb och tid som har lagts ner på detta rätt löjliga krav på ett bevis för hittills i år nio timmars arbete. Har de alltför lite att göra på a-kassan? Nä, det kan jag vill inte tänka mig. De har väl fullt sjå att ifrågasätta varenda krona en sån som jag får. Jag, som har varit medlem hela mitt yrkesverksamma liv och betalat in, varje jävla månad, i tron om att jag ska få ersättning när jag väl behöver det…

Roligare har det varit att diskutera en kommande musikrecension på en blogg nära dig. Jag tror bestämt att det är en begåvad persons alster jag ska recensera om ett par veckor. Spännande!

Smörgås

Grovt bröd med en massa frön – och ost, kalkonsalami, tomat och gurka.

Mindre roligt är det här med att försöka gå ner. I vikt. Alltså, när man gärna vill ha nåt gott till eftermiddagskaffet och helst av allt lite choklad eller annat godis på kvällen… Hur kul är det då med grovt, bruntråkigt bröd med en massa frön? Faktum är att det inte var alltför bedrövligt utan riktigt saftigt och gott till kaffet nu i eftermiddag! Med ost, kalkonsalami, tomat och gurka på måste till och med jag erkänna att nyttigt inte behöver vara äckligt…

Tillbaka till det roliga! Nån som ska ta sig uppåt landet för att studera har fått boende idag fram till årsskiftet. Det glädjer mig att det är löst nu eftersom studierna ska inledas den 1 september. Sen får vi hoppas att kursen är bra och givande och att boendefrågan löser sig lite mer permanent.

I morgon ska äntligen träffen med Kommunalrådet bli av! Jag är spänd och nyfiken, för det har hintats en del. Sen är Kommunalrådet en vansinnigt intressant och rolig person att umgås med också, vilket inte gör saken sämre. Det gäller att ta sig ut i verkligheten ibland – både för såna som mig och för politiker.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


 

Just nu företar jag mig en lite omvärldsspanande resa, genom media. Jag vet att allt som står i tidningen inte är sant, men har vi nåt annat val när det gäller att få reda på vad som händer där ute? Du som vill är medbjuden på min lilla resa i verkligheten!

Knuten näve→ Stort slagsmål och grov misshandel. Det är med sorg i hjärtat, dock ingen förvåning, jag läser om vad som hände på orten där jag jobbade fram tills förra måndagen. Det är inget trevligt ställe. Det är en håla av format och människor har inget att göra. Då tar de unga till nävarna. Tyvärr.

→Företag som hyr ut personal märker ökad efterfrågan. Det är tyvärr brist på människor som vill och kan jobba i vården. Ett tungt vägande skäl är förstås de taskiga arbetsvillkoren – dålig lön, urusel arbetsmiljö. Eller? Sen finns det många bra saker med att jobba inom vården. Tänk att ha ett jobb där du faktiskt hjälper människor, får dem att må bättre… Allmänläkare är det senaste det råder brist på. På Skandinavisk hälsovård, ett av de företag som hyr ut personal och som bland annat hyr ut till organisationer som har ansvar för medborgarnas hälso- och sjukvård, märker man en ökad efterfrågan. Det handlar om så många som tio gånger fler läkare än vad företaget kan leverera. För övrigt arbetar de läkare som är inhyrda från bemanningsföretag mer än de vanliga anställda. De har högre produktivitet. Hur nu det kan komma sig…

rösta→Valkompassen: Vilket parti ska du rösta på? Ett val klarade vi av i våras. I september kommer nästa. Men vet du vad du ska rösta på? Den som inte hänger i Almedalen eller bryr som om Twittrande och selfiestagande politiker märker knappt av nån valrörelse i år. Vad har hänt? Själv gjorde jag valkompassen och svarade på frågorna så att jag verkligen började undra över mitt politiska (o)förstånd när jag såg vilket parti som låg närmast mina åsikter. Fy! (Inte SD, var lugn!)

mage→Extrem fetma är farligare än rökning. Ja, fetma och rökning har väl varit som pest och kolera. Men nu menar forskare att fetman är farligare. skälen är att överviktiga oftare än andra drabbas av hjärtsjukdomar, cancer och diabetes. Fast fetma är farligare än rökning är väl att tolka resultatet av undersökningen lite godtyckligt. Det som emellertid kom fram var att den som har en BMI på 45 och över förkortar sitt liv lika mycket eller mer än en normalviktig rökare. Skillnaden är väl att rökare inte bara utsätter sig själva för sjukdom och förkortar sina egna liv utan också sin omgivning… DET nämns det inget om…

Kylskåpsmagneter→Magnet – nytt sätt att stjäla. Med hjälp av en stark magnet har ett par lyckats stjäla kläder för en stor summa pengar. Magneten har använts för att öppna larmbrickorna på kläderna så mycket att man kan bända isär dem. Ja jisses…

→Brand stoppar tågtrafiken. Just nu står tågtrafiken i Jämtland stilla på grund av att det har brunnit. Hoppas det inte blir lika långvarigt stopp som här i juni…

Rolleiflexkamera→Åke Svensson skänker fotoskatt till Motala museum. Och det är en skatt som heter duga, det! Det handlar om 650 000 negativ, säkert en del bilder tagna på uppdrag av min pappa. Negativen ska scannas in i en bank. Det kan ge duktigt med arbetstillfällen. Bara det är ju inte fy skam… Jag hoppas Byhålemuseet förvaltar skatten väl!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om störande ljud och så.


 

GräsJamen det var väl ett jääädra liv här! Nu menar jag INTE att klanka ner på livet i sig, utan på omgivningen. Bland annat. Idag, till exempel, har det klippts gräs på våra allmänna gräsmattor på framsidan. Tre gånger. Jag fattar inget. Hela förmiddagen har det tagit. Vaktis har jag sett två gånger och hans medhjälpare en gång. Medhjälparen började klippa nedanför fönstren på framsidan rätt tidigt i morse. Synd om dem som hade sovmorgon/semester/sommarlov/jobbat natt… Själv hade Medhjälparen gigantiska hörselskydd. Jag fattar bara inte hur det kunde klippas tre gånger. Gräset här ser nämligen aldrig klippt ut. Kanske Medhjälparen klipper och Vaktis limmar fast gräset igen? Man hinner undra över mycket när man går hemma.

Irenes virkade sandal

Irenes virkade sandal. Bilden har jag lånat från Irenes blogg.

Igår kväll hade paret Deskmedul nånting för sig utanför sitt. Eller det var mest frun. Herr Deskmedul satt på en stol och tog av och på sig skorna/sandalerna. Skulle jag också ha gjort i hans sits. Ett vuxet barn (i min ålder) hade uppenbarligen engagerats för huvudarbetet. Fru Deskmedul fungerade som nån sorts arbetsledare, tror jag.

Grannen under har varit übertyst sen jag plingade på i tisdags fyra gånger. Han stängde av sin musikmaskin helt. Har inte hört ett ljud sen dess, inte heller sett personen. Inte visste jag att jag var en sån auktoritet… (<== självironi!)

Nån som inte har varit tyst är jag. Förutom att jag har letat nya jobb att söka har jag nätverkat en del, framför allt på LinkedInDessutom har jag städat. Men jag sparkade inte igång snabeldraken förrän klockan var över tio! Jag är inte hur taskig som helst mot dem jag delar hus med. Längre. Till skillnad mot vissa.

Faktiskt jobbade jag så intensivt att jag glömde bort att äta frukost. Det blev brunch vid 13-tiden i stället. Nu är mitt hem hyfsat rent, liksom jag själv. Jag ska ut i verkligheten en stund lite senare. Nej, verkligheten är inte Almedalen. Inte en käft som är där har hört av sig för att prata om arbetsmarknadsfrågor, trots mina små inviter. Politiker och media tycks ha fullt upp att blabba, ta selfiesar och lägga ut selfiesarna på sociala medier. De är väl lite grann som många av handläggarna på Arbetsförmedlingen – rädda för att möta folk. Vanligt folk. Folk i lite… trångmål. Det måste vara ett jädra liv att vara handläggare på en av Sveriges mest utskällda myndighet (och den ÄR inte så dålig som det kan tyckas, vid första anblicken!). För att inte tala om hur det är att vara politiker…


PS
Nej, nu hör jag grannen under spika. Det var då för väl, jag trodde att jag hade skrämt grannen till evig tystnad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

Jerry

jerryolsson.com

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier - teknik och säkerhet

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 290 andra följare