En smak av sommaren…

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver en lördag bland troll och kylda drycker, men inga tyger.

Lördagen började mulet och vi trodde verkligen inte det skulle bli nån fin dag. Men iväg in till stan kom vi. Det var jävligt skönt eftersom det klämdes in en studsmatta bredvid stinky husdjursburen på plätten under mitt hem. Jag behöver väl inte säga mer än att det är otroligt störande att ha detta under fönstret till det rum där jag ofta sitter och skriver och jobbar..? Men jag funderar på att KLAGA och skriva ihop nån protestlista som jag kan springa omkring med till väl utvalda personer. Det är så man ska göra, har jag hört. Fast det brukar ju inte gå så bra. Konstigt… man kanske inser att man är lite pinsam… Så jag nöjer mig KANSKE med att blogga om det. Det får säkert konsekvenser, men jag har rätt till mina åsikter och att yttra dem. Yttrandefrihet, hört talas om det?

Båda två fick vi ladda busskorten – TYVÄRR. Jag har ingen lust att sponsra min före detta arbetsgivare, det räcker med skatten jag betalar. Fast ungefär en gång i månaden åker jag buss. Och enda sättet för mig att betala på bussen är med kort. Värdekort känns bättre än att stå och krångla med bankkortet.

Vi hoppade av vid Vaksala torg, bara så där spontant. Där var fullt av folk med bord och prylar till salu, man visste nästan inte vad man skulle titta på. Vi beundrade först örterna och drömde om vår kryddträdgård. Sen såg vi en del snygg och osnyggt.

Tyrolerhatt eller hatt med silverpaljetter?

Efter en stund insåg jag att dagens vara var… troll.

Lyckotroll i råååsa med spetsiga öron.

Till och med Lillsven fanns som troll.

Lillsven Trollet.

Och troll i näver…

 Nävertroll. 

Det största trollet av alla – och nu menar jag gulligt troll! – var Ilona Szatmari Waldau – som jag, min snorka, missade! Förlåt, darling!

Vi dansade sen vidare mot nya mål – utan att ha köpt en pryl. Jag vet inte vad det var med oss igår!..

Vi dansade iväg mot nya mål…

Efter en mellanlandning för intagande av macka styrde vi kosan mot det som var huvudpunkten på dagens agenda: ett besök i tygaffären för att kolla på tyg till min kökssoffa. Jag blev något förbannad när jag upptäckte att affären var stängd igen. Vi anlände en halvtimme efter stängning.

I stället trippade vi över gatan till Röda Rummet. Men vi kom tomhänta även därifrån, märkligt nog. Såg bara böcker jag inte ville ha.

Den här ville jag inte ha, till exempel.

Jag skrattade lite när jag såg en viss eftertraktad bok, inlåst bakom glas. Men det är en bok som både FEM och jag har i våra ägor nu! Jag vågade inte ens fråga vad den kostade… (Men jag gjorde en sökning på affärens sidor på nätet nyss och de ska ha 475 kronor för boken.)

Ögonen har jag redan i min ägo, men den var länge eftertraktad…

Vi strosade genom stan och det började bli jättevarmt. Jag föreslog därför en dryck vid vatten och vi stapplade upp till Åkanten. Jag fattar inte varför det står en tjej och tar emot på utserveringen, en sorts utsållerska eller vad? Funktionen är oklar. Det är ju inte som att det är nån fin restaurang. Tre rätter hade man att välja på igår – två sorters hamburgare och räksallad. Vi sket i maten och tog var sin dryck.

Rosé till Fästmön, en stor stark till mig. Våra brillor fick vila en stund.

Det fläktade lite vid floden, men den är ju inte så fräsch, ån. Skönt var det i alla fall att sjunka ner i en soffa och sitta och lördagssofta och kommentera folk. En del sällskap tycktes inte umgås med varandra inbördes, vilket vi filosoferade något över.

Inte så fräsch.

Över oss vakade Dômen i bakgrunden… Det är SÅ Uppsala!

Dômen i bakgrunden.

Vi hade nu bara en tid att passa, klockan 21, för det var då finalen i Eurovision Song Contest 2013 skulle dra igång på SvT. Men som tur var visade Annas klockan 21 hela tiden. (Ja, hon ska försöka få batteriet utbytt idag.)

Annas klocka visar 21 hela tiden.

En bit mat skulle intagas före det europeiska musikpartyt, så vi skuttade upp ur sofforna och förflyttade oss några meter till restaurang Tzatzikis uteservering. Där var det inte översvämning längre.

Medan vi väntade på maten fotades det febrilt och skickades upp bilder till Twitter och Instagram. Som alla andra kvinnor vill vi ju visa hur roliga saker vi gör och hur fina grejor vi ser.

Anna skickar upp nåt.

Jag älskar ju träd och fotade ett favoritdito, en pil, som står nedanför Upplandsmuseet.

Favvoträd.

Det roligaste för dagen var när jag satte tänderna i en chillifrukt fylld med fetaoströra och det hela sprutade till. Vid huvudrätten sen var det dags igen. Då slant kniven och jag lyckades med konststycket att kasta upp en rejäl klick tzatziki på vänstra tutten på min svarta tischa. Vad gör man inte för att roa sin omgivning… och för att bli fotograferad av sin älskling..?

Anna fotade – men hon missade min fläck. (Tror jag…)

Våra solbrillor klängde som apor på varandra. Man kan ju nästan tro att de – och vi! – är ihop. DET ÄR VI OCKSÅ!

Klänger som apor på varandra.

Hemma i New Village ägnade vi oss att goffa prästostbågar och jordgubbar medan vi såg på musiktävlingen. Jag tyckte att kvaliteten på sången hade blivit betydligt bättre sen förr om åren då falsksång tycktes vara det som de flesta upplät. Men visst fan var det fel låt som vann! (Nej, jag har inte satt ut nåt frågetecken för frågan är retorisk.)

Idag blir det en tur till Stormarknaden för några ärenden innan jag ställer mig vid spisen och lagar till italiensk pastasås till kvällen. Nånstans där emellan ska jag telefonera med min mor. Dags att sätta punkt här just därför.

Och nä. Jag gick inte min surfrunda igår. Jag hade ingen lust. Jag fick en smak av sommaren i stället.

Livet är kort.

Read Full Post »

Kriskommunikation..?

Ett irriterat inlägg där Tofflan redogör för uppväckandet av döda samt konstaterar att kaffe är en dryck som håller uppe humöret och att en del företag tycks sakna kommunikatörer…

Ja det blev väl en jävla start på den här dan! För det första var jag skittrött i morse, eftersom jag såg på en viss semifinal igår kväll. Den slutade runt klockan 23, men vem kommer i säng direkt? Nej, det ska plockas undan, det ska släckas, bäddas upp, stängas av datorer, tandtrådas, tandborstas, tvagas, smörjas eksem… Sen hann jag se slutet på Benidorm och då blir man ju uppspelt och inte trött. Och nej, jag hann inte/orkade inte/hade ingen lust att förbereda nåt inlägg till idag – varken igår kväll eller i morse.

I morse var det 

The Awakening of the Dead 

hemma på min gata i New Village. Och hade jag vetat hur nattsvart det skulle bli på jobbet hade jag verkligen inte stressat…

Hade ett par webberier jag skulle börja dan med, men så fick jag ett mejl om en annan grej som behövde läggas ut. Sagt och gjort, jag fixade det. Det var sen det blev svart… Månntro webben inte klarade av att höra stf prefektens stämma via iPodradio???

Allting i elektricitetväg bara dog på jobbet. Datorerna pep till och tystnade, skärmarna blev svarta, telefonerna slutade fungera, nätverket upphörde att existera. Min första reaktion var att ringa Lille M som ju är intendent här. Men jag kunde inte ringa från min mobil till hans fasta telefon, ju. Och den kopplade inte vidare till hans mobil, ett nummer jag inte hade. Jag och rumsgrannen tänkte ett slag ta en promenad – det var ju strålande sol. Men så blinkade det till igen efter en tio minuter.

Det är SOL idag.

 
Tre gånger fick jag starta om min dator innan den fungerade. Sen behövde jag gå på toa. Och vad tror du händer när jag sitter där i godan ro med min bok??? Lights out! Och då snackar vi kolsvart. Jag såg inte nånting. På mobilen har jag emellertid en ficklampa, så jag läste ut kapitlet innan jag gjorde färdigt de övriga bestyren som jag inte tänker beskriva detaljerat här.

Den här andra gången kom inte strömmen tillbaka efter tio minuter. Nån information hittade jag inte nånstans, men nån kom och sa att 10 000 hushåll i södra Uppsala var drabbade. Tänkte i min enfald att det ju måste finnas information att få, kanske via Twitter. Ajfånen kunde jag ju fortfarande surfa på. Men icke! Vattenfall har inte ens ett fungerande Twitterkonto, upptäckte jag och på företagets webbplats finns ingen information av typen Driftstöringar! (Och det är Vattenfall som är vår elleverantör här.)

Klockan tio gick jag in i ett möte där vi pratade och lyssnade på varandra. Det är faktiskt inte så dumt att prova på ibland! Dialog och ögonkontakt är helt klart underskattat. När jag kom ut från mötet var klockan tio över elva. Fortfarande strömlöst. De som har laptopar med fungerande batterier kunde i alla fall ägna sig åt att skriva saker, men de kunde ju inte mejla eller komma ut på internet. Jag stannade för att fota en kollegas skrivbord, för hon är så klok att hon inte litar på Det Papperslösa Kontoret. Smarta A!

Inte ett dugg papperslöst på A:s kontor. Vilken tur!

IT-killarna tog tidig lunch och jag övervägde att göra detsamma när så lamporna plötsligt blinkade till och strömmen sakta, men säkert återvände. Halleluja! Jag fixade snabbt en nyhet och en notis på externwebben om att vi haft strömavbrott men nu var nåbara igen samt la ut några rader och bilder på institution 2:s intranät. Man måste få skoja lite ibland – och det gjorde jag där, i maskopi med en sektionschef.

Men varför i hela höga h-e fanns ingen information att hitta från Vattenfall? Varför inte utnyttja Twitter som man ju når med en smartphone som går på batteri? Eller gå via lokalblaskan? Den lokalblaska som efter en kort stund la ut att strömmen var tillbaka – vilken den ju bara var i tio minuter här innan allt slocknade igen?! Är det kanske så att Vattenfall är i trängande behov av en kommunikatör som kan agera i kris??? Jag råkar känna till en som snart är tillgänglig för nya uppdrag *PEKAR MED HELA JÄVLA HANDEN PÅ MIG SJÄLV*

Efter att ha jobbat en timme utan förmiddagskaffe och samtidigt vrålhungrig eftersom sedvanlig lunchtid sen länge var passerad, kom jag så iväg för att försöka hitta nån föda. Jag var lite osäker på hur det skulle gå, men jag hade tur och fick både mat och kaffe, dessutom trevligt sällskap från institution 1. På tillbakavägen mådde jag gott igen, kände mig verkligen återuppväckt från de döda fast på ett positivt sätt, så jag passade på att fota några hus i rena glädjeyran. Och så sände jag en tacksamhetens tanke till Nån att det här med långa strömavbrott tack och lov inte är särskilt vanligt i den här delen av världen…

Livet är kort.

Read Full Post »

En tur bland bär, lögner, mat och ord

Ett inlägg i vilket Tofflan svingar sig ut i omvärlden.

En sån trist dag, bara! Häng med på en tur i media i cyberspace och kolla om det är nåt spännande på gång!

Eurovision Song Contest 2013 drar igång. I kväll är det dags för den första av två semifinalerna i årets Eurovision Song Contest. Enligt lokalblaskan är Danmark favorit. Men i kvällens startfält finns även andra som kan komma långt i tävlingen, till exempel Holland. Själv har jag nu bestämt mig för att Storbritannien är min favorit och Bonnie Tyler får jag ju se garanterat på lördag kväll i finalen!

Har Uppsala fått en ny slogan? Vid norra avfarten till Uppsala har nån i alla fall kompletterat kommunens slogen ”Välkommen hit, välkommen hem” med orden ”Bostadsbrist sedan medeltiden.” Vid västra avfarten lyder tillägget ”Om du har råd att bo kvar.” Orden talar för sig själva, jag behöver inte kommentera ytterligare.

Därför blir det inga körsbär. Typ ”alla” talar om körsbärsträden i Kungsträdgården i Stockholm och tycker att de är så vackra när de blommar. Det tycker jag också. Men jag kan ju inte låta bli att undra varför det inte blir några körsbär där. Skälet är helt enkelt att träden är sterila. Eller, mer korrekt, troligen en steril hybrid mellan  Prunus sargentii och Prunus subhirtella.

Till och med Säpo… Ja det blommar inte bara i Kungsan. Det blommar rent generellt. Jag läste just att till och med Säpo ger ut en byårproducerad trycksak om sin verksamhet. Marknadsföring och synlighet även bland hemliga polisen, alltså…

Vita lögner vanligt sociala medier. Faktum är, att det enligt en ny brittisk undersökning, är väldigt många som ljuger i sociala medier – av olika skäl. En del vill inte framstå som tråkiga, helt enkelt, och framför allt män vill imponera på sina kollegor. Kvinnor ägnar sig mest åt att ”bättra på” sina foton…

Matbilder i sociala medier kan tyda på ätstörningar. Bakom foodstagramming kan såväl anorexi som bulimi dölja sig. Själv äter jag helt fel, men när jag äter gott händer det ofta att jag fotar och lägger ut en bild, ja. Mest för att andra som ser bilderna ska bli avundsjuka.

Språkbråk i Storbritannien. En del av oss – pekar på mig själv, framför allt – hänger upp sig på lustiga felstavningar och särskrivningar. I Storbritannien handlar det om apostrofer, amerikanismer, spjälkade infinitiv, semikolon med mera. Ergo, we’re no alone! Men se semikolon gillar jag! Till skillnad från författaren Kurt Vonnegut… What’s the problem, mate?

Johannes Brost fanns i Nordeas svarta bok. Skådespelaren Johannes Brost var en av dem som banken ansåg vara en olämplig kund.  Nä, jag håller mig till min egen svarta bok. Enkelt recept, liksom!

”Jag rensade ut fem kassar vänner.” Karin Thunberg behövde få bättre plats och förlorade fem kassar vänner. Såna där man läser. Men det gäller att vänta tills det är dags, menar hon.

Arbetslös ska coacha arbetslösa – med ersättning via lönebidrag. Ja du läser rätt! Det är utbildningsföretaget Miroi som har anlitat grå arbetskraft, det vill säga en arbetslös person som man betalar peanuts, lönebidrag. Kvinnan ska ägna sig åt utbildning och coachning, enligt källan. Men dessa uppgifter stämmer inte, säger man på Miroi, utan kvinnan ska hjälpa till att hitta praktikplatser. Alltså har Miroi inte hållit sig till sanningen när man till Arbetsförmedlingen har uppgett vad hon ska jobba med.

Livet är kort.

Read Full Post »

Kalufser, klåda och lite annat

Ett ganska typiskt måndagsinlägg, påbörjat vid Storebror, om divergerande ting och företeelser i Tofflans vardag.

Det var så märkligt väder igår kväll. Jag hann precis hem med maten när det plötsligt började ösregna. Det blev alldeles svart och det fullkomligt vräkte ner. Sen klarnade det upp. Jag sover med öppet fönster sen ett tag tillbaka och luften i sovrummet var frisk, men lite fuktig. Och måndagen generellt sett är ganska grå än så länge.

Mörkt och ösregn, fotat genom mitt arbetsrumsfönster hemma vid 18.30-tiden igår kväll.

Idag inleds dagen med ett sektionsmöte. Det är första gången jag deltar hos just den här sektionen. Tanken var att det skulle bli nånting kontinuerligt, men nu finns det ju inget kontinuerligt alls i min tjänst, så…

Jag hoppas att det delikata problemet som uppstod i lördags eftermiddag går att fixa under tiden. Om det inte gör det blir jag smått galen. Men samtidigt… Det hade inte varit nåt problem om mitt arbete med detta hade fått OK eller blivit förkastat i juli förra året. I annat fall får jag väl försöka återskapa det hela, trots att det inte är jag som har gjort misstaget. Problemet är bara att jag inte minns riktigt hur jag tänkte för snart ett år sen. Nåja, ingen idé att måla fan på väggen – vi får se om det inte går att lösa trots allt.

Dagens höjdpunkt blir besöket hos frissan efter jobbet. Håret har vuxit som tusan och nu har jag en kalufs igen – som Fästmön älskar att dra i. Särskilt i testar som står rakt upp som antenner. Ja, häckla mig bara, jag är van att lida, Martyren är ju ett av mina alter egon (internt skämt).

Förutom det generella tillståndet av att känna mig som om jag befinner mig i limbo är jag relativt frisk. Eksemen som dök upp nära operationsärret i fredags är emellertid kvar, trots att jag flitigt har använt den receptbelagda salvan två gånger om dan. Baskat, hade jag haft min gamla husläkare kvar hade han skrivit ut den salva jag alltid har haft, den som alltid har funkat på allt. Nu får jag försöka klia mig diskret. Eller helst inte klia allt.

Var kliar det på dig idag då???

Livet är kort.

Read Full Post »

Mischmasch eller nisch?

Ett inlägg i vilket Tofflan bland annat berättar om sina funderingar att nischa sig, men också svamlar en massa som vanligt.

Jag har funderat på en sak. Jag funderar fortfarande, för jag är inte färdigtänkt. Joråsaaatte… min hjärncell får jobba! Det kanske är dags att förnya sig. Mig. Bloggen. Det börjar bli dags att göra nån radikal förändring nu. Kanske att jag ska nischa mig mer, inrikta mig på kultur – som ju är ett ganska brett område… Skippa de personliga inläggen, de tramsiga. Jag vet inte. Jag vet i ärlighetens namn inte. Två bloggar, kanske, där de personliga inläggen rentav är låsta så att nyfikna gamla X och andra satkärringar inte kan läsa. Tål att tänkas på, tål att fundera över…

Det skulle vara lite spännande att testa att bara skriva seriöst. I såna fall skulle det bli böcker, film och TV, kanske lite musik och teater också. Kanske lite sociala medier. Funderar, funderar…

Det var omväxlande väder idag. När jag åkte hem från jobbet hade det mulnat på, men jag satt en stund på ballen* i alla fall och läste. Intog min middag där. Bytte rätt från bågar till korn.

Idag blev det popcorn till middag. Öl och litteratur är givna tillbehör.

Klockan sprang iväg alldeles. Jag satt och kliade mig och upptäckte att jag har fått eksem ganska nära mitt operationsärr, på båda sidor av ärret. På vänstra sidan är det värst, det ser ut som tre fingrar har klämt till. Eller vad tycker du?

Fingereksem? Så här ser det ut på vänster sida om mitt operationsärr. På högersidan har jag bara en blaffa.

Nåväl, i stället för att sitta och ömka mig själv smorde jag in mig med den där salvan jag fick av doktorn. Den funkade hyfsat när jag fick eksem av sprutorna.

Hur det nu var kom jag på att de små husdjuren inte hade fått mat. Hämtade därför nycklarna och tog dagens tidningar och post och gick över till ”Lucille”. Det var nåt konstigt med låsen. Nedre låset gick fint att öppna men det övre..? Jag provade att låsa och låsa upp igen. Då liksom FLYGER dörren upp och där står Äldsta Dotter och asgarvar! Jag höll på att smälla av! Jädra Lucille, hon sa att de skulle komma hem i morgon eftermiddag först! Men hon var väldigt, väldigt stressad när de åkte.

(Och här lämnar jag nu fritt till var och en att själva föreställa sig
hur pinsamt det hade varit om jag hade kommit in senare
och de hade sprungit omkring i nattsärkarna!
Eller rentav näck, in och ut i duschen!
Eller om de låg och sov…
Bajsade med öppen dörr…)

Nu känner jag att det här inlägget, som skulle vara av lite seriös natur, håller på att balla ur totalt. Jag tror att det är bästa att jag rundar av här. Faktiskt. Men fundera och kommentera gärna det jag skrev i början om en nischad blogg.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagsmorgon bland alla röda dagar

Ett inlägg i vilket Tofflan harklar sig och startar sin dag. Ungefär.

Usch, så svårt jag hade att somna igår kväll! Jag var verkligen jättetrött, men så fort jag stängde av TV:n (jag måste ha TV:n på med svagt ljud för att kunna somna ensam - inte för att Fästmön låter som en TV när hon ligger bredvid, men för att jag behöver ett litet ljud) och släckte blev jag klarvaken. Men upp kom jag i morse i alla fall.

Den här veckan har jag ju tillgång till lokalblaskan eftersom jag är lägenhetsvakt. Det kändes lite som

förr i tiden

när jag sörplade i mig min yoghurt, idisslade russinen, lät nötterna fastna i tänderna, drack mitt morgonkaffe – och läste tidningen. Men ingenting har förändrats sen jag prenumererade på tidningen: det var sport som lyftes fram på första sidan och det var en tidning som gick att bläddra igenom, utan lust att stanna och läsa nånting mera noggrant, på fem minuter.

Som förr i tiden – fil med müsli, java och lokalblaskan vid köksbordet.

Så jag hann sitta hos Storebror - där jag nu sen en tid tillbaka vanligen äter frukost också – och skriva det mesta av det här inlägget, twittra lite samt svara på ett mejl. Mejlet gällde ytterligare en spännande bok som jag ska recensera på en blogg nära dig. (Nu har jag ju två på gång.)

Dagen är solig och varm redan från start. Morgonen inleddes med att jag la ut en film från körens framträdande i fredags på Husets webbplats. Därpå blev det stormöte och jag fick till och med se mitt namn på väggen i en PPT-presentation *gör vågen*  i samband med att min tjänst har blivit förlängd. Det är liksom inte första gången tjänsten blir korttidsförlängd (två månader), men det var första gången jag såg mitt namn. Jag måste ta itu med trycksaksjobbet jag blev tilldelad i förra veckan – trots att jag är allting annat i min kommunikatörsroll än en trycksaksproducent! Det görs ju nästan inga trycksaker längre… Men nu ska institution 2 ta fram en folder som ska tryckas etc innan jag slutar i juli. Det ska bli intressant att se om jag ens får underlag innan dess, men det är en annan historia. Jag har tagit kontakt med en duktig formgivare och frågat om det är möjligt, om det finns tid den närmaste tiden. Det finns det. Men, som sagt, då måste jag ju ha ett underlag. Text och bild. Vid mötet i torsdags, när jag fick uppdraget i samband med att vi diskuterade min tjänst, ställde jag frågor om målgrupper och syfte etc. Möttes av frågetecken och allmänna svar. Så det blir ju intressant att se om det går att göra nånting bra av det hela.

Tre hela dagar ska jag arbeta nu. På onsdag är det avtackning för B på lunchen. Å, jag kommer att sakna den vänliga personen!!! På torsdag är det röd dag igen och då skulle jag vilja bättre på färgen i ansiktet jag fick igår. Ja, det hettade rejält i plytet igår kväll. Jag tror inte bara att det berodde på rödvinet jag drack till maten utan majsolen. Fast på torsdag, sägs det, är det dags för sämre väder igen. Så möjligen att jag nån av dessa dagar utnyttjar friskvårdstimmen för en gångs skull första gången. Den går ju alltid att kombinera med fotografering utomhus…

Livet är kort.

Read Full Post »

April, april – födelsedagsfirande

Ett inlägg uti vilket Tofflan i ord och bild beskriver firandet av sin femtioförsta födelsedag.

Semesterdag idag. Och födelsedag. Den femtioförsta. Vem vaknade kvart över sex? Petite Moi, förstås. (Måste vara åldern…) Men jag höll mig lugn ett tag, trots att jag var bra sugen på paket som jag visste fanns. Fästmön vaknade strax av att jag vred mig i sängen. Jag fick en liten födelsedagssång till att börja med. Och ett helt lass med paket…

Ett helt lass med brev och paket.

Det roligaste kortet var nog detta, med en fin kompis på:

Vem skulle inte bli glad av denna söta groda?

Och det var mycket fint i kuverten och paketen! Fyra böcker och en extra vass fotfil från Anna och två böcker av en ny författarbekantskap till mig från FEM. Trisslotter och pengar från mamma och kort från mammakusinen B med A samt G och M. Det var ju nästan som att fylla 50 i år igen…

Spännande böcker och en extra vass fotfil samt fina kort.

Efter en snabbfika och lite blaskande i badrummet bar det av ut till Himlen där Anna hade några ärenden. Jag passade på att fota hennes födelsedagsrosor som stod kvar i vasen. Rosorna hade svartnat och torkat, men baske mig om de inte var nästan lika raka som när jag köpte dem för över två veckor sen!

Torr, svart men fortfarande rak.

Födelsedagsfrukosten intogs också i Himlen och bestod för min del av kokt ägg och ostfrallor. Och mer kaffe, förstås.

Födelsedagsfrukost i Himlen.

Johan fick sitt kuvert från Lille M och han var nog väldigt nöjd med innehållet. Jag lämnade en liten sista april-peng, trots att Johan nu ska börja nåt nytt program i Arbetsförmedlingens regi och troligen inte är ”ledig” då. Det vore ju liksom inte helt fel om han finge lite hjälp den här gången. Johan gjorde sin praktik på min arbetsplats och han var omtyckt, punktlig och pålitlig – det är vad jag har hört om honom, i alla fall.

Efter Himlen tuffade vi in till Stormarknaden för att köpa en flaska Östgöta sädes till sillen på sista april. Anna köpte oss var sin födelsedagskaka som var så smarrig att vi mådde rätt illa efter att vi glufsat i oss dem hemma i New Village.

Födelsdagssmaskens till kaffet – och sista april.

Under eftermiddagen slappade vi mest. Det tar ju på när man har uppnått sin ålders höst och dessutom vaknar kvart över sex fast man har en semesterdag… Min kompis Mia ringde och vi hade ett långt och trevligt samtal. Tyvärr rings vi alltför sällan, typ två gånger om året: på hennes födelsedag den 25 april och på min födelsedag, den 26 april. Efter samtalet kom jag på att jag inte hade kollat postboxen, så jag skenade ner. Där låg dessutom ett kort ifrån Mia samt ett kort med Trisslotter från Annas snälla mamma och L! Så nu har chanserna att jag ska bli miljonär ökat med 100 procent sen i morse!

På kvällen var det tänkt att ha en liten ”släktmiddag”, men tyvärr blev den inställd. (Jag hatar en viss jävla sjukdom!!!) Fast Anna och jag gick ju och åt ändå, för bordet var ju bokat på Restaurang Akropolis.

Mitt middagssällskap.

Mitt middagssällskap var det bästa på hela restaurangen, men hon hade inte nån virkad mössa på huvudet, tack och lov.

Mitt egentliga middagssällskap.

Maten var superb, men såg bara äcklig ut på bilderna, så du får nöja dig med peppar och salt.

Peppar och salt.

Till maten (fileto kotas till huvudrätt) drack vi förstås ett grekiskt, fylligt rödvin, Naoussa Tsantali. Mycket gott!

Lite kall om halsen?

För min del blev det piperia till förrätt (paprikaröra), kyckling till huvudrätt och iagourti med honung och valnötter till dessert. Till kaffet slank en metaxa ner alldeles förträffligt.

Kaffe och metaxa.

När vi anlände hem hade faster E ringt tre gånger, så jag ska ringa henne i morgon, i kväll är det lite sent.

Ett stort TACK till alla som kom ihåg mig på födelsedagen (det var knappt så jag gjorde det själv), alltså…

• Anna
• Mamma
• FEM
• Lena HaO
• Barbro och Arne
• Mona och Gunnar
• Magnus och Eva-Lena
• Linn
• Elisabeth
• Agneta
• Jerry
• Johan 
• Tatiana
• Lena E
• Riitta
• Ing-Mari och Lasse
• Mia
• Åsa
• Mie
• Gunilla
• Elisabeth 2
• Anna Karin
• UnderCover
• Ludmilla
• Faster E

Livet är kort. Jag är så tacksam för att jag inte var ensam den här födelsedagen heller.

Read Full Post »

På spaning i världen utanför

Ett inlägg i vilket Tofflan spanar i omvärlden.

Vad passar väl bättre än en spaningstur i världen utanför så här på måndagen? Ja jag kan tänka mig flera saker som passar bättre, men det jag serverar här och nu är just en sån spaning i världen utanför och inte ett dugg annat!

Strateger sprider titelsjukan. Kurt i Almunge är upprörd över alla strateger som offentliga verksamheter söker. Han trodde att strategier var nånting politiker ägnade sig åt, inte tjänstemän. Och så raljerar han om strategexamen och undrar om ordet har samma värde som bloggare, twittrare, debattör och coach. Han hävdar också att titelsjukan gör att visitkort kräver två rader för att beskriva tjänsten man innehar. Avslutningsvis återberättar han en 30 år gammal anekdot. Alltså jag är benägen att hålla med Kurt när han insinuerar i inledningen att strategerna tycks vara så många och finnas överallt. Vad gäller ordets värde, eller valör, som Kurt kallar det, beror det väl lite på huruvida man är positivt eller negativt inställd till saker och tings utveckling. Utveckling är nämligen bra ibland, trots allt. Visitkort, till exempel, används nog inte främst för att planka in på utställningar idag.

”Kyrkan blir ett slagfält.” Tro det eller ej, men orden kommer varken från vanliga armén eller Frälsningsarmén utan från vår ärkebiskop Anders Wejryd. Han har gjort en par riktigt bra saker, tycker jag. Och nu manar han till ett hyfsat tonläge i sociala medier. Själv vet jag att han tycker att man ska ha ett hyfsat tonläge i mejl också. Man ska inte kränka andra på sin arbetsplats – varken via e-post eller på annat sätt.

Självmord i medierna. Självmord är den tredje vanligaste dödsorsaken bland människor under 25 år i världen. Och nästan en miljon människor tar livet av sig varje år. Vi måste börja våga prata om det här. Självmorden kan inte öka till 1,5 miljoner om året år 2020. Vi måste sätta stopp.

Springsteen bra förebild till manligt läsande. Kulturchefen på Svenska Dagbladet skriver om The Boss, Bruce Springsteen, och sossarnas fäbless för denna arbetarklasshjälte. De tre senaste sossepartiledarna har sinsemellan varit väldigt olika men ett har förenat dem – kärleken till Bruce Springsteen. Och på nåt sätt knyter Kulturchefen ihop detta med symboler och hur man vill uppfattas som politiker samt läsning och bildning. För Bruce Springsteen är nämligen en läsande artist. En läsande manlig artist. En förebild för den läsande mannen, enligt Kulturchefen. Ja jo… Även män med muskler och valkar i händerna läser. Och kvinnor. Jag tror inte barn bryr sig om ifall det är pappa eller mamma som läser. En god förälder, oavsett kön, förmedlar läsningen till sitt barn, oavsett barnets kön punkt slut.

Gränserna för naturtyper förskjuts. Det blir varmare på jorden. För oss här uppe i norr är det kanske rätt OK, men vad händer om det blir ännu varmare i öknen, till exempel? Om knappt hundra år kan en femtedel av all landyta på jorden ha bytt klimatzon. Riskerna för att naturen inte hänger med är stora och kan leda till att vissa djurarter utrotas, till exempel. Andra konsekvenser är att ett varmare klimat gör att man kanske inte kan odla sånt som blir till mat på flera ställen än idag. Bryr du dig om dina efterkommandes framtid?

Vattnet kan stiga ytterligare. Som Robban Broberg en gång sjöng… ”Vatten, stan är full av vatten…” Fyrisån har stigit över alla breddar. Och värre blir det, kulmen kommer i mitten eller slutet av veckan, enligt SMHI. Men det är inte bara restaurang Tzatziki i centrala Uppsala som drabbas. Det är trafikproblem mellan Uppsala och Stockholm och tågen går med lägre fart genom Knivsta. Och familjen Wennerberg/Lööv en mil norr om Uppsala har blivit hemlösa eftersom deras hus är vattenskadat.

Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällspromenad i april

Ett inlägg i vilket Tofflan och Fästmön går på kvällspromenad, ser vackra blommor och en rejäl rövkliare.

En solig dag och mätta i magarna efter god mat och kaffekvart på kvällen. Anna föreslog en kvällspromenad och eftersom jag behövde slänga björkriset jag har haft i en vas sen påsk nappade jag. Bara det att hälen gjorde sig rätt grymt till känna redan på väg till soprummet.

Dessutom höll solen på att sjunka och vinden hade tilltagit. Nej, så värst skönt var det inte, trots att termometern visade tio grader. Men en och annan söt vårblomma kunde jag i alla fall föreviga – allt för att få stanna och vila hälen.

Nu är det vår!

Men sen kom chocken! På en av vändplanerna vi just skulle passera fräste en bil från Restaurang Maestro in och gjorde en riktig burn out så gruset sprutade och dammet yrde! Hallå, fick du inte leka av dig lekskolan, eller? Fast det var inte det värsta av allt… När bilens förare kört in på en gård och stannat bilen, öppnade han bagageluckan för att plocka ut den beställda maten han skulle leverera.

Medan han med högerhanden river i bagaget
efter påsarna med maten, river han sig med vänsterhanden
i baken. Rejält, alltså…

Och även om det nog inte var kocken som var ute och levererade mat så blir jag synnerligen tveksam till att äta på Mestro igen!!! Fy så äckligt!

Jag blev tvungen att stanna och sniffa på några nazister narcisser på vägen hem. Anna var nog lika äcklad som jag, men hon är ju bättre på att behärska sig!

Blev tvungen att sniffa på dessa för att inte spy.

Om en liten stund blir det schlager på TV, det första programmet av fyra Inför Eurovision Song Contest 2013. Programledare är Niklas Strömstedt – äntligen slipper vi se vissa andra där också. Gäst i kväll är bland andra Rickard Engfors.

Livet är kort.

Read Full Post »

Åter en shoppingtripp

Ett inlägg i vilket Tofflan och Fästmön strosar omkring på stan, somliga trosar sig och andra shoppar saker som går att äta.

Idag blev det åter en liten shoppingtripp, men denna gång nere på stan i finvädret. Jag ville ju prova mina nya skor.

Mina nya blades…

Äh självklart skojar jag, va fan tror du?! Men mina nya dojor fick stanna hemma medan jag provade att gå i gympadojorna med inläggen från Stockholm i, de dojor jag har på jobbet. Ville se om hälen pallade eller om jag måste flytta över de gjutna inläggen från vinterskorna. Meddelas kan att hälen nog känns av lite och kanske ska de andra inläggen flyttas över. Men jag börjar så här med de Stockholmsköpta får vi se. Anna hade i alla fall sina nya skor och fick inte alls ont.

Eftersom Somliga hittade så billiga nya skor igår fanns det födelsedagspengar över att spendera. Bland annat tittade vi på scarves, men inget mer än denna föll på lilla läppen. Nåt inköp av den blev det emellertid inte, eftersom Vissa vill se vuxliga ut.

Scarf med döskallar passar kanske inte så bra om man vill vara vuxlig.

Några inköp blev gjorda i alla fall, nödvändigheter att ha undertill, så att säga. Därpå tarvade vi var sin glass. Vi intog dem i aprilsolens sken på kall sten mitt inne i stan.

Sen ville vi gå och kika på vårflodens förödelse vid Tzatzikis uteservering. Stackars den restaurangens ägare! Det var liksom pool på uteserveringen. Jag undrar, jag, om de får ordning till sista april…

Uteserveringen har blivit pool.

Men en positiv grej är att det i alla fall finns gott om vatten i floden till forsränningen – ifall nån är intresserad (inte jag, jag är vuxlig).

Gott om vatten under en av broarna i stan.

Vi kikade lite till i nån affär, men nu blev det intet mer shoppat än mat. Vi gick ner till China Garden och beställde räkor i olika form för take away.

Nån som kan översätta?

Anna lagade så himla god mat igår, kyckling med gorgonzola, paprika, banan etc. Men eftersom det är söndag idag och jag är Mannen i förhållande var det min tur att stå i köket.

Lördagsmiddagen, tillredd av Anna.

Jag överlät emellertid – mot en kostnad, förstås – jobbet åt katterna kockarna på China Garden.

Jag undrar om det är ägarna själva, Fu och Tse, fast i kattform..?

Vad har du ätit/ska du äta idag då???

Livet är kort.

Read Full Post »