Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘mamma’

Ett vardagligt inlägg om terapi så här på helgen.


 

Videung

Anna syns till höger i bild, lagandes mat.

Annandag påsk är det för alla, men vardag ändå för somliga. Det vill säga människor som arbetar inom vården, typ som Fästmön. Vi har nu haft fredag kväll, lördag samt söndag ledigt tillsammans. Vi har ätit och druckit gott, haft sällskap av de två äldsta ”barnen”. Jag har haft skitont i ryggeländet och Anna, den stackaren, har stått för det mesta av matlagningen. Tanken var att vi skulle hjälpas åt. Tja, jag skalade väl lite potatis och räkor på påskafton, det var mitt bidrag. Anna har diskmaskin, så den skötte det mesta av disken, turligt nog.

Inte blev de två jobblediga dagarna nån jättevila för min älskling, men vi har försökt att slappa lite då och då, var och en på sitt sätt. Igår kväll satt Anna och äldsta bonusdottern på ballen* och fikade, medan jag låg inomhus och kved och gjorde detsamma (fikade, alltså). Äh, jag gnäller inte om ryggen för att nån ska tycka synd om mig. Att jag stönar och gråter IRL är kroppens egna reflexer. Här på bloggen skriver jag av mig smärtan. Den lättar faktiskt lite av det. Att skriva ger mig nåt att göra en stund, nåt som, trots att jag skriver om värk, tar bort tankarna på smärtan. Bloggen har alltid fungerat som min ventil. Är det inte den ena åkomman så har det varit den andra. Gratis terapi!

Häromdan kom jag att tänka på just terapi när jag helt oförhappandes träffade på en före detta chef i Förorten. Märkligt nog har vi inte setts under alla år Anna och jag har varit tillsammans. H*n, chefen, alltså, har ju bott där ute h*n också. Nu behövde inte jag söka terapi för den chefens skull, men det var en turbulent tid då, för cirka tio, tolv år sen. Mest för chefens del. Några år senare var det vi andra som drabbades och behövde terapi. En del av oss.

Tamburmajor

Tamburmajor. Eller Anna, dårå, för den som inte ser det.

Mitt på dan idag var det två packåsnor – eller tamburmajorer, som Anna brukar likna sig vid - som tuffade in till stan. Vi blev stadsbor igen. Jag hade min ryggsäck och Lapdancen samt en påse böcker, Anna hade två väskor, ett antal jackor (man vet ju aldrig hur vädret blir) och en kasse med mat som de hemmavarande inte äter och som vi därför medförde hit. Här blir vi nu i knappt två veckor. Jag är fortsatt sjukskriven nästa vecka. Lagom till min födelsedag går sjukskrivningen ut och mitt mål är att jag ska åka och jobba om en vecka. Hur nu det ska gå. En dejt med naprapaten väntar däremellan. Blir ryggen inte mycket bättre snart får jag helt enkelt lov att ringa doktor Jan igen. Men målet är, som sagt, att jag den 28 april åker och jobbar. Det är nämligen min tredje sista arbetsdag innan jag slutar på nuvarande ställe.

Anna började sitt jobb klockan 14 idag och jag skjutsade henne. Det är nog helgens varmaste dag. Jag såg massor av promenerande och cyklande människor. Själv går jag med skinnjacka, livrädd att ryggen ska bli värre.  Passade på att handla lite förnödenheter på vägen hem på ICA Heidan. En del som jobbar där är ganska… oförskämda. Andra är trevliga. Hemmavid mötte jag Lucilles Gäng. Vi terapeutade oss om det som hände den 8 april. Vi har alla ganska lika åsikt om vad vi hörde och vad vi tänker om det hela.

Mamma har fått ett samtal och jag har betalat min bensinräkning som tycks ha levererats på långfredagen (märklig postutdelningsdag). Nu blir det en stunds läsning – dels min sedvanliga dagsrunda hos de bloggare jag följer, dels min bok på gång (som bara är urtrist). Anna ska inte hämtas förrän klockan 21, tyvärr, tycker jag dårå. Men vem vet, Anna kanske vilar upp sig på jobbet..?


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om steg.


 

Annas vardagsrumsfönster sett från golvet

Annas vardagsrumsfönster sett från golvet.

Om jag fick vakna och därefter erhålla några timmars smärtfrihet så var det underbart. Sen återvände smärtan och det visste jag nästan. Ändå blev jag besviken. Jag blir 52 bast om mindre än en vecka. Ska jag vara en pipplig figur som bara mår hyfsat bra på golvet resten av livet? Nej. Jag försöker se nåt positivt i det hela.

Det är omväxlande, för övrigt, att ligga på nån annans golv.

Rosor och bok

Annas födelsedagsrosor och min bok på gång.

Jag tittar på Fästmöns tak, på hennes vardagsrumsfönster, på rosorna hon fick när hon fyllde år. (Ja, vi är aprilbarn båda två.)

Anna vid spisen

Anna vid spisen, sedd genom mina ögon på golvet.

Och så tittar jag förstås på Anna också. Hon har varit sugen på att baka – hur man nu kan vara det – i ett par dar. Idag blev det verklighet. Nu står en dessertkaka i ugnen. En kaka med ananas. Det doftar ljuvligt, kan jag meddela…

Det är intressant att ligga på golvet och betrakta saker och ting. Det känns lite grann som att vara barn på nytt. Jag minns faktiskt hur det var. Eller påminns. Att sitta där på golvet och pyssla med nåt medan mamma och pappa och kanske mormor och morfar satt i soffor och fåtöljer och troligtvis glodde på sport på TV eller så.

Vägen hem

Vägen hem.

Men vi har faktiskt inte varit inne hela dan. Det är ju bra för min rygg att gå och dessutom behövde vi handla ingredienser till kakan, så vi traskade iväg till ICA Solen. Jag endast iförd jacka och ingen tröja mellan t-shirten och jackan! (Jag har varit så frusen de senaste veckorna.)

Det var många människor ute och prome-nerade. Ännu fler höll på med sina allar*. Jag hade fullt sjå att fokusera på mina steg. På hemvägen hade vi var sin glass att slicka på också. Det underlättade. Glassen blev en morot att kämpa på. Kämpa på…

Böcker

En lånad bokhög.

Jag har lånat en hel hög med böcker av Anna. Såväl böcker som Anna följer med in till New Village i morgon, tror jag. Anna ska jobba då igen och det blir ju kortare transportsträcka från mitt hem.

Men nu är vi i Himlen. Det är gott att vara. Vara utan ett bara. Anna gör en ny Janssons frestelse, för snart ska det ätas också. Själv är jag mest en betraktare idag. Två steg framåt och bara ett steg bakåt blev det idag. Visst, det kunde ha blivit bättre, men jag är nöjd. Nöjd för ännu en dag med min kära och lite mindre besvär från min baksida.

*allar = altaner

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt gott inlägg.


 

Videung

Till och med videungen mår gott.

Att få vakna en påskdag och nästan inte ha ont i ryggen alls, det var faktiskt sanning i morse. Men jag vågar knappt uttala orden. Jag har hoppats och trott förut och så har smärtan kommit tillbaka. Nu håller jag nästan andan. Och njuter. Får lov att tänka att det kanske bara är för en lite stund, dårå, men då får jag njuta av det lilla medan tid är. Ha det gott en stund.

Vårt påskbord

Vårt påskbord 2014.

Igår hade vi det mycket gott här i Himlen. Fästmön mest och jag bara lite (ägghalvor och potatisskalning) gjorde så härligt påskbord till oss. Det var riktigt mysigt att ha ungdomarna hemma och slippa oroa sig för fylla på stan och sånt. Men i kväll blir vi kanske en decimerad skara. Och så ska det väl vara.

På vårt påskbord fanns tre sorters sill, två sorters lax, köttbullar, prinskorv, ägghalvor, helgskinka, flatbröd, stark ost med mera. Som dryck serverades påskmust, påsköl och Östgöta sädes. De som drack snaps fick välja färg på glasets fot. Jag valde blått, för det är min älsklingsfärg.

Påskservett

Vi hade till och med påskservetter.

Planen var att vi skulle äta påskbord på eftermiddagen och det gjorde vi. Fast det blev närmare ordinarie middagstid eftersom det ju tog lite tid att fixa allt – med en kock justerad. Men gott och fint och trivsamt blev det. Vi hade till och med påskservetter. Det behövs inte så mycket mer ibland för att göra det mysigt.

Elefanter på Annas tischa

Detalj från Annas tischa.

Anna satte på sig en av sina nya födelsedagstisschor som hon fick av min yngsta bonusdotter, hennes yngsta dotter. Själv hasade jag omkring i mjukisbrax, det är enklast när man, som jag, då och då måste ”gymnastisera” på nåt golv.

Påskgodis i min bunke

Påskgodis i min bunke.

Och tro det eller ej, men framåt kvällningen lyckades vi klämma i oss lite påskgodis också. Jag skrev häromdan att godiset på Tokerian var utplockat. Märkligt nog hade vi en hel kasse med godis – efter att de två yngsta hade fått sina påskägg, alltså… Så till aftonen ordnade vi äggletning, den enda påsktraditionen i den här familjekonstellationen som jag har varit med om tidigare. I botten av ”barnens” ägg la vi jag såna där äckliga ägg som ingen tycker om. Ja, jag är den elaka styvmodern. För egen del tilldelade jag mig godis både i en egen bunke och i det stora ägget. Ful får man vara, men inte dum!

Platslås

Ett litet jäkla plastlås.

I min första familj, den med mamma och pappa, skapade vi en Kinderägg-tradition. Den gick ut på att man skulle bygga ihop den eländiga lilla leksaken inuti – EFTER att man hade snapsat till påskmaten. Inte helt enkelt alla gånger. Den här traditionen ville jag föra med mig till nuvarande familj. Bara det att tre av fyra fick färdiga leksaker. Det vara bara storsnapsaren själv, det vill säga jag, som fick sitta och pilla med och montera ihop ett litet jäkla plastlås…

Kinderäggbil

Köp en större bil…

Johan är snäll mot sin elaka styvmor och skänkte henne sin leksak – en bil. Jag tror att jag förstår vinken, det vill säga

Köp en större bil så att jag kan sitta bekvämt!

Vår påskaftonskväll avslutades med TV. Jag ville ju se Mr Selfridge och Anna gillar de blodiga Bibelavsnitten där folk skär halsen av varandra eller petar ut ögonen. Ja, ja, det är tur att nån av oss är fridsam. I kväll ska vi i alla fall se ruskigheter tillsammans i form av Fjällbackamorden.

Vackert väder är det idag och det torde ge oss lust att ta en promenad. Ryggen skulle tacka mig, liksom magen, som har lidit av medicinen. I morse tog jag den allra sista tabletten, den som jag skulle ha tagit igår kväll. Nu får vi se vad som händer…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påskaftonsinlägg.


 

Leksaksbussar

Parkerat.

Den här dan började mindre bra. Jag låg på vardagsrumsgolvet, Fästmön klev ner i sängen igen. Men nu kommer vi igen och försöker ignorera alla åkommor och sjukdomar vi har. Påsklammet är slaktat och vi ska fixa till några ägg till middag. Och lite till. Johan och jag har varit och kompletteringshandlat, men nu är bilen parkerad för den här dan. Så även våra bussar i vardagsrummet.

Annas tofflor

Flög hon ut via balkongen, eller?

Mamma har fått ett glad påsk-samtal och Annan har duschat. Så klart jag undrar vart hon tog vägen, men jag misstänker starkt att hon (Anna) flydde) balkongvägen. Kvasten är borta och tofflorna talar ett ganska tydligt språk.

Det börjar bli dags för mig att göra en insats vad gäller påsklammet påskmaten. Det vill säga skala potatis. Potatis till sillen som Anna har lagt in samt till Janssons frestelsen som sedan ska tillagas.

Sms-kontakt med yngsta bonusdottern gjorde mig glad i hjärtat idag. Annars är jag mindre glad åt ryggeländet. Men i eftermiddag blir det en snaps och det motverkar smärtan för stunden.

Enögd kyckling

Den enögda piratkycklingen önskar glad påsk också.

Ha en riktigt go’ och gla’ påsk! Och glöm inte att borsta tänderna sen efter allt påskgodis!

 

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hett inlägg.


 

Clementiner vatten och bok i väntrummet

Jag roade mig med medhavd bok i väntrummet i stället för att jonglera med två ledsna clementiner.

Väntrum i vården är inte roliga. Väntrummet hos min(a) naprapat(er) är inget undantag. Mottagningen är för det första inrymd i källaren till ett av stans före detta sjukhus (ett av de bättre sjukhusen) och bara det är urtist i sig. Sen är själva vänt-rummet vitt vitt vitt och behandlingsrummen små och uschliga. Men ack vilka bra naprapater som jobbar där!!! Idag träffade jag Jens, en trevlig östgöte (de flesta östgötar är ju trevliga) i förskingringen. En Ödesbög, till och med. (Det betyder inte att han är homosexuell utan från Ödeshög.) Ryggen, däremot, var inte samarbetsvillig alls. Jag hade så ont att Jens knappt kunde röra vid den. Därför blev det nålar (akupunktur) idag. Och som avslutning ett liniment som gör att ryggen, fortfarande timmar efter behandlingen, känns som den kokar. Dessutom känns ryggen… riktigt OK i skrivande stund. Bara det är en fantastisk känsla!

Vita krokusar

Vita krokusar vid äldreboendet. Tyvärr är ryggen inte så bra att jag kunde böja mig ner och ta en närbild.

Den Mest Älskade hade medicin att hämta på apoteket bredvid Tokerian, så eftersom hennes arbetsdags slut stämde hyfsat bra överens med min behandlings slut åkte jag till äldreboendet för att hämta henne. Medan hon jobbade klart passade jag dessutom på att gå ett varv runt huset! Jajamens – dagens andra promme! Nu snackar vi rörlighet! Det var så skönt att röra på sig och få frisk luft och ljus. Och få titta på lite andra blommor än påskliljor. Vita krokusar, till exempel.

Sen for vi då till Tokerian. På apoteket gick det snabbt, inne på Tokerian förundrades vi över allt från flodhästar till röktroll, män i basker och galna kvinnor som var nära att mosa mig med kundvagnarna flera gånger (ändå hette ingen av dem Flängört, konstigt nog). Anna och hennes mat- och medicinkassar är nu hemkörda till Himlen och jag är hemma hos mig och fortfarande vaken. Till och med hungrig. Har tagit fram en matlåda med tre våfflor till middag.

Min skärtorsdagskväll ska jag ägna åt att ringa mamma igen (jag har konstant dåligt samvete för att hon är ensam – precis lika ensam som jag har varit hela veckan…). Man ska vara rädd och bry sig om sin ”släkt” när den är så stor som en hel mamma. Vidare ska jag försöka se färdigt en film jag började titta på i söndags. Kanske rentav blir lite popcorn till den.

Några påplingande barn öppnar jag inte för. Jag har som sagt inget godis hemma och om jag hade haft det skulle jag inte ha gett bort en enda bit! Tycker att Rippes idé om att ge påplingande småkärringar tandborstar i stället var helt lysande! Tänk så paffa de små liven blir. Moahahahaahahaaaaaa… :twisted:

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt trött inlägg.


 

Dessa kanske kan komma till användning på balkongen nästa varma säsong. Jag har inte kunnat hänga tvätt där på flera år eftersom somliga vägrar att kommunicera med mig angående rök.

Jag använder inte klädnypor när jag hänger tvätt, men jag har ingen lust att lägga ut en bild på mina underkläder. Därför får nyporna illustrera tvätthängning.

Den här dagen började så bra. Jag hade inte jätteont i ryggen när jag vaknade, men allt eftersom timmarna gick och trots medicin slog det onda till. Igen. Jag blir så besviken, frustrerad, irriterad och framför allt trött. Att tvätta, till exempel, är ju inte särskilt jobbigt i moderna tider. Glöm klappträn och iskallt vatten. Man slänger ju bara smutstvätten i en maskin, häller i tvättmedel, trycker på en knapp och så fixar maskinen resten. Det enda man som tvätterska behöver göra är att hänga tvätten. Det tog mig en och en halv timme i tre omgångar att hänga upp en maskin rena underkläder och strumpor. Mycket irriterande! 

Det är verkligen strålande väder idag och jag hade gett mig den på att ta en liten promenad. Jag tog mig med nöd och näppe runt de närmaste husen här… För övrigt var det riktigt ruggigt att passera stället där sju skott avlossades klockan 4.16 förra veckan. Där låg blommor och ljus. På en bänk vid en lekplats nära satt en person som såg ut att samla sig för att gå fram till platsen och lägga ner sin blomma. Usch, det var faktiskt rentav fruktansvärt att passera, när jag tänker efter…

Hemma igen var jag helt slut. La mig först en stund på köksgolvet, därefter ovanpå gästsängen. Plötsligt var jag borta för världen en halvtimme. Det är en fördel med att vara sjukskriven – jag kan vila när jag behöver. Och uppenbarligen behövde jag vila just då.

iphone5black

Det hördes inte vad jag sa i denna idag.

Sen ringde jag mamma och då blev jag trött igen. Idag hörde hon inte vad jag sa i luren, så både hon och jag skrek. Mest hon. Jag försökte hålla luren en bit från örat. I ett svagt ögonblick lovade jag att ringa i morgon kväll igen.

Men då ska ju jag till frissan!

sa mamma.

Nej, du ska till frissan på eftermiddagen, nästan samma tid som jag ska till naprapaten,

svarade jag.

Jag försöker att inte bli irriterad, men jag mår inte så bra nu, jag är trött, har ont och tålamodet är… kort… När mamma sen inte förstod att det kostar att ringa (!) från min mobil (även om det är billigare från mobilen än att ringa från den fasta telefonen på dagtid), kände jag att det var dags att säga hej då. Innan jag sa nåt ironiskt i stil med

Tror du att jag ringer från en leksakstelefon, eller?

Vid 16-tiden hasade jag nerför trappan för att vittja postboxen.  Ett korrekt ifyllt läkarintyg hade kommit tillsammans med en räkning från a-kassan. Jag scannade in intyget och mejlade min chef.

Eftersom jag nu ändå satt vid datorn passade jag på att betala a-kasseavgiften för de tre kommande månaderna. Den var sänkt igen med hela nio kronor. Wow… Fick också ett mejl från a-kassan om att jag hade ett oläst meddelande i min a-kasse-inbox, så jag loggade in och läste det. Rena turen att jag kom ihåg lösenordet. Förresten var det dags att byta, så det gjorde jag. Från och med min födelsedag ska a-kassan införa nåt som heter, fantasifullt nog, Mina sidor. Då räcker det inte med lösenord, då ska man ha e-legitimation också. Det är jättebra med säkerhet, men fan vad det krånglar till saker och ting av praktiska skäl för mig.

banan

Banan – del av min middag idag.

Jag blev trött igen. Min ork är noll och intet. Jag har ont i ryggen och ner i ljumskarna. Idag blir det ingen matlagning som igår (kycklingchorizo grillad i ugnen) utan nyponsoppa och en banan.

För övrigt längtar jag efter min fästmö. Men det dröjer nästan två dygn tills vi ses.

Dagen kan summeras enligt rubriken: nytta och vila. Lite av det första, mer av det andra. Ändå inte tillräckligt av nåt…

Och BTW… Thanks, Kev, for entertaining me with Status Quo via Twitter!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett stillsamt inlägg.


 

Små kycklingar i gräs nära

Det börjar närma sig påsk.

Det slog mig häromdan att jag lever i Stilla veckan. Det är ett vackert – och för mig just nu synnerligen passande – namn. Jag håller mig rätt stilla. Min gamla kompis Mjölkis var en fena på att rabbla dagarna i Stilla veckan. Själv får jag läsa mig till – på nätet – att det är Dymmelonsdag idag. Det är idag påskfriden inleds och i gamla tider gjorde man det genom att byta ut metallkläppen i kyrkklockan mot en kläpp av trä.

Gula lampskärmar

Lamporna i köksfönstren får gula skärmar under påsken.

Det börjar närma sig påsk, alltså. I mitt hem byts inga kläppar, men jag ska slå på stort och byta lampskärmar på fönsterlamporna i köket, från terracottasolblekta till gula. En del av påsken ska jag tillbringa i Himlen, så jag behöver inte överdriva nåt pyntande.

Äppleblom.

Vackert när det slår ut.

Men ändå. Lite fint vill jag göra här. Skulle vilja ha nån sorts ris att hänga fjädrar i. Fast inte går jag och köper det. Däremot ska jag försöka ta en liten, liten promenad idag. Och tänk om jag ser att nån har beskurit sina träd och inte hunnit frakta bort det beskurna så att jag kan norpa ett par kvistar! Det behöver verkligen inte vara björkris. Jag är ovan vid att ha sånt eftersom min pappa var överkänslig mot björk. Mamma brukade ta in körsbärskvistar i stället. Eller äpplekvistar. Det blev nästan ännu finare när knopparna slog ut…

Nu finns ingen trädgård att ta kvistar från. Jag undrar hur mamma har det i påsk. Det blir många, långa och ensamma dar, med nästan ingen liv och rörelse kring hennes hem. Det var en evig tur ändå att hon inte skulle komma hit. Jag kan ju liksom knappt klara mig själv. Jag blev så glad igår över telefonsamtal från mammakusinen B, den enda av mammas miljoner kusiner som hör av sig både till mamma och mig. Omtanken värmer!

Det verkar bli en solig och fin dag idag.  Jag har sovit dåligt och lite, för jag ville testa att inte ta nån tablett till natten igår. Då får jag ont och så kan jag inte sova. Sist jag tittade på klockradion visade de röda siffrorna 3:48, eller nåt sånt. Jag var därför ganska irriterad (<== litotes!) när somliga i huset skramlade med nånting mot balkongräcket vid sjutiden i morse. Bara så där lagom länge att jag vaknade tillräckligt mycket för att inte kunna somna om.

Kökshandduk med påskmotiv

Min kökshandduk med påskmotiv.

På min agenda för dagen står en lätt promenad. Jag tänkte gå runt husen här bara. Behöver röra på mig för både ryggens och magens skull. Ryggen är hyfsad just nu. Jag har legat på köksgolvet en stund och det är fortfarande den bästa medicinen när ryggen bråkar som mest. Och förutom promenaden ska jag ju pynta för påsken. Jag äger faktiskt kökshanddukar med påskmotiv och dessa ska också fram. Det är liksom ändå dags att byta till rena handdukar i köket.

Vad händer hos dig idag och i påsk??? Ska du pynta??? Ska du resa bort eller vara hemma??? Skriv gärna några rader och berätta! Jag behöver all input från världen utanför som jag kan få!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett både klipskt och oklipskt inlägg.


 

Nyklippt april 2014

Nyklippt.

Jorå, jag tog mig till frissan igår kväll. Tack och lov kunde jag vila lite på eftermiddagen, även om det var med en mobillur vid örat. Måste ju uppdatera familjen samtidigt som jag vill kolla av läget med dem. Mamma och Fästmön, alltså.

Det var skönt att få håret klippt. Eller rakat, snarare. Det går snabbt för frissan, vilket min rygg var tacksam för. Jag fick ändå göra två avbrott och ställa mig upp och räta ut den ihoptryckta raden av kotor. Det bästa av allt är att håret blir väldigt lättskött för mig. Det är bara att tvätta och så ha i lite mousse i det blöta håret. Klart!

Eftermiddagarna och kvällarna är ofta bättre värkmässigt sett. Morgnar och förmiddagar kan vara helvetesstunder. Idag var inget undantag. Jag har legat på köksgolvet i omgångar. Tack för Wordfeud, som distraherar mig! Idag har jag till exempel fått skratta åt att hetero är ett ogiltigt ord och så har jag skrivit

KÅT

två gånger i en spelomgång. Du vet…

Little things amuse little minds.

Har jagat HR-människor på jobbet för att kolla vad jag ska göra med mitt sjukintyg. En kopia ska till chefen, originalet till Försäkringskassan när det kommer papper därifrån. Tyvärr upptäckte jag att doktorn har skrivit fel på sjukintyget. Min chef tyckte att det var bäst att jag kollade upp det så inte Försäkringskassan strulade. Det blev ytterligare några samtal, men nu ska jag få hem ett nytt och korrekt sjukintyg. För det är faktiskt så att jag visst kan få tillbaka min arbetsförmåga i nuvarande arbete efter sjukskrivningen! Doktorn hade kryssat nej i stället för ja…

Nej

Nej skulle ha varit ja.


Nu har jag kört en maskin tvätt. 
 Jag inväntar att ryggen ska bli medgörlig så att jag kan böja mig ner och plocka ur tvätten ur trumman och hänga upp de rena persedlarna. Sen ska jag ladda för en lätt promenad utomhus. Om ett par timmar eller så.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Secrets and lies

Ben hittar sin grannpojke mördad och blir misstänkt för mordet. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Tänk dig att vara ute på en tidig jogging-runda och hitta din lille grannpojke mördad. Detta händer Ben. Dessutom blir han misstänkt för mordet. I kväll gick första delen av sex av den australiensiska serien Secrets and lies.

Fyraårige Thom och hans mamma bor granne med Ben och hans familj. Utan att polisen egentligen hittar några spår eller bevis blir Ben ganska snart misstänkt för mordet på pojken. Detta utsätter hans familj för stora slitningar. Äldsta dottern får hotfulla meddelande på Fejan (?), nån målar ordet

Barnamördare

i rött på familjens vita staket, Ben själv blir av med kunder i sin målerifirma och grannarna börjar undvika honom. Frun då? Tja, det är underförstått att Ben och Christy ska fira en sista jul tillsammans med döttrarna innan de skiljs åt.

Nu vet vi ju inte vad som händer i fortsättningen, men enligt texten på SvT:s webbplats försöker Ben rentvå sig. Samtidigt kastas tittarna mellan att tro att han är skyldig och att han inte är det. Även om det händer en del i det här första avsnittet tycker jag att denna thrillerserie startade lite som ett sömnpiller. Visst ska jag se nästa avsnitt, men blir det inte bättre då så vete tusan om jag fortsätter. Snyggt filmat är det i alla fall och karaktärerna känns trovärdiga.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

ryska ägg

Ryska ägg hemma hos mamma.

I veckan infaller årets påsk.  För många innebär det ledighet, för andra jobb. För de flesta innebär det… ägg i nån form. Därför undrar Tofflan vilken sorts ägg du gillar mest till påsk.

Som vanligt hittar du frågan och svarsalternativen här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Du kan också välja alternativet Other: och då själv skriva in ett eget svar. Eller lämna en kommentar inne i omröstningen. Det här inlägget kan du inte kommentera.

Tack på förhand för ditt klick!  

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 254 andra följare