Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lyssna’

Ett inlägg om en konsert.


 

Nä, jag är inte i London. Jag är livegen, remember? Då får man inte resa utomlands ens om man har råd. Råd har jag inte, men goda vänner. Jag har tillbringat eftermiddagen tillsammans med Status Quo.

Status Quo

Status Quo. (Bilden är lånad från bandets webbplats.)


Hela eftermiddagen 
blev det förstås inte. Men en och en halv timme, lite drygt, lyssnade jag. Drömde mig bort, mindes ett annat liv… Jeansjackor, lukten av bensin och cigarretter, smaken av pepparmintcerat. (Jag fick ceratet i julklapp samma jul som jag fick vinyl-LP:n Quo.) Och killen med de runda brillorna på sin röda och vita Puch AlabamaAllt till tonerna av Status Quo.

Visst lät de lite äldre. Visst lät vissa av låtarna från konserten på The Roundhouse lite… entoniga… Men när Paper plane flög ut genom högtalarna, tätt följt av Caroline, då var Matchstick Men bättre än de fyra skalbaggarna från Liverpool.

Tack, Kev, för upplevelsen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett annorlunda inlägg.


 

Kuvert från Opal förlag

Ett kuvert från Opal förlag kom i postboxen idag.

Det har varit en annorlunda dag idag. Jag har tränat inför den kommande tystnaden. Det gör redan ont och jag är rädd för den, tystnaden. Rädd att orden ska ta slut igen som de höll på att göra 2009. Ja, jag är rädd för en massa saker, helt enkelt. Det är inte slut än, men snart. Trafiken från sagoväsen och oknytt är fortsatt tät trots att jag skriver väldigt lite, så miljonen besökare blir det snart. Jag bävar för ridån. Tystnad är OK – när den är självvald. Och innan bloggen tystnar har jag ett par åtaganden som jag ska försöka fixa. Idag kom ett av dem – som ett brev på posten.

Men jag har sociala kontakter i verkliga livet också. Idag på förmiddagen hade jag ett långt och djupt samtal med en god och klok vän. Vi talade om många saker, bland annat om människor som säger sig avsky mobbning och som sen ägnar sig åt det själva. Fast de vågar ju inte stå för det, utan döljer sig bakom falska och lånade identiteter. Nu är de emellertid inringade.

Fästmön är min klippa just nu. Jag är så glad att hon följer med på min lilla resa i morgon! Och mamma har ringt och för en gångs skull lyssnade hon i alla fall till 50 procent på mig. Det är inte alla som har en familj och goda vänner. Jag är lyckligt lottad i det fallet!

Det har varit en annorlunda dag – och ändå inte. Jag har läst ut en bok, jag har dammsugit, vi har ätit och snart ska jag fika med Anna. Jag försöker lära mig att bloggen snart är död. En bit i taget, så att tillvaron inte rämnar (ja, så mycket har den betytt). Men nu ska jag leva en stund innan jag dör.

Nu tar orden slut för idag. Jag ville bara tacka för ALLA som bryr sig och alla som lämnar så fina kommentarer att jag satt alldeles överrörd i bilen och grät. Tack!

I morgon är jag inte här. 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ljudligt inlägg.


 

Medalj nominerad Augustpriset 2014Läser gör jag hellre än lyssnar. Men lite intresserad blev jag ändå att lyssna på Augustpodden vars första avsnitt nu har kommit. De nominerade till Augustpriset 2014 har läst varandras böcker. Sen träffas de och pratar om böckerna.

Först ut är Anders Rydell, nominerad till Årets svenska fackbok med Plundrarna. Hur nazisterna stal Europas konstskatter och Kristina Sandberg, nominerad till Årets svenska skönlitterära bok med Liv till varje pris.

Klicka här för att lyssna på avsnittet med Anders Rydell och Kristina Sandberg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en musikalisk och politisk bok.


 

Popmusik rimmar på politikVisst har jag väl uppfattat att musik ofta hängerihop med politik på nåt sätt. Jag föddes ju liksom under 1960-talet. Även om den musik vi lyssnade på hemma inte var proggmusik, precis, har den genren ju alltid funnits där. Därför öppnades dörren till politiska budskap i musiken betydligt mer under läsningen av Anna Charlotta Gunnarsons Popmusik rimmar på politik. Boken är nominerad till Augustpriset 2014 inom kategorin Årets svenska fackbok.

Enligt baksidestexten förklarar författaren i 37 korta kapitel hur det kommer sig att popmusiken är en sorts barometer över det politiska klimatet. Det stämmer. Men jag hade väntat mig att de flesta kapitlen skulle handla om proggband och protestsångare. I stället inleder Anna Charlotta Gunnarson med Lill-Babs. Lill-Babs, som hade en hel del spännande att berätta i ett TV-program, i vilket författaren var inblandad, om sin karriär i Östtyskland. Hon skriver:

[…] Lill-Babs hade aldrig tidigare berättat om detta offentligt. Helt enkelt därför att ingen hade frågat henne. Kamerorna hade haft siktet inställt på Klas-Göran, Järvsö och släkten. […]

Och sen rullar det igång. Personligen tycker jag att det är roligast att läsa om svenska artister. Visst kan jag så här i efterhand inse att Anna-Lena Löfgren faktiskt framförde ett politiskt budskap när hon sjöng Lyckliga gatan, men jag hade ingen aning om att Anni-Frid Lyngstad och Lasse Berghagen sjöng en duett 1971 om kriget i Vietnam, världsproblem, knark och byråkrati. Inte heller visste jag att Owe Thörnqvists Varm korv boogie var en protestsång. Däremot kände jag till den sorgliga historien om Ulla Billquist, hon som sjöng om Min soldat samtidigt som hon brakade ihop. Det gick nämligen inte att leva särskilt öppet som lesbisk då, och detta drev Ulla Billquist till självmord.

Men när det kommer till lite mer moderna artister tappar jag en del av mitt intresse, tyvärr. Det handlar inte om att boken är dåligt skriven, utan det är jag som helt enkelt inte har tillräckliga kunskaper. Alltså, det är till och med flera artister som jag aldrig har hört talas om. Författaren, å andra sidan, är inte bara författare utan också journalist (bland annat är Pop och politik i P4 hennes program) och låtskrivare.

Rörande enig är jag emellertid med författaren om att Katy Perrys låt I kissed a girl är provocerande eftersom den ger en ganska porrtidningsaktig bild av den omsjungna kyssen.

Det här är en rolig, intressant och annorlunda fackbok som jag mycket väl kan tänka mig som Årets svenska fackbok. Toffelomdömet blir inte det högsta, men högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

Idag fick jag mejl om att jag hade ett paket att hämta på en postutlämning inte helt nära mig. Men jag har ju bil, så det var inga problem. Jag gissade på sätt och vis vad det kunde vara, men var naturligtvis inte säker alls på innehållet. Och jag blev riktigt nyfiken när jag fick den här stora jiffypåsen:

Min hand på en jiffypåse

Jiffypåsen var större än mina dasslock till händer.


För ett tag sen 
anmälde jag mitt intresse att recensera böcker som nominerats till Augustpriset 2014. Mycket riktigt var det såna böcker som låg i påsen. Tre härliga, spännande böcker grävde jag fram.

Böcker Doktor Nasser Popmusik Ett så starkt ljus

Tre härliga böcker som nominerats till Augustpriset 2014.


Jag fick en skönlitterär bok,
Ett så starkt ljus av Lyra Ekström Lindbäcksom alltså är nominerad i kategorin Årets svenska skönlitterära bok. Här kan du se och lyssna på författaren själv när hon berättar om sin bok.


De övriga två titlarna 
är nominerade i kategorin Årets svenska fackbok. Tina Thunanders bok Doktor Nasser har ingen bil. Här kan du du se och lyssna på författaren när hon berättar om sin bok.


Den tredje boken,
också den nominerad i kategorin Årets svenska fackbok, alltså, är skriven av Anna Charlotta Gunnarson och heter Popmusik rimmar på politik. Här kan du se och lyssna på författaren.


Tre riktigt spännande böcker
att recensera alltså. Och vilken ska jag börja med..? Jag tror att det får bli… hum… tja…

To be continued…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett deppigt, men musikaliskt inlägg.


 

tårarIgår läste jag i DN på nätet om en under-sökning kring deppolåtar som BBC har gjort. Fast i mina ögon/öron var det en lite konstig undersökning eftersom de tusen deltagarna i undersökningen bara fick tio alternativ.

Den låt som britterna helst lyssnar på när de är deppiga är Bohemian Rhapsody med  Queen. Tvåa kom ABBAs Dancing Queen och trea Pharell Williams Happy. Sex procent angav att ingen av de tio låtarna var bästa deppmusiken, men hela 87 procent ansåg att musik kan ha en positiv effekt på den som är ledsen eller sjuk. Och 69 procent tycker att det är bra att lyssna på musik när de känner sig nere eller inte mår bra.

==> Här kan du läsa mer om undersökningen och även ladda ner en PDF.

Själv skulle jag nog välja låt lite efter vad jag var ledsen över. Handlar det om olycklig kärlek kanske det skulle bli No woman no cry eller She’s gone med Bob Marley, men handlar det om att jag vill peppa mig själv och få mig på bättre humör väljer jag nog Give my life med Army of Lovers.

Men vilken låt skulle DU välja??? Eller skulle du välja att göra nåt annat än lyssna på musik när du är deppo???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trots allt rätt omusikaliskt inlägg.


 

Strumpor med noter

Dessa noter hittade jag på Annas fot idag.

Är du med på noterna eller inte? Den som tycker som vaaansinnigt illa om precis allt jag skriver är ju inte tvingad att läsa om mina trivialiteter. Eller är det nån sorts tvångs-handling? Särskilt friskt verkar det inte i mina ögon. Andra kan fortsätta här och nu:

Igår kväll, efter Downton Abbey, blev det ett litet impromptusamtal med vännen FEM som för kvällen var gräsänka. Pinnen var ute på vift. Ett snurrigt vift, fick jag höra, så idag var det nån som hade blykeps OCH tröttmössa. Jag hoppas Pinnen har piggnat till nu när det snart är läggdags…

Idag blev det ett maratonsamtal med ytterligare en vän nere från samma trakter som FEM. Underbart att prata så länge, tills det bubblade i öronen. Det vill säga jag blev kissnödig. Det var så mycket som har hänt sen sist för oss båda. En del bra saker, andra mycket, mycket svåra saker. Samtidigt var det så gott, så gott att höra att vännen ändå kan se lite, lite framåt.

Just som jag skulle åka till Fästmöns jobb och hämta henne ringde det igen. God vän nummer tre. H*n var helt med på noterna att låta sig pratas med en kortare stund per högtalare eftersom jag ju skulle ratta bilen samtidigt en kort sträcka.

I Förorten lyckades jag få med Anna på noterna att hoppa in på ICA Solen där det handlades mina favoritkex och lite som Anna behövde också. Därpå for vi till Himlen där jag fick gott kaffe samt förundrades över att minstingen och jag numera har samma skostorlek. Mina tofflor där är alldeles lagom för honom… Hur gick det till? Han var ju fem år nyss… Därpå gick hans mamma och jag in i en djup diskussion om hur man äter Ballerinakex på rätt sätt. Anna delar på de två ringarna, jag doppar och äter runt nougaten i mitten – den slukar jag sist. Hur gör du???

Ballerinakex

Min favoritkex.


Hemma i New Village
gjorde jag sen en rejäl inandning innan jag slog telefonnumret jag hade som barn. Idag blev det mer av en dialog med mamma och hon frågade hur jag hade det och lyssnade, kände jag.

Jag jobbade en stund med diverse saker innan jag värmde dagens middag, tomatsoppa. Soppan gjorde mig varm i magen, men ett stänk i ögat grumlade min lins. Det försvårar partiet Wordfeud jag spelar med vännen A just nu. Det parti, som i skrivande stund är ytterst jämnt och spännande!

Så trött är jag nu, efter lite för lite sömn och mat. Jag lär sova som en sten i natt! I morgon ska jag sjunga efter helt nya noter och det ska bli ännu mer spännande än Wordfeudpartiet! Dessutom hoppas jag hinna med ett möte med en vän som jag har försummat alldeles för länge.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 310 andra följare