Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lime’

Ett inlägg om dagens handarbeten.


Idag är det visst Stora Hantverkardagen!
I alla fall pågår handarbeten både i New Village och i Himlen. Först ut var mitt hem. Jag hade ju ringt Dalkarlarna om mina dåliga nya persienner som var trasiga lite här och var, så sent som i somras. I fredags ringde jag igen för att fråga om det skulle komma nån och laga – och när – samt för att komplettera min felanmälan. Tjejen som svarade – enda kullan på firman? – lovade att kolla upp och ringa tillbaka. Hon har fortfarande inte ringt. Igår på seneftermiddagen ringde emellertid en man från Elitfönster. Vi bestämde att jag skulle få besök klockan 8.30 i morse. Det kom en man, en konsult till Elitfönster, bara en kvart försent. Han hade med sig en ny persienn…

Men nu var det ju liksom inte en persienn som skulle bytas – det fick jag åtgärdat i december förra året. (En persienn var trasig redan vid leverans, liksom…) Det var bland annat…

Trasig vridpinne

En av flera trasiga vridpinnar, eller vaffan det nu heter. Häxan på gardinstången är bara där för att hon är rolig.


Flera vridpinnar har pajat,
men de flesta har jag lyckats montera tillbaka så att de funkar igen. Den på bilden hade jag misslyckats med att få dit. Som tur var fanns det ju en vridpinne i persiennpaketet mannen bar med sig. Den använde han till ändamålet. Några fler kunde han ju inte byta eftersom han ju hade fått fel uppgifter om vad som skulle åtgärdas…

Nästa persienn som mannen kunde laga tack vare ”reservdelarna” i paketet med den nya persiennen var en i köket. Det var en plastklämma som hade gått sönder och lossnat:

Plastklämma mellan glasen

Plastklämman, som lossnat från persiennen mellan glasen, var trasig. Dess syfte är att hålla ihop botten på persiennen.


Man kan ju undra
var själva rapporteringen av felet fallerar… Kunden (jag) ringer och säger att det är fel på det och det. Första gången i somras, andra gången i fredags. En tjej hos Dalkarlarna tar emot mitt samtal, säger sig anteckna, lovar felanmäla hos fönsterleverantören Elitfönster samt återkomma till mig. Hon hörs aldrig av. En man från Elitfönster ringer tre dagar senare om att han ska komma och åtgärda en trasig persienn. Jag svarar att det inte är en persienn som är trasig och förklarar ånyo vad som är kaputt. Slutligen, en man, som jobbar som konsult åt Elitfönster, kommer hit med en ny persienn i tron att en trasig persienn ska bytas ut. HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA ATT FATTA VAD JAG SÄGER???

Nu var konsulten lika förvånad som jag och ingen skugga på honom! Han var tvärtom väldigt hjälpsam och gjorde det bästa av situationen. Jag fick också en liten påse med diverse smådelar och så lovade han att han se till att skicka hit ett antal vridpinnar i reserv.

Men nånstans i felrapporteringen har det ju gått fel. Det vore väldigt intressant att veta var

frågetecken

Var har det gått fel, tro? Eller: vem har inte fattat nåt?


Nästa hantverkeri idag
ska Fästmön och jag stå för själva. Vi ska ut till Himlen när hon har slutat jobba klockan 14 för att möblera om lite, montera, kånka och bära. Kanske åka till skroten också om vi orkar. Till skroten kan vi inte åka med grovsopor för återvinningscentralen i Förorten är stängd… tisdagar… Mindre bra. Men det löser vi på nåt sätt.

Några jobb att söka har jag inte hittat alls idag. Det bekymrar mig lite, men å andra sidan har jag ju runt 50 aktuella ansökningar inne. Jag behöver inte vara bekymrad – inte så mycket, i alla fall. Men dan är inte slut än och igår, till exempel, dök det upp ett riktigt intressant jobb framåt kvällen. Annars föredrar jag att skriva mina ansökningar på morgonen och förmiddagen. Det är då jag känner mig som mest alert.

Efter persiennkonsultens arbete följde en del dammsugning, vilket var behövligt bakom kökssoffan. Passade också på att slänga en krukväxt (en av sommarens örter som vissnat ner) samt rycka upp en växt som boat in sig hos limeväxten.

Jag ska ta en tur till Tokerian om en stund, men först blir det lite frukost. I badrummet hänger tvätt som ska vikas eller strykas. Strykbrädan och -järnet står som ett utropstecken i gästrummet och väntar. Bäst att den här hantverkaren sätter lite fart, tror jag…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som får avrunda dagen.


Telefonerade med mamma i eftermiddags.
Naturligtvis kunde jag inte hålla mig utan berättade om de två möjliga framtidsutsikterna som kan tänkas landa hos mig i veckan. Jag ville så gärna berätta nåt glatt och positivt för henne! I nästa sekund ångrade jag mig, men då var det försent. Mamma målar upp en bild efter sin egen tolkning och när hon får nog av Somliga drämmer hon dem i huvudet med det. Problemet är bara att det är dottern hon använder samtidigt som hon skarvar lite. Sanningen är betydligt enklare och fulare.

Elias och jag packade ihop hans dator och böcker och åkte till Restaurang Maestro sen. Jag hade ju inte tänkt åka dit igen efter att ha sett matleveransmannen klia sig rejält där bak en gång, men nu blev det så. Det kändes lite roligare att ta dit pojken än till en vanlig pizzeria. Kliande mannen jobbar ju liksom inte inne i restaurangen utan kör bara ut beställd mat.

Maestro har en del spännande inredning. Eftersom restaurangen är belägen i en gammal bensinmack har man gjort sitt bästa för att hålla kvar det lite. Väggarna är av korrugerad plåt – ser det ut som! Det är faktiskt en tapet! Accentfärgen sen är en färg som jag bestämt vet att en viss arg tjej estimerar synnerligen!

Konst på Maestro
Vägg som korrugerad plåt, konst i svart och lime. Den senare är restaurangens accentfärg.


Det finns fler annorlunda detaljer
på Maestro. Idag tyckte jag till exempel att besticken är väldigt vackra. De ser nästan erotiska ut.

Kniv och gaffel Maestro
Erotiska bestick?


Men nu var det inte erotik vi skulle ägna oss åt
utan mat. Elias tyckte att vi fick vänta länge. Det var väldigt mycket folk där. Till sist fick vi vår mat. Elias åt fish & chips, jag tog en Quatro formaggio-pizza. Jag tycker att stället har blivit aningen sämre efter ägarbytet. Till exempel påpekade jag att bordet var vickigt redan när vi satte oss. Servitören skakade bara på axlarna och sa:

Det är det jämt!

och sen gick han – för att hämta nåt att lägga under ena bordsbenet, trodde jag. Men han kan aldrig tillbaka! Jag rev därför av halva min servett och la under bordsbenet.

När maten sen var färdig kom min pizza först. Elias mat dröjde fem minuter. Det är dåligt, tycker jag. I ett sällskap ska alla få maten samtidigt. Eftersom vårt sällskap inte var så stort – två personer – borde det inte ha varit svårt.

Så snart vi hade svalt sista tuggan messade jag Elias pappa som överenskommet att vi var klara för avfärd, men jag frågade också om han hade nåt kaffe att bjuda på. Det hade han! Jerry gör alltid så starkt och gott kaffe, så det smakade kanongott. Till kaffet fick jag en katt i knäet, Felix, som jag en gång för ett par år sen var med och räddade livet på!

Felix i knäet
Felix hoppade helt ogenerat upp i mitt knä.


Det kändes konstigt
att åka hem till ett tomt hem, men jag tänkte att killarna kanske ville umgås lite innan det blev läggdags. Och jag gissar att vi ses igen på skolavslutningen på tisdag kväll.

När jag svängde in på parkeringen såg jag regnbågen sjunka ner i Tokerian. Det sägs ju att det ska finnas en kruka guld i slutet av regnbågen, men jag är inte riktigt säker på att det stämmer i det här fallet…

Regnbåge
En regnbåge över Tokerian.


Jag satte igång med att riva ur sängkläderna för att bädda rent. Nu ska jag göra klart det och inte sitta här och skriva. Måste försöka somna före halv två i natt, ska ju upp tio över sex i morgon bitti för en ny arbetsvecka, med förhoppningsvis minst två, kanske till och med tre erbjudanden om framtiden… (Man kan ju få drömma och hoppas ett tag, i alla fall…)


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag har det varit en riktigt bra dag. Jag har fått en tung massa

off my chest

och förutom magen och ont i hälen har jag inte haft ont alls. Orken har varit mycket större också. Det har helt klart gått framåt!

Det finns så mycket vackert och nästan magiskt runt omkring mig, så jag tänkte dela med mig av en del. Först amaryllisen, som nu blommar med fyra klockor:

Amaryllis med fyra utslagna klockor

Fyra klockor har slagit ut.


Den har också en femte på gång,
men den är än så länge bara en knopp.

Amaryllis med knopp

En femte klocka på gång!


I afton bjöd jag min älskade
på middag på Restaurang Maestro. Det är en fin restaurang som ligger på gångavstånd – om man är hyfsat frisk. Jag gav mig f*n på att klara av promenaden – och det gjorde jag! Det tog en halvtimma dit och en halvtimma hem att gå. Och det var skönt och jag är nöjd med mig själv!

Magiskt träd

Vi passerade ett magiskt träd på vägen. Diamanter i grenarna?


Det var en vacker kväll
och vi ville fota precis allting. Tyvärr har ju då kameran i iPhone 4S sina begränsningar…

Magisk gren

En magisk gren som nästan såg ut som en mask av nåt mer läbbigt slag.


Och nu kommer lite bilder på mat och dryck.
Den som bara är avundsjuk inte är intresserad behöver inte titta.

Bara vanligt vatten

Bara vanligt vatten i glaset.


Trots fisken
tog vi en flaska rött, Canti, till maten (Anna åt kött). Det funkar alldeles utmärkt med rött vin till fisk – om fisken är stekt och fet.  Gott!

Handen i vinglaset

Men hur hamnade handen i vinglaset???


Jag har sagt det förut
och jag säger det igen:

Man ska inte leka med maten!

Men det är roligt!

Lek med förrätten

Vitlöksbröd med oliver och aioli.


Laxen var knaprig,
men smakade bara lite panering och mycket fisk. Perfekt!

Smörstekt lax

Smörstekt lax.


De utlovade handpillade räkorna
var nog inte handpillade utan burkräkor. De smakade inte mycket.

Räkor

Handpillade? Nej, snarare från burk.


En lime hade letat sig till tallriken.
Den hade jag nog hellre haft i vattenglaset.

Lime

En lime hade platsat bättre i mitt vattenglas.


Lite färska grönsaker till,
mest gröna blad och tomater. Kunde ha varit något lite mer. Men gott var det!

Tomater och grönt

Tomater och grönt.


I stället för potatistoppar
valde jag pommes. De var restaurangens egna och smakade ljuvligt! Inte ett dugg för flottigt utan bara gott!

 Pommes

Restaurangens egengjorda pommes.


Notan slutade på 728 kronor
 och jag gav 40 kronor i dricks. Totalt värt! Maestro får högsta toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Dessutom ger jag mig själv lika många tofflor
för att att jag orkade gå tur och retur, totalt ungefär en timmas promenad i långsam takt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Och idag är jag nöjd med det.

Read Full Post »

Det blev en annan sorts dag än vad vi tänkte i morse. Men det är det som är semester, eller hur?! Att kunna ta dan lite som den kommer.

Mitt busskort klarade tvätten och det var väl som Gunilla skrev i kommentaren en ovanlig aktivitet, att tvätta busskort. Pengatvätt har man ju hört talas om, men se busskort… Hur som helst, kortet funkade i ICA Heidans terminal, så då får jag lita på att jag inte har sumpat typ 150 kronor…

Nåt som inte funkade var emellertid den loppisen vi hade tänkt oss att besöka. Den funkade inte alls, den var semesterstängd. Vilken tur då, att Slottsfrun herself ringde i samma veva och bjöd över oss på kaffe!

Vacker växtlighet vid slottet.


Slottsherren var satt att rensa i häcken.
Ja inte sin egen, alltså, utan den gröna växande häcken runt slutet. Vi erbjöd inte vår hjälp, vi har ju semester. Och under tiden han arbetade tog en annan herre över slottsherrskapet.

”I ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut…” (När jag gick ner på knä för att fota denne gentleman lyckades jag få gödning på mina rena jeans. Bra va?!)


Vi fick gott kaffe och smaskens till
och jag ska ärligt säga att hade jag fast tjänst så hade jag köpt stugan en bit bort som fortfarande är till salu… Tills vidare får jag njuta av blivande svärmors (hoppas jag!) underbara rosa hortensia.

Underbar hortensia.


Solen sken
och det var stekhett när vi tuffade till Stormarknaden. Mitt ICA-kort ville inte funka, så det tog ett tag innan vi kom igång med handlingen. Men först stannade vi till på vägen dit för att fota nåt riktigt spektakulärt…

Ett byxben!


Ett byxben?
Nja, tanken var att jag skulle foto kameler och elefanter som traskade vid vägkanten där en cirkus hade slagit upp sitt tält. Men bakom mig tutade en ilsken taxichaufför som uppenbarligen inte var nån djurvän, så då blev det ett byxben som fastnade i mobilkameran.

Nu är vi i Himlen, var sin Corona ligger på kylning (ja, vi har köpt lime!) och Fästmön rensar kyckling. Vi väntar på solen, men här i Förorten verkar den helt lysa med sin frånvaro.

Read Full Post »

Jag har ju läst här och var på diverse bloggar om den där lägenhetsannonsen med en massa frukt. En massa frukt. Men nu har Aftonbladet – och jag, dårå – hittat en stolle kille som har pimpat sin bil med frukt och doftljus. Ja jisses…

Pär ska sälja sin Opel och har lagt ut en annons på Blocket. Det är lime och värmeljus under huven och bananer, ananas och annan frukt inne i kupén.


Lime under huven är väl en sak, men är det safe med doftljus där? (Bilden är lånad från Blocket-annonsen ovan.)

                                                                                                                                                                 Hur som helst, Pär har fått väldigt bra respons på sin annons – och mer lär det bli efter uppmärksamheten från Aftonbladet och Tofflan. Men ännu är bilen inte såld…

Read Full Post »

Idag ska vi fira födelsedag här! Jag ska försöka att inte låta andra saker påverka, men oron sitter utanpå kroppen, det kan jag inte förneka.

Det är min mamma som fyller år! En annan fördel med mamma, förutom att hon gillar att fika och äta choklad, som jag skrev om igår, är att hon gillar att sova länge på morgonen. Hon sover till exempel just nu. Inget stress där, inte. Detta innebär att jag i lugn och ro kan sjunga upp mig (nåja…) och plocka fram de tre ynkliga paketen jag har till henne.


Grattis lilla mamma på 76-årsdagen! (Bilden är från våffeltestet i förra veckan.)

                                                                                                                                                                     Igår kväll kunde vi sitta på ballen*och äta räkor och rostat bröd. Mycket gott med det salta i värmen! Balkongen brukar vara solig och stekhet på eftermiddagen och kvällen fram till klockan 21 på sommaren, men igår var det lite mulet och det fläktade lite. Tur för oss!

Det var länge sen jag fyllde min balle med blommor. I början hade jag två blomlådor, en stor urna på golvet, minst två amplar och sen lite blommor på bordet. Idag har jag en klen, men lila lobelia i en ampel och så har jag ställt ut några krukor från köket med aloe vera, olivträd, limefrukt och så nån konstig succulent.


Limeträdet bär frukt för andra gången, men frukten skulle ha skördats för länge sen. Nu har den hunnit bli gul…

                                                                                                                                                             För ett tag sen var Fästmön och jag på blomsterresa i stan och på en av affärerna hittade jag en alldeles otroligt vacker Mårbackapelargon.


En av blommorna på min Mårbacka-pelargon.

                                                                                                                                                  Pelargonen visade sig inte bara vara vacker utan ett väldigt kraftfullt och blomrikt exemplar. Hela växten är full av knoppar! En ovanligt lyckat blomsterköp av mig alltså! Mamma blev helförtjust i pelargonen så idag ska vi bland annat ta en tur för att kolla om här finns några fina blommor till hennes balle. Pelargonen är ju både enkla att sköta och fina för henne.

Men först blir det en tur till Stormarknaden där jag har lovat att hon ska få titta ut ett armbandsur till födelsedagspresent. Hon kläckte ju inte ur sig vad hon önskade förrän den gångna veckan och i Metropolen Byhålan finns inte riktigt samma shopppingmöjligheter som här.

När vi ändå är på Stormarknaden tänkte jag passa på att kolla upp om jag kan få ett snabbare mobilt bredband – fick nämligen ett erbjudande om det för ett tag sen! Vidare ska jag försöka att hitta ett lock till min vindunk – fast det blir på ett annat ställe på vägen till blomstället. Och om vi hinner ska vi också försöka hitta billiga läsbrillor till mamma nånstans.

Så åker vi hem och vilar en stund innan vi tar oss in till stan för middag. Vi har inte bestämt riktigt var än, men troligen blir det Kinamat. Förhoppningsvis strålar Anna samman med oss och jag ser fram emot att få en puss eller två då också. Av Anna, alltså.

Jag har nerverna utanpå, som sagt, idag. En del av er vet varför! När jag vet nåt skriver jag om det i ett låst inlägg. Jag skulle så gärna vilja kunna fira en sak till idag, men det troliga är att det inte blir så. Mobilen är på laddning inför det utlovade samtalet…

                                                                                                                                                               *ballen = balkongen

Read Full Post »

Jorå, jag är medveten om att dagens bakgrund är hiskelig. Lime är precis som turkos inte en färg utan en nyans. Den (lime, alltså) är dessutom betydligt mer skrämmande än turkos. Jag blir skräckslagen när jag ser den. Skräckslagen att se nånting så… fult, helt enkelt.

I morse blev det tidig väckning, halv sex, av barnskrik. Men jag klagar inte för om man klagar på barnskrik är man nån sur och elak tant. Igår var det en modell större som levde rövare hela förmiddagen. Men jag klagade inte på det heller, för jag vill verkligen inte vara en sur och elak tant. Jag är bara ingen barnmänniska på det viset att jag ogillar gap och skrik. När det gäller bonusbarnen… ja, där säger jag ifrån om jag tycker att det går för långt på nåt sätt, men jag tycker sällan att det gör det. Dessutom har dessa barn två föräldrar som agerar föräldrar. Till skillnad från andra. Alla är nämligen inte lika lämpade att vara föräldrar. Se på mig! Det finns ett skäl till att jag inte har barn!


Jag vill inte vara nån sur och elak tant.

                                                                                                                                                                 På tal om föräldrar läste jag nyss att det inte är brottsligt att lämna tillbaka ett adoptivbarn som man inte gillar. Snacka om cyniskt! De svenska adoptivföräldrarna lämnade helt enkelt tillbaka dottern till hennes biologiska far i Gambia. Svenskarna

[...] tröttnade på henne för att hon var bråkig [...]

enligt artikeln. Att flickan sen kom tillbaka till Sverige för att hon mådde dåligt ses inte heller som nåt bevis för att hon blivit dumpad och övergiven. Frågan är om det är brottsligt att lämna sina biologiska barn till nån släkting när man tycker att de är bråkiga. Eller är det skillnad på skit och pannkaka igen? En stilla undran.

♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦

Jag mår inte bra idag. Jag vaknade och hade hiskeligt ont i magen, lika hiskeligt som bakgrunden till bloggen. Jag fäller hår som värsta djuret. Jag ser illa. Mina händer domnar. Men jag lever än. Och bråkig är jag. Men jag klagar inte. Nån sur och elak tant vill jag inte vara. Bara ibland. Moaahahahaaaaa……….


Jag lever än och är bråkig.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 299 andra följare