Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lik’

Ett inlägg om en bok.

 

MarcoeffektenNu har jag plöjt. Plöjt en serie i fem böcker om Avdelning Q, en fiktiv cold case-enhet inom Köpenhamnspolisen, ledd av Carl Mørk. Marcoeffekten är den femte och hittills senaste i serien. För visst hoppas jag att Jussi Adler-Olsen skriver fler böcker om Avdelning Q! Och enligt bokens baksidestext är åtta böcker planerade.

Marco i bokens titel är en femtonåring som växt upp som en av Zolas barn. Barnen drillas till tiggare och ficktjuvar. Zola är närmast en sektledare. De lyder honom blint – annars… Men när Marco förstår att Zola tänker se till att han blir av med en kroppsdel – ett sätt att dra in mer pengar – sticker han. Han får hela klanen efter sig. Inte blir det bättre av att han råkar hitta ett lik. Zola och hans gäng får med sig flera kriminella i Köpenhamn i jakten på Marco. Och så småningom sällar sig polisen till jägarna, på sätt och vis…

Rafflande och spännande är jakten på Marco, som gått i gatans skola och lärt sig hur man undslipper förföljare. Men boken innehåller också mycket grymhet och råhet och framför allt, brist på respekt för människoliv.

Det här är en riktigt bra bok och den får förstås högsta Toffelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om världen utanför.


Jag noterar ständigt
att det finns en värld utanför mitt arbetsrumsfönster. Idag är det en regnig värld – i alla fall där jag sitter och ser ut. Men det händer andra saker än att det bara regnar. Här är en del av det jag har kollat in och som jag dessutom kommenterar (wow! eller hur?!).

 

Bakelittelefon

Farlig?!

Unga är rädda för telefonen. Ja, det är inte själva manicken i sig som de unga räds. Man ser dem ju ständigt och jämt gå med mobiler i näven och gamnacke över den. Nej, det handlar om det som en telefon ursprungligen användes till – att ringa med – som upplevs… olustigt. Det visar i alla fall resultaten av en brittisk enkät bland 2 500 kontorsanställda i åldrarna 18 till 24 år. Hela 94 procent av dessa föredrar att kommunicera via mejl i stället för att ringa! Och… eh… ja… ibland är det skönt att mejla eller messa, det håller jag med om. Jag är ingen telefonmänniska heller. Men öga mot öga är allra bäst, om än inte alltid möjligt, när det gäller kommunikation.


Hängd man hängs igen.
Men fy så jag studsade när jag läste den rubriken! Enligt Dagens Nyheter handlar det om bödlar i Iran som misslyckades med att hänga en man för narkotikasmuggling. Mannen överlevde, helt enkelt, trots att han dödförklarades efter tolv minuter. Men under natten upptäcktes imma på plasten runt mannens ”lik” i bårhuset. Nu vårdas mannen på sjukhus, men så snart han har återhämtat sig ska han avrättas. FY F*N, säger jag bara, så jäkla grymt och vidrigt!!!

 

Kanelbulle

Kanelbulle till mobilen?

Doftande mobiler. Nu har jag läst nåt som jag knappt tror att det är sant! Men, troligen är det det. Ett japanskt företag är först med att lansera väldoft för mobiltelefoner. Det är helt enkelt en liten glob som man sätter på sin mobil. Globen utsöndrar väldofter i form av lavendel, majssoppa (?!), kanelbulle (underbart!), jordgubbar, curry (?!),  yakiniku (japansk maträtt), för att nämna några av doftpatronerna som kan användas. Man kan tidsinställa dofterna så att de sprejas ut och man kan också göra en inställning så att väldoft sprids varje gång man får en like på Fejan… Maj gadd, is this for real??? I såna fall vill jag ha kanelbulle!


Forskare testar wi-fi under vatten.
Dags för nästa sci-fiupplevelse. Den här gången är det amerikanska forskare som försöker utveckla trådlös kommunikation, wi-fi, under vatten. Ett djuphavsinternet, alltså. Frågan är bara varför. Jo, ett skäl är att ljudvågor är bättre under ytan än radiovågor, som vanligt wi-fi använder. Och undervattens-wi-fi kan vara användbart vid till exempel katastrofer som tsunami och för att övervaka fiskar och djur under vattnet. Nu har jag lärt mig nåt nytt!

 

tomater o sparris

Vegetariskt à la Tofflan. Kan du se vad det ska föreställa?

Vegetarianer lever längre. Jepp! Vilken otur för somliga, för jag är ju nästan vegetarian. Och även såna som jag, som äter mycket lite kött, lever längre än folk som äter kött regelbundet. Det visar en amerikansk studie på 100 000 medlemmar av Sjundedagsadventiserna. För den som äter mycket lite kött minskar risken för cancer och hjärt-kärlsjukdomar. Om man dessutom inte röker och är fysiskt aktiv är det bara plus. Ja se röker gör jag inte längre, det är tio år nästa år, som jag slutade med den olaten. Fysiskt aktiv försöker jag att bli. Fast jag har slarvat med mina promenader nu i två dar, det har jag… :oops: By the way, kanelbullar är vegetariska, va? Och vit choklad och ostbågar, eller hur?

 

Var femte invånare är en häst

En kommunslogan nånstans. Var det härifrån Reinfeldt fick idén?

Reinfeldt är inte det enda djuret. Inte enligt Patrik Lundberg på Aftonbladet, i alla fall. Reinfeldt utnämnde sig själv ju till stridshingst häromdan. Nu har Patrik Lundberg utnämnt The Others. Och Pravda betyder ju Sanningen, eller hur?


”Det kom som en tanke på posten…”
 Prins Carl Philips ord om det där förb. eldskyddet. Men… heter det inte ”det kom som ETT BREV på posten”..? /Vän av Ordning. Hur som helst, Prinsens revansch för Eldskyddsaffären blir… en kollektion sportjackor.


Böter för sms bakom ratten.
 Från och med den 1 december införs en ny regel. Notera regel, inte lag. Enligt… regeln får man inte använda telefon i bilen på ett trafikfarligt sätt. Om man ändå inte kan hålla fingrarna i styr och det leder till en trafikolycka kan man få böta. Ifall man överlever, vill säga.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Lördagskvällar är det mest skit på TV.
Eller i vart fall inget program som jag är intresserad av att titta på. Vilken tur då att Rosor, kyssar och döden (2013) hittade ner i postboxen häromdan. Tillsammans med Fästmön efter hennes jobb och några goda ostar med tillbehör utgjorde filmen en fin lördagskväll. Filmen är baserad på Maria Langs bok med samma titel

Rosor, kyssar och döden

Rosor, kyssar och döden, den fjärde Maria Lang-filmen, blev vår underhållning på lördagskvällen.


Puck och Ejnar Bure
är bjudna till fest – för nu har deras vän, kommissarie Christer Wijk, förlovat sig. Festen ska gå av stapeln på Christers fästmös familjeherrgård. Men mitt i festen hittas ett gammalt lik nergrävt i jordkällaren. Och snart dör även gamle farfar. Men inte av hjärtat utan av förgiftning. Som tur är finns ju rikspolischefen Wik där och kan bena ut de gamla familjehemligheterna.

Det är som vanligt väldigt många sexuella anspelningar och mycket cigarrettrök, men filmen är också spännande. Om den andra och den tredje filmen var sisådär, tycker jag att denna i alla fall får, inte högsta, men ett högt Toffelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Läs vad jag tyckte om de andra Maria Lang-filmerna:
Mördaren ljuger inte ensam
Kung Liljekonvalje av Dungen
Inte flera mord


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med diverse glimtar från helgen.


Jag har ju redan visat
en del av vad som hände i Dalarna här på bloggen. Vi är nog fortfarande lite chockade över hur Super G hanterade visenten…

G klappar snorrkas

Hon vågade klappa snorrkas!


Men än mer chockade
var vi nog över det faktum att Gunilla – tvärt emot vad hon själv påstår – kan laga jättegod mat! Här slår husmor till, med kockhandduk och allt!

Super G vid spisen

Super G vid spisen. Hon har verkligen många saker i sin byxa strängar på sin lyra.


Däremot var det inte tillåtet
med cookalong, utan gästerna fick hålla sig i ett annat rum. Gunilla hade antagligen hemliga recept, för det var cook alone som gällde hela helgen.

Vidare provade vi en och annan öl – det var ju Oktoberfest. Och så fotades det en del. Vi blev båda mycket förtjusta i Gunillas mobilfodral.

G fotar

Gunilla fotar. Notera det snigga mobilfodralet – pilen i mitt. På bordet, vid pilen, en av ölsorterna vi provade. Vid översta pilen – jordgloben?


På fredagskvällen
bjöd Gunilla på ugnsbakad lax och på lördagskvällen en jättegod kycklinggryta med ris och grönsaker. Som synes på min tallrik åt jag många grönsaker. Till det drack vi Svartöl, en bayrare.

Kycklinggryta ris grönsaker svartöl

Kycklinggryta med ris och grönsaker samt Svartöl (vid pilen).


Söndagen hade något bättre väder
att bjuda på, så när vi hade packat in alla våra grejor i bilen packade vi även in Gunilla. Vi skjutsade henne till okänd ort och därifrån fick hon promenera hem. Nåt straff skulle hon ha för att hon hade visat sån stor gästfrihet!  :twisted: Men först tillbringade jag en lååång stund i Gunillas bibliotek. Åter blev jag mycket imponerad.

Gunillas bibliotek

Gunillas bibliotek.


Vi hade inte shoppat nånting
på hela helgen. Men så flög f*n i oss på vägen neråt landet och vi stannade till hos Karlsson i Gåvan. Eftersom det var lunchdags studerade vi menyn utanför. Nån flaskfilé blev det dock inte…

Flaskfile

Flaskfile.


I stället höll vi oss
till nåt grönt.

Prästkragar o grönt duk

Prästkragar och nåt grönt.


Inne i affären
träffade vi på Karlsson själv på en av hyllorna.

 Karlsson

Karlsson själv stod på en av hyllorna.


Vad hamnade i shoppingkorgen då?
Tja jag köpte billiga servetter och ett spel.

Deckarspelet

Deckarspelet följde med hem till New Village.


Båda två hittade vi
snigga läderfodral till våra iPhoner till bra pris. Jag har nu haft mitt i mindre än ett dygn, men är mycket nöjd med det! Nu slipper Gunilla oroa sig för att vi ska sno hennes… 

iPhonefodral

Ett tjockis-svart iPhonefodral till mig. Fästmön köpte ett vitt.


Jag tänkte ett slag
inhandla den här skylten och åka och leverera den in person till nån jag inte estimerar så mycket. Men varför slösa pengar på nån man inte gillar? Den fick vara kvar i affären.

Här bor ett troll

Den fick vara kvar i affären.


Vi for vidare neråt landet
– och sen lite norrut igen, till Himlen. Anna behövde hämta lite grejor för de knappa två veckor som återstår av hennes vistelse i New Village. Där hemma var allt sig för övrigt likt – utom att jag upptäckte ett lik i sovrummet i form av en definitivt död krukväxt. Jag slog en signal till min hulda moder innan vi tog en kvällspromenad till Maestro. Där fick vi som vanligt utmärkt service! Men ljuset tändes inte förrän till kaffet på maten, ungefär…

Grön ljuslykta

Ljuset tändes först till kaffet på maten.


Nåja, man kan inte tänka på allt.
Maten var – också som vanligt – fantastiskt god. Vi tog spett båda två – jag med kyckling, Anna med fläskfilé. För mig gör de alltid en specialare, eftersom min rätt inte står på menyn. Toppen! Anna hittade en och annan seg bit, mitt var perfekt. Godast var nog emellertid pommesen, gjord på riktigt sätt, där och då. Till maten serverades fräscha grönsaker, tzatziki samt béarnaisesås. Vi drack var sitt glas italienskt rött till.

11 Kycklingspett med pommes o tzatziki

Maestro bjöd på underbart god middag.


Det var skönt
att promenera tillbaka, för totalt sett blev det i alla fall tre kilometer. Skönt också att inte gå och lägga sig direkt på en middag. Idag hinns nog ingen promenad för min del, men Anna är iväg och tränar. Jag ska fixa till mig lite och sticka över till Tokerian för att fylla på förråden med bröd och mjölk – och kanske en grönsak. Vi ska äta lite soppa innan det är dags för Anna att jobba. Mitt jobbsökeri flyttas därför fram till i afton. Men då måste jag också hinna fixa till mig inför morgondagens övning…

Skönast var det nog emellertid igår att krypa ner mellan rena lakan (nån hade gjort sitt jobb i förväg här). Men det kändes som om det var en hel ocean emellan oss! Min säng är 180 bred och vi hade just tillbringat två nätter i en 105-centimeters säng! Tusen tack, både Gunilla och Johanna!

Tofflans fötter i sängen

Toffelfötterna vinkar god natt.


Det var min helg, det. Vad gjorde DU med din??? Som vanligt är jag nyfiken och vill veta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den tredje nyproducerade Maria Lang-filmen.


Fredag och skit på TV.
Efter för mycket mat slängde vi oss i soffa respektive fåtölj för att avnjuta den tredje nyinspelade Maria Lang-filmen, Inte flera mord (2013), som hittade vägen till min postbox i veckan.

Inte flera mord

Inte flera mord..? Jorå, det blir det!


Den här gången
är det semestertider och Ejnar och Puck Bure är i Skoga för att vakta hus. Och katt. Men nästan direkt dyker det upp ett lik i trädgården. Puck har svårt att låta bli att nysta i fallet och när Christer Wijk kommer händer det grejor. Flera verkar skyldiga till mordet på den unge Tommy. Som vanligt är det förstås inte den man tror som är mördaren.

Den tredje filmen är lite halvseg, ärligt talat. Det fikas väldigt mycket och är lite för mycket humor för att det ska bli spännande. Men finlandssvenska systrarna Petrén är allt lite roliga och påminner mig väldigt mycket om farmors systrar.

Skådespeleriet, miljöerna och rekvisitan är OK, men Ejnar Bure är en riktigt trist typ som skickas att koka kaffe när det blir spännande…

Medelbetyg blir det trots allt! Filmen är ju baserad på Maria Langs bok från 1951 med samma namn.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Jag gillar Viveca Stens Sandhamns-mord.
Men samtidigt är jag lite rädd att ön ska bli som Gotland och avfolkas på grund av alla mord. Fast i I farans riktning är det mest fastlänningar som trillar dit.

I farans riktning

En ruskig bladvändare.


Det är jul.
Alla hoppas väl på en lugn sådan, vanligen med familjen. Men journalisten Jeanette Thiels far ut till Sandhamn för att bo på hotellet där och fira på egen hand. Eller kanske gömma sig? Hon mår inte så bra och när hon försöker ta sig till julbordet kommer hon aldrig fram. Liket hittas på annandagen och polisen Thomas får rycka in. Fallet tycks ha anknytning till en främlingsfientlig rörelse. Vännen Nora är delvis behjälplig, men brottas med egna, privata problem. Ett litet HBTQ-temat finns också inrymt i boken.

Det här är en riktig bladvändare! Jag vill ogärna lägga den ifrån mig och avbryta läsningen. Tack och lov innehåller den inte så mycket annat, trots allt, som jag tycker är ointressant. Sånt som bihistorier om Nora och liknande. En del finns där, men det är mordhistorien som är i fokus. Riktigt bra!

Det blir högsta Toffelbetyg! Och ja! Jag ska besöka Sandhamn! Det kommer på min lista över saker jag ska göra innan jag dör.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med en ny örtafråga.


För ett tag sen
la jag in en bild på en av mina örter från ballen* eftersom Fästmön och jag var osäkra på vad det var. Vilken tur att Anna i Belgien är blommupp (litotes…)!!! Även om Inna och SoP hävdade salvia, kunde Anna berätta mer utförligt att det här är Salvia officinalis variegatum, en variant på vanlig salvia.

Salvivarianten Salvia officinalis variegatum
Salviavarianten Salvia officinalis variegatum.


Men då kommer en ny fråga!
Är DETTA nedan vanlig salvia? De är varken lika eller luktar lika.

Vanlig salvia
Denna varken luktar eller doftar nåt särskilt. Är det vanlig salvia???


Ställer mitt hopp till Belgiska Anna igen!
Eller nån annan kunnig, förstås. Tack på förhand! 


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om yet another american polisserie.


Igår kväll var jag väldigt seg och trött.
Då passade det bra att slöglo på en ny amerikansk polisserie, som körde igång på Kanal 5 klockan 21, Castle.

Castle
Castle och hans poliskollega Beckett.


Castle är deckarförfattare
och har fått tillåtelse att delta i brottsutredningar på lite märkliga grunder. I det här avsnittet tycks han ha en förmåga att dyka upp bredvid ett lik. Det blir till och med tre lik den här gången. Castle och Beckett försöker förstå hur de tre personerna hänger ihop, eftersom de inser att det leder dem fram till mördaren.

Det här är en sån där polisserie som blandar brott med humor. Det finns ganska gott om dem, ända sen James Bondfilmerna började produceras. The Mentalist är ett exempel på en typisk sådan serie. Det ska vara en snygg man som inte är polis men som ändå, på ett eller annat sätt, är inblandad i arbetet och han ska bossas av en poliskvinna, i det här fallet. Kvinnan och mannen är förstås, mot sin vilja, förälskade i varandra, vilket antyds övertydligt.

Särskilt roligt blir det aldrig. Jag satt mest och irriterade mig, vred mig i fåtöljen och funderade på annat. Efter tio minuter hade jag tappat intresset.

Inget för mig!

rosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg till om en ny, läskig TV-serie.


Hur var läget egentligen
med Norman Bates före Psycho? Det får den som ser på serien Bates Motel på SvT1 veta. I tisdags gick första delen av tio.

Norman och Norma Bates
Norman Bates och hans mor Norma. (Bilden är lånad från SvT.)


Den här serien utspelar sig i vår tid.
Norman har till exempel en iPhone. Annars är det mesta sig likt sen Psycho – huset, motellet och den dominanta mamman. När Normans pappa plötsligt dör köper mamman ett motell i en ny stad. Norman försöker skaffa vänner, men mamman har alltid nåt som sätter stopp för saker och ting. I det här första avsnittet lyckades hon ha ihjäl nån och behövde hjälp med att dumpa liket…

Åter igen en läskig serie, denna är amerikansk. Den är alltså en prequel till Psycho, ändå utspelar den sig i nutid. Men det spelar ingen roll – Bates Motel och dess ägare är lika otäcka som då, i Hitchcocks tappning…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg vari Tofflan prisar en fransk thriller hon just sett ihop med Fästmön


Franska thrillers
är antingen urkonstiga eller superbra. Berätta inte för någon (2006) tillhör den senare kategorin. Jag spelade in den från SvT2 för ett tag sen.

Berätta inte för någon
En bra fransk thriller.


Alex förlorade sin fru Margot
för åtta år sen. Hon blev mördad. Men så hittar man två nya lik och ett basebollträ med blod på nära den plats där man fann Margot. Fallet tas upp på nytt. I samma veva får Alex mejl. Vid en viss tidpunkt ska han besöka en länk som går till en övervakningskamera. På kameran ser han… Margot.

Det var nåt bekant med den här filmen. Och HEPP! så hittade jag en bok med samma namn i min bokhylla. Författaren heter Harlan Coben och är amerikan. I boken heter paret David och Elizabeth men i övrigt verkar det mesta stämma överens.

Jag gillar Harlan Cobens böcker och jag gillade hans bok Berätta inte för någon. Dessutom – hör och häpna! - gillar jag den här franska filmen som är baserad på boken. Det blir till och med högsta betyg, för filmen var spännande och fartfylld och dessutom lite sorglig.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, online, digitalt, sociala medier...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 282 andra följare