Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘kollega’

Ett betraktande inlägg.


 

Idag på förmiddagen fick jag sms från en kollega när jag för andra gången låg på köksgolvet. Kanske håller jag på att bli frisk, för plötsligt blev jag väldigt nyfiken och intresserad av vad som händer där ute. Utanför mina väggar. Så jag tar en liten omvärldsspanande runda i cyberspace så att jag får veta vad som händer In Real Life. Häng med om du vill, stå kvar om du föredrar det.

 

Skagenbuss

Nja, Sigtunas buss är modernare än den här bussen i bushen som ju går till Skagen, remember..?

Rullande rådgivning i Sigtuna. Medborgarkontor på fyra hjul. Det är vad min arbetsgivare har skaffat sig. Och den här veckan rullar bussen runt i kommunen för att invånarna bland annat ska få konsumentrådgivning och få träffa företrädare för kommunen. I måndags invigdes det rullande kommunhuset vid Skånela kyrka. Och jag skulle ha varit med. Nu får jag nöja mig med att läsa om bussen i stället. Ett riktigt spännande och specialutrustat fordon, ska du veta!

 

To Fortune

Historiens första smiley?

Historiens första smiley? Enligt The Atlantic har man hittat historiens första smiley – i en 1600-talsdikt. Dikten heter To Fortune och poeten Robert Herrick. Det skulle ju kunna vara ett korrekturfel, men faktum är att smileysen passar in i texten… Dikten är för övrigt från 1648!

 

13 saker din arbetsgivare inte får göra. Det finns bra arbetsgivare och det finns mindre bra – det vet de flesta av oss. Men det finns faktiskt saker en arbetsgivare inte får göra. Dagens Nyheter har, med Diskrimineringsombudsmannen som källa, listat 13 tabbar. Bland annat får en chef inte kalla nån för ”fjollan” eller ”bögen”… Intressant…

 

Utblommad maskros

Rätt körd maskros…

Miljöpartiet backar… I alla fall på min lista över tänkbara partier att rösta på. Inte nog med gårdagens märkliga och förvirrande uttalanden om registrering av bloggare. Nu backar man från den i skuggbudgeten utlovade höjningen av a-kassan. Nä, MP, nu får ni väl ändå tänka lite till, eller?


Smygfoton på kvinnor som äter väcker reaktioner. 
 På Fejan (where else, liksom?) finns en grupp som uppmanar besökare att ladda upp bilder, tagna i smyg, på ätande kvinnor i Londons tunnelbana. En kvinnlig journalist som ”drabbades” kände sig ”förödmjukad” av att en bild på hennes goffande av en sallad laddades upp. Journalisten fick tag i upphovsmannen och blev lovad att bilden skulle försvinna. I stället ökade trakasserierna, kvinnan hånades och kallades bland annat häxa och amatörjournalist. Tro nu inte att kvinnan gav sig. Efter många om och men lyckades hon få Fejan att ta bort bilden. Inte helt lätt, eftersom det inte är förbjudet att ta bilder på tunnelbanan…

 

Hjärta vid vattenglas

Vatten ska man dricka, inte kasta hur som helst, tycker jag.

Bajenfansen kissade, men Ingrid fick nog. Bilden har synts lite här och var. Män som kastar vatten mot en husvägg och Ingrid, 63, som kastar vatten (H2O) på kissarna från ett fönster. Heja Ingrid!

 

Det här var ett urval lättare nyheter. Tyngre nyheter, som det som händer i Ukraina, båtar som sjunker, pappor som hotar att döda sina döttrar, människor som skjuts ihjäl där jag bor och annat läser jag också. Och förfäras över all jävla ondska i världen. Som motvikt därför urvalet ovan.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett TV-program.


 

Barbro Hörberg Foto SvT

Barbro Hörberg. Fotot är lånat från SvT:s webbplats.

Mamma fick mig nyfiken på ett TV-program. Det var en dokumentär om Barbro Hörberg, Med ögon känsliga för grönt – Barbro Hörberg. Jag vet inte varför jag blev nyfiken. Kanske för att hennes öde mer än hennes sånger har fängslat mig..?

När jag läser i efterhand om filmen står det att Barbro Hörberg var vispoet. Och visst har jag hört hennes visor. Men jag var liksom… för ung för att uppskatta dem när hon var som mest ”inne”.

Mitt starkaste minne är att Barbro Hörberg adopterade en dotter från Korea. Och så fick hon, Barbro Hörberg, nån sorts cancer och dog inte långt efteråt. Jag tyckte så synd om den stackars lilla flickan!

I filmen får jag höra flera av hennes visor. Berättare är hennes bröder, dottern, väninnor och kollegor från musikbranschen. Jag känner att min bild av Barbro Hörberg har blivit… fylligare. Icke desto mindre tycker jag att det var tragiskt att hon gick bort i bröstcancer, endast 43 år ung, och efterlämnade en dotter…

Toffelbetyget blir högt.  Det här är ett fint och ömsint tecknat porträtt av en spännande och annorlunda person som kunde ha blivit mycket större om hon hade fått leva.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om just det rubriken säger: saknad. Eller avsaknad av densamma.

 

shoppingmonster

Min sovpartner.

Det är måndag, som jag deklarerade tidigt i morse med dagens första inlägg. Jag klev upp strax före alarmet gick igång. Hade sovit ganska bra trots att jag sov ihop med ett morrande monster. Min fästmö är i vanliga fall varken morrande eller nåt monster, men nu är hon väldigt förkyld och låter därefter – även när hon sover. Efter tvagning och inkletning av antiinflammatorisk gel la jag mig på köksgolvet och gjorde rörelserna före frukost. Det gick hyfsat bra att köra bil till jobbet, med tanke på ryggen. Men ryggen har gjort väldigt ont av och till. Jag har försökt hitta bra arbetssställningar, men inte funnit nån som är optimal. Inte ens att stå går riktigt bra.

När jag anlände till jobbet uppstod ingen klang- och jubelmusik och ingen röd matta rullades ut. Det hade jag inte förväntat mig heller. Jag blev glad att åtminstone en av kollegorna frågade hur jag mår. En annan blev visst mest irriterad på att jag stönar av smärta då och då och föreslog framåt lunch att jag kanske skulle åka hem. Men nu när jag ändå är här jobbar jag på.

På skrivbordet låg ett kuvert vars innehåll jag blev lite besviken på. Men, men, man kan inte få allt och ytterligare en månadslön tackar jag inte nej till. Ett litet jourtillägg hade förstås inte skadat med tanke på att jag har fått förfrågningar om att jobba utanför ordinarie arbetstid, på kvällstid, helg, semester och när jag har ryggskott.

En av damerna i huset vinkade glatt åt mig och vänlige KÅ ropade att h*n tyckte det var roligt att se mig igen. Tänk att nån har märkt att man har varit borta och dessutom saknat mig! DET gjorde mig i alla fall glad!

blåtand till iPhone

Denna har jag saknat!

Nåt som jag har saknat sen jag började här är, förutom en del saker jag inte kan skriva helt öppet om, är en blåtand till tjänstemobilen. Just idag lämnar vi våra fasta telefoner och går över till en-bart mobiler på jobbet. Jag har dock bara haft mobil sen jag började här, men fasta telefonnumret är vidarekopplat till mobilen. En iPhone blir ganska snabbt varm när man pratar i den, så örat har känts smått kokande när jag har jobbtelefonerat ibland. Men med övergången idag kom ockås ett par tillbehör som jag blev glad över: dels en blåtand med liten mick, dels en laddningsdocka. Mycket saknade och användbara prylar!

Så klart att det har hänt en del i och omkring kexfabriken/besticklådan under veckan jag har varit borta. Den som är intresserad av det kan förstås läsa på företagets webbplats eller i lokal media. Jag har fixat ut tre nyheter och ett pressmeddelande idag samt fotat lite, läst inkommen e-post etc. Jobbets Twitterkonto har fått ytterligare följare den gångna veckan trots att jag var borta och ingen annan twittrade ut ett skit. Idag uppmuntrade jag ytterligare elva pers att följa, så antalet blir 1 000 jämnt. IT-teknikern har jag bestämt träff med i morgon eftermiddag strax innan jag går på möte. Han får greja bäst han vill med min dator som inte riktigt uppför sig. På fredag ser jag fram emot en spännande träff av ett annat slag. Sist den personen och jag träffades var på en 40-årsfest (inte min egen, dock).

I kväll ska jag fixa kycklingchorizo till min sjukling och fortsätta kurera min rygg med rörelser och gel. Naturligtvis glömde jag gelen hemma. En kollega på en annan avdelning rekommenderade naprapat, jag har ingen aning om vad en sån kan göra. Tycker att naprapati låter lite… läskigt… Inget jag har saknat förrän nu, kanske..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett både ilsket och glatt inlägg.


argTänk att jag gillar inte
när människor är oförskämda mot mig! En stund idag kokade det inuti mig av ilska. Det var tur att jag hade saker att ta tag i så jag inte började älta.

Men helt totalt, fast och fullt rann ilskan av mig när jag mötte en kollega från en annan förvaltning i entrén och h*n tackade mig för ett gott jobb. Jag blev lite förvånad och tvungen att fråga vilket jobb det gällde – jag gör ju ganska mycket, både högt och lågt. När h*n förklarade vad det var, beskrev h*n samtidigt att h*n var så nöjd med att jag både hade löst problemet snabbt och den lösning jag hittade. Men inte nog med det… jag fick höra så fina ord som gick rakt in i hjärtat! H*n sa:

Du ska veta att vi tycker alla så mycket om dig här uppe och du gör ett sånt jättebra jobb! 

När man hör sånt kan man ju inte vara ilsken längre, eller hur? Men jag är inte mer än människa när jag önskar att den som var oförskämd mot mig läser detta. För orden i citatet är en direkt känga åt ett visst håll. En stålskodd känga. Dock inte en känga som satt på nån av mina fötter.

blanketterIgår eller idag var det sagt att jag skulle få ett papper. Innan jag gick fick jag veta att det ligger på mitt skrivbord när jag kommer tillbaka efter semestern den 31 mars. En del kan tycka att det är omänskligt, oförskämt eller olidligt att detta papper – eller frånvaron av det inte redan har landat hos mig. Själv känner jag mig ganska cool just nu. Jag har en plan B, om plan A inte går i lås.

I afton hade jag tänkt bjuda min kära på kalkon, men nu blir det annan fågel eftersom närmaste ICA-affär inte hade så stort sortiment. Dessutom läste jag fel på ett påläggspaket och tro det eller ej, jag har köpt gris! Hoppas Anna kan äta det, annars får pålägget åka ut till kylskåpet i Himlen.

Vet du, solen skiner utanför fönstret och i mitt hjärta. Jag hoppas att den skiner hos dig också!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett morgonsurt inlägg.

 

Dusch

Visst är det bra att man är renlig, men måste man vara extra renlig klockan fem på morgonen?

Naturligtvis förstår jag att det finns orsaker till att man ställer sig och tar en lååångdusch klockan fem på morgonen i ett tyst hus där andra människor ligger och sover. Men det är inte särskilt snällt/hänsynsfullt mot de sovande som kanske ska upp typ en timme senare och som väcks. Det är jättebra att man är renlig och så. Ännu bättre hade varit om man duschade kvällen innan – i stället för klockan fem på morgonen. I vår BRF har vi för övrigt regler som säger att man varken får duscha eller leva rövare mellan klockan 23 och klockan 7.

Ackompanjerat med en rejäl smäll i en dörr gjorde dessa ljud att jag inte bara vaknade utan också gav upp försöken att somna om till klockan 6.15 när mitt alarm tillrar. Eftersom jag har planerat god mat och svindyrt, tungt Amaronevin till kvällen när Fästmön kommer gissar jag att vi – eller jag, främst – sitter/ligger i vardagsrummet och sover klockan 20. Senast. Tack för det, hänsynslösa duschare och dörrsmällare!

Nu på morgonen varken snöar eller regnar det, tack och lov. Utomhustermometern visar närmare nio grader varmt. Men eftersom vi ändå är inne på morgonens negativiteter kan jag meddela att det blåser. Det blåser inte lite, det blåser som fan. Det blåser så att balkongräcket skallrar, typ. Jag kan bara hoppas på att jag har medvind till jobbet.

Fredag idag och det första jag ska göra på jobbet är en akutgrej eftersom en kollega till mig är borta idag. Jag kollade jobbmejlen via mobilen när jag kom hem igår och noterade redan då att det blir strul. Sen har jag mina egna akuta saker som står på tur. Gissar att den här dagen i övrigt inte blir händelselös. Jag tror nog att jag ska palla med, för nästa vecka har jag ju…

SEMESTER!!!

Anna är ledig i helgen i alla fall. Då blir det troligen ett besök hos ett födelsedagsbarn i familjen på lördag. I övrigt har vi inget särskilt planerat.

Vad händer hos dig i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta! Ha i alla fall en riktigt go helg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite frustrerat inlägg.


Nä den här dan,
som ju är en tisdag, går inte till världshistorien i mina böcker. Hela dan har känts som en parentes. Eller en lång väntan. En väntan förgäves på en dialog. Denna dialog är nu flyttad från måndag, via tisdag (idag) till i morgon bitti (onsdag). Den som lever får se/höra. Jag blir bara irriterad på mig själv med tanke på vad jag har lovat mig själv – att inte hamna i den här situationen igen.

Känner mig inte riktigt på topp, med en krånglande mage och ett tungt och lite värkigt huvud. Det är väl

hela alltet

som trillar över mig ibland, trots mina försök till positivt tänkande.

Presentkort

Presentkort att använda till böcker!

Men hur som helst, en positiv sak låg och väntade på mig i postboxen: ett presentkort! För ett tag sen värvade jag en kollega till mitt fack. Vi skulle båda få var sitt presentkort som tack för detta. Nu var det så länge sen att jag inte minns hur mycket presentkortet är på, men jag tror att det är 300 spänn. Och presentkortet gäller inte bara på min icke-favoritaffär Coop, utan på bland annat Akademibokhandeln. För 300 pix får man nog en rätt bra och ny bok, tror jag bestämt.

Tuggat kuvert

Tuggat kuvert. Och ett oläsligt ärendenummer.

Sen låg det också tre räkningar i postboxen och då åkte förstås mungiporna ner. Fast de åkte upp ganska raskt i ett ironiskt leende när blicken föll på ett kuvert. Kuvertet låg inplastat tillsammans med ett brev från Posten. Det, kuvertet, alltså, såg ut som om nån hade tagit två rejäla tuggor av det. Brevet inleddes med ett oläsligt ärendenummer (se pilen på bilden!). Inte var det konstigt att jag skrattade när jag i brevet bland annat läste:

[...] Varje vardag hanterar Posten 20 miljoner försändelser [...]

Jag menar, finns Posten? Ja, brevbärare finns ju uppenbarligen. Men troligen underbetalda och utsvultna, så att de måste tugga på det de ska dela ut… Men jag får väl vara glad att jag överhuvudtaget fick det här brevet. Min vän Klara lyckades de ju försnilla post för för ett tag sen.

Varken hackat eller malet idag, men väl nånting tuggat. Det är min sammanfattning av tisdagen. Så här långt. Och snart är den slut.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gnälligt inlägg.


Usch! Vintern är kvar.
I morse var det nästan sju grader kallt när jag klev ur sängen. Inte mår jag riktigt på topp heller. En kollega till mig var hemma igår och jättesjuk, men h*n kan liksom inte ha smittat mig med just den åkomman eftersom vi inte sågs sen i fredags. Eller? Nåja, jag är inte tillräckligt risig för att vara hemma. Blir det värre åker jag helt klart hem, i alla fall.

grill

Min granne är optimistisk och tror på grillväder.

Det hjälper inte att solen skiner när det är skitkallt. Jag vill bara ha sol, inte skitkallt. Det var nästan så att jag knäppte på pälskragen på skinnjackan i morse igen. Men jag är optimistisk och väntar en snar ankomst av våren. En av mina grannar är visst också det, eftersom h*n har haft grillen framme på grässnömattan i en och en halv vecka snart.

Kylan gör att jag har fullt av självsprickor på händerna, främst på fingrarna. Det gör jämrans ont och inte hjälper det att jag smörjer och smörjer och smörjer. Sist hade jag en dust med doktorn om vilken salva jag skulle få. Doktorn vann, mina händer förlorade. Så mycket lyssnar somliga på sina patienter…

Idag hoppas jag på ett nytt samtal som kan skingra dimmorna framöver. Men hoppas och hoppas… I ärlighetens namn är jag ganska luttrad och förstår att det är lättare att utnyttja människor än att ge dem möjligheter att växa och göra storverk. Och blir det inte till min belåtenhet, samtalet, är mitt resande snart slut. Jag lovar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sifferfientligt inlägg, dock med vissa öppningar.


Det här med siffror
är verkligen inte min grej. Jag brukar skämtsamt säga att jag lider av dyskalkyli. Nån sanning ligger det säkert i det. Allt som oftast efterfrågas statistik i form av diagram – eller siffror. Då blir jag nästan lika svettig i armhålorna som när man kommer med ett obegripligt tekniskt problem till mig.

Google-Analytics

Google-Analytics – siffror som gör mig svettig.

Idag, however, kan jag skryta med att jag imponerade lite på mig själv. För ett tag sen kom det in en fråga till jobbet om besöksstatistik. Eftersom jag inte hade tillgång till företagets inloggningsuppgifter lämnade jag med en suck av lättnad frågan vidare till kollegan mittemot. Som dessvärre gick bet på analysverktyget, det vill säga Google Analytics.

Man kan säga mycket om mig, men jag blir jävligt förbannad irriterad när jag inte begriper saker eller får dem att funka. Och ofta ger jag mig inte förrän jag har hittat lösningen – om jag inte blir överbevisad om att jag aldrig kan hitta lösningen, förstås… Därför bad jag om inloggningsuppgifterna och sen var jag inne och… grejade lite. Tro det eller ej, men jag fick fram de uppgifter som efterfrågats – hoppas jag! Det blev en skärmdump och sen iväg till frågeställaren i ilfart.

Sen blev jag lite mer full i f*n och började kolla om det inte på nåt sätt går att använda Google Analytics som statistikverktyg på den här bloggen. Där fick jag emellertid ge mig efter att ha sökt info på nätet och snabbchattat med supporten. Nåja, jag har gjort ett försök i alla fall och är det helt omöjligt så kan ju inte ens jag göra om mitt bloggställe. Jag får helt enkelt fortsätta att månadsvis presentera min statistik via WordPress egna diagram med en kompletterande text signerad Yours truly. Fast det här borde WordPress verkligen se till att ändra på, tycker jag!

Marshimmel

Marshimmel.

Friden sänker sig över New Village. Nyss var himlen gul, nu är den rosaröd. Du får en gul bild, överförd via iPhonen direkt in i bloggens mediabibliotek. Känn lugnet i himlen, det gjorde jag, trots det färgsprakande. Nu ska jag in i duschen innan jag intar kvällsmacka och ringer min hulda moder.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kritik, grundlagsskydd och hur man kan använda kritik konstruktivt.


Kritik som handlar om jobbet
förekommer nog på alla arbetsplatser. Man pratar i fikarummet, man pratar med sina förtrogna, man pratar med sin chef. Och ibland lyftar man sin kritik högre eller kanske till media. Vårdförbundet har en intressant artikel om detta i sin webbtidning Vårdfokus. Det intressanta med artikeln är kanske mest det faktum att arbetsgivaren rekommenderas att använda kritiken i stället för att bryta mot grundlagen genom att efterfråga källa…

En rädd rånar-Toffla

Munkavle på?

En medarbetare som arbetar inom offentlig sektor har rätt att framföra kritik. Men trots att vi i Sverige har meddelarfrihet och meddelarskydd inskrivet i våra grundlagar försöker chefer ofta både jaga rätt på källan – om den är anonym – och lägga munkavle på de anställde. Sophie Thörne är arbetsrättschef på SKL, Sveriges kommuner och landsting. I artikeln menar hon att detta beteende kanske beror på okunskap. En chef kanske inte har onda avsikter, utan kanske är pressad och stressad av att det är oroligt på jobbet samtidigt som media trycker på utifrån.

Men det intressanta i den här artikeln är Sophie Thörne rekommenderar cheferna att vända lite på steken. Att fånga kritiken i stället för att ifrågasätta den. Hon säger bland annat:

[...] En chef får inte utöva påtryckningar på den som har framfört kritik, men kan kalla till samtal för att få veta mer. Det kan ses som en del av ett kvalitetssäkringsarbete. [...]

Kanske finns det anställda som skulle bli lite smått oroliga om de hade framfört kritik och min chef ville träffas och prata om det. Men har man gått ut offentligt med kritiken är man ju, så att säga, redan avslöjad. Och det samtal chefen kallar till måste ha ett tydligt syfte så att det inte upplevs som ett hot eller ett straff.

Vad händer med chefer som kritiserar kritikerna bland de anställda då? Tja, även om det är förbjudet…

[...] Brott mot efterforskningsförbudet och mot repressalieförbudet, som är en förstärkning av meddelarfriheten, är straffsanktionerat. [...]

…händer det inte särskilt mycket, enligt Sophie Thörne:

[...] Att ingripa mot anställda för att de har använt sig av meddelarfriheten kan leda till åtal. Men jag kan inte komma på att något fall har lett till fällande dom [...]

Min personliga uppfattning är att kritik helst bör framföras internt i organisationen, inte i media. För att ta ett fiktivt exempel: Om jag upplever att arbetet på min avdelning inte fungerar optimalt och att avdelningen ofta får kritik från andra avdelningar kring allt från närvaro och bemötande till utförda arbetsuppgifter är det ju smart om jag först försöker prata med mina berörda kollegor. Om det inte gör nån skillnad eller om det av nån anledning inte går, vänder jag mig till chefen. Sätts ingen process igång från det hållet går jag till chefens chef. Kanske. Är det ett större problem än i mitt exempel ovan, det vill säga om människor far illa eller riskerar att skadas eller dö, går jag utanför organisationen. Media kanske inte är mitt första val då heller.

Men är det ett problem som borde kunna lösas internt bör det också lösas där. Och finns det ingen vilja att lösa problemet inom varken avdelningen eller via chefen, då skulle jag söka mig därifrån. För hur skulle jag kunna göra ett bra jobb på en arbetsplats där jag upplever att arbetssättet inte fungerar?

Vad tycker du om kritik på arbetsplatsen??? Vågar du kritisera öppet? Finns det något läge där du skulle gå till media eller någon instans utanför organisationen?Skriv gärna några rader i en kommentar, jag är nyfiken!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att vara ny på jobbet.


För ett tag sen
läste jag en artikel i Dagens Nyheter om att vara ny på jobbet. Artikeln innehöll en del råd, dessutom, som baserade sig på arbetslivsforskaren Samuel Wests forskning vid Lunds universitet.

De främsta råden från Samuel West är att vara ambitiös och jobba hårt. Den sociala biten får man heller inte glömma bort. Men naturligtvis ska det vara lagom av allt. Han säger bland annat i artikeln:

[...] För att klara sina arbetsuppgifter behöver man ofta ha en god relation till sina kolleger, därför kan det vara bra att försöka lära känna dem direkt. Men å andra sidan, om man bara pratar och aldrig riktigt jobbar, kommer man troligtvis inte att få fortsätta på arbetsplatsen [...]

Balans är viktigt, enligt Samuel West. Man ska inleda lite lågt, men ta mer plats stegvis. Skälet är att man som ny blir skärskådad av dem som redan jobbar på stället. Därför ska man inte gå hem tidigare eller fika längre än andra och man ska inte heller försöka imponera. Festnissar och skitsnackare riskerar att får dras med den stämpeln resten av anställningen.

Eftersom jag har bytt arbetsplats fyra gånger under de senaste tre åren (även om några var inom samma företag) vet jag hur viktigt det är med ett första intryck. Allra helst om man är där för en tidsbegränsad period, kanske i syfte att utföra ett visst avgränsat arbete.

takfönster hall

På min förra arbetsplats var det högt i tak.

Ett råd som jag fick av en klok handläggare en gång var att le. Jag skulle le och vara glad och trevlig. Det gjorde jag på min förra arbetsplats. Det var nämligen inte svårt, jag trivdes väldigt bra, framför allt för att där var högt i tak. Men det räckte naturligtvis inte när besparingens vindar drog fram. Och jag hade ju bara en visstidsanställning.

Det jag har lärt mig nu den senaste vändan är att försöka lita till mig själv och inte utgå från att andra hjälper den som är nyanställd. Det finns, som sagt, många saker man som ny inte känner till. Många förbindelser man inte vet nåt om. I mitt före detta arbetsliv längre tillbaka i tiden fanns en nepotism av sällan skådad omfattning, till exempel.

Mina främsta råd till den som är ny är:

  • Lita på dig själv!
  • Var social, men inte för mycket.
  • Lär dig hitta pärlorna bland kollegorna. Finns de inte i den närmaste omgivningen finns de nån annanstans. För de finns!

Expertens råd i korthet ur DN-artikeln:

  • Var nyfiken på dina kolleger.
  • Bjud på dig själv och ditt privatliv, men var inte för intim.
  • Var försiktig med kritik av arbetsplatsen.
  • Försök prata med dina kolleger från början, men var försiktig med att ta över.
  • Försök att prioritera arbetsuppgifterna lika mycket som den sociala biten. Ställs du vid ett vägval mellan att vara social eller visa att du är ambitiös, välj då att vara social. Men försök i möjligaste mån att prioritera båda delarna lika mycket.
  • Undvik att prata illa om chefer och kolleger. Det kanske kan verka som ett sätt att skapa band mellan dig och andra, men du kan aldrig veta vilka allianser som finns på arbetsplatsen.
  • Gör inte mer jobb än du ska när det gäller själva arbetsuppgifterna. Annars riskerar du att få mer jobb än du klarar av längre fram.


Har DU några goda råd att ge till nån som börjar ett nytt jobb? Och vad tycker du är viktigast när man tillträder en ny tjänst? Skriv gärna några rader i en kommentar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 250 andra följare