Regnet höll sig borta – även om molnen hopade sig – så Fästmön, Elias och jag hoppade in i bilen och styrde kosan mot Ulva kvarn och dess bakluckeloppis. Fast först stannade vi till för att överlämna ett verktyg till Linn så att hon kunde ”meka” lite. Tofflan har nämligen ALLT! I sin bil…
Jag fotade en del, så jag låter mest bilderna tala för sig själva!
Elias skuttade före både Anna och mig till loppisen. Notera molnen…
Det fanns massor att titta på! Bakluckeloppis är verkligen just det som får plats i bakluckan på en bil… Anna gjorde flera fynd – assietter, en glasskål och ett vinställ. Jag såg några roliga böcker som jag aldrig hört talas om.
Anna-böckerna! Nån som har hört talas om dem???
När vi botaniserat färdigt tog vi bron över ån mot hantverksbyn.
Ulva kvarn skymtar mellan blad och grenar.
Man hade huggit ner en del träd.
Det var ganska stubbat här och var, men trots det var grönskan överväldigande.
Det blev en fika, förstås.
Elias var mycket nöjd med den gamla kartboken han fyndade för 20 pix, en glass och en cola.
Vi tog kaffe och kladdkaka.
Det var gott med nåt sött, men kakan var i mäktigaste laget…
Jag gillar kladdkaka med grädde, men den här hade jag nästan lite svårt att få i mig…
Detta blev nästan lite för mycket, även för en chokladälskare som Tofflan…
Efter fikat strosade vi i några av hantverksbodarna, men Elias hade spring i benen och ville ner och kika på vattnet.
Den här jättetrappan sprang Elias nerför. Och sen lite uppför igen. Vi traskade långsamt efter…
Noterade ett och annat som stack upp…
En fallossymbol? Nej, en del av den gamla ugnen.
Kvarnhuset var lika vitt som vanligt.
Idag betraktade vi bara Ulva kvarn från utsidan.
Vattenfallet var lika häftigt som vanligt.
Anna skymtar vid fallet där hon försöker få till en bra bild. Hon lyckas säkert bättre än jag som inte vågade mig fram ordentligt.
Mitt i vattnet såg jag ett märkligt stenröse.
Konstigt med ett stenröse mitt i vattnet…
Elias såg också nåt spännande ute i vattnet, men jag har ingen aning om vad…
Den gröna pojken smälte bra in i miljön.
Vattnet var verkligen spegelblankt på sina ställen. Notera att molnen hopar sig…
Vattnet fungerade som en spegel.
Molnen hopade sig som sagt och vi traskade mot bilparkeringen.
Otroligt grönt!!!
När vi precis nådde fram till bilen kom den första åskknallen och vi skuttade raskt in och körde hem mot Himlen i Förorten igen. Vi hann knappt komma innanför dörren innan en kompis till Elias ringde och ville leka, så Anna följde Elias dit i ösregnet.
Under tiden jag har softat vid datorn har Elias flitiga mamma lagat kläder och börjat packa inför kvällens avfärd.
