Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘kär’

Ett inlägg om trötthet, hushållsarbete, saknad och ord som berör.


I morse var jag trött och tung
som en sten. Så märkligt det är! Igår, när Fästmön skulle vara snäll och låta mig få sovmorgon, vaknade jag pigg som en lärka (nåja…); i morse var jag, som sagt, som en tung sten när hon kom och petade på mig vid sjutiden. Upp kom jag i alla fall och Anna är nu på jobbet.

Jag har rivit ut lakanen i sängen och startade faktiskt en maskin tvätt före klockan åtta. (Vi får tvätta från klockan sju, men…) Så tidigt brukar jag inte tvätta även om det är vardag, men jag ska sluta vara så hänsynsfull, har jag bestämt. Somliga i huset tvättar alltid så tidigt att det redan centrifugeras, med påföljd att hela huset skakar, runt sju på söndagsmorgnar. Men det får de väl göra då, om de tycker att det är kul. Jag tycker att det är taskigt och hänsynslöst. Fast man kan ju inte förvänta sig annat.

Renbäddning och tvätt liksom strykning står på dagordningen idag. Strykningen ska jag nog börja med snart, för enligt Anna ska det bli varmare idag och sol. Det var hela 18 grader när vi stack i morse, så prognosen kan faktiskt slå in! Blir det bra väder framåt kvällen tänker jag ordna en picknick med kyckling och vin för min älskade.

Min frukost/lunch blir jordgubbar och mjölk. Anna var över till Tokerian igår kväll och köpte en liter, säkert en av de sista vi äter. Gubbarna börjar sina nu. Vi får helt enkelt besöka Slottet och kolla hur det står till med Annas snälla mammas hallon…

Jordgubbar

Jordgubbar – säsongens sista för Anna och mig?


Jag tränar på att fylla mina dagar.
Det går sisådär. Måndag – onsdag nästa vecka ska jag jobba, sen är det över för den här gången. Mardrömmen börjar igen.

Känslan som uppfyller mig idag är emellertid inte mest oro eller rastlöshet utan saknad. Den här morgonen för sju år sen var den sista i min pappas liv. Nån timma eller två efter lunch var det slut. Bara så där. Jag vet inte om det var nån skön död för honom. Mamma har berättat om han sista ord, som i mina öron var ganska ångestfyllda. Men det gick snabbt. Och det är väl ett snabbt slut vi alla önskar oss, inte nån utdragen plåga, eller? För oss som blev kvar blev saknaden en ständig följeslagare. Min mamma har inte längre sin älskade sen 50 bast hos sig; jag har inte min starka, kloka och knäpproliga pappa.

Pappa o jag 2

Se så stark han var, min pappa! Han lyfter mig på sina armar.


Många gånger har jag undrat
vad pappa hade tyckt och tänkt om saker och ting. Det som hände för över fyra år sen hade gjort honom helt galen, det är jag säker på. Om inte jag hade överklagat saker och ting hade pappa gjort det åt mig. Jorå, jag vet nog varifrån mitt temperament kommer…

Det finns fler likheter mellan pappa och mig. Han fick sent i yrkeslivet av en krönikespalt av Byhålebladet där han jobbade som lokalredaktör sen 1950-talet. Den fyllde han med vardagsbetraktelser även efter pensionen. Men han skrev så träffande att somliga läste in sig själva – och slutade hälsa. På både pappa och mamma. Det känns igen… Sen spelar det ingen roll att man beskriver typer, många ser sig själva till och med om man i grunden beskriver… inte dem alls utan sin egen person!!! Jaja, folk ska aldrig upphöra att förvåna mig. Jag ser det som att jag skriver så att människor blir berörda – på gott och ont – och för mig är det ett kvitto på att kombinationerna av mina ord är rätt bra.

Idag blir det åter ett telefonsamtal med mamma. Den här dagen, den 24 juli, är en svår dag för henne. Önskar att det just idag inte var 30 mil oss emellan.

Och älskade, ilskna, kära, roliga, flänga gubbe – så jag saknar dig!!!

Pappa

Pappa som jag minns honom. (Foto: Henrik Gedda)


Livet är kort.

Read Full Post »

Hur kan man göra så här??? Efter att ha känt varandra i 20 timmar. Nej, fy så gräsligt, fruktansvärt FULT! Och tänk när hon sen ångrar sig och blir kär i nån annan. För det blir hon garanterat.

Det gamla (?) talesättet

Du är ful. Jag är tjock. Jag kan banta.

gäller liksom fortfarande.


Livet är kort.

Read Full Post »

En kvart försenad halkade jag in på SvT1 och Anklagad: Tracie’s story, en brittisk serie från i år. Sen satt jag klistrad och glodde de 45 minuter som var kvar av den.

Simon är också Tracie.


Anklagad består av
fyra timslånga program. Delarna är fristående och handlar om vanliga människor råkar ut för saker som gör att de anklagas för grova brott. I kvällens avsnitt får vi möta Simon som är engelskalärare. Men efter jobbet är han transvestitenTracie. Så småningom träffar Tracie en man som återvänder. Han återvänder kväll efter kväll och Tracie är på väg att bli kär. Tracie tror att han är gift, vilket han förnekar. Hans fru är död, säger han. Det tror Tracie på tills hon en dag får se paret.

Det här är en film som ömsom får mig att bli glad, ömsom får mig att förtvivla. Ungefär såsom Tracie torde känna sig. Den stora skillnaden är att jag som tittare inte blir anklagad för mord.

Filmen är oerhört gripande och jag är glad att jag hoppade in i den. För trots det hemska den handlar om är den positiv när den skildrar Tracies mod. Högsta betyg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det vimlar av brittiska kriminalserier på TV. En av dem, Line of duty,  startade i söndags på SvT1. Idag blev det äntligen tillfälle för Fästmön och mig att titta. Och det är bara att konstatera att vissa serier är dåliga, andra är bra.

Är den populäre Gates korrupt?


Polisen Steve
omplaceras efter en otäck händelse där en oskyldig man har skjutits ihjäl. Hans nya uppdrag består av att utreda korruption inom kåren. Hans första uppdrag blir att utreda den populäre kommissarien Gates, Årets polisman. Det hela börjar med en struntsak och Steve ifrågasätter utredningen. Han tvingas emellertid fortsätta och plötsligt framstår Gates inte fullt lika änglalik.  När han en dag hittar en otrevlig ”present” på sitt bilsäte inser han att Gates troligen döljer nånting.

Den här första delen av fem tillhör kategorin Bra Brittiska Kriminalserier, tack och lov. Den är spännande och utvecklingen är delvis oväntad. En till synes enkel sak har flera bottnar. Bra och trovärdigt skådespeleri gör pricken över i:et.

Högsta betyg!


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll gick näst sista delen av SvT:s dokumentärserie om livet efter bröllopet, Så levde de lyckliga. Jag tycker att det har varit en bra serie, även om vissa avsnitt har varit bättre än andra.

Barn igen, dårå…


Som vanligt
handlade det om barn. Och kriser. Johanna och Peter var med i en bröllopstidning. Hon designade smycket hon bar under vigseln. Han friade med en handduk under knäet eftersom han inte ville smutsa ner sina vita byxor. Men när de fick barn föddes den lilla flickan alldeles för tidigt…

Annika och Johan var paret som inte alls var ett par först. När de träffades var Johan nyseparerad, men Annika blev kär direkt i honom. Efter ett tag flyttade de ihop – fast de var inte ihop. Så träffade Johan en tjej. Och sen…

Lotta och Per träffades via nätet. Pers frieri var mycket genomtänkt och romantiskt. Men ett halvår efter vigseln kom krisen – tillsammans med arbetslösheten.

Det är fortfarande en bra serie, detta, men jag känner att varje avsnitt är lite likadant. Ett par träffas, de gifter sig, nån sorts kris uppstår och före eller efter den får de barn. Allas historier verkar sluta lyckligt och jag undrar om det är så i verkligheten. Samtidigt vore det kanske svårt att få par som det inte har gått så bra för att ställa upp i en TV-dokumentär.

Lite grann tycker jag att serien befäster gamla föreställningar om äktenskapet som grund och förutsättning för familj. Dessutom är det inte alla par som väljer att skaffa barn och det är lite tråkigt att inte fler såna par syns i serien.

Men jag gillar den här serien just därför att den visar upp ganska vanliga människor och att kriser kan drabba vem som helst, även vanliga dödliga.

Kvällens program får högt betyg, men inte högsta.

Read Full Post »

Jag tror aldrig att jag har skrattat så som jag gjorde åt Morden i Midsomer i kväll nånsin. Det handlade inte bara om att mamma var rolig, det handlade om att jag ärligt talat tyckte att avsnittet var mest skit och löjligt…


En del karlar i kvällens avsnitt sprang omkring med hjorthorn på huvudet och jagade unga tjejer som bara tyckte att de var tjocka och knäppa.


Kvällens avsnitt inleddes med
att en man blev jagad av några mörka figurer. Efter inledningsmusiken var scenen nån sorts majfest. Och kommissarie Barnaby spydde efter att druckit cider från ett kar i vilket en död man låg i… Den döde visar sig vara skattmas. En härva av lögner, gamla seder och bruk, hembränning och en sekt som jag undrar vad den hade i avsnittet att göra över huvudtaget – den tillförde ingenting.

Nej, det här var det sämsta avsnitt av Morden i Midsomer jag nånsin har sett. Jag tyckte inte som mamma att det var komplicerat, det var bara tramsigt och inte ett dugg spännande eller ens lite charmigt. Lågt betyg – två tofflor – och då är jag snäll!..

Read Full Post »

Den gångna veckan har Tofflan tänkt mycket på käääärleeeek. Tofflan undrade också om DU är kär i nån. Så här fördelade sig de 26 svaren som kom in:

69,23 procent (18 personer) svarade: Ja! 

23,08 procent (sex personer) svarade: Nej. 

7,69 procent (två personer) svarade: Hmmm, nja, jag har ett och annat span på gång…

Stort TACK till dig som klickade i ett svar! Jag hoppas att du har tid att kolla in den nya frågan, som finns här intill i högerspalten!

Read Full Post »

Vuxentid med min kära ikväll innebar…


…en rutig duk nånstans…

                                                                                                                                                        Nåt gott att dricka…


Fast inte detta Amaronevin utan en Valpolicella.

                                                                                                                                                          En promenad bland det andliga…


Domkyrkotornen lyste röda i kvällssolen, ”kulan” på Gustavianums anatomiska teater skymtar guldgul till höger.

                                                                                                                                                     Försökte fånga en ängel…


Hon har gäckat mig länge, denna donna…

                                                                                                                                                 Tulpanerna i parken nedanför universitetet har nästan blommat ut redan.


Tulpaner, tulpaner… Överallt tulpaner…

                                                                                                                                                       Fångade en annan tjej på bild, vid foten av Geijerstatyn. Gubben själv dissade jag…


Vem är hon?

                                                                                                                                                      Träden i parken är gamla och tunga. Detta har för säkerhets skull försetts med stöttor.


Tungt träd stöttas.

                                                                                                                                                         Ett träd var väldigt rött. Mobilkameran gjorde det inte rättvisa, tyvärr.


Ett rött träd.

                                                                                                                                                               Ett av husen har flera fuskfönster, det vill säga fönstren är bara påmålade på gavlarna. Varför?


Fuskfönster påmålade på huset till vänster i bild!

                                                                                                                                                      Pumpen vid S:t Eriks källa var häftig i skymningen.


Här nedanför har ett huvud rullat…

                                                                                                                                                        Fyrisån var stilla i kväll. Långt bort skymtar tornet för hotell Hörnan.


Ån och Hotell Hörnan som skymtar längst bort.

                                                                                                                                                          Och kastanjerna blommade på träden vid vattnet. Så vackert…


Kastanjerna blommar!

                                                                                                                                                          Jag blev tvungen att gå nära dessa märkliga blommor.


Märkliga blommor, kastanjeblommorna!

                                                                                                                                                           Nån trodde att jag var från Armenien. Anna blev kär i en söt liten man. Vi har skådat Karl Bertil Jonsson IRL. Och så har jag telefonerat med mamma. Nu är vi trötta och ska strax sova. En kväll i stan är slut.

Read Full Post »

Det måste vara jul igen! Och Fästmöns KBT-träning ska jag nog fundera över, he he he… (Kom just på att det kanske är den sortens träning man ägnar sig åt på ett visst ställe här i stan dit jag ska på måndag, för nog är det väl BAJS att en Vanlig Människa som jag inte får byta handläggare?! Men jag ska nog ta mitt ärende till ABS, det kanske blir annat ljud i skällan då..?)

Jul igen, måste det i alla fall vara! Anna har KBT-tränat mig så hårt att INTE glutta i postboxen så jag glömde helt enkelt bort att göra det igår efter att andra posten hade varit här. Så i morse, när allt vad KBT-träning var som bortblåst, tittade jag – och där låg bland annat ett paket från Korres med varuprover! Tusen tack, det ska bli jättekul att botanisera och prova alla små ”sachets” (vet inte vad det heter på svenska) och duschcrèmen med guava, som kom i  en lite större flaska. Självklart blir det små recensioner här på bloggen då och då.


Massor av spännande små ”sachets” och en duschcrème med guava från Korres att testa.

                                                                                                                                                     Inte nog med detta, igår eftermiddag kom ett sms från Bokus att mitt bokreapaket har landat på ICA Heidan. Jag har inte hämtat ut det än, men det innehåller fyra pocketböcker som kostar högst 25 kronor styck. Fraktfritt, förstås. (Ja, jag är fortfarande sur på Adlibris för deras strul med fel e-postadress i twitterannonsen, så jag handlar inte där på ett tag.)

Som om inte detta vore nog! I morse noterade jag att Dagens Nyheter har vaknat och startat min prenumeration på fyra veckor. Prenumerationen är gratis mot att jag läser tidningarna och deltar i en skriftlig enkät efter prenumerationstidens slut. Gratis är gott, för motprestationen kan knappast anses betungande. Dessutom läser jag DN varje dag på nätet och det kan vara kul att få kika närmare på den i pappersform. På den tiden jag var kär i en Stockholmsflicka var det DN som gällde och tyckte jag att den var bra. Vi får se hur den är NU.

Ytterligare ett argument för att det måste vara jul igen är att det har blivit ÄNNU kallare här. I morse var det -25 och ärligt talat trodde jag INTE att Clark Kent* skulle starta. Men han hostade igång så fint! :D Dessutom har jag en väldigt klok bonusdotter som just nu ligger och sover efter att ha varit ute på stan och studentfestat igår. Hon såg minsann till att ta en buss hem i kylan i stället för att utmana ödet och mitt i natten. Tror hon var hemma här strax före klockan ett, för runt halv ett kom ett sms att hon satt på bussen. Då tänker man vuxet fast man alldeles nyss fyllde vuxen!

Idag ska vi ha lite sportlovsmys på förmiddagen och till lunch ska vi två och Anna åka och käka buffé på restaurang Java. Jag tror vi får lunchpris fram till 14.30 (Anna slutar jobba 13.30). På vägen måste jag sen tanka och även hämta mitt bokpaket!

Nu sitter jag, ganska illa och dubbelvikt i sängen och skriver på min leksaksdator, men ska strax kasta mig över lokalblaskan (det jag läser där är numera främst de få kultursidorna, resten känns tunt innehållsmässigt. Det är bara den viktiga sporten som får utrymme och den är jag inte så intresserad av.) och utmanaren från Kungliga Hufvudstaden. Ska bli intressant att se vem som vinner matchen – UNT eller DN…

                                                                                                                                                  *Clark Kent = min lille stålman till bil

Read Full Post »

En fråga till den kära Fru Hatt och den förälskade Inna: Vad är färgen på denna, en av mina favoriiiter i godisskålen??? Blå eller ljusblå? För den kan ju INTE vara… TURKOS, heller!..?


Vilken är dess färg???

Read Full Post »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 250 andra följare