TGIF?

Ett inlägg i vilket Tofflan surrar på.

Idag är det fredag. Och ja, som synes kom jag upp ur sängen trots för lite sömn. Satt en stund vid datorn i morse och funderade på vad hashtaggen TGIF på Twitter stod för. Men jag klurade strax ut det. Samtidigt som jag inte riktigt kan känna att fredagar alltid är nåt jag längtar efter – missförstå mig rätt. (Insatta begriper, andra får sväva i ovisshet.)

Strålande sol och varmt idag också. Det var redan 23 grader när jag och Clark Kent* tuffade iväg till jobbet i morse. Clark ska förresten besiktigas om mindre än en vecka. Det betyder att tisdag och onsdag kväll är vikta för en ordentlig genomgång och tvagning av den lille mannen. Jag brukar använda högtryckstvätten på macken. Slutade med borsteländet efter den gången den ena borsten rev upp min kofångare bak…

Så här kan det se ut i biltvätten – inifrån bilen sett.

Det är pingst den här helgen. Tidigare var vi långlediga eftersom annandag pingst infaller på måndag. Men den röda dagen försvann när den 6 juni blev röd. Dumt, tycker jag, som uppskattar långledigt hellre än lediga dar mitt i veckan. Jag skulle kunna tänka mig att gifta mig en pingst. Eller mitt i vintern, när allt är kallt och eländig. Nånting att spinna vidare på, absolut…

Ursprungstanken var att avnjuta pingsten i Stockholm tillsammans med Fästmön, men det var flera saker som satte stopp för det. Så i Hänryckningens tid får vi ägna oss åt att njuta av Uppsala. Och Eurovision Song Contest 2013-finalen på lördag kväll. Jag överväger att liveblogga då, trots att jag vet att Somliga tycker att man ska TITTA och LYSSNA, inte blogga, när det tävlas i schlagermusik… Men Somliga kanske får Offra sig, liksom andra får Martyra sig igenom vissa mindre lyckade bidrag.

Det är emellertid inte lördag ännu utan fredag. Först ska jag ta mig igenom den här dan på arbetet. Jag är så trött efter alldeles för lite sömn i natt. Gissar att det är därför jag skriver frenetiskt här på fikarasten i stället för att sjunka ner i nån soffa eller stol och låta tröttheten skölja över mig medan kollegornas prat blir till sövande brus. Jag menar inte att mina kollegor är tråkiga, jag försöker bara beskriva hur trött jag är och på vilket sätt jag försöker hålla mig vaken.

Kaffe. Livsdryck.

Den här fredagen firar Norge sin nationaldag. Själv minns jag den 17 maj som en sorgens dag, för det var den dagen min lilla mormor gick bort, endast 59 år gammal. Fast den gången var dagen inte en fredag utan en måndag.

Vad händer hos dig i helgen??? Blir du hänryckt, tittar du på Melodifestivalen eller hockeyn??? Eller njuter du mest utomhus??? Skriv en rad och berätta! Vad TGIF betyder? Gissa!

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Kriskommunikation..?

Ett irriterat inlägg där Tofflan redogör för uppväckandet av döda samt konstaterar att kaffe är en dryck som håller uppe humöret och att en del företag tycks sakna kommunikatörer…

Ja det blev väl en jävla start på den här dan! För det första var jag skittrött i morse, eftersom jag såg på en viss semifinal igår kväll. Den slutade runt klockan 23, men vem kommer i säng direkt? Nej, det ska plockas undan, det ska släckas, bäddas upp, stängas av datorer, tandtrådas, tandborstas, tvagas, smörjas eksem… Sen hann jag se slutet på Benidorm och då blir man ju uppspelt och inte trött. Och nej, jag hann inte/orkade inte/hade ingen lust att förbereda nåt inlägg till idag – varken igår kväll eller i morse.

I morse var det 

The Awakening of the Dead 

hemma på min gata i New Village. Och hade jag vetat hur nattsvart det skulle bli på jobbet hade jag verkligen inte stressat…

Hade ett par webberier jag skulle börja dan med, men så fick jag ett mejl om en annan grej som behövde läggas ut. Sagt och gjort, jag fixade det. Det var sen det blev svart… Månntro webben inte klarade av att höra stf prefektens stämma via iPodradio???

Allting i elektricitetväg bara dog på jobbet. Datorerna pep till och tystnade, skärmarna blev svarta, telefonerna slutade fungera, nätverket upphörde att existera. Min första reaktion var att ringa Lille M som ju är intendent här. Men jag kunde inte ringa från min mobil till hans fasta telefon, ju. Och den kopplade inte vidare till hans mobil, ett nummer jag inte hade. Jag och rumsgrannen tänkte ett slag ta en promenad – det var ju strålande sol. Men så blinkade det till igen efter en tio minuter.

Det är SOL idag.

 
Tre gånger fick jag starta om min dator innan den fungerade. Sen behövde jag gå på toa. Och vad tror du händer när jag sitter där i godan ro med min bok??? Lights out! Och då snackar vi kolsvart. Jag såg inte nånting. På mobilen har jag emellertid en ficklampa, så jag läste ut kapitlet innan jag gjorde färdigt de övriga bestyren som jag inte tänker beskriva detaljerat här.

Den här andra gången kom inte strömmen tillbaka efter tio minuter. Nån information hittade jag inte nånstans, men nån kom och sa att 10 000 hushåll i södra Uppsala var drabbade. Tänkte i min enfald att det ju måste finnas information att få, kanske via Twitter. Ajfånen kunde jag ju fortfarande surfa på. Men icke! Vattenfall har inte ens ett fungerande Twitterkonto, upptäckte jag och på företagets webbplats finns ingen information av typen Driftstöringar! (Och det är Vattenfall som är vår elleverantör här.)

Klockan tio gick jag in i ett möte där vi pratade och lyssnade på varandra. Det är faktiskt inte så dumt att prova på ibland! Dialog och ögonkontakt är helt klart underskattat. När jag kom ut från mötet var klockan tio över elva. Fortfarande strömlöst. De som har laptopar med fungerande batterier kunde i alla fall ägna sig åt att skriva saker, men de kunde ju inte mejla eller komma ut på internet. Jag stannade för att fota en kollegas skrivbord, för hon är så klok att hon inte litar på Det Papperslösa Kontoret. Smarta A!

Inte ett dugg papperslöst på A:s kontor. Vilken tur!

IT-killarna tog tidig lunch och jag övervägde att göra detsamma när så lamporna plötsligt blinkade till och strömmen sakta, men säkert återvände. Halleluja! Jag fixade snabbt en nyhet och en notis på externwebben om att vi haft strömavbrott men nu var nåbara igen samt la ut några rader och bilder på institution 2:s intranät. Man måste få skoja lite ibland – och det gjorde jag där, i maskopi med en sektionschef.

Men varför i hela höga h-e fanns ingen information att hitta från Vattenfall? Varför inte utnyttja Twitter som man ju når med en smartphone som går på batteri? Eller gå via lokalblaskan? Den lokalblaska som efter en kort stund la ut att strömmen var tillbaka – vilken den ju bara var i tio minuter här innan allt slocknade igen?! Är det kanske så att Vattenfall är i trängande behov av en kommunikatör som kan agera i kris??? Jag råkar känna till en som snart är tillgänglig för nya uppdrag *PEKAR MED HELA JÄVLA HANDEN PÅ MIG SJÄLV*

Efter att ha jobbat en timme utan förmiddagskaffe och samtidigt vrålhungrig eftersom sedvanlig lunchtid sen länge var passerad, kom jag så iväg för att försöka hitta nån föda. Jag var lite osäker på hur det skulle gå, men jag hade tur och fick både mat och kaffe, dessutom trevligt sällskap från institution 1. På tillbakavägen mådde jag gott igen, kände mig verkligen återuppväckt från de döda fast på ett positivt sätt, så jag passade på att fota några hus i rena glädjeyran. Och så sände jag en tacksamhetens tanke till Nån att det här med långa strömavbrott tack och lov inte är särskilt vanligt i den här delen av världen…

Livet är kort.

Read Full Post »

Gäster hos Valsgärde, Tokerian och Odinsborg

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver söndagens utflykter.

Uppdaterat!!! Den lila blomman på bild nedan är mycket riktigt backsippa. Den är också fortfarande fridlyst, Agneta!!!

Framåt lunchtid började det komma allt fler moln. Därför lämnade vi Himlen efter dusch för att hinna få lite sol på våra nosar innan regnet kom. Jag föreslog att vi skulle kolla in Valsgärde och så blev det! Vi passerade Fullerö och strax därefter svängde vi in på en smal väg. Vi fick lämna Clark Kent* vid en lada och gå en knapp halvkilometer.

Dagens utflyktsmål.

Åkrarna runt omkring låg till synes torra och dammiga, men såg välkrattade ut, nästan som mönster.

Mönster på åkern.

Prinskorven hade lite spring i benen efter att ha tillbringat så gott som hela lördagen vid datorn.

Elias gick med stora kliv mot Valsgärdes gravar.

Det var lite varmt, men uppe på toppen på en av gravhögarna blåste det skönt.

Det blåste skönt på toppen.

Vi såg massor av gullvivor och några lila blommor som jag inte kunde namnet på, men som jag har hört namnet på miljoner gånger.

Inte gullvivor utan..?

Vi såg två träd som såg ut att vara jättegamla, säkert från vikingatiden.

Ett av de jättegamla träden.

Uppe på toppen var det härlig utsikt. Bussen såg ut som en buss för myror.

Härlig utsikt! Vi gick hela vägen upp, den vägen vid pilen.

Ja, det var ett fantastiskt ställe, Valsgärde! På ena sidan flöt ån och jag blev lite badsugen. Men det fanns ju gårdar och hus i närheten som säkert ägde rättigheterna till det. Hur som helst, nästa gång vi åker hit tar vi nog med oss nåt fika, för man blev riktigt kaffetörstig och lite hungrig!

Hej då, Valsgärde! Här stod vi nere på vägen igen.

Eftersom det kurrade i somligas magar, så vi åkte in till Tokerian. Jag lämnade in Lottot och vi hade inte vunnit en spänn. Prinskorven fick lite lunch – korv med bröd, passande nog.

Korv med bröd till Prinskorven.

Efter lunchen stack vi upp till mig med mina grejor. Elias passade på att vila på soffan, efter allt spring var han lite trött, grabben.

Prick klockan 14 stod vi utanför mammas/Fästmöns jobb. Och då kom de första regnstänken. Men det blev inte mer än stänk, så vi kunde åka till Gamla Uppsala som planerat!

Anna och jag kikade in till en kille som säljer antikviteter precis intill Odinsborg. Där brukar det alltid hända lite märkliga saker. En gång låg hans arga lilla hund där under ett träd och blängde på mig. Hon gillade inte människor. Idag var hon visst inte hemma. Under trädet stod det i stället en stol. Och i trädet hängde… en kristallkrona…

En kristallkrona hängde i ett träd hos antikvitetskillen.

Det hade mulnat på rejält, så vi bestämde att äta glass inomhus. Det var ganska mycket folk där som åt och fikade och en del blev visst aldrig nöjda, medan andra såg ut som om de behövde äta hela sortimentet. Anna och jag dreglade över räkmackorna, men det blev bara glass och kaffe.

Det blev ”bara” kaffe och en Storstrut för mig.

Elias hjälpte för säkerhets skull sin mamma att äta upp även hennes glass. Annas glass hette Skruven och Elias åt en Geisha.

Skruven och Geisha åts av Anna och Elias.

Allt var fint och mysigt – utom vår bordslykta som var… TURKOS!!!

USCH vilken gräslig lykta!

Lite handling och sen hemfärd till Himlen. Jag åkte hem till New Village för att telefonera med mamma. Hon var uppspelt efter gårdagens tipspromenad – trots att hon inte vann. Vann gjorde en gubbe som gick med sitt barnbarn, en ung tjej och mamma hävdade indignerat att de nog fuskade, för de gick med mobilen och grejade.

Jag åkte och hämtade lite onyttig mat hos Mac Jack och medan jag satt här och skrev kom regnet. Rejält. Tennisbanan har åter blivit pool.

I kväll väntar sista programmet Inför Eurovision Song Contest 2013. I kväll är Robin Stjernberg med. Det är han som ylade så pass att han ska representera Sverige i tävlingen nästa helg. Jag har ingen klar favorit ännu, men jag har å andra sidan bara hört alla låtar typ en gång var. Och det har låtit ganska… varierande, mest… inte så bra, faktiskt.

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Säna, Norénpjäs och utflyktsplaner

Ett inlägg där Tofflan berättar om sin helg och pratar mat – och sovvanor med mera.

Ledig helg – i alla fall för somliga. Andra måste arbeta. Men vi fick i alla fall några timmar på eftermiddagen och kvällen igår, så man ska väl inte klaga. Fast det är ju så, att mycket vill ha mer… Och jag får aldrig tillräckligt av Anna.

Anna jobbade en ganska kort dag igår, så när vi hade handlat middagstillbehör till alla och prästostbågar till mig fick vi en stund på Annas balle*. Jag sprättade en bira och Anna frös. Så trillade det in ett jobbmejl som jag inte blev så glad åt. Ett par timmar senare tog jag fram datorn och loggade in, bara för att konstatera att det mycket riktigt var så illa som befarats. Nu får vi vänta till måndag med att förhoppningsvis få hjälp, för behörigheten som krävs för ett ingrepp har bara två personer på hela jobbet. Rätt fantastiskt, egentligen… Vad händer om båda dessa är bortresta eller sjuka och nån behöver akut hjälp? Jag måste faktiskt ta och kolla upp det! *antecknar på att-göra-listan*

Det blev kyckling till middag igår. Barnen vet att det allt som oftast vankas pippi när jag är här. Anna kan konsten att få till så många olika rätter, jag är inte lika fantasifull. Till kvällen kommer ett nytt recept ur Tofflans Svarta Bok här på bloggen, men det är ett fiskigt sådant. Av nån anledning låg det en stjärna vid min tallrik. Eller säna, som mitt jeta Anna brukade skriva när hon var liten kicka. Hedersgäst? Bäst? Nja…

En säna vid min tallrik.

Vi kollade först på sista delen av Unge kommissarie Morse och denna gång var det min tur att nästan somna – trots att jag inte hade druckit nåt vin utan bara två öl (en på eftermiddagen och en till maten). Men sen blev det lite Norénpjäs igår vid läggdags. Det slutade med att jag och Prinskorven låg i dubbelsängen och Anna i Prinskorvens säng.

Det var väldigt varmt i natt och jag hade svårt att somna sen när allt hade lugnat ner sig. Vaknade till vid sjutiden i morse av nåt svagt ljud från Ajfånen (nej, den är inte särskilt ljudlös även när den är inställd på ljudlöst), men sen somnade jag om. Vi klev inte upp förrän vid halv tio. Nu har vi ätit frukost utan att jag fick i Prinskorven nån ostbit. Innan vi sticker ut nånstans blir det dusch och hårtvätt för hans del. Skönt för alla parter om mamma slipper göra det i kväll när hon är trött efter jobbhelgen. Vi funderar på att ta en utflykt till Valsgärde innan vi hämtar mamma/Anna och sen fara i gemensam tropp till Gamlis för en glass och en kaffe/saft. Mormor ska få ett telefonsamtal idag också. Vi vill alla veta hur det går för henne att vara hemma och nyopererad. I början kan det mest kännas skönt, men efter ett tag kan det bli jobbigt på olika sätt.

Händer det nåt hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta!

*Annas balle = Annas balkong

Livet är kort.

Read Full Post »

Ledig dag..?

Ett inlägg som innehåller en del gnäll. Eller rastlöshet med en gnutta maktlöshet inblandad.

Ledig dag idag. Vädret är trist. Det är grått och klibbigt. Inget balleväder*. Inget promenadväder. Det känns som om det är åska i luften. Igår hann jag i alla fall äta min sillmiddag på ballen**. Men det stod inte på förrän regnet kom. Och det kom rejält…

Det regnade rejält på mina köksfönster. Den observante noterar fotografens spegelbild i glaset.

Jag vet inte vad jag gjorde sen igår kväll, men jag glodde en del på TV och jag läste. Plötsligt var klockan ett på natten och jag hasade i säng efter att, som alltid***, ha tandtrådat och tandborstat.

Idag sov jag ända till 7.40. Då gick jag upp en stund, men kröp ner i sängen ett tag till. Somna om kunde jag emellertid inte. Det var bara att kliva upp och sätta på kaffe och blogga lite. Då mår jag gott!

Sängen är renbäddad och jag har tvättat en maskin lakan samt mig själv. Men duschen kändes ogjord efter renbäddandet – jag svettas till och med under ögonen!.. Jag gjorde i alla fall lite vårfint i sovrummet:

 Syrénlakan, passande nog för maj månad.

Har gått ut med sopor och vattnat krukväxter, samt tagit ett snabbvarv med lilla dammsugaren. Sen laddade den ur. Grävde fram min Swiffermopp – den har fått en sorts revival i mitt hem! – och smög omkring och sög upp dammråttor på golven. Swiffermoppen är bland det bästa verktyg i kampen mot dammråttor! Särskilt bra är den under tunga möbler och sängar, där man kanske inte alltid är så noga när man dammsuger… Det enda negativa med moppen är att den inte funkar på mattor. Och så är min turkos.

Det enda negativa med min Swiffermopp är att man inte kan använda den på mattor och att den är turkos.

Min lediga dag har inneburit en del hushållsarbete, men också en del jobb. Det är tydligen svårt för somliga att respektera lediga dagar. Några roliga skrivuppdrag från annat håll har jag inte fått sen sist, men av de fem jag anmälde intresse för finns endast ett kvar att möjligen få. Huggsexa, eller? Och i övrigt väntar jag på..?

Dagen börjar gå över i eftermiddag och jag ska slå mamma en pling och kolla läget. Efter det borde jag vara värd en glass. Så att jag kan ladda ordentligt för jobb under morgondagen…

Vad händer hos dig idag???

*balleväder = balkongväder
**ballen = balkongen
***alltid… Tja, inte när jag har varit jättesjuk eller nyopererad, men alltid annars! Och detta är inte nåt jag bara säger ifall min tandhygga och tandläkare läser min blogg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Det blir inte alltid som man har… osv

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om sitt arbete och sina samarbeten.

Ett helt fantastiskt underbart väder idag! Hur ska man kunna ha disciplin att arbeta inomhus nu när det både börjar bli varmt och soligt? Jorå, om man har ett kul jobb, så. Och det har jag ju i grunden – ett tag till, i alla fall. Men i morgon… I morgon ska jag ta friskvårdstimme med kamera!

Vi är tre som ska arbeta tillsammans i projekt Presentationstrycksak (förutom formgivare och tryckeri), har Högre Ort bestämt. Jag informerade Linus (Linus heter nånting helt annat i verkligheten!) om det idag. Han var totalt ovetande, men berättade att han tidigare har gjort ett antal liknande saker med vänsterhanden. Vi diskuterade sammansättning av arbetsgrupp, men eftersom jag fick veta att det blir vi tre så stannar vi där. I vissa fall gäller inte uttrycket

The more, the merrier.

Men så klart man kan lämna saker för synpunkter en kort tid före tryck. Eller Print On Demand, som det nog till största delen blir.

Hur som helst, jag bad Linus att fundera över text- och bildunderlag. För om jag inte får nånting sådant blir det ju ingen trycksak. Och jag tror inte att det kommer från Högre Ort, som efter utdelad arbetsuppgift mest suckade och undrade hur det skulle finnas tid att få fram underlag. (Jag skulle lätt kunna peka lite här och lite där, men eftersom nu arbetsgången är bestämd av Högre Ort tänker jag inte vara motvalls igen. Chefer har en tendens att känna sig hotade då. Ur balans.) Tänk, jag är utvecklingsbar som person, det hade nog aldrig DLF* trott! För övrigt känner jag att jag har utvecklat mig när det gäller just Linus, eftersom jag allt mer börjar uppskatta hans tankar och värderingar. Vi skulle nog kunna jobba fint tillsammans – om det möjliggjordes. Idag är det inte så väldigt möjligt.

Det ska handla om vatten.

På lunchen blev jag medbjuden av korridorkollegorna, men på vägen till matstället träffade jag Lille M så vi bestämde att äta sallad tillsammans och prata lite jobb. Vi  pratade, kort och effektivt. Med vissa människor går det bara så lätt att samarbeta! Kanske, kanske för att båda sidor har förståelse och viss insikt i den andra sidans kompetenser, typ? Strax blev vi joinade av ett par trevliga biologer som så snällt frågade om de fick sitta med oss. Efter ett tag kom nästa klunga kollegor – och snodde ett bord bredvid som var markerat av nån annan. Lite pinsamt, men… Kanske var det mer pinsamt när Professorn tippade sitt vattenglas på golvet och skärvor och H2O flög och flöt vida omkring… Tur att det inte var en kopp varmt kaffe, säger jag bara…

Lunch med såna här i blev det idag. Fräscht! Fast tanten i restaurangen som vanligt var snorkig och sa att jag inte fick ta kaffe.

Telefonmötet efter lunch dröjde, så jag twittrade om det. Tog två sekunder så fick vi kontakt! Det är verkligen både nytta och nöje med sociala medier, i alla fall Twitter! Telefonmötet utvidgades till ett cyberspacemöte. Så otroligt enkelt och användbart när kunden kan bli visad direkt på skärmen hur saker och ting skulle kunna fungera! Tyvärr tror jag att ärendet måste lyftas ett par nivåer och inte ligga hos mig på institutionsnivå. Inte heller fakultetsnivå utan centralt. Hoppas man där inser hur intressant och spännande detta är. Verkligen.

Eftermiddagsbananen är slut, så även kaffet snart. Dags att återgå till… tja, vad det nu är jag gör för nånting…

*DLF = Synnerligen obehaglig person i ett arbetsliv jag knappt minns (jo, det gör jag, jag skämtar lite)

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagsmorgon bland alla röda dagar

Ett inlägg i vilket Tofflan harklar sig och startar sin dag. Ungefär.

Usch, så svårt jag hade att somna igår kväll! Jag var verkligen jättetrött, men så fort jag stängde av TV:n (jag måste ha TV:n på med svagt ljud för att kunna somna ensam - inte för att Fästmön låter som en TV när hon ligger bredvid, men för att jag behöver ett litet ljud) och släckte blev jag klarvaken. Men upp kom jag i morse i alla fall.

Den här veckan har jag ju tillgång till lokalblaskan eftersom jag är lägenhetsvakt. Det kändes lite som

förr i tiden

när jag sörplade i mig min yoghurt, idisslade russinen, lät nötterna fastna i tänderna, drack mitt morgonkaffe – och läste tidningen. Men ingenting har förändrats sen jag prenumererade på tidningen: det var sport som lyftes fram på första sidan och det var en tidning som gick att bläddra igenom, utan lust att stanna och läsa nånting mera noggrant, på fem minuter.

Som förr i tiden – fil med müsli, java och lokalblaskan vid köksbordet.

Så jag hann sitta hos Storebror - där jag nu sen en tid tillbaka vanligen äter frukost också – och skriva det mesta av det här inlägget, twittra lite samt svara på ett mejl. Mejlet gällde ytterligare en spännande bok som jag ska recensera på en blogg nära dig. (Nu har jag ju två på gång.)

Dagen är solig och varm redan från start. Morgonen inleddes med att jag la ut en film från körens framträdande i fredags på Husets webbplats. Därpå blev det stormöte och jag fick till och med se mitt namn på väggen i en PPT-presentation *gör vågen*  i samband med att min tjänst har blivit förlängd. Det är liksom inte första gången tjänsten blir korttidsförlängd (två månader), men det var första gången jag såg mitt namn. Jag måste ta itu med trycksaksjobbet jag blev tilldelad i förra veckan – trots att jag är allting annat i min kommunikatörsroll än en trycksaksproducent! Det görs ju nästan inga trycksaker längre… Men nu ska institution 2 ta fram en folder som ska tryckas etc innan jag slutar i juli. Det ska bli intressant att se om jag ens får underlag innan dess, men det är en annan historia. Jag har tagit kontakt med en duktig formgivare och frågat om det är möjligt, om det finns tid den närmaste tiden. Det finns det. Men, som sagt, då måste jag ju ha ett underlag. Text och bild. Vid mötet i torsdags, när jag fick uppdraget i samband med att vi diskuterade min tjänst, ställde jag frågor om målgrupper och syfte etc. Möttes av frågetecken och allmänna svar. Så det blir ju intressant att se om det går att göra nånting bra av det hela.

Tre hela dagar ska jag arbeta nu. På onsdag är det avtackning för B på lunchen. Å, jag kommer att sakna den vänliga personen!!! På torsdag är det röd dag igen och då skulle jag vilja bättre på färgen i ansiktet jag fick igår. Ja, det hettade rejält i plytet igår kväll. Jag tror inte bara att det berodde på rödvinet jag drack till maten utan majsolen. Fast på torsdag, sägs det, är det dags för sämre väder igen. Så möjligen att jag nån av dessa dagar utnyttjar friskvårdstimmen för en gångs skull första gången. Den går ju alltid att kombinera med fotografering utomhus…

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagskväll och lördagsmorgon

Ett inlägg i vilket Tofflan filosoferar över slapphet, timmar och rosalila blommor.

Lördagsförmiddag i New Village. Faktum är att det är rätt tyst i huset. Det beror på att en fjärdedel inte är hemma och att en annan fjärdedel inte har börjat banka. Än. Det kommer väl. Men då är jag förhoppningsvis inte här utan i Himlen. Den tredje fjärdedelen är hemma och har ägnat morgonen åt att springa upp och ner för trappan. Stegmätare, eller vad?

Min fredagskväll var otroligt slapp. Som du förstår var jag helt slut efter arbetsveckan (två dagar). Det där var ironiskt menat, kanske är bäst att jag tillägger. Jag testar och ser om det skulle kännas OK att bara jobba lite. För två arbetsdagar är ungefär vad institution 2 verkar kunna erbjuda. Till detta läggs ytterligare nån dags arbete för institution 1. Totalt 26 timmar. Tre arbetsdagar och två timmar. Skulle jag klara mig ekonomiskt att jobba så lite? Nej. Skulle jag palla att jobba så lite? Nej. Skulle jag kunna göra ett bra jobb på dessa ynka dagar? Nej. Skulle jag vilja jobba så ytterligare en begränsad tid och inte tillsvidare? Nej. Mina svar är givna!

Det är skittråkigt att laga middag. Men när man är ensam är det bara überskittråkigt. Så jag dukade upp ett fredagsalternativ i vardagsrummet med Lapdancen, min bok på gång, en skål prästostbågar och en starköl. Och så kallade jag Crime Night på Kanal 9 och spelade Wordfeud. Det blev mättande både för kropp och själ.

Fredagsmiddag.

Och nu är det lördag. Jag vaknade runt åtta och kände mig ganska utsövd. Låg och läste en stund och planerade kommande texter. Satte mig vid datorn och här har jag suttit och skrivit, är på min tredje text just nu. Och min tredje mugg java. Det snurrar lite lätt i skallen och jag funderar på om det inte är dags att duka fram frukost.

Alldeles nyss plingade ”Lucille” på dörren.

Stressad och sent ute som vanligt!

skrattade hon och undrade om jag kan vara lägenhetsvakt från idag och en vecka framåt. Inga problem! Deras växter är få, husdjuren ryms i en några liter stor vattentank och jag får tillgång till lokalblaskan gratis. Klart jag hjälper till!

Frukost står som sagt överst på agendan. Därpå måste jag skriva ett par texter till, vattna mina egna krukväxter, gå ut med sopor och göra mig redo för en färd till Himlen. Noterade glatt, på tal om krukväxter, att min fina hortensia, som jag fick av Fästmön och barnen till en födelsedag för ett par, tre år sen, blommar igen. När jag fick den var blommorna blå, men nu är de närmast rosalila. Jag tror jag läste nånstans att de tillsätter nåt färgmedel för att få fram den blåa färgen. Konstigt… Så här ser den ut idag:

Lite rosalila. 

Vad händer hos dig i helgen??? Laddar du för nästa helg, som infaller redan på torsdag, kanske???

Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag som måndag

Ett inlägg i vilket Tofflan svamlar på om sin tillvaro i limbo och lite annat.

Det är torsdag idag, som sagt. Men det känns som måndag eftersom min arbetsvecka börjar idag. Och slutar i morgon. Två arbetsdagar som faktiskt är ganska fulltecknade, enligt kalendern.

Men först av allt har jag letat efter den chef som bestämmer om min framtid här. Eftersom h*n inte var här vid niotiden, gick jag iväg och pratade med chefen under överchefen. Underchefen har mejlat överchefen.

Så mötte jag överchefen vid kaffeautomaten nyss.

Jag kommer in till dig!

sa han. Jag undrade om h*n menade genast, men det menade h*n inte. Jag fick inte veta vilken tid h*n kommer. Eftersom h*n inte har varslat mig tickar det på ytterligare en månad. H*n sa att h*n tänker erbjuda mig en deltid och att vi ju har pratat om det. Ja, en gång har vi pratat om det, bara för att jag skulle upptäcka att det stod en helt annan procentsats i ett protokoll några dar senare.

Jag går omkring här i limbo, jag har svårt att arbeta, för jag kan inte planera mitt arbete och jag kan inte åta mig nya uppgifter eftersom det finns viss risk att jag inte kan avsluta saker och ting. Underchefen skrev till överchefen att jag mår riktigt dåligt. Det är en underdrift. Med kroppen hela tiden i beredskapsläge blir man rätt slut. Jag känner knappt att jag ar varit ledig i sex dar.

Så här känner jag mig inuti.

Idag försöker jag i alla fall att arbeta med det jag har på gång. Morgonen har jag ägnat åt att läsa och besvara mejl samt åtgärda en del. Det handlar mest om att lägga ut saker på nån av webbplatserna. Jag har lagt ut en nyhet och en kalendarieuppgift. Och så har jag gett E en lyckospark eftersom h*n har sitt halvtidsseminiarium på förmiddagen.

Till lunchen idag ska jag träffa den kloka L. H*n har också en inte helt enkel position idag, med alla förändringar som är på gång. Just vid såna tillfällen önskar man att man vore flera.

I eftermiddag ringer vår omvärldsbevakare. Vi ska prata bevakning av sociala medier för en av institutionerna jag jobbar åt. Jag var emellertid tvungen att säga sist vi hördes att min framtid är som den är, att jag inte vet. För om jag slutar vet jag inte vad som händer med den omvärldsbevakning vi har idag. Nån måste nämligen administrera, kommentera, hantera den etc. Vi har sån tur att vi får hänga på ett grundavtal, så vi slipper att betala en enda spänn för detta! Jag är nöjd att jag upptäckte det!

Jag ska hälla i mig mitt kaffe nu och försöka att inte bryta ihop. Än.

Livet är kort.

Read Full Post »

Morgondialog med knäck i lurarna

Ett inlägg där Tofflan beskriver en dåraktig dialog som Fästmön och hon hade i morse.

Jag har gjort frukost med ägg, rostat bröd, kaffe, fil och blåbär från Djurö. Anna kommer ut från sovrummet, där hon har legat och skickat sms till mig. Hon säger:

Det luktar rödkål här!

Jag hör:

Det luktar rövhål här!

och svarar

Va? Rövhål? Här har jag ansträngt mig med frukost och det borde dofta kaffe… Vad menar du?

Det är väl åldern som tar ut sin rätt och jag får väl snart boka tid hos audiolog innan det blir värre missförstånd…

*Livet är kort. Och roligt ibland.

Read Full Post »