Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kaffe’

Ett Lucia-inlägg.


 

I min ursprungliga familj var det tradition att se på SvT:s Luciamorgon innan vi traskade iväg till skola eller jobb. Det är en tradition jag har hållit på när jag har kunnat. Utom 2012 när det dessutom sändes från Uppsala. För just som det sändes rullades jag ner till operation. Men som synes överlevde jag det också.

I morse vaknade jag av att jag nästan inte kunde andas. Tyvärr, tycker somliga, överlevde jag det också. Det finns ju medikamenter som vidgar luftrören. Men jag vaknade just i tid för Luciamorgon, så TV:n sattes på med ett bestämt finger.

Luciamorgon på SvT 2014

Luciamorgon på SvT 2014.


In i mitt sovrum
strömmade massor av tjejer från Oscar Fredriks kyrka i Göteborg. Bara tjejer i Luciatåget. Inte en tomte, pepparkaksgubbe eller stjärngosse så långt mina sömngrusiga ögon kunde se. Levande ljus, tjejer med långt hår, men vad hade tärnorna på sina huvuden? Lingonkransar? Ytterdörrsutsmyckningar? Ja, ja, allt var inte så traditionellt liksom…

Luciatåg, de enda tåg i Sverige som kommer fram!

var det nån som vitsade till det på Twitter nyss. Det kanske stämmer. Men vackra är dessa tåg. Jag slumrade mig igenom de klassiska Luciasångarna, otal varianter på Staffans-sången, fast varför sjöng Sonja Aldén Ave Maria på engelska? Hmpfff… Sonja var programvärd och övriga medverkande var Helena Paparizou och, en kille faktiskt, Anders Ekborg. Anders gjorde O helga natt så jag fick ståpäls under duntäcket. Dessutom har han FANTASTISKA ögonbryn! Kolla in dem nästa gång du ser honom!

Citruspress o tre apelsiner

Verktyg och ingredienser till dagens grogg.

När de sista tonerna hade klingat ut tryckte det bestämda fingret över till TV4, där det är Nyhetsmorgon. Sen somnade jag gott tills en gapig kille på skrek på svengelska om nån Luciagryta med saffran och lite spice i. Då klev jag upp, startade datorn, satte på perkolatorn, skrev det här och plockade fram ingredienser och verktyg för dagens grogg. Jag tänker nämligen mest ligga i sängen idag och kurera mig, Det är vitt på marken utanför, stormen har bedarrat och det sägs vara snorhalt. Här inne sitter snoret nån annanstans än där jag går, om du fattar vad jag menar…

Nu ska jag ta med mig en mugg rykande, nyperkolerat kaffe in till sovrummet. Det är där jag ämnar husera idag, det vackra vädret (jorå, solen tittar fram!) till trots.

Ha en fin Luciadag!

 

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett aktivt inlägg.


 

Johnnys tatuerade ben

J:s tatuerade vad.  Benet verkar för övrigt vara nyrakat, så en tävling är troligen på gång.

Snacka om att ha varit mega-social den här veckan. OCH i helgen. Idag blev det en tripp över till en stadsdel här intill. Jag hade blivit inbjuden att närmare studera fem (5) papperskassar med böcker och välja ut sånt jag vill ta med mig hem och läsa innan resten fraktas till Myrorna. Så himla gulligt av A och J – som dessutom bjöd på kaffe, choklad och ett blottat mansben… Det är ju inte var dag man får se det senare. Inte heller ett nyrakat sådant. Men J förklarade att det hade med tävling, eventuella skador och plåster på håriga ben att göra. Jag fattade galoppen direkt – min operationstejp fastnade visserligen inte i kroppshår, men i en utstående brun prick. Denna prick blev tvungen att avlägsnas kirurgiskt innan tejpen över såret och de 24 agrafferna (jätteklamrar) kunde dras bort…

Om nåt litterärt följde med mig hem? Självklart gjorde det det! Det blev en nästan full papperskasse med främst deckare. Jag plockade något åt äldste bonussonen också, men det visade sig att han redan hade läst boken i fråga. Då läser jag den! Jag klagar inte!

En kasse böcker fr A o J

En kasse böcker från A och J fick ett nytt hem i New Village.

 

Andra advent

Andra advent är det visst idag…

En tur ut till Förorten stod sen på agendan när Fästmön slutat sitt arbete. Hantverkare ska in i Himlen under morgondagen och möbler och garderober behövde flyttas och plastas in. Vi är båda klena i våra axlar, men Anna är stark som en björnhona i armarna och lyckades tillsammans med sonen baxa undan det mesta. Hoppas nu att hantverkarna blir klara i morgon. Fast de kommer tillbaka direkt efter nyår – för att göra vadå, undrar man? Informationen var som vanligt undermålig. Vi tröstade oss med andra advents-fika.

Nu är det kväll i New Village och maten står i ugnen i skrivande stund. Jag tidsinställer det här inlägget – som vanligt – för i kväll vill jag hänga med Anna och göra annat än sitta vid datorn. Vi har flängt än hit, än dit båda två och vi behöver kvällen tillsammans.

Den som missade fredagens lösenskyddade inlägg kanske bör slänga ett öga på det för att få ihop ett och annat. Kommentera dock inte här, utan i det lösenskyddade. Om du har nåt att säga. Ibland har man inte det. Inte jag själv heller.

God afton!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett julbordat inlägg.


 

När man ska äta julbord i Uppsala tycker jag att det passar bäst att äta det i klassisk miljö. Fästmön och jag har förr om åren ätit på Scandic Nord och varit väldigt nöjda, men efter det snorkiga bemötande jag fick förra året i telefon intar vi julbord på ett annat ställe. Två år i rad har vi nu ätit på Odinsborg i Gamla Uppsala. Betalade gjorde vi själva, för ingen arbetsgivare upplät sin börs för oss.

Ofta gott är

Visdomsord på Odinsborg.


Det jag gillar bäst med Odinsborg
är egentligen varken maten eller den musikunderhållning som utlovades (vi smet just som underhållningen började) – utan det är det goda bemötandet. Det är glada och trevliga människor som arbetar där, från det att man ringer och vill boka bord till dess att man hämtar ut sin jacka i garderoben. Ett exempel:

Jag tyckte att jag var ute i god tid när jag bokade bord, men eftersom det var underhållning samma kväll blev borden snabbt bokade. Trots detta ordnade personalen en trevlig plats åt oss två – inte på nåt undantag, inte heller mitt i nån gång utan på ett alldeles utmärkt ställe. Väl planerat!

 Prima julsnaps

Julsnapsen var prima!

Serveringen och beställningen av drycker sköttes av, vad vi såg, tre personer. Det gjorde dessa galant! Det var minimala väntetider på det mesta. Däremot hade vi gärna bistått med en del andra tips och råd vad gäller planeringen, till exempel placeringen av bestick och tallrikar (det var stundtals omöjligt att tränga sig fram till det enda stället där de fanns) och hårdosten (den vill man ju ha på smörgås till maten, inte till dessert). Och det var lite frustrerande att potatisen hela tiden tog slut, liksom kaffet mot slutet av kvällen.

Maten då? Eftersom jag inte äter kött blev det mycket från sillbordet för min del. Och lax. Den varmrökta laxen var jättefin, men sillarnas inläggningar var lite tama. Ägghalvorna var delade på fel ledd, enligt mig, vilket gjorde att de vippade hela tiden. Potatisen låg i lite vatten, vilket gjorde den väldigt mosig och blöt och inte särskilt god. Dessertbordet var det bästa på hela jordbordet, tycker jag. Där fanns såväl färsk som konserverad frukt och både köpegodis och ”hemlagat” godis. Utöver detta fanns bland annat struvor, kladdkaka, chokladpuddingar och andra små desserter i glas med mera med mera. Några bilder tog jag inte – det var alldeles för trångt och för mycket folk samt dåligt ljus.

Folket som var där var väldigt blandat. Det var trängsel in i lokalen när vi kom. (Bakom oss stod ett något överförfriskat par alldeles för nära oss. Det var inte roligt att höra deras slaskiga kyssar i mina öron eller känna deras kroppar trycka på.) Enligt personalen var det mycket företag just igår kväll. På ena sidan hade vi ett trevligt sällskap med en ursöt och glad liten kille (vi satt hela tiden och försökte gissa vilket språk de talade på); på andra sidan hade vi ett större sällskap varav en person antingen gapade och skrek eller hånglade med sin bordsdam. Ja, de drack en del också, men åt desto mindre. När mannen hade vräkt ur sig

Heil H****r!

hade han liksom sagt det dummaste man kan säga och hans sällskap tycktes skämmas. Mannen och hans bordsdam lämnade tack och lov stället strax efteråt för att förhoppningsvis nyktra till nånstans där ingen hörde alla grodor som hoppade ur näbbarna.

Mitt eget sällskap var det bästa, förstås. Anna var söt och rolig som vanligt, men vi hade svårt att föra en dialog i larmet av alla kacklande människor. Här är en stilstudie, dock i ljus som var dåligt för foto:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Toffelomdömet för julbordet på Odinsborg blir högt. Bästa betyg får personalen (särskilt personen med det vackra namnet som serverade oss våra drycker), lägsta betyg gapiga gäster som skriker rasistiska slagord. Maten hamnar nånstans mitt emellan. Det var helt klart värt 475 kronor/person.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Vi tog buss nummer två
en bit av vägen både dit och hem. På hemvägen noterade jag en person som uppenbarligen inte fått nån god uppfostran hemifrån. Skäms att sitta med skitiga skor (det regnade ute och Gamla Uppsala är lite av en byggarbetsplats just nu) på bussätet mitt emot!

Fötterna på sätet

Dålig uppfostran! Skäms!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett klappande inlägg.


 

 Twist

Lite Twist till lilla mamma i julklapp.

Igår på dan ägnade vi oss åt en viss säsongsbetonad klappjakt. Naturligtvis kan jag inte avslöja vad som inhandlades, mer än det jag redan har avslöjatmottagaren var dessutom med vid tillfället. Så en klapp är fixad och klar i alla fall. På ett annat ställe – och jag kan naturligtvis inte avslöja var – hittade jag klapp nummer två, lite smaskens till lilla mamma som har det som kallas

a sweet tooth

 

 

Räkmacka på Fågelsången

Anna bjöd på sen lunch.

Det var en prövning att befinna oss där vi befann oss och därför intog vi en smärre fika på Stormarknaden. Det var för övrigt där  Anna hade sitt rendez-vous med Björn Hellberg. Vi behövde ju grunda med nåt rejält före julbordet. Anna bjöd på sen räkmackelunch och kaffe, alltså en smärre fika.

 

 

 

 

 

 

 

 

Fågelbo i litet träd

Lika höga förväntningar som fågelboet i det här lilla, lilla trädet.

Vi hade höga förväntningar på kvällens julbord. Mer om det kommer i ett separat inlägg! Det var skönt att komma hem en stund emellan och få vila fötterna och fräscha till sig innan det var dags att trängas med folk igen. För i Gamla Uppsala var det massor av människor… Och då menar jag massor

 

 

 

 

 

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bokligt inlägg.


 

Stjärnklart Sally

Det finns inget som piggar upp bättre än en god bok! För ett tag sen skrev jag här om en rolig barnbok, Stjärnklart, Sally! Jag skrev om texten något och skickade in min recension till UppsalaNyheter. Den texten kan du läsa här. Att jag tjatar om den här boken beror på att jag tycker att den är så fantastisk rolig – även för oss som är lite äldre än sex till nio år…

Mellan sommarens längtan o vinterns köldI morse vaknade jag en kvart över åtta (riktig sovmorgon, med andra ord!). Jag fixade kaffe och sen låg jag och sippade medan jag läste min bok på gång. Det är en bok med en väldigt vacker titel, men rätt fruktansvärt innehåll, Mellan sommarens längtan och vinterns köld. En polisroman, som inleds med att en man hoppar från ett fönster i sin studentlägenhet och tar livet av sig. Nej, jag håller med. Det låter inte uppiggande alls. Men det jag tycker är stimulerande i polisromaner/deckare – liksom i dito filmer och TV-serier – är nystandet i det brottsliga. Leif GW Persson, författare till boken, sa häromdan i ett TV-program att han älskar mord. Med det menade han inte mord som sådana, förtydligade han, utan själva utredandet som leder fram till att den skyldige ringas in och och kan åtalas. Precis sån är jag, även om de mord jag upplever är fiktiva. I verkligheten är jag en sån hare att jag tuppar av när jag ser blod…

I nästa vecka trillar det in en ny bok för recension från ett förlag. Nu ska jag för första gången läsa och skriva om en deckare. Det ska bli riktigt spännande, allra helst som boken är nominerad för ett pris.

Vilken typ av böcker läser DU helst??? Och vad läser DU just nu??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gott inlägg.


 

Jordnötskulor och Dukat

Jordnötskulor och Dukat är väl lämpligt att fira med på Chokladens dag?

Det har väl inte undgått nån att jag är en sucker för godsaker. Choklad allra helst. Och idag är det ju Chokladens dag. Så klart man måste fira den, det behöver man inte vara Vän af Ordning för att vilja göra!

För nån timme sen gräddade jag våfflor och serverade med hjortronsylt och sprejgrädde till middag till mig och Fästmön. Det måste sjunka undan lite innan vi kan fylla på och riktigt fira Chokladens dag. Kaffet har puttrat klart i perkolatorn, Anna sitter förväntansfull i soffan. Men hon vet faktiskt inte om att jag har köpt choklad med mig hem idag. Jag sa att det inte skulle bli nåt sött till kvällskaffet eftersom vi ju skulle äta våfflor. Och… om jag inte berättar nåt om chokladen jag har köpt kan jag ju smocka i mig ALLT i morgon kväll, när Anna jobbar!!! Moahahaahahaaaaaaaa… 

Men så elak är jag inte. Nu ska jag servera kaffet och chokladen och så glor vi på förra veckans avsnitt av Dicte, som vi båda missade.

Hur firar DU Chokladens dag??? För visst är det en dag värd att fira?!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Service, ingen service och en riktig soppa

Ett trumpet inlägg, men glatt i änden.


 

Min föresats var att skriva ett positivt inlägg nu på eftermiddagen. Men det kan man ju ge sig den på att det inte blir. Fast lite ändå. Mot slutet. Ett antal ärenden skulle avverkas i city. Bland annat tog jag en tripp till Arbetsförmedlingen för att fixa biljetter till fredagens evenemang. Jag hade tur idag, för jag fick bra service – även om jag undrade hur arbetsförmedlaren kunde förväxla ett datum för ett klockslag… Nåja, för mycket ska man väl inte förvänta sig, man kan bli glatt överraskad.

Värre var det för kvinnan före mig i nummerlappskön. Hon var fem (5) minuter sen till sitt möte. Genomsvettig bad hon om ursäkt och på stapplande svenska försökte hon förklara att bussen hade varit försenad. Ingen nåd. Ingen nåd! Hon fick inte träffa sin handläggare. I stället fick hon köa för att få en ny tid – om två veckor, först, råkade jag höra. Empati, hört talas om det? Vad hände med den akademiska kvarten som annars är så vanligt förekommande här i universitetsstan? Och hur hade handläggaren på fem minuter lyckats både boka och ta emot en ny kund? Man undrar…

På väg till nästa ärende passerade jag Pensionsmyndighetens servicekontor. Jag tänkte att jag åtminstone skulle hinna boka en tid för ett möte. Det var dessutom så fiffigt att Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Skatteverket hade detta kontor tillsammans. Jag tänkte att det var ju toppen, man kanske har frågor som tangerar alla tre myndigheter. Vilken bra idé och vilken toppenservice! Tänkte jag, som sagt.

När jag köat en liten stund kom jag fram till en kvinna bakom en disk. Jag sa:

Jag skulle vilja boka en tid för ett personligt möte.

Du skulle nog aldrig ha kunnat gissa att jag faktiskt fick det här svaret, som gjorde att alla mina tankar kring toppen och service kraschade:

Det går inte, för dom vill helst inte det.

Min haka föll ner på bröstet.

[…] dom vill helst inte det…

Eh… Ett servicekontor som inte vill ge service – vad är det för mening med det??? 

Jag förblev stum och kvinnan stirrade på min haka. Antagligen blev hon nervös för att jag var tyst för hon la till:

Men en videokonferens går bra.

Då fann jag mig och svarade, medan jag vände kvinnan ryggen och stegade ut:

Tack så mycket. Tack så mycket för ingenting.

Sen gick jag till kyrkan för att mina svarta tankar skulle bli lite ljusare.

Gud är kärlek

Det är bra att Gud är kärlek när jag är arg.


Några tankar och böner 
samt ett toalettbesök senare fann jag mig inhandla ett par böcker för tillsammans en guldpeng. Ja, för jag hade dessutom hunnit träffa en föreföredetta kollega, morsat och blivit avsnäst (h*n hade bråttom, så h*n är förlåten). Nån tröst skulle jag väl ha!  En av böckerna ska ha Uppsalaanknytning, den andra är en debutroman.

Syndafallet och Älskade du

Syndafallet av Ruth Rendell och Älskade du av Barbara Voors.


Strax därpå fick jag en hård kram 
och trevligt sällskap under en timme. Människor lever så spännande liv, tycker jag som för det mesta sitter här hemma och ugglar! Till orden intog jag en helt ljuvlig tomatsoppa. Inte nån burksoppa, utan hemgjord, och så två brödskivor, Bregott, vatten, kaffe och liten chokladbit – för 60 kronor. Dessutom kom personal med brickan till bordet. Där snackar vi service! Och var i stan får man en lunch för det priset??? Svar: Ingenstans – mig veterligen!

Tomatsoppa och bröd

Dagens lunch för 60 kronor.


Ytterligare några ärenden och ett möte senare 
anlände jag till hemmets trygga vrå. Helt slut av dagens alla intryck, upptäckte jag ett kuvert i min postbox. Fylld av bävan tog jag upp det till lägenheten. Skulle det innehålla nåt dödsfarligt virus? Eller avföring, kanske? Det skulle ju passa bra till den här skitbloggaren, eller hur..?

Hand på brev

Vad kunde det vara i kuvertet?


Jag klämde och kände lite 
på kuvertet. Det var bulligt och lite mjukt. Med all säkerhet bajs, alltså. Men nej! Det var godaste vännen Rippe som fyllde på mitt förråd med nånting jag nyligen har försnillat! Tusen, tusen tack – inklusive för bonusprylen!!!

Och jag som gick och väntade på ytterligare en bok för recension får kanske rolig post i morgon också tack vare detta! All well that ends well. Men se Pensionsmyndigheten, den står inte högt i mina tankar längre. Varför ha servicekontor som inte ger service??? Beats me…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 326 andra följare