Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘huvud’

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Den läskunnige vet att det är torsdag idag. Det innebär sedvanlig hiss- och diss-lista på den här bloggen. Denna tråkblogg där det mest gnälls. Men gnället i cyberspace hjälper mig att inte gnälla så mycket i det verkliga livet, faktiskt. Tänk på det! Dagens lista, varsågod!

Höst


Host

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hemskt inlägg.


Solen bakom ett molnI morse väcktes
jag av skott. Jag visste direkt vad det var, ingen tvekan. Först fem skott, en kort paus och så ytterligare två. Jag räknade. Jag har sett för mycket på TV att man ska räkna. Man. Ska. Ska man skjuta? Här? Där jag bor? En titt på klockradion visade 4.16. Den tid då tidningsbudet brukar gå sin runda. I alla fall förra året i februari, när jag fortfarande var prenumerant på lokalblaskan.

Jag låg kvar i sängen. Vågade inte ta mig upp och titta. Tänk om det kom fler skott, flera kulor som kanske letade sig in här? Jag, med min taskiga rygg, kan liksom inte springa omkring och ducka. Sen började jag må illa. Jag mådde illa. Till sist slocknade jag. Sov sex timmar till. Jag har sovit tolv timmar i natt, nästan.

På mobilen såg jag sen nyheten. Enligt lokalblaskan har en man hotat sin mor och sin syster. Enligt Aftonbladet hade mannen tidigare under gårdagen hotat och misshandlat sin före detta fru. SvT Nyheter skriver att han hade knivar som han vägrade släppa och att det var därför poliserna till sist sköt. Enligt Expressen sköt polisen varningsskott, därefter verkansskott i benen och så träffade ett av skotten mannens huvud.

Det är avspärrat ganska nära huset där jag bor. Poliser är på plats. Nog vet jag vilket hus det gäller och gissar vilken familj. Mannen blev 34 år. Han var någons son och bror, någons ex. Kanske någons pappa? Polisen som dödade honom var också son eller dotter, kanske syster eller bror, kanske någons ex och någons förälder. Det finns bara förlorare i det här.

Mitt mål för dagen, att försöka orka duscha, känns oerhört… futtigt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett frågande inlägg.

 

hosta

Hostan har dämpats.

Nej, nån bra dag har det inte varit idag. Men jag har överlevt. Ryggsmärtorna har nu lugnat ner sig lite grann. Hostan har jag dämpat med nån dryck ur en brun flaska, upphittad vid utgrävningar av mitt kylskåp.

Har slumrat av och till när rygg och hosta har tillåtit. Däremellan har jag läst några rader och skrivit ytterligare ett kapitel på min bok. I huvudet, vill säga. Jag vet inte hur och när jag ska få ner texten på pränt. Detta kapitel handlar om två månader i tid räknat. Ändå gissar jag att det i ord och bokstäver räknat blir ett av bokens längre avsnitt. Å, jag hoppas bara att jag kommer ihåg det jag har tänkt ut!

blodpenna

Varför måste jag skriva den här boken jag har tänkt?

Jag vet inte varför, men det har blivit så viktigt för mig att skriva den här boken. Tidigare har jag haft all tid i världen att göra det. Nu har jag antingen inte tid eller är för sjuk. Ryggen tillåter inte längre sittningar än fem minuter åt gången vid min dator just nu. Och jag orkar inte springa omkring i lägenheten så att ryggraden rätas ut. Den bara knakar, förresten. Riktigt läskigt är det för det hörs…

Vi får se när boken ser dagens ljus. Den blir väl det jag lämnar efter mig en gång. Nu har jag ju inga barn som kan glädjas åt eventuella inkomster från litterärt verk, men jag har fyra bonusbarn. Minstingen och jag har haft sms-kontakt vid två tillfällen i eftermiddag, från var sin sjuksäng. Jag kan konstatera att det är lika trist att vara sjuk när man är 11 som när man är 51…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en marsmåndag.


Min farmor brukade
vända lite på orden ibland när hon skulle uttrycka sig på svenska. Ja, farmor var ju inte född i Sverige utan hade ryska som sitt första språk, finska som sitt andra. När jag som barn grät – ja, det hände att jag gjorde det –  sa farmor alltid:

Aj aj, har du lite ledsamt?

räkmacka kaffe o bok

En lunch för en som hade det lite ledsamt.

Idag hade jag lite ledsamt fast jag grät inte utanpå. Stegade i stället ner till blomsterhandeln och köpte en bukett med blåa liljor och vita rosor att ge till M. Utmärkelsen skulle firas idag på eftermiddagen, men jag skulle inte få delta. I stället festade jag på en räkmacka på lunchen. Och märkligt nog dök M upp med den återvändande H, så jag fick sällskap den sista kvarten! Dessutom blev det tillfälle att överlämna buketten. Perfekt!

Jag hann med att göra både mitt eget jobb och andras idag. Dessutom blev det en liten tårtbit för M, eftersom personen jag skulle ha möte med inte var omöjlig. Mötet gick för övrigt hur bra som helst, trots att jag hade fått höra olyckskorpar innan. För mig funkar det nämligen bäst om jag är rak och ärlig och ”tar” folk på mitt sätt. Det uppskattades även idag, vilket jag också fick höra. Nu är vi inte på långa vägar klara, men en god bit på väg.

UKK fasad kväll

Hade velat gå in och inte bara passera.

Idag lämnade jag jobbet åtta minuter efter ordinarie arbetstids slut. Bland annat har jag lagt mitt huvud i M:s kompetenta händer, men jag passerade också en byggnad i vilken en spännande mediedag gick av stapeln. Jag hade velat vara där. Nu vet jag att man inte får hälften av det man önskar sig, fast man förväntas vara nöjd ändå.

Gott var det att så småningom komma hem till New Village där Fästmön hade pasta med tomatsås redo för mig att värma och en redan uppvärmd famn. Det är omtanke och kärlek, det!

Till kvällskaffet serverade jag var sin trisslott. Men det är en annan historia…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mitt förhållande till environgerna. Bland annat.


I morse var det
en av min veckas två möjliga sovmorgnar. Jag ska inte upp vid sex-tiden och jag ska inte ut på E4:an strax efter det. Därför kanske du känner en viss medkänsla med mig. Jag blev nämligen lite… upprörd när nån (en vuxen) i huset satte igång att skrika på nån annan (ett barn) kvart i sex i morse. I synnerhet som skrikandet försiggick vägg i vägg med mitt sovrum.

öronvärkKudde
Jag vill inte höra skrik en tidig lördagsmorgon. Jag vill sova.

 

Efter ett tag avtog skrikandet och jag slumrade till. För att vakna av nästa pucko (föräldrar som skriker åt sina barn – eller tiger – är nämligen puckon, anser jag) som slamrar. Det pågår en flytt och den estimerar jag emellertid. Dessutom var klockan nästan åtta. Så jag får väl inte bli alltför upprörd utan i stället vara glad och nöjd åt det lilla. Med

det lilla

avser jag att även om jag inte fick sova ut ordentligt i morse, så behövde jag inte gå upp tidigt och göra mig redo för att åka iväg. Dessutom sörjer jag inte den stundande avsaknaden av somliga. Synd bara att flytten inte går dit pepparn växer utan bara nästgårds. Alldeles för nära. Vi lär fortfarande mötas på Tokerian. Eller i environgerna utomhus. Tyvärr. Men, som sagt, jag försöker glädja mig åt det lilla. Om man inte gillar varandra är alla avstånd bra – även om de inte är så långa.

Glad råtta

En får vara glad för det lilla.


Idag lyckades jag äntligen spöa mr Kobra
i Wordfeud. Tro mig, jag har kämpat hårt. Och länge. Så vann jag med bara 80 poäng. Nåja, en vinst är ändå en vinst. Det har inte varit så många såna på sista tiden. Nu blir det en paus från spelandet, annars riskerar jag att fastna i träsket – jag är en missbrukarnatur när det gäller ord…

Två tjänster har jag sökt nu på morgonen. Den ena en ganska kort visstidsanställning här i Uppsala, den andra en tillsvidareanställning på ett spännande ställe i Stockholm. Jag mejlade min nuvarande chef häromdan för att fråga hur det blir den närmaste tiden, typ förlängning eller så. Men jag har inte fått nåt svar. Och jag har semesterdagar att plocka ut före slutdatumet som närmar sig.

Huvudet bultar som om jag var på fest igår. Ja, jo… jag drack ju en (1) starköl. Nä, det är nog sömnbrist. Just nu försöker jag kurera det med starkt kaffe, men inser att jag nog måste komplettera med en tablett. Det tunga vädret lättar inte precis upp huvudvärken. Igår regnade det förfärligt här. Idag är det grått och blåsigt och tre grader plus. Tråkmånaden februari i ett nötskal.

Efter avklarade måsten här i New Village bär det av till Himlen för att njuta av en lördag med Fästmön och ”barnen”. Ifall du undrar varför jag sätter ”barnen” inom citationstecken är det för att tre av dem är vuxna. Det är bara Lillebror som fortfarande är riktigt barn. Men inte så länge till. Det går fort nu och eftersom vi inte ses lika ofta som tidigare noterar jag skillnader varje gång vi träffas. En kväll i nästa vecka blir det nog också samkväm med familjen, för då firar vi en födelsedag. Jag ska försöka smussla in presentpåsarna idag, för jag lär nog anlända sist den aktuella födelsedagen.

Dags att packa ryggan, bädda, fixa frukost och lite annat. Ha en riktigt go lördag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en sannerligen välfylld dag.


Maj gadd vilken dag!
Vilken arbetsdag, vill säga! Jag har jobbat som en gnu med diverse spretande uppgifter. Så snart jag har känt mig klar med en grej, har nästa hamnat på mitt bord. Ingen tid att hämta andan – eller typ gå på toa, ens… Visserligen älskar jag att jobba och jobba mycket, men idag blev det nästan too much. Speciellt som dan slutade med att jag blev mejlspammad av ett visst företag, vilket inte precis ökade mitt förtroende…

Igår kväll när jag åkte hem såg jag ett rådjur som just hade sprungit över vägen. Det hade precis kommit över till andra sidan när jag och Clark Kent* passerade. Jag blev lite uppskrämd av det, så just den sträckan, vägen ut till påfarten mot E4:an, var jag lite extra uppmärksam på i kväll. Inga rådjur denna gång, emellertid. Bara flera sms från olika håll. Och jag sms:ar inte när jag kör bil – det finns till och med en lag som säger att man kan straffas om man orsakar en olycka för att man har lattjat med mobilen och inte varit uppmärksam vid ratten…

Hjärnan känns mer kokt än stekt (vad menar jag med det, egentligen???). Jag ska försöka ladda om batterierna nu genom att tömma RAM-minnet i huvudet och kanske ta nån macka. Mamma måste få ett telefonsamtal sen och därefter är det dags att åka och hämta hem Fästmön från jobbet. Ja, kvällen är lika fullspäckad som arbetsdan, nästan.

Jag hann knappt innanför dörren hemma förrän jobbmobilen ringde. Faktum är att jag brukar ignorera den efter arbetstid (min arbetstid slutar klockan 17, fast egentligen klockan 16.18…). Men i kväll svarade jag. Samtalet blev inte långt och det var tur. Jag behövde ringa ett samtal från min egen telefon, nämligen, före klockan 18. Hann fram till Allers två minuter i. Jag fick nämligen post från dem idag igen…

Allers

Har visst blivit prenumerant.


För ett par nummer sen
var jag med i en artikel i tidningen. Jag hade bett att få ett exemplar av just det numret av Allers. Det kom. Bara det att sen har Allers fortsatt att komma varje vecka… Och jag är inte särskilt intresserad av att läsa om sjukdomar, mat eller korsord. I vart fall vill jag inte betala för det. Så jag ringde för att fråga varför jag har blivit prenumerant. Det visade sig att tidningen bjuckar mig på 13 nummer. Oklart varför. Kanske för att de fick visa upp min sköna nuna i nummer 5/2014..?

I morgon bitti måste jag iväg på ett frukostmöte som jag försökte slippa från för jag har saker jag måste arbeta med. Nu blir jag i stället chaufför till mötet och får ett par passagerare. Hoppas bilköerna är korta i morgon så jag kommer fram i tid.

Har lagt fram kläder till i morgon och passade då på att fota mina två fina och nya par strumpor som jag fick av Anna igår. Det är tur att hon tar ansvar för strumpinköpen, jag glömmer sånt till dess att det är panik och katastrof på grund av hål i varenda par i strumplådan…

Nya strumpor

Mina nya par strumpor har bara hål i skaftet där foten ska trädas in.


Dags att kolla
om det finns nån macka att ta. Jag vet att det i alla fall finns en kanelbulle… Ha en go kväll! Själv slocknar jag nog snart…


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om positivt tänkande och belöningar för uselt utfört arbete.


Nog har jag sagt det förr,
men det förtjänar att upprepas:

Det bästa med huvudvärk är att man då vet att man har ett huvud.

I morse var det skallebank som hette duga. Fick ta tablett. Den hjälpte ungefär halva dan. Sen kom värken tillbaka. Ögonen känns irriterade, musklerna stela och värkiga. OCH FY SÅ JAG GNÄLLER! Men jag känner mig hurven och det är råddigt i skallen. Så råddig att jag lyckades göra

ett fel

som har ältats större delen av arbetsdan. Nej, jag är inte felfri och jag tar på mig skulden: felet är mitt. Och även om det är ett mysterium varifrån jag fick den felaktiga uppgiften tänker jag inte skylla på nån annan. Felet är gjort, ingen avled och till nästa gång ska jag trippelkolla. Varför älta det in absurdum? (<== retorisk fråga)

Och nej. Jag tänker inte sjukskriva mig som väldigt många gör när det är allmänt jobbigt. Det löser inga problem. I stället tröstar jag mig med en riktigt god bit från Schweiz.

Mousse chocolat

Mousse chocolat – grymt god, väldigt söt och inte en kalori i. Ha ha haaaa…


Det pågår spel runt omkring mig.
Jag gillar inte det. Men det är svårt att låta bli att låta sig bli indragen. Skitsvårt när man vill vara både lojal och omtänksam, men ändå välja den bästa sidan.

Ingen bra dag idag heller, med andra ord. (Fast jag har gjort fler bra och uppskattade saker än dåliga idag. Faktiskt!) Min intention när jag kom hem var att jag skulle gå raka vägen in i duschen. Ha! Först bytte jag ett par trasiga glödlampor. Sen dammsög jag upp lite grus i hallen. Därefter vattnade jag samt sparkade igång en maskin tvätt. Och så ringde jag mamma. Där fick jag bland annat höra saker om upphittade ting som varit fördolda och nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Är det nån som håller på att bli alldeles råddig eller är det Nån annan som har..? Äh, det går ju inte att skylla på Nån annan i det här fallet. Det är bara att inse.

Sen tog jag en lång och varm dusch och tvättade håret. Det kändes lite bättre även om jag inte får till barret som jag vill. Tre rostade mackor åt jag innan jag hängde tvätt. Nu ska jag kolla om det har hänt nåt i sajbärspäjs innan jag häller ner mig i fåtöljen med Flaskpost från P, som är min bok på gång. Kanske att det blir nån liten virre eller några droppar konjak för att motverka hurvenheten. Men jag brukar inte tåla sån sprit så bra, jag får ont i magen. Och nån mer jävla krämpa vill jag inte ha just nu!

Hur mår du då???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med selfies.


Det har varit en lång dag idag
och ganska händelserik. Jag är för trött för att skriva nånting spirituellt eller argt. Bjuder i stället på ett par lustifika selfies. Tanken var att fota mitt nyklippta huvud, men…

Tofflans öra, kind och öga

Här fick jag med kinden, ett öga och ett elefantöra. Den gigantiska näsan skymtar neråt vänstra hörnet. Notera dock så ljushårig jag har blivit uppe på huvudet – UTAN färg i håret! Rynkig och jävlig är jag dessutom.


Ett nytt försök
att fota det nyfriserade huvudet. Men av nån anledning har jag på mig min snusnäsduk på ett idiotiskt sätt. Dessutom ser jag rädd ut.

En rädd rånar-Toffla

En rädd rånar-Toffla eller vad?


Nä, man blir inte vackrare
än man gör sig och är man ful så är man. Nu går jag och läser Nyckeln i stället för att fota mig själv.


Livet är kort. Jag är tjock, jag är ful, jag kan banta, jag kan… eh… nej…

Read Full Post »

Ett inlägg om min söndagseftermiddag.


Det blev en rejäl go-fika
i eftermiddags ute i Himlen. Så rejäl att jag inte har orkat laga mat. Än. Fästmön och jag stannade vid ICA Heidan. Medan Anna köpte nyttigheter köpte jag bullar, kakor och fingerkex med vit choklad. Jajamens! 

Kaffet var klart när vi anlände till Himlen. Anna hittade vid en utgrävning en bit ljuvlig citronsockerkaka som också sattes fram. Mycket gott att mysa med framför värmeljusen i de ljuslyktor som Anna fick som första gåva till sitt nya hem i november 2007. Roligt att de fortfarande används…

Ljuslyktor-duplex-jpg

En första gåva till Annas nya hem hösten 2007.


Somliga bubblade,
andra babblade och så fipplades det med mobiler också. Anna och jag försökte få kontakt med mr Kobra på Morgonen. Men inget svar där. Till sist åkte vi dit och väckte den björn som sov.

Anna fraktades med diverse saker tillbaka till Himlen. Jag åkte sen hem till New Village för att förbereda mig inför en ny arbetsvecka. Märkligt nog har jag söndagsångest inför den… Vilken tur att jag får lägga mitt huvud i M:s händer i morgon kväll, det tror jag att jag lär behöva.

När jag svängde in på parkeringen här hemma stod en bil med både motor och lysen på infarten. Vid ena långsidan av bilen stod en blond man i 25 – 35-årsåldern, iförd svarta träningsbyxor med vita ränder på sidorna  - och kissade!!! Bilen var en mörk Volvo, med registreringsnummer… Nej, taskig tänker jag inte vara. Men jag undrar vad det är för jävla oskick att ställa sig och pinka på vår gård?! Nästan mitt emot finns en väg till snötippen. Där kan bilar stanna och där kan man kissa – i skogen. Fy så äckligt att stå och kissa för öppen ridå, helt ogenerat! En del människor är bara vidriga.

Nu ska jag försöka sudda bort detta kiss-minne och fixa till söndagsmiddagen: kycklingchorizo med bröd och räksallad.


Livet är kort. Och jag är visst lite hungrig, trots allt…

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Den alldeles nyutkomna boken
Den som jag trodde skulle göra mig lycklig dansade ner i min postbox igår. Ett recensionsexemplar från Norstedts. Boken är skriven av Uppsalaförfattaren Christina Wahldén. En annorlunda bok, en historisk, men fiktiv roman om Carl von Linnés äldsta dotter Lisa Stina. 

Den som jag trodde skulle göra mig lycklig

Om erotik – lite, i alla fall – och botanik.


Lisa Stina har flera systrar
men bara en bror. Och det är brodern som skolas, som ska ta över faderns arbete. Så blir det nu inte riktigt. Sonen har varken huvud eller lust till det botaniska. Lisa Stina har både och – men hon är ju kvinna och av studier och forskning blir ingenting. 

Carl von Linné omger sig med manliga elever. Daniel Solander är hans favorit. Den unge mannen blir som en son i huset och en extrabror. Till den dagen kommer när han och Lisa Stina förälskar sig i varandra. Men Daniel Solander vill ut och upptäcka världen. Och Lisa Stina är ju… kvinna.

Någon kärleksroman är detta inte. Den påminner snarare lite grann om Jan Mårtensons Ostindiefararen, i alla fall i skildringarna av Daniel Solanders resor. Men Christina Wahldén har ett underbart poetiskt språk som nästan är som en kärlekslyrik på vissa ställen.

Den här boken sträckläste jag så gott som sen igår – med avbrott för sömn och diverse ärenden. Mot slutet tycker jag tyvärr att författaren trasslar till det lite med de många berättelserna som går i varandra. Men jag vill läsa mer! Och jag kan bara gratulera min före detta arbetsgivare till att ha gjort nåt bra för skattebetalarnas pengar för en gångs skull genom att ge Christina Wahldén ett stipendium som möjliggjort boken. För den här boken är väldigt nära ett mästerverk.

Det blir ett högt Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Här kan du läsa recensionen av boken hos UppsalaNyheter!

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 252 andra följare