Tuff eftermiddag, goda ord och några operationer

Det blev en tuff eftermiddag. Jag bet ihop. Rejält. Och klarade mig helskinnad – tills jag kom hem och ringde Fästmön för att höra om morgondagen. Det är så mycket besvikelse och maktlöshet som finns inuti mig. Jag kan inte säga annat än förlåt.

Alla tårar föll trots att jag hade med mig goda ord som verkligen peppade mig från den kloka L. Om nu L är klok vad gäller mina kompetenser, men… Jag fick beröm som var som salva för allt som skaver inuti och även om jag inte har gjort nånting revolutionerande är jag faktiskt väldigt stolt över mitt Husbygge, webbplatsen jag byggde på i princip 16 dar. Jag gömmer därför L:s ord, även A:s omdöme som jag fick på köpet, långt där inne i det trasiga kommunikatörshjärtat. Det hjärta som brinner sååå för att göra nånting som betyder nåt för nån. Och jag har fått veta att det gör det. Varför är jag så trasig då?

Ett bra sätt att mota tårar för min del är att lösa sudoku. Skitsvåra ska de vara. Så det satte jag mig med en stund medan jag lät effekterna av emla verka. Sen opererade jag. VAD jag opererade bort på mig själv vet bara den stackars äcklade Anna som fått se en bild. Jag tänker inte lägga ut den här, bara meddela att jag är sju stycken fattigare.

Postop dukade jag fram gamla ostar och vindruvor från påsken samt kex och hällde upp ett glas hemgjort rött. Det blev ett glas till, kan jag meddela.

Du får se den här, betydligt trevligare bilden, än nån bild från kvällens operation.

Huvet sitter kvar, men jag har blött ganska mycket på vissa ställen. De två värsta fick plåster på sig eftersom det rann ganska friskt. Jag KBT:ade min blodskräck och svimmade INTE. Hail Tofflan!

Har du genomgått några operationer eller så i afton? Rita gärna och berätta. Eller skriv en rad i en kommentar.

Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett snyggt lik

Eftersom jag firade jul på egen hand hade jag för säkerhets skull köpt mig några julklappar. Trodde liksom inte att tomten skulle titta förbi, vilket han ju inte heller gjorde. En av klapparna var boken Ett snyggt lik av Peter James. Och nu har jag läst denna, rätt tjocka deckare.

Rätt tjock, men innehållsrik?

En man hittar en CD-skiva på pendeltåget. När han testar CD:n i sin dator får han se en hemsk film som visar ett mord. Samtidigt hittas en död kvinna utan huvud i utkanten av Brighton. Inuti kvinnan finns en skarabé. Naturligtvis hänger allt ihop. Men det kommer polisen inte på förrän ytterligare en kvinna försvinner. Och hennes make…

Det här är långt ifrån nån bra deckare. Jag är besviken. Peter James första bok om polisen Roy Grace, Levande begravd, var spännande. Det bästa med den här boken är att den utspelar sig i Brighton and Hove där jag har bott. Nostalgin sänkte sig över mig när jag läste om platser jag har besökt ofta under min tid där.

Men naturligtvis hjälper inte det så särskilt mycket. Boken når inte ens medelbetyg. Sorry!

Livet är kort.

Read Full Post »

En rätt magisk fredagskväll

Fråga nummer ett är om jag fick… korgen..?

Korgar, korgar, korgar…

Ja, för det är ju inte så lätt när man ser ut som f*n och bland det första man ser när man kommer ner på stan är sin spegelbild i ett fönster.

En riktig påskkärring. Eller kanske en äkta häxa?

Men jag hade, kvällen till ära, mina finaste, orange vantar på mig när vi travade S:t Olofsgatsbacken upp, upp, upp för att supera på Il Forno.

Mina finaste! 

Där var det trångt som alltid, men vi hade ju bord bokat för två. Jag var frusen och det var ganska skönt att sitta intill pizzaugnen och bland levande ljus.

Ett ljushuvud bland de levande ljusen.

Vi visste inte om vi ville ha trerätters, men vi tuggade i oss förrätt och varmrätt till att börja med. Maten hade blivit sämre än sist, tyckte vi, men vinet var mycket gott, ett nebbiolo från 2005.

Vigna Botti Langhe. Rött och gott!

Det är vid såna här tillfällen vi verkligen pratar med varandra och det gjorde att blev en bra paus efter huvudrätten. Detta lämna plats för lite dessert. Och desserten var måltidens absoluta höjdpunkt, tyckte jag!

Chokladmousse med en vit kula och en brun kula.

Anna valde en kaffedrink till desserten, Evangelico (kaffe, Frangelico och Baileys), medan servitören uppmärksamt noterade att jag hellre ville ha kaffe och Frangelico bredvid. (Synd bara att det var is i likören.)

Frangelico on the side.

Tja, i matväg var desserten och Frangelicon det bästa. Som vanligt var servicen på topp. Jag fattar inte att dessa unga män och kvinnor orkar vara så trevliga och snabba när stället är knökfullt! Suveränt och helt värt en hundring i dricks! Kom inte sen och kalla mig snål, nån. Sen kanske kocken ska… få lite ledigt…

Nerför backen igen stannade vi för att fotografera lite. Som vanligt kom det här kapellet med på bild.

Domkyrkan en fredagskväll i februari.

I lyktskenet avtecknade sig trädgrenarna som knotiga fingrar. Tyckte jag, dårå, som har lite livlig fantasi.

I lyktans sken…

För den som är både hungrig och intresserad av hattar hittade vi ett utsökt exemplar i ett skyltfönster. Nån som har sett… gräsligare???

Korv med bröd – i hattversion.

Nej, mat ska man inte ha på huvet, mat ska stoppas i munnen. Mätta var vi och vi hann precis med bussen hem. Men först hann jag knäppa en bild till och den dedicerar jag till mammakusinen B!

Arnehjärtan till lilla huvudet.

Idag har vi inlett dagen med att Anna har berättat om hur hon har fastnat i saker och ting. Eftersom vissa BARN läser den här bloggen vågar jag inte berätta mer detaljerat – jag vill ju inte inspirera till att nån försöker. Men den ena incidenten involverade ett huvud och ett trappräcke, den andra ett finger och ett frysfack.

Frukosten är avklarad och nu väntar ett stadsbesök. Vi har tänkt oss att titta på Ekebykeramik, lite loppis/antikt och kanske nåt mer. I afton lagar jag maten (träning ger färdighet även i till synes hopplösa fall) och sen bänkar vi oss för att se Melodifestivalens fjärde deltävling. Naturligtvis bloggar jag inte om den, utan jag rekommenderar dig som är intresserad att i stället läsa vad Jerry knåpar ihop om eländet tävlingen.

Livet är kort.

Read Full Post »

Stenhimlen

Jag blir alltid så glad när jag läser Karin Brunk Holmqvists böcker! Men den här, Stenhimlen, är lite djupare än de tidigare. Det gör den inte sämre! Tack för julklappen, Anna!

En bok med djup.

Hemmadottern Erna är huvudperson den här gången. Hon bor på en gård tillsammans med sin elake far och sin undfallande mor. Eftersom hon blivit förlöst med en tång har hennes huvud en konstig form. Det är nåt hon har blivit mobbad för som barn och ännu som vuxen, nu i 30-årsåldern, tycker hon själv att hon är ful. Det tycker emellertid inte Börje, stockholmaren, som har köpt hus nere på Österlen. Börje och Erna träffas på en auktion. De köper böcker och bådas böcker innehåller… kärleksbrev.

Först tycker jag väldigt synd om Erna. Hennes pappa är verkligen elak och cynisk! Gubben förändras emellertid och så också Erna och mamman. Jag skrattar lite, trots allt, när pappan är alltför ironisk, men det är djupet i den här boken jag gillar bäst.

Högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Paddnacke uppföljare till musarm och sms-tumme

Paddnacke är den senaste i raden av Nya Åkommor. Liksom musarmen och sms-tummen orsakas paddnacken av att man inte har nån bra arbetsställning när man jobbar med tekniska prylar.

En padda.

Det är surfplattorna, paddorna, som kan ge paddnacke. Skärmen är tryckkänslig och ofta sitter man och pillar på skärmen, som kanske ligger på ett bord. När man sitter vid en dator har man huvudet uppåt, men med paddan är risken stor att man hänger med huvudet framåt. Då blir belastningen i nack- och skuldermusklerna statisk. Detta kan ge smärtor och till och med förslitningsskador. Därför är det viktigt att tänka på att ha paddan på en bra höjd, att inte dra upp axlarna och att ha stöd för armarna. Men viktigast av allt är nog att ändra ställning då och då, för variation är bra.

Pojke, som hänger något med huvudet framåt, med padda. Fara för paddnacke här?

Själv håller jag med: variation är bäst! Då blir varken arbetsställningen eller arbetet så enformigt. Eller nöjet. För det kanske är lite nöje i det hela också..? Jag drabbades av en förslitningsskada i vänstra axeln i mitt förra arbetsliv. Inte en spänn fick jag ut på nån försäkring för det. Men efter lång väntan titthålsopererades min axel 2006. Bland annat sågade kirurgen av en centimeter av nyckelbenet. Nu är axeln helt OK och jag har – ta i trä! – aldrig några besvär av den.

Har du drabbats av nån förslitningsskada??? 

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett par första försök

Nog blev det ganska mycket fipplande med Ajfånen igår. Jag förde över kontakter, till exempel. Det tog flera timmar… Men samtidigt var det ganska skönt att få ”rensa” i adressboken*. Den bestod av en massa namn och nummer som jag inte använder längre, gamla före detta jobbkontakter (varför spara såna som aldrig hör av sig annat när de är nyfikna?) och diverse andra föredettingar av olika slag. Av de cirka 300 kontakterna blev det 68 – och då är en del av dessa nya kontakter. Och familjen, förstås.

Naturligtvis fick jag ladda eländet Ajfånen också. Sen fipplade jag lite till och nu ser jag att halva batteriet snart är slut igen. Konstigt när de gör så avancerade mobiler, små datorer, att de inte kan tillverka batterier som håller laddningen längre än 24 timmar…

Det finns en massa funktioner som jag ska testa under dagen. Kolla in lite appar. Men jag kände mig väldigt stolt när jag lyckades få till Twitter, bloggen och mina privata e-postboxar. Den sista app jag laddade ner igår var Wordfeud. Det ska jag testa när huvudet känns lite klarare. Mitt nick där är Tofflanrules, det tyckte jag var bra! (Men när jag spelade motsvarande spel på nätet var jag helkass, så namnet är tämligen ironiskt, om du inte fattade det!)

Kameran är jag förstås nyfiken på. Jag är ju van vid en bra mobilkamera, där jag gör inställningarna själv. Här kan man inte göra så mycket mer än att zooma. Undrar vad mitt första motiv föreställer, egentligen… Nån som vill ge sig på att gissa?

Nån som kan säga vad detta är? Nej, det är ingen bildgåta, jag vet bara inte vad bilden föreställer.

Sen tog jag några bilder på Fästmön i sängen, men dem får du inte se. Den ena blev oskarp, den andra… rätt OK. Och så lyckades jag visst med konststycket att fota en av mina egna kroppsdelar. Jag tror att detta är del av ett ben.

Jag tror att det är en del av ett ben.

Ja… eh… nåja… Det är bara att inse att jag behöver träna om jag ska kunna fota i tjänsten… Idag är det kallt, men strålande väder och med såna ljusförhållanden borde jag skutta ut och fota en massa. Kanske jag tar mig på orden, hälen har känts riktigt bra – ta i trä! Nu önskar jag bara att rethostan och det dova illamåendet kunde lämna mig ifred. Jag behöver ju vara OK till måndag. Annas mamma ringde förresten igår och kanske får jag hjälp med transport under måndagen. Det vore väldigt, väldigt skönt…

*adressboken = SIM-kort OCH telefonminne i gamla mobilen

Livet är kort.

Read Full Post »

En sån där dag…

En sån där dag har det varit idag. Ungefär som dagen efter. Allt som hopade sig igår blev nästan för mycket. Det blev nästan så att jag började tokskratta mitt i allt elände. Droppen (!) var ju översvämningen. Du skulle ha sett mig in action, ösandes, spritt språngandes, med håret på ända och ändan… ja, den var i vädret… Stackars Fästmön som jag använde som hantlangare efter propplösaren fick sig nog en rejäl chock, för hennes förkylning bröt ut ordentligt igår. Anna är emellertid lika tapper som vissa andra och har även idag pinat sig iväg trots att hon är ganska sjuk.

Nej, min ända utan jeans får du inte se! Håll tillgodo med den med jeans.

Sanslöst mycket är det på jobbet just nu! Jag hade ett möte på institution 1 på förmiddagen, innan dess publicerade jag lite saker på webb och intranät. Klockan elva var det dags för möte med prefekten på institution 2. Det blev ett mycket långt och givande möte! När man väl får tid med honom är han bra att prata med. Men det är svårt att få den tiden. Vi har bokat ett uppföljningsmöte om över en månad, till exempel. Och då vet jag ju inte om jag är i tjänst eller sjukskriven…

I morgon ska jag träffa vännen Rippe för lunch! Det var alldeles för länge sen vi sågs och nu höll det på att gå ytterligare tid eftersom vi båda ska opereras. Det är märkligt det här vi kallar livet… Rippe påminde mig i alla fall om att jag borde ordna med vinterdäck på bilen. Därför ringde jag verkstan och bokade tid för service och tid för däckbyte hjulskifte samtidigt. Det blir redan den 16 oktober, för säkerhets skull. Eftersom jag kör dubbfritt är det ju inga problem och rätt som det är slår vädret om och det blir halt på morgnarna.

Clark Kent* ska snart få på sig vintertofflorna**.

Jag hade rådgjort lite per sms med min ”coach” M igår huruvida jag skulle berätta om saker och ting för prefekten. Nu blev det så att jag inledde med en lägesbeskrivning och den var han nog inte beredd på. Det kändes både skönt och rätt att säga som det var – eller säga det jag i skrivande stund faktiskt vet. Och beskriva lite av den oro jag känner. Ärlighet varar längst och man får en viss förståelse från människor. Alla är nämligen inte onda och elaka, även om jag får för mig det ibland på grund av det jag har varit med om… (Funderar parallellt på om bajskorvarna har börjat flyta upp hos vissa puckon…)

Nu börjar jag känna av lite irritation i halsen och i näsan. Huvudet och nacken värker lite. Det kan i och för sig bero på att jag inte fick lunch förrän vid 13-tiden, men mer troligt är att jag verkligen har en förkylning på gång. Undras om virus går ihop med narkos..?

Det är inte mycket kvar av arbetsdagen och jag undrar hur läget är hemma. Är de gamla fönstren bortforslade från ballen*** och är mina rör spolade så att vi kan duscha normalt igen och inte leka pool i duschrummet, tro???

På torsdag får jag gå och hämta ut min nya mobil på vår telesektion. Jag ska bli med Ajfån…

*Clark Kent = min lille bilman
** vintertofflor = vinterdäck
***ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Sovmorgon

Det blev en jobbig natt. Jag var såå trött, men eftersom jag har en recensionbok på gång som är ganska tung och tjock – dock med spännande innehåll! – behövde jag läsa lite innan light’s out. Klockan var närmare midnatt när jag släckte. Då hade jag bestämt mig för att ge mig sovmorgon, ända till klockan halv sju i morse.

Men så vaknade jag mitt i natten och hade besvär. Eftersom jag var uppe en stund började hjärnan jobba och jag undrade om jag hade stängt av hellyset på bilen… Så klockan halv tre i natt slängde jag på mig  jeans, gympadojor och en svart luvatröja och haltade ut till bilen i garaget för att kolla. Bettskenan tog jag inte ut . Vilken tur att jag inte mötte nån!.. Jag gissar att jag såg ut som Döden själv där jag haltade fram i mörkret och regnet, med luvan över huvudet och bettskenan i käften…

Jag har inget hört om fönsterputsningen, men jag skulle önska att den blir av idag. För i kväll tänkte jag påbörja den behövliga storstädningen som sen fortsätter fredag – söndag. Det hade känts fint att få stryka gardiner och hänga upp också. Det får emellertid vänta om fönstren inte är putsade. Man får ju varken ställa dit blommor eller hänga upp gardiner före dess. Jag har naturligtvis fuskat lite – så at folk inte ska tro att det verkligen är Döden som bor här…

Den blommar igen, denna femtonåring! (Den har inte blommat på typ tio år, sen ett X bestämde sig för att nästan mörda den genom att klippa ner den fel.)

I morse upptäckte jag att den ena nya persiennen krånglade. Det är den till vädringsfönstret i sovrummet. Ganska irriterande eftersom det är en persienn jag lär använda varje dag. Jag skrev en notering på det stora pappret som sitter på utsidan av min ytterdörr, men jag kanske också måste posta en reklamation.

Måendet idag är väl inte på topp och jag är väldigt, väldigt trött. Prefekten vid institution 2 önskar ett möte med mig, så jag ska väl titta ner till honom och se om han har tid. Jag mejlade honom mina tider, men fick inget svar på frågan om när exakt vi ska ses. Vet inte om det är bästa läge för ett sånt möte idag. Jag föreslog nämligen att vi skulle skjuta på det till måndag

Igår kväll hade jag lite sms-kontakt med Fästmön. Jag kunde ju inte höra av mig så mycket under dagen eftersom jag ledde arbetet. (Vi jobbade till klockan var närmare halv sex…) Tyvärr har Anna fått hosta och känner sig risig, inte bra!!! Jag hoppas jag kan få pyssla om henne lite i helgen, mellan skurhinken och dammsugaren…

I morgon, fredag, har jag alltså semester – för att städa efter fönsterbytet. Det känns skönt att slippa städa om kvällarna efter jobbet när man är skittrött. Och förhoppningsvis blir belöningen en god middag på stan nån av dagarna!

Livet är kort.

Read Full Post »

Morgonens AJ! och Morgonens arbete

Med tuppen vaknade jag även idag, det vill säga klockan sex prick. Lyckades emellertid somna om för att vakna kvart över åtta med en huvudvärk som fick mig att undra om jag var på fest igår. (Troligen inte, för endast en starköl och en påse popcorn gick åt.)

Middagsrester från igår på golvet.

Har varvat hemmajobbande med kaffe och tidningsläsning. Det mesta har gått bra. Jag fick ner rullgardinen i sovrummet, men den min batteridrivna skruvdragare ville inte hjälpa till så det fick bli för hand. Resultatet blev lite mjölksyra. Ska nog försöka inhandla nya batterier i veckan, det kanske är det det hänger på.

Flyttade på en del prylar i sovrummet och plastade in. Nu är det bara sängen kvar, men den kan jag inte rubba utan Fästmöns hjälp. Och Anna ska jag åka ut och hämta i eftermiddag.

Hälen är än så länge OK. Huvudet, däremot, fick sig en smäll via en fin burk som trillade ner från bokhyllan i sovrummet. För huvudets del gjorde det varken från eller till, det är lika tomt som innan. Burken höll också och det blev inget märke i golvet. Men det gjorde ont. I mitt huvud. AJ!

Kökslampan gick inte att ta ner som jag hade tänkt, så jag fick lyfta ner hela skiten lampan. Den lär kräva många svordomar sen när den ska upp igen, det inser jag helt klart.

Nu börjar magen säga till om frukost. Men jag måste bara kommentera händelseutvecklingen i fallet med doktorn som misstänks för barnpornografibrott, som jag skrev om igår. Doktorns arbetsgivare, tillika min före detta arbetsgivare, har väl begått brott mot grundlagen eftersom man igår kontaktade lokalblaskan för att försöka få redaktionen att berätta vem läkaren är? Det är INTE lokalblaskans roll att upplysa om sånt – och där är för en gångs skull nyhetschefen och jag överens (annars har jag en del synpunkter på denne nyhetschef som inte ens kan svara på mejl).

Utredningen ligger hos Stockholmspolisen och kammaråklagaren har sagt att det inte finns några offentliga uppgifter i ärendet. Det är från dem som ansvarar för utredningen doktorns arbetsgivare bör få namnuppgiften, ingen annanstans  ifrån! Lokalblaskan har ett enda syfte och det är att sälja tidningar och tjäna pengar. Lokalblaskan är inte en myndighet med informationsansvar. Svårare än så är det inte. Sen tycker och önskar jag att utredande polismyndighet bör avslöja doktorns namn för arbetsgivaren så att denne doktor stängs av under pågående utredning. Men eftersom man har utrett i över ett år borde, å andra sidan, utredningen snart vara färdig. Eller??? Varför tar det sån tid???

Livet är kort.

Read Full Post »

Seg och huvudvärkig, bara

Uff! Känner mig hur seg som helst i kväll! Det har varit full fart på jobbet och huvudvärken kom som ett e-mejl i inboxen. HA HA, nu var jag ju rolig, för är det nåt som inte kommer fram i skrivande stund är det mina mejl. home.se tycks ha kajkat ihop och det går inte att logga in. Det var likadant tidigt i morse.  Undras om de stänger av internätet före och efter kontorstid på home.se?  Kanske ska visa dem vägen..?

Här är vägen till internätet.

Som sagt, huvudet bultar och jag tror att jag har feber. (Fast att huvudet bultar är ju bra, då vet jag att jag har ett huvud…) Känner mig rejält sänkt av febern, men ska försöka palla att jobba två dar till den här veckan. I morgon väntar dessutom sjukgymnastbesök. Jag har haft mycket ont i hälen och känner att det nog vore bra med några akupunkturnålar.

Börjar oroa mig för besöket på Sjukstugan i Backen på tisdag. Inte för att jag tror att jag blir kvar, men… Det har nu visat sig att jag lär bli sjukskriven inte sex veckor utan åtta efter operation. Det har jag varken tid eller lust med. Men jag ska inte gå i förväg, doktorn ska titta, klämma och känna och möjligen blir det en biopsi också. Det senare är ju inget jag ser fram emot heller. Egentligen är det inte smärtan som sådan som jag är rädd för utan för att bli liggande och att behöva hjälp med basgrejor som toabesök och hygien. Nej, sånt vill jag kunna fixa själv! Men för tillfället har jag inga besvär eller smärtor från min alien och jag vill skriva ner det för jag är verkligen glad att det ”bara” är hälen och huvudet som gör ont i skrivande stund. Inte magen. Inte nåt.

Ringde mamma i kväll och hon lät  som sju resor värre än jag. Nu vet jag ju inte om hon har brutit några revben eller sträckt sig, vilketdera gör ont. Sen har ju mamma emellertid en förmåga att låta som om vargen kommer fast den inte kommer. Den har så att säga kommit så länge jag har levt och jag har aldrig säkert vetat OM den är på g eller inte…

Har lovat Fästmön att skjutsa hem henne när hon slutar jobba i kväll klockan 20. Då kanske jag får en styrkepuss! Det låg en lapp här att hon ska jobba lite annorlunda framöver. Det känns jätteskönt att veta att hon får tre dagar ledigt när jag också är ledig. Jag behöver lite hjälp här hemma i kaoset efter fönsterbytet. För den dagen närmar sig – måndag. (Allt på en gång, jag vet: fönsterbyte, sjukhus, leda institutionsdagen på onsdag…) I morgon ska fönstren levereras med skylift till min balle*. Dalkarlarna jobbar långa pass – de börjar sju på morgonen och håller på till halv åtta, åtta ibland på kvällarna. Men vad jag förstår jobbar de i gengäld inte på fredagar.

Min kväll ska jag i alla fall runda av med Dallas. Sen lär jag stupa i säng… Vad gör du i kväll, månntro?

*balle = balkong

Livet är kort.

 

Read Full Post »