Vecka 14: Vår och Var

Torsdag redan och som vanligt dags för veckans höjdpunkter (Vår) respektive lågvattenmärken (Var) – enligt mig, alltså. Och det är inte svårare än så här:

Vår

• Bergs bärbara talkshow (Trivsam, lättsam TV-underhållning!)
• Min barnsliga Pongo-scarf (I love it!)
• En annandag i Gamlis med mamma (En fin dag!)
• Lärjungen (Fy te rackarns sicken spännande bok!)
• Våren (Förstås!)
• Våffelpremiär! (En dag när jag fick både julklapp och födelsedagspresent!)

Var

• Finnar när man är 50+ (Nä tack!)
• Deppodagar (I och för sig bra att ha så man kan njuta av de andra dagarna, men…)
• Indrivare från Annas mat (Försök inte med mig!)
• Sommartid (Meh! Irriterande att ställa om klockorna hit och dit! Och framför allt onödigt!)
• Nej tack, lokalblaskan! (Jag har just sagt upp min prenumeration för jag tycker att tidningen är dålig. Då vill jag alltså inte prenumerera. Capisce?!)
• Folk som trycker in stora hundar i redan fullastade bilar (Djurplågeri!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Lagom nytta

När det är påsk och man är ledig ska man göra lite lagom nytta. Det konstaterade jag när jag svarade på vännen Rippes kommentar till inlägget om påskpynt. Det är skönt att vila från jobbet, skönare än jag hade trott. Jag sov länge idag, jag har bara svarat på ett par tre fem jobbmejl och jag har umgåtts med lilla mamma. Vi har varit på shoppingtur och fått promenera lite båda två – bra för våra ämliga kroppar.

Men det är ovant med alla ljud här hemma. Nog för att Fästmön och jag kan prata, men mamma pratar mer. Mamma pratar hela tiden. Jag blir ganska trött i öronen, helt enkelt, och stundtals måste jag vila dem. Därför tog jag tillfället i akt – men också för att marssolen lyste och jag hade min tunna tjockis-svarta jacka för första gången idag – och åkte för att tvätta bilen.

Det här skulle kunna vara en bildgåta, men det är faktiskt ett foto taget inifrån bilen ut mot biltvätten. 

Inne i biltvätten passade jag på att läsa den tolv minuter som tvätten tog. Jag satt i bilen och hörde bara högtryckstvättens svischande och svoschande, det var riktigt mysigt.

Efter reningen torkade jag av Clark Kent* varligt med trassel. Han blev så ren och fin – men fasen, jag glömde fota honom! Får ta en bild i morgon när jag ska ut i garaget här och göra insidan!

På vägen hem hamnade jag bakom en bil som var fullastad! Den var verkligen knökfull och som kronan på verket låg ett par skidor med stavar på taket. In genom bakrutan såg jag en stackars hund som nästan fick plats i skuffen. Jag hoppas verkligen att hunden slapp resa långt!Stackars hund! 

Jag tog med mig lite ätbart hem till mamma i form av pommes, hamburgare och kycklingburgare med läsk. Mamma hade under tiden jag var borta inte vilat sin lilla mun utan passat på att ringa sin kusin B…

Efter maten var det dags att tända fönsterlamporna. De i köket har fått gula skärmar på sig, helgen till äran. Även om nu gult verkligen är fult, det är ju ändå påskens färg.

Gula skärmar i köket. 

Nu väntar säsongsavslutningen av Antikrundan. I morgon ska jag fortsätta göra lite lagom nytta, bland annat som sagt göra rent bilen inuti. Jag tror att jag ska bädda rent också, kanske tvätta en maskin. Till Lunch (som jag aldrig äter när jag inte jobbar) ska vi goffa våfflor och till kvällen lagar jag lax i ugn med fetaost- och pestosås. Det är lite lagom nytta, det, tycker jag…

Vad händer hos dig i påsk???

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Har jag överlevt? eller När gamla hyndor lär sig själva att sitta

Jorå, det har jag – till somligas förtret, till andras lycka. Men det är svårt att lära gamla hundar sitta. Jag är en gammal hund. Eller hynda, om vi ska vara korrekta. Det är bara vissa sura som tycker att jag är en hen. För snart 33 år sen blev jag myndig. För 31 år sen flyttade jag till Uppsala. Sen dess har jag varit prenumerant på Upsala Nya Tidning. Det har jag varit utan uppehåll, nästan, fram till igår. Den enda gången jag hade uppehåll var när man från mitt förra arbetsliv TOG mitt abonnemang, med guldkort och allt, och flyttade över till chefen. För ett tag hade jag tjänsteexemplar. När jag slutade ville jag givetvis fortsätta ha min tidning, men naturligtvis betala själv. Jag trodde att man, efter 23 års tjänst, kunde visa mig lite vanlig hyfs och respekt och åtminstone informera mig om att man tagit över mitt abonnemang. Men inte då! Jag ringde själv tidningen och fick ta ett nytt abonnemang. Jag hoppas chefen körde upp guldkortet - som var MITT – på nåt mörkare ställe.

Allt det där i inledningen är historia nu. Men vissa saker gör fortfarande ont och är svåra att komma över. Inte heller är det lätt att bryta fleråriga vanor. Jag kommer från en tidningsfamilj. Båda mina föräldrar var anställda vid Corren, min pappa som redaktör. Jag är uppvuxen med en morgontidning. Men idag såg mitt frukostbord ut så här: (nånting saknas definitivt)

Nånting saknas på mitt frukostbord! Vän av ordning skulle säga servett och det stämmer också. Men här finns inte heller nån morgontidning.

I stället för att läsa tidningen surfade jag på nätet och läste nätupplagor av flera andra tidningar. Alla artiklar finns naturligtvis inte tillgängliga och många tidningar tar betalt för att man ska få läsa deras artiklar. Jag håller mig än så länge till gratistexterna.

Vad stod det då i tidningarna? Ja det som lyfts fram som förstanyhet idag är så gott som överallt prinsessan Lilians frånfälle. En 97-årig dam, med ett spännande och brokigt förflutet, har lämnat detta jordeliv. Nån tidning skrev att hon lidit av Alzheimers sjukdom sen 2010. Kanske inte är så konstigt om man är 97 år. Jag menar, att man är dement. Personligen tyckte jag att det var en ganska onödig upplysning. Nåt som roade mig mera var de bilder och den historia man grävt fram om kvinnan, som föddes i en fattig gruvarbetarfamilj i Swansea och som blev prinsessa. Nästan lite som Anni-Frid Lyngstad, som föddes som tyskbarn av en ensamstående norsk mamma och som i sitt senaste äktenskap fick titeln prinsessa…

Nån som inte är ett dugg dement och endast ett år yngre än prinsessan Lilian just idag är mammas faster E! Stort GRATTIS på den 96:e födelsedagen! Jag ringer i kväll! Mamma har två och en halv fastrar i livet. Två av dem, faster E är en av dessa två, är ingifta, medan en är en halvfaster som mammakusinen B hittat genom sin fantastiska släktforskning. Men tänk att ha levt i nästan 100 år… Och tänk den dan faster E fyller 100 – för jag är övertygad om att hon överlever oss alla – vad sjunger man då?

Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva i 150 år…

eller? Tja, det kan man ju fundera över, så här under veckans första dag.

Jag hann knappt in på jobbet förrän min rumsgranne ropade förtvivlat på mig och slet sitt hår. Datorproblem, förstås! Varför tror folk att jag är nån datatekniker? Nåja, jag såg vad problemet är, men kunde inte lösa det, så h*n fick försöka jobba så gott det gick tills den lilla IT-mänskan anlände.

I övrigt fortsätter mitt Husbygge idag. Jag filar lite på de sidor jag skapade i fredags. Har fått återkoppling från Lille M och gjort ett tillägg enligt önskemål. I eftermiddag ska jag ner på vaktmästeriet och plåta och intervjua. Det ska förstås bli en sida om detta. På tur efter det står sidor om konsten och sist, men inte minst, utomhusmiljön. Sen ska allting gås igenom – ja, jag är jävligt petig! – och stötas och blötas. Nånstans här, innan allt är färdigt, lanserar jag webbplatsen. Den är ju än så länge bara lite smyglanserad (har ändå fått respons, vilket förstås är kul!).

Vad händer hos dig idag, dårå??? Har du läst nån morgontidning och tänker du lansera nån webbplats under dagen???

Livet är kort.

Read Full Post »

Projekt Räääpp, Husbygge och Helg

I morse när jag satt och läste en oinspirerande lokalblaska och funderade över vad människor egentligen vill läsa, kom jag på en lysande idé: jag ska skriva en Tofflan rap (inte rap utan ”räääpp”) baserad på folks omdömen om mig. Omdömen som finns bevarade på olika sätt. Ofta kan jag nämligen säga att jag skiter i vad folk tycker om mig och om de inte gillar mig, men det är inte sant. Det klart att även jag påverkas (både rollen Tofflan och Ulrika som jag är IRL) – av såväl snälla ord som hårda. Så därför tänkte jag klä av mig lite och låta alla läsare få ta del av lösryckta rader från andra om min ringa person. Det blir en riktigt underhållande läsning, jag lovar! Men vi sparar detta projekt till helgen.

Jag ska klä av mig lite i bloggen.

Fredag är det idag och temperaturen ligger runt nollan. Solen försöker titta fram, fast det enda lyckade försöket den gjorde var i morse när jag körde bil till jobbet. Nu lyser den mest med sin frånvaro. Fästmön mår fortfarande inte bra, men i helgen ska hon försöka jobba två dagar klockan 7 – 16. Själv ska jag under tiden inte enbart ägna mig åt att författa Tofflan rap utan också försöka bli av med det värsta av gruset som jag har lyckats dra in den här veckan i mitt hem. I morgon ska jag kolla mina ögon. Det ser jag inte fram emot, för jag inser att det blir kostsamt och kanske en lösning som jag inte blir nöjd med. Funderar därför på om jag ska kolla runt på priser för en laseroperation. Du vet, en sån där som Christer Lindarw, 60 bast på söndag GRATTIS GRATTIS!, har gjort och är så nöjd med. Jaa, kalla mig lika fåfäng som en diva – men faktum är att varken Christer eller jag är några divor utan bara människor som vill kunna se bra (ut).

Men det är inte helg än. Först ska jag fortsätta mitt byggprojekt, det vill säga Husets webbplats. Jag har lagt in så många sidor som jag kan med det underlag jag har fått, men nu ska här finslipas! Jag ska också planera lite för arbetet de kommande veckorna och månaderna, för igår blev ju saker och ting lite förändrade. Ett tag till. Till det bättre. Och med detta går det också att planera lite bättre. Eller i alla fall lite mer långsiktigt.

Mars månad skriver vi idag och jag inser att jag glömde vända almanacksblad i den söta hundkalenderna från SRF med bilder på tänkbara ledarhundskandidater, det vill säga fullkomligt ursöta valpar av olika raser. Jaa, är det nånting jag skulle vilja ha så är det inte en synskada, men en hund! Den skulle tvinga ut mig, hälsporre eller inte, i ur och skur, och den skulle vara ett sällskap när Anna är mamma på heltid (mamma är hon ALLTID, men inte på heltid rent fysiskt) eller jobbar. Men jag vet också att den skulle få vara ensam väldigt mycket om jag jobbar och DET känns inte OK (inte hunddagis heller). Så kanske när jag blir pensionär… Om jag nånsin har råd att gå i pension. Det är tveksamt, det, efter den senaste, synnerligen deprimerande läsningen av innehållet i ett visst orange kuvert… För en gångs skull blev jag inte glad av orange…

Morgontimmarna före arbetstid är slut nu och jag rundar av här. Stanna gärna till och berätta i en kommentar vad du har för helgplaner!

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan 2013: Södertälje

Nu har rundan svängt neråt landet igen. Det fjärde programmet den här säsongen av Antikrundan gick från Södertälje. Fästmön och jag bänkade oss, redo att glo på alla läckra prylar.

Björn Borgs berömda garagedörrar dök upp i kvällens Antikrundan. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Bland kvällens föremål noterade jag bland annat dessa:

• En kvinna kom med ett par skumma tennljusstakar där tillverkarens namn var bortraderat. De värderades till mellan 3 000 och 4 000 kronor.
• En kvinna med tjockt halsband kom med en ring och en historia om en rysk prins. Men ringen visade sig vara norsk och från 1780-talet. Värdet blev mellan 10 000 och 12 000 kronor.
• En man kom med en leksaks-mc i plåt samt kartong. Motorcykeln kostade tio kronor när den köptes. Nu blev värdet 12 000 – 15 000 kronor.
• En annan man kom med sin morfars klocksamling. Tyvärr inget högt värde, men en fin samling.
• Ytterligare en mansperson hade kommit till Rundan med en Mingvas i blått. Värdet blev minst 50 000 kronor.
• Två systrar, en pratade och den andra höll käft, kom med en lustig boksamling. Hela samlingen värderades till mellan 30 000 och 50 000 kronor.
• En kvinna medförde två bokstödshundar i brons. En släkting hade en gång i tiden köpte dem för nånstans mellan 15 000 och 17 000 kronor. Värdet idag var ungefär lika högt.
• En kvinna kom med två sena Jenny Nyströmtavlor. Den ena tavlan, av en bro, värderades till mellan 15 000 0ch 20 000 kronor; den andra, ett porträtt, till mellan 30 000 och 35 000 kronor.
• En man kom med en engelsk krigsmedalj från första världskriget. Den betingade inget större värde eftersom miljoner sådana medaljer hade delast ut.
• Och så var det Björn Borgs garagedörrar… Memorabilia inom sport betingar ett högt värde, framför allt utomlands. Dörrarna värderades till mellan 100 000 och 150 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Sollefteå.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 4: Chilibågar och Jordnötsringar

Torsdag är det idag och då kommer som alltid Tofflans höjdarlista (chilibågar) respektive Tofflans pisselista (jordnötsringar). Och den här veckan är det inte svårare än så här:

Chilibågar

• Leif GW Perssons mössa (Lika orange som chilibågar! It rules!)
• Sarah Dawn Finer (Vilken röst…)
• Vännen ”Lisbeth” (Energiinjektion!)
• Ewa Frölings dag på Slottet (Det bästa avsnittet av säsongens Stjärnor.)
• Katastrofalt på Tokerian (Men jag fick skratta lite i alla fall, särskilt åt hunden och den hårda mamman.)
• Slappt språk (Lisa Irenius skrev en skitbra artikel!)

Jordnötsringar

• Det faktum att man inte alltid får göra det man är bra på och att man inte alltid har mandat att göra det heller (Sååå tråååkigt!..)
• Organisationer som kringgår gällande lagar (Det är inte bara Uppsala kommun, det är många, många flera i samhället…)
• Lokalblaskans bröllopsbilaga (Hört talas om mångfald? Uppenbarligen inte.)
• Måste folk som bor i mitt hus låta så högt? (Finns inget mer att säga om detta mer än denna retoriska fråga.)
• Fläcktyfus kring operationsärret (Den kommer och går.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Julgransplundring 2013: One more time!

Nu har jag vatt på rövarstråt, ja jag har vatt och plundrat…

Ja ja, sångrösten är sisådär så det är tur att den här bloggen inte hörs. Men jag har varit på julgransplundring IGEN, denna gång i Himlen.

Fästmön hade bakat saffranskaka dagen till ära. Och så grävde hon fram en burk Lonkakolor och en chokladask.

Lonkakolor, chokladask och saffranskaka.

Plötsligt var vi inte ensamma runt bordet, alla barnen utom Johan, som inte var hemma, dök plötsligt upp. De påminner lite grann om min hund Nellie, som alltid hörde när matte, husse eller lill-matte prasslade med godispapper…

Anna är smart, för hon såg till att vi fick ”gottpåsar” FÖRE själva julgransplundringen så att vi sockerstinna skulle orka riva ner skiten plocka ner alla 70nånting kulor ur granen.

Min ”gottpåse”! Kakan var ljuvlig!

Efter fikat försvann alla barnen. Kvar var bara Mamma och Mammisen Tofflan. Konstigt fenomen, det där… Jag plockade av kulor i massor och sen blev jag så trött att jag måste sätta mig i soffan och titta på. Det fanns mycket vackert att beskåda…

Röda kulor i kalsong kartong och en väldigt söt bak. Nej, det var inte alls fel att julgransplundra från soffan heller.

Även Tomtegubben himself fann för gott att titta på. Han jobbar ju bara en dag om året och det är lååångt till den dagen nu.

Tomtegubben himself.

Annas gran köptes ny in till julen. Förr om åren har hon haft riktiga granar – som har barrat hur mycket som helst. Anna har nämligen 25 grader varmt i sin lägenhet – året om. Den nya plastgranen var verkligen jättefin och tät och när den var klädd och tänd såg den riktigt riktig ut!

Fru Gran.

Nån svängom med Min Sköna blev det inte, utan Min Sköna fick ta en vals med Sin Gröna i stället.

En dans med Sin Gröna.

Granen var inte så lätt att få isär och hjälp måste tillkallas i form av Storasyster, eftersom Mannen i Huset (= jag; jag kör ju bilen) fortfarande är för klen efter sin operation. Men Anna kämpade på ett bra tag själv först.

Anna kämpade på ett bra tag själv först, medan ett nyfiket tomtepar kikade på henne från Läskiga Fåtöljen.

När alla grenar var kramade och böjda mot stammen fick slutligen granen plats i sin kista kartong. Och där får den vila tills det är dags i december igen…

Jag halkade på knöliga vägar hem till mitt. Sju grader kallt har vi just nu. På New Zealand har jag hört att det är 32 grader. Varmt… Jag har telefonerat med min mor och beklagat mig över att operationsärret är irriterat och skavigt. Nu är det snart dags att micra lite mat. Tog fram en matlåda med spaghetti och italiensk kycklingfärssås från frysen i morse. Kanske blir det ett glas rött till så att jag får upp värmen. Hemma hos mig är det nämligen inte 25 grader varmt just nu.

Min kväll avslutas med En pilgrims död på SvT1 klockan 21. Det är en serie i fyra delar om mordet på Olof Palme. Serien baseras på Leif GW Perssons trilogi Välfärdsstatens fall.

Händer det nåt mer upphetsande hos dig i afton, tro???

Livet är kort.

Read Full Post »

Fjorton dagar senare…

Varning! Läskig bild på operationsärr i slutet av inlägget!

Vid den här tiden för 14 dagar sen var det inte mycket liv i Tofflan. Men jag orkade i alla fall ta en enda bild, på mig själv med syrgas.

Inte mycket liv här.

Men nu har det gått 14 dar, som sagt. Idag hade jag gett mig fan på att klara inte bara en sak utan flera. Jag började med att riva ut sängkläderna för att bädda rent i morse. Sängen står visserligen fortfarande obäddad, men det är på gång.

Sängen ska bäddas med rena lakan.

Jag har duschat och tvättat håret. Dagens första framgång var att jag orkade stå hela tiden. Pallen använde jag bara när jag skulle tvätta ben och fötter. Jag har smörjt in alla eksem och andra torra lemmar. Det verkar som om eksemen har dykt upp på alla de ställen där jag fick sprutor. Märkligt, eftersom en sån reaktion inte är nån känd biverkning, enligt FASS.

Pallen fick stå åt sidan idag. Jag stod själv!

Spelade lite Wordfeud på förmiddagen med Fästmön, bland andra. Men det var dåligt med koncentrationen för fokus låg på dagens stora utmaning: en promenad.

1. Promenadens mål: Tokerian.
2. Promenadens syfte: Lämna in Lotto och köpa TV-tidning.

Vägen till Tokerian kändes oändlig. Det var inte så farligt halt, men jag gick väldigt försiktigt. Och det gör ont att gå, till vänster om operationsärret.

Vägen till Tokerian kändes oändlig.

Men jag orkade och allt gick bra. Jag nådde mitt mål och jag kunde gå in och uträtta mina ärenden – minus TV-tidning, som var slut. En snäll tjej på Tokerian var inne i affären och tittade efter TV-tidning åt mig, för jag orkade knappt bara köa i kiosken utanför.

Tokerian – mitt mål för dagen.

På vägen tillbaka hälsade jag på två pigga hundflickor. Jag längtar mer och mer efter en hund som skulle kunna hålla mig sällskap under ensamma jular och vid andra tillfällen när ”alla andra” är så upptagna. Så kallade vänner behöver inte bry sig mer nu, jag har överlevt både operation och jul.

Vilken tur att det finns vänner utan förledet ”så kallade”… Särskilt tänker jag på FEM, Rippe, tant Raffa och White Lady. Om ni inte hade brytt er om…

Hemma utanför porten har istappen blivit ännu mer spetsig jämfört med igår. Jag skulle verkligen inte vilja ha den i nacken…

Den här vill jag inte ha i nacken…

Nu är jag trött, men stolt över mig själv. Stolt att jag klarade av det jag hade bestämt mig för att göra idag. Vägen tillbaka är längre än jag hade kunnat föreställa mig. Mycket längre. Så här ser ärret ut idag:

Dålig bild, men det är skitsvårt att fota sig själv på vissa ställen. Längst ner är en ganska stor sårskorpa, det är inget hål, alltså. 

Och kom ihåg att bilden visar ärret på utsidan. På insidan tar det också tid att läka, på många sätt och vis.

Livet är kort.

Read Full Post »

Min julafton: Traditionellt och icke traditionellt

Jorå, mamma ringde sen, efter ett par, tre timmar. Och nu ska vi inte höras mer förrän i morgon, tack och lov.

För att bli lite snällare vilade jag och lyssnade till Guds ord och en julkonsert från Storkyrkan. Jag vet inte om det hjälpte.

Hovpredikanten predikar.

Jag har häckat i mitt vilosäte så nu har jag ont i ryggen. Borde ut på julpromenad, men det orkar jag inte.

Mitt vilosäte.

Ostarna togs fram för att de skulle bli mjuka och mogna i värmen. Jag har Whisky cheddar och ädelost och en bit Stilton som söta Fästmön köpte åt mig.

Sen blev det äntligen dags för årets julvärd på Sveriges Television att synas i rutan. Sarah Dawn Finer, denna underbara sångfågel, passar perfekt för uppgiften!

Sarah Dawn Finer, årets julvärd på Sveriges Television.

Tyvärr kom därpå årets julbesvikelse – Kalle Anka och hans vänner önskar god jul. I år har man nämligen ägnat sig åt att totalt dissekera och klippa sönder en av programmets hela två (2) filmer med genuit jultema, I jultomtens verkstad. Filmen är nu helt förstörd. Varför i himlens namn göra detta??? Varför i stället ha kvar filmer som visar…

• våld (Kalle Ankas fotografiska expedition)
• vårdslöshet i trafiken (Långben & co på husvagnssemester)
• barnarbete (Askungen)
• lyteskomik (Toker i Snövit)
• så gott som nakna barn (pedofili?) (Djungelboken)
• brister i livsmedelshygienen (Lady och Lufsen)
• djurplågeri (Tjuren Ferdinand)
• kriminalitet (Robin Hood)
• mobbning av tjockisar (Ralph)
• ruskiga monster som kan skrämma små barn (Monsters Inc.)

Jaa, jag bara undrar…

Konstigt att den rutiga färgen fick vara kvar. Det är väl brott mot verkligheten?

Tur också att den andra juliga filmen lämnades orörd och att Piff – eller Puff! – fick fortsätta snurra på julgransbelysningen trots att han inte är certifierad elektriker mig veterligen samt busa med hunden Pluto. Djur som bråkar med varandra kan väl anses ganska oförargerliga, eller? (Fan vet…)

Piff eller Puff med julgransbelysningen. Frågan är om han är certifierad elektriker…

Nu ska jag fixa till min julmat. 

To be continued…

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg tillbaka: Dag två hemma

Idag har det varit en ont-dag. Jag gissar att det måste komma ett antal av dem också. Inte mycket att göra åt, har man blivit överkörd av Morfars traktor så kan det… göra lite ont. Jag har svårt att hitta en bekväm ställning att sitta eller ligga i. Orkar inte stå mer än en kort stund. Har problem med andningen.

Aptiten är det inte mycket med. Jag försökte fresta mig med allt möjligt idag på förmiddagen. Till sist lyckades jag! Det blev mild lättyoghurt med Mamma-Kusinen B:s blåbär från Djurö. Det var underbart gott!!! Och det gör inget att jag har dålig aptit, viktminskningen på nio kilo hittills blir klädsam sen.

Yoghurt med blåbär från Djurö var underbart gott!

Dagens jobbigaste var att duscha och tvätta håret. Men jag klarade av det också på förmiddagen. Och den andra utmaningen var att gå nerför trappan till postboxen. Jag kan säga att det var värt besväret! Jag hittade massor av reklam, ett julkort från släkten i Finland och en räkning.

Julkort från släkten i Finland och en räkning.

Ingen av släktingarna vare sig i Finland eller England vet nåt om trista läget här. Jag orkar inte skriva och förklara. Och inte ett enda julkort har jag skickat i år, inte ett enda!!!

Men det var mer värt att tömma postboxen idag, för lite snäll har jag visst varit. Tomten i Motala hade skickat ett grönt paket!!! Stort TACK till Tomten!!!

Ett grönt paket från Tomten i Motala.

Vad har hänt mer idag? Jo jag utmanade tre vänner på Wordfeud och har lyckats spela en match – som jag förlorade mot Hortellskan. Jag har betalat två räkningar. Sen blev jag så trött att jag måste vila. La mig på gästsängen och hade just slumrat till när telefonen ringde. Tog en evighet innan jag kom upp och kunde svara. Det var från Interflora, jag skulle få blommor! Vid det här laget var klockan 13 och jag bara längtade efter natten, så jag blev förstås glad! Sen dröjde det två och en halv timma innan leveransen, men vad gjorde det?! Jag blir så glad av blommor! TACK snälla tant Raffa!!!

Fina blommor från Tant Raffa!

Jag tittade lite i min låda i köket och hittade en kalender som jag ska ha till min anslagstavla. Jag bara älskar hundar och hoppas att jag en dag får ha en i min familj igen!

Titta så söt!

Svärmors lussekatt sjöng på sista versen och jag tryckte i mig den med lite kaffe. Mådde ganska illa…

Svärmors lussekatt och eget kaffe.

Strax före klockan 15 anlände Fästmön med middag (nyponsoppa) och TV-tidning och för att sticka mig. Hon fick en halv mugg nyperkolerat kaffe innan hon rusade vidare, den stackaren! Anna hade med sig posten upp – ja, här kommer ju posten två gånger. Dels är det Posten-Posten, dels Bring-Posten. Nu hade jag fått ytterligare julkort! Först ett från mamma till både Anna och mig med var sin trisslott…

Änglakort från mamma till Anna och mig.

Dels ett kort från Tant Raffa…

Tant Raffa skickade inte bara blommor idag utan också ett julkort.

Fy så jag skäms! Inte ett enda julkort har jag skickat, jag som brukade skicka så många…

Nu har jag glott i TV-tidningen och markerat vad jag ska glo på i jul. Inte var det mycket att se på, jättetrist! Men det blir lite Kalle, lite julfred, lite ABBA, lite Läckberg och lite Palme blir det i alla fall.

Inte mycket på TV i jul. Grejen till höger är min blåspip som jag blåser i för att få lite fart på andningen. Den, andningen, alltså, har varit rätt kass idag.

Nu har jag inte ett gram kraft kvar utan ska tillåta mig att kollapsa på kökssoffan en stund och bara vara…

Vad har du gjort idag, dårå??? Skriv några rader så jag har nåt intressant att läsa efter kollapsen!

 

Livet är kort.

Read Full Post »