Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘hund’

Ett inlägg om ord som påverkar.


Jag läser en vidunderlig
liten bok just nu. Den kan tyckas liten till formatet och har ett trevligt utseende. På omslaget promenerar en kvinna och hennes hund i skogen.

Det är Annika Östbergs bok Se ljuset i det svarta. Och orden kastar sig på mig, nästlar sig in i det allra innersta. Lite mer om boken kommer vid ett senare tillfälle. Nu bjuder jag bara på detta citat:

[...] Att älta det som har hänt och som jag ändå inte kan göra något åt, vore att göra mig själv blind, döv och förlamad inför det jag upplever nu. Saker som redan skett står absolut stilla, förändras inte och kan aldrig göras ogjorda. [...]


Livet är kort. Tack för att du sa till mig att det är en gåva, Annika!

Read Full Post »

Ett inlägg om lördagskvällen och söndagssdagen.

 

Gul hårig gubbe

Gult är ju, som bekant fult. Hårigt är det visst också.

Nog försökte jag göra mig fin innan jag åkte ut till Fästmön i Himlen igår. Men jag tror bestämt att jag glömde raka mig. Nåja, det är smällar man får ta om man ska hänga med mig. Orakad Toffla, vill säga. Jag var för övrigt inte bara hårig i ansiktet, jag var gul också. Att vara gul är nog värre.

Lilla Anna

Lilla Anna hängde i sovrummet.

Anna, däremot, är ju alltid söt. Som vanligt hängde hon i sovrummet. Och hon var rätt glad att se mig. Vi inledde vår lördag tillsammans genom att åka till Världens Bästa ICA-affär, ICA Solen. Det skulle inhandlas mat och godis till kvällen – det var ju liksom lördag och då är det legitimt att snaska. Men Anna köpte förstås frukt och grönt också. Och potatis. Middagsmaten blev lax i ugn med ris eller potatis och hollandaisesås. Grönsaker i skålar. Annas barn har alltid varit duktiga på att klämma i sig grönsaker, jag är riktigt impad. Mitt eget förhållande till såna nyttigheter är ju… lite avmätt.

Provsmakat godis

Nån hade provsmakat godiset redan på ICA.

Men det var faktiskt inte jag som var desperat nog att provsmaka lördagsgodiset ren på ICA. …

Alla av kvinnligt kön i familjen satt i köket efter middagen och spelade mobilspel med varandra. Tjejerna visade mig ett nytt silhuettfrågespel som jag tyckte var ganska kul. Tjejerna var bäst på tecknade figurer och film- och TV-karaktärer, medan min styrka låg på städer. Märken, det vill säga loggor, var vi sisådär på.

Så småningom hamnade vi hela bandet utom Kronprinsen i TV-sofforna. Trångt och mysigt, men härligt var det. Jag lyckades nämligen klå mr Kobra i Wordfeud – med 200 poäng. EN match. Sen förlorade jag igen, förstås.

Lördagskvällens TV-behållning var förstås QX-galan på TV4. Tyvärr hade de klippt rejält i inspelningen. Det var till och med så att Herr Komframåsägaren, Måns Zelmerlöw, reagerade med några missnöjda rader på Twitter. Vill du se några extra klipp, kan du kika här på QX:s sida!

vå mjuka fåglar med förkläden

Kickorna rymde en stund. Visst har vi fina förkläden?

Söndagen inleddes med regn och gråhet. Jag avskyr verkligen februari, man blir så jäkla låg. Även Anna kände sig nog inte som världens gladaste, så vi rymde en stund. Till ICA Solen, först, och sen till Fullerö handel. Ville vara en stund för oss själva i våra fina förkläden… Inte skulle vi handla nåt på Fullerö, men där är alltid roligt att strosa omkring. Vi noterade att man har byggt ut IGEN. Uppenbarligen går affärerna väldigt bra. Som vanligt var där ganska mycket folk. Bland nyheterna noterade vi en riktig kafeteria. Där kan man förhandsboka afternoon tea för sällskap på mellan två och tio personer. Det var väldigt sorligt i kafélokalen, så vi gick inte ända fram för att kolla läget. Men nån gång framöver kanske vi intar afternoon tea där. Det kom nämligen härligt, ljuvliga dofter därifrån.

Spottande grodor

Grodor spottade på oss.

I natt drömde jag dels att jag, Anna och en filur till rånade en blomsterhandel (!). Men jag drömde också om att jag tog hand om en lite brun, lurvig hund som hade förlorat sin husse och matten. På Fullerö möttes vi bara av hundar i betong. Och en trio grodor som spottade.

6 Noshörningshuvud

Ett ljushuvud i form av en noshörning att ha på väggen.

Vi såg också ett och annat ljushuvud. Till exempel hittade vi vita noshörningshuvuden att hänga på väggen. Om man nu vill det. Vi avstår nog gärna. Jaa, på Fullerö finns nåt för alla smaker. Ursprungligen såldes där smidesprylar. Nu är det mycket kitsch i form av shabby chic och väggord. Eller förvaringsburkar märkta med vad de borde innehålla. För mig är såna inredningsdetaljer lite trista. Men jag är nog en trist person.

Fingrar

Roliga fingrar.

Nää, då tyckte jag att fingrarna i trä som gjorde olika tecken var lite roliga. Fingrarna pekade lite hit och dit, gjorde tummen upp, men inte FU-fingret, dock. Vad man ska ha dem till kan man förstås fråga sig, men de hade en anordning på baksidan som uppenbarade att tanken är att de ska hängas på väggen.

Maskerad Anna

Maskerad Anna – redo att råna en blomsteraffär?

Det allra bästa och roligaste på Fullerö var förstås Anna. Det gick inte att låta bli att skratta och flamsa när hon förberedde sig för att gå på maskerad genom att testa. Eller kanske provade hon ut masken hon hade när hon var med och rånade blomsteraffären i min dröm i natt? Nja, då hade hon visst en skidmask. Själv var jag oskyldigast i drömmen, förresten, för jag körde bara flyktbilen. Det vill jag ha till protokollet!

Nu börjar det gå mot kväll och jag har kört hem Anna – omaskerad! – med matvaror och noll varor från inredningsbutiken i Fullerö. Jag stannade till på Tokerian innan jag landade hemma och upptäckte då att mamma och jag har vunnit 24 pix på Lotto. Hemma var det mörkt och tyst – även i resten av huset. Sånt gillar jag! Jag har packat upp min rygga och jag har tagit fram kläder till morgondagen. I morgon är det jobbardag. Ännu återstår det några sådana.

Men först ska jag ringa mamma och sen ska jag äta en matlåda med spaghetti och italiensk färssås som jag har på tining.

Vad har du gjort i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tröttig lördag.


En är lite trött så här års,
det är bara att konstatera. Alltså att även den som inte arbetar är trött och sliten. Men att söka jobb i sig är nästan en heltidssysselsättning vissa dar. Nog om detta.

I morse såg jag två bilar, två cyklister och en fotgängare när jag skjutsade Fästmön till jobbet. Det var verkligen tomt och ödsligt. Och tröttigt. Hemma i New Village satte jag på perkolatorn. Slängde mig sen i bingen igen för att göra en FEM (= återvända till sängen för att läsa) – men SOMNADE!!! Sov två timmar och vaknade alltså inte förrän klockan nio igen…

Satte mig vid datorn och skrev i ett par timmar innan det var dags för frukost. Badrummet och duschrummet/toan behövde fräschas upp så jag ägnade dem lite tid med svampar, trasor och rengöringsmedel. Försökte komma på alla möjliga skäl till att inte gå nån promenad, men till sist tog jag mig i kragen – samt sju (7) soppåsar i händerna – och gick iväg. Soppåsarna lämpade jag förstås av i soprummet innan jag började knata.

Jag har en favoritväg som jag brukar gå. Den är ganska lång och jag kände att jag inte riktigt hade tid. Det blev i alla fall en promenad om ungefär fyra kilometer på cirka 50 minuter.

Som vanligt på mina walkabouts träffar jag hundar och deras hussar. Den här sötnosen stannade jag och pratade med en stund:

Hund och husse

Hund och husse på promenad.


Vädret var sisådär.
Ganska grått och trist och mörkt, men inte särskilt kallt och inget regn just idag. Vissa träd har inte ett löv kvar på sina grenar…

Lövfritt träd

Inte ett löv kvar…


Det var skönt att få frisk luft.
Jag känner att jag mår gott av att röra på mig. Ljuset är minimalt så här års och jag tror att det är extra viktigt därför att vara ute en stund i dagsljus. Och så kan man ju stanna då och då och fota lite. För den som har följt mina promenader kan jag rapportera att madrassen i trädet är borta, men badbollen ligger kvar!

Höstlöv gult nära

Höstlövat!


Hemma igen
tog jag sista skvätten kaffe. Det smakade väl… knappt drickbart, perkolatorn hade ju stått på sen klockan sju i morse… Jag har telefonerat med mamma i en halvtimme. Nu ska jag strax kolla om det har hänt nåt i omvärlden! Har inte läst några nyheter sen igår…

En god nyhet fick jag emellertid på hemvägen. Det är nånting jag har hoppats på länge. Nu hoppas jag på att det sker snabbt. För man kan inte älska alla människor – vissa kan man inte ens fördra.

I afton blir det indisk kyckling med naan och mango chutney till middag. Det är åter en av Annas specialiteter, men jag tänkte att hon skulle få slippa stå vid spisen idag igen – allra helst som hon har jobbat 7 – 16.

I morgon på vilodagen ska jag damma och gå ett varv med dammsugaren. Sen får jag nog tvinga ut mig på en liten tur igen. Nån far har jag inte här på jorden att fira längre, men kanske åker vi till Annas pappa framåt kvällen.

Vad har du gjort idag??? Har du städat eller promenerat eller vafalls??? Skriv gärna några rader och berätta för en nyfiken en!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om signaler av olika sorter.


Min dag inleddes med städfest.
Inget att visa upp. Men till frukost höll jag skördefest. En paprika röd som ett stoppljus skördades från plantan i köksfönstret.

Nyskördad paprika

En paprika röd som ett stoppljus.


Nånstans lite senare än mitt på dan
marscherade jag ut. Ett tag såg det ut som om det skulle mulna på och jag ville helst känna solen på ansiktet. Dragkedjan i min svarta fleecejacka var samarbetsvillig. Jackan var skön att ha över luvatröjan (också den svart, förstås). Inte många grader ute och dessutom blåser det nordliga vindar.

Lövlöst träd

Här har det blåst rejält.


På vägen mötte jag
en man med en hund. Jag fick hälsa lite på dvärgcollien, som var lite över året och jättefin. Mannen höll med mig om att hon var ett ypperligt sällskap. Lugn och harmonisk hund fick sen en liten godisbit av husse innan de traskade vidare. Eh… sa jag att jag älskar hundar?

Man med dvärgcollie

En man och hans hund.


Jag tror bestämt
att det blir en kall vinter i år. Rönnbären skvallrar om det.

Rönnbär

Rönnbären ger en vink om att kommande årstid blir kall.


Idag gick jag
lite mer än fyra kilometer och brände runt 300nånting kalorier. Inga hastighetsrekord – jag måste ju stanna och fota och klappa hundar då och då också. Nu har jag fått en favoritslinga och den omfattar min egen gata.

Hurtigs gata

Min egen gata.


Jag ser en del märkliga saker
på mina vandringar. Undras om detta föremål är ett UFO?

UFO bland höstlöven

Ett UFO bland höstlöven?


Och här är det antingen nån trädklättrare
som har blivit väldigt trött eller nån som blev utslängd hemifrån på natten som har rett sig en sovplats.

Madrass i träd

Ett sovställe?


Nånting drar mig mot spåren.
Jag kämpar emot. Jag håller mig på avstånd. Avvaktar signalerna. Men dras dit, det gör jag.

Signal vid järnvägsspåret

Vilken signal?


Funderar och fantiserar
om Den Hemliga Trädgården och dess lockelse. Idag såg jag en öppen dörr i ett av boningshusen. Vilken signal ger inte det om ”Kom in!” ?!

Öppen dörr i huset i Den Hemliga Trädgården

Kom in! signalerar den öppna dörren.


Det blev ännu kyligare
när jag vände hemåt, för då fick jag plötsligt blåsten i ansiktet. Det var som om solen inte hittade hit.

Frostiga lönnlöv

Solen hittade inte till dessa heller.


Som en signal
om föränderligheten i tillvaron – ja, allt kan ju slås i spillror eller explodera i glädjebubblor i nästa sekund – dessa olika nyanser. Alla en del av hösten. Den underbara. Min årstid.

 Höstlöv i olika nyanser

Olika nyanser höst.


Vilken årstid är DIN årstid??


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det första numret som jag har tittat i av tidningen FOTO .


Äntligen kom det idag!
Första numret av tidningen FOTO, vill säga. Jag har fått tre nummer gratis som tack för att jag deltog i en enkät om en annan tidskrift. Man fick välja mellan en massa glassiga magasin, men mode, skönhet, mat, barn, bröllop och sånt roar mig inte att läsa om. Det fick bli foto.

Tidningen FOTO

Första numret av tre av tidningen FOTO hade hittat till min postbox.


Ett lösnummer av FOTO
kostar 65 kronor. Det förstår jag. Det här är ett riktigt fint magasin, tryckt på oerhört snyggt papper, i fantastiska färger. Jag sög i mig varje bild, kan jag meddela…

Det redaktionella då? Tja, i ett sånt här magasin är bilden det väsentliga. Texten får stå tillbaka. En hel del. Det skulle kunna utvecklas. Inte så att det behövs mer text, utan snarare lite bättre.

Bäst av allt gillar jag reportaget om den kinesiska fotografen Ju Duoqi och hennes bilder. Ju Duoqi har bland annat gjort reproduktioner av klassiska målningar – i grönsaker. Vidare gillade jag artikeln om Martin Usbornes hundar i bilar. Härliga bilder med ett stort mått humor! Lärorika var också artiklarna om Photoshop och hur man numera måste betala en abonnemangsavgift för att få använda programmet.

Tidningen FOTO är ett riktigt skönt magasin! Jag hinner nog bläddra sönder detta första nummer innan nästa kommer! Högt Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens promenad.


Inte nåt skönt väder idag.
Grått, blåsigt och kyligt. Men jag gick inte ut för att njuta av nån jäkla sol, jag gick ut för att ladda mitt jävlar anamma. Det där som vissa tror att jag har oooändligt av, medan andra tycker att jag klär mig i offerkofta. Nåja, jag är inte på den här jorden för att tilltala andra, mina uppgifter är annorlunda.

Grå himmel

Grått…


Även en bitsk Toffla
kan ha riktigt svarta dar. Det har varit ett par såna nu. Det räcker och blir över. Dags att vända och bli jävlar anammig i stället. (Det syns fortfarande inte utanpå hur jag gråter.)

Idag hade jag min första dejt med Runkeeper. Vännen Agneta hade varnat mig för den peppande tjejen som tilltalar en var femte minut. Därför hade jag tryckt i headsetet. Jag fick veta hur fort jag gick och hur långt jag gick. Inga maratonlopp, precis, men det blev tre kilometer. Efter två kilometer gjorde hål-foten (= foten jag trampade ner i ett hål på Kulturnatten och ramlade) ont, så jag fick sakta farten. Sen stannade jag åtta gånger för att fota och en gång för att slänga soppåsen. Typ 13 minuter per kilometer anser jag därför vara hyfsat för Vår Fallna Hjältinna (= Petite Moi).

Trädgren som är av

En annan fallen hjälte.


Medan jag gick och funderade
 såg jag en tant med keps och gåstavar, en kvinna med hund och en en tjej med en dramaten. Var är alla gubbar/män/killaridag, tro?

Passerade det som kunde ha varit min egen taxiplats. Men jag skulle ju ALDRIG göra en sån förskräcklig isärskrivning!!!

Taxi plats Hurtig

Taxi plats… Förskräcklig isärskrivning!!!


Funderade på det där med ålder…
När man söker jobb ska man tydligen vara mellan 30 och 35 och ha 25 års erfarenheter och kompetenser. Det går liksom inte ihop för mig…

Rönnbär

Rönnbär kommer när året åldras går mot höst. Röda, vackra… Varför är det bara människor som anses fula och värdelösa när de åldras?


Det är som att människor
som är lite äldre, men ännu inte pensionsmässiga *pekar med hela handen på mig själv*, både anses fula och värdelösa. I naturen är det tvärtom, tycker jag. Åldrandet är vackert! Som röda rönnbär, eller bara utblommade blommor…

Utblommat

Vackert och utblommat på bredden.


Å andra sidan…

Utblommat på höjden

Utblommat på höjden.


Får mig att undra
om vad som är värdefullt här i livet och vilka människor som är värdefulla. Funderar vidare på när Den Rätta Arbetsgivaren ska se att det röda lönnlövet till och med är lite vackrare än de gröna. För de gröna är ju så många och vanliga…

 Rött lönnlöv bland gröna i träd

Vem är vackrast i det här trädet?


Planerna för eftermiddagen
har ändrats lite. Jag är bortbjuden på fika. Värdinnan hade tänkt baka, men messade nyss för att hon inser att det inte går att baka: ugnen är upptagen hela dan. Jag föreslog att vi skulle åka till ICA och sno nåt fikabröd. SJÄLVKLART skämtade jag! Här snos ingenting, här görs det rätt för sig!

Har du gjort nån rätt för dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om fina burkar. Inte burkor.


Både Fästmön och jag
är väldigt förtjusta i gamla burkar. Du vet såna i metall, med vackra mönster på. Det kan vara gamla teburkar eller kaffeburkar, kanske kexburkar eller burkar som det har varit fin choklad i.

Igår på loppisen såg vi ju en burk som redan står hemma hos mig – jag fick den av mamma i somras. Intill den fanns en burk som Anna blev väldigt förtjust i. Botten är röd och på locket är det rosor. Burken som jag fick av mamma är likadan som den som orange pil pekar på. Burken som Anna gillade är vid grön pil.

Burkar på loppis

Min burk vid orange pil, den som Anna ville ha vid grön.


Men nu vill det sig inte bättre
 än att mamma faktiskt har just en sån där röd burk med rosor på locket också! Jag ska nog baske mig fråga om jag får knycka den nästa gång jag åker ner. För vi var ju så dumma igår att vi inte ens frågade vad hon som sålde den skulle ha för den… Efterkloka… Tills vidare får vi njuta av den fina med blommor på hela burken.

Fin burk med blommor på

Den fina burken med blommor på som jag fick av mamma i somras.


Men faktum är
att jag har en burk hemma som jag tycker är ännu finare! Den har varit min farmors.

Fin burk med barn o hund

En fin burk med ett barn som håller en hund på. Den har varit min farmors.


Det som är extra fint
med den är att det brukar finnas nåt gott i den. Och det gör det även idag – ballerinkex rule!!! (Fråga FEM, får de höra!)

Ballerinakex

Ballerinakex – det finaste med burken?


Livet är kort. Gamla burkar är fina!

Read Full Post »

Ett inlägg om smådjur, om ett liv i det lilla, om vardag och om en förhoppning att snart få öppna en flaska champagne.


MEH! Myggbett… NU!
Jorå, jag fick ett och annat i söndags när vi var till skogs. Det allra värsta är det som sitter i höger handflata. Otroligt störande och kliande när man hanterar datormusen, till exempel… Men med blotta ögat ser man knappt eländet…

Litet myggbett

Litet, men irriterande myggbett. Jag har för säkerhets skull ringat in det så att du åtminstone anar var det finns.


Min lägenhet är full av smådjur,
annars. Jag har ju öppna fönster dygnet runt, i princip (inte när jag åker hemifrån), och då kommer det in ett och annat. I somras fick jag ju besök av denna, som jag emellertid hjälpte att fly:

Nässelfjäril

Denna släppte jag ut i friheten igen i somras.


Jag har åtminstone
två ganska stora och surrande flugor här inne. Men vänta bara, jag ska gå på mördarjakt med flugsmällan. Och jag är inte nådig.

Död fluga

Jag ska gå på jakt med denna.


Igår morse,
när jag öppnade ett av köksskåpen för att lyfta ner en skål till filen, flög en nattfjäril ut. Och på golvet i gästrummet såg jag nyss en liten spindel.

Det är rätt trevligt med sällskap, men jag skulle föredra lite större djur än småkryp. (Dock inte så stora som webbtroll och sånt oknytt.) Typ nåt fyrbent. TÄNK om jag kunde ha en hund till sällskap om dagarna! Jag är verkligen en hundmänniska, men katt går också bra. Om de får bita lite på mig…

Idag får jag nog hålla tillgodo med smådjuren vad gäller sällskap. Funderar därför på vad jag kan göra för att ha några mänskliga kontakter som INTE sker via dator, sms eller mobilspel. Hade tänkte ringa mamma, men hon förekom mig igår kväll, just när jag skulle laga middag. Och Fästmön och jag telefonerade efter middagen och före gårdagens TV-program som jag tittade på Det gör att jag var snudd på übersocial under tisdagen…

  1. Träffade min Nästanbror
  2. Pratade med två som jobbade på Tokerian
  3. Telefonerade med mamma
  4. Telefonerade med Anna

 

Två jobb att söka har jag hittat hittills idag. Ganska intressanta jobb, som dessvärre skulle medföra lång resväg. Ett tredje jobb tipsade jag om på Twitter. Där finns ju andra som söker nytt arbete också…

Så kvar att göra idag är att leta upp minst ett jobb till att söka. Sen måste jag duscha och tvätta håret. Och så återstår…. att vänta med spänning på Saker & Ting. Till kvällen kopplar jag av med andra delen av Svart fjäril.

I kylen ligger en liten flaska champagne och en stor flaska mousserande. Det vore inte helt fel att få öppna nån av dem.  Och nej. Det handlar inte om ett nytt jobb, men nånting riktigt häftigt!

Vad händer hos dig idag??? Du vet att jag gillar när du skriver några rader och berättar!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vad som är billigt på ICA och alla jädra papper…


Det började regna i eftermiddags.
Jag har bara hittat ett enda jobb att söka hittills, men var lugn, dan är inte slut än. Tyckte synd om Fästmön som hade med sig Prinskorven till jobbet. Ja, inte för sällskapet utan för att det ösregnade. I skrivande stund vräker det ner. Det är bra. Det behövs! Så jag erbjöd hämtning och hemskjutsning till Himlen klockan 16.

Vi stannade till vid ICA Solen, my favourite livsmedelsbutik! Somliga flamsade omkring gigantiska sugar snaps, medan andra mer seriöst ägnade sig åt att handla godis pizza mat.

Gigantisk suger snap

Gigantisk sugar snap.


Jag säger inte vem av oss två
som gjorde vad, men som du vet är det Anna som gillar grönsaker i den här familjen. Min varukorg såg ut så här:

Solenhandling

Min varukorg.


Som synes på bilden
innehåller korgen bland annat tre påsar bilar och två Dr Oetker-pizzor. Tre påsar bilar kostade nämligen lika mycket som två pizzor. Och jag kunde inte bestämma mig för vad jag ville äta. Fryst pizza är det ingen större näring i. Det är det inte i Ahlgrens bilar heller, men de är goda.

I Himlen höll sig alla undan när vi kom utom familjen Us (uttalas: uss). Till och med hunden Us ställde sig i vägen. Och vem vill ha en hund klistrad på sin bil? Inte jag, tack. Jag föredrar levande hundar. Hade lust att sticka ut huvudet och skrika:

Hört talas om koppel???

Men det gjorde jag inte. Jag åkte hem till mitt för att äta kycklinglår och potatissallad. Det var nämligen också billigt på Solen. Hemma i New Village var postboxen så full att det stack ut grejor ur själva in-hålet. Ordinarie brevbärare har alltså börjat jobba igen. Det var därför posten inte kom förrän nånstans mellan 16 och 17 idag.

Vad var det för intressant som fyllde min postbox då? Tja, man ska ju inte läsa andras post, men där låg intyget från Försäkringskassan samt två brev från a-kassan. Hade jag inte pratat med personen på a-kassan i telefon i förrgår hade jag inte förstått ett skit av vad det stod i de två breven. Anmärkningsvärt, eftersom jag anser mig vara normalbegåvad. Åter igen: vad hände med myndighetskravet om klarspråk???

Dagens post

Dagens post innehöll intyg och en massa pappar från a-kassan, men också tidning och DVD.


En blankett skulle fyllas i
och denna tillsammans med intyget från Försäkringskassan och ett handskrivet (!) brev från Yours truly stoppade jag strax i ett kuvert för att posta i morgon. Det ösregnar ute och mitt ärende handläggs inte snabbare om jag draschlar till en brevlåda nu. Bland annat läste jag mig till att beslut om a-kassa betalas ut eller ej först kan fattas och meddelas efter att jag fyllt i mitt första a-kassekort. Nu funderar jag på om det handlar om två eller fyra veckor… Dessutom har jag, som alla andra, sju dagars, sju VARdagars, karenstid innan jag då EVENTUELLT får a-kassa. Detta innebär, om jag kan räkna rätt, att jag kanske kan få nån form av ekonomisk ersättning i… oktober, i bästa fall. I bästa fall. Jag har, sedan april 1986, betalat mina fackavgifter varje månad. Need I say more hur jag känner..?

UppsalaTidningen Den har jag saknat. Men nu har ju Lokalblaskan köpt upp den, så nu är det ju skit samma att läsa den också. Jag menar lika skitdålig som lokalblaskan. Även om UppsalaTidningen är gratis är jag fullkomligt övertygad om att den alldeles strax skrivs av såna som jobbar på lokalblaskan. Och då kvittar det.

Det roligaste i postboxen var förstås DVD:n! Det är den andra filmen i den nyinspelade Maria Lang-serien, Kung Liljekonvalje av dungen. Det är faktiskt en film som redan har gjorts nån gång på 1960-talet. Kan bli kul att titta på i helgen, tror jag! För i morgon kommer min älskling hit. Då ska jag laga italiensk pastasås och vi ska dricka vin och somna framför filmen. På lördag blir det kräftor igen, har jag bestämt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ytlighet.


Det här med kakor och shopping, alltså…
Jag är egentligen en kanelbullsmänniska och shopping för mig är att köpa böcker. Efter en vecka hos mamma har jag börjat ta efter några av mammas mindre bra sidor: kakfrosseri och shopping. Det har inte gått en dag utan att vi ägnar oss bådadera. Ofta blir det kakor som belöning när vi har shoppat på eftermiddagen. Sen blir det en kaka till kvällskaffet. Kvällskaffe är nånting som jag avskaffade för länge sen…

Jag kan ju skylla på mamma, att jag gör det för mammas skull. Och lite så är det nog. Hon har få sociala kontakter, så det är väl därför hon pratar typ hela tiden. Dessutom behöver hon komma hemifrån. Att fika gör man ju helst inte ensam, heller.

I Skänninge slog jag på stort och överraskade till och med mig själv: jag valde frivilligt ut sju par strumpor för priset av 100 kronor – som mamma sen betalade, men ändå. Jag valde kläder frivilligt. Ett stort framsteg (?). Sen när det gäller färger och mönster överraskade jag ingen.

Strumpor
Tre par randiga, två par rutiga och två rätt roliga med hundar respektive ekorrar på. Färgen var förstås gråskala, dock med lite röd dekorfärg på vissa par.


Dagens kaka blev päronkaka från Ubbes.
Mamma åt ju en sån häromdan och tyckte att den var så god. Därför inhandlades var sin sådan till… eh… kvällskaffet, dårå, som jag inte dricker, egentligen. Men innan dess smockade vi i oss pizza och medan jag satt och surfade runt senare i kväll slank även en Ploppchoklad ner. OCH JAG UNDRAR VARFÖR JAG ÄR SÅ TJOCK?!.. Är jag dum i huvet, eller? (Retorisk fråga.) Inte så konstigt, heller, att jag har skitont i hälarna också – notera pluralformen. Gissningsvis är det på väg att bli en hälsporre även i höger fot. BAJS!

Päronkaka
Päronkaka med Toffelbett.


För övrigt surade jag rätt rejält
över repan på bilen och min trasiga klocka. Ajfånen har dessutom krånglat. Den är seg, hänger sig och hundra år efter leveransen kommer puffar för mejl, sms, spel, kommentarer etc. Det tog också hundra år att dra över de två bilderna till det här inlägget. MEN… det är ju statens egendom och ska lämnas tillbaka om ett par veckor. Jag ska köpa en ny. Jag måste det, måste vara tillgänglig. Troligen skrotar jag den fasta telefonen hemma då. Det är bara mamma och säljare som ringer på den och de senare kan jag klara mig utan.

Vad ny mobil och lackering av bilen kostar törs jag inte tänka på. Det är verkligen inte läge för detta nu, när jag bara har en lön till på ingång. Så jäkla typat, för jag blev så glad över ett skrivuppdrag i morse. Men det uppdraget inbringade blev ju en piss i havet jämfört med det som behövs…

Nä, ingen idé att gråta över spilld mjölk. Det är väl bara att ta en kaka till och shoppa loss. Men jag väntar tills det ljusnar. Nu ska jag läsa en stund innan jag sover några timmar.


Livet är kort. Och det suger rejält ibland.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 250 andra följare