Åter en natt från helvetet. Lyckades sova kanske en, två timmar. Sen var det spring resten av natten ungefär varannan, var tredje timma. Just idag är jag glad att jag inte har nåt arbete jag måste gå till så jag slippervara låtsasglad och -pigg en hel dag. Men att ha ett arbete står ju överst på min önskelista…
Det är nu snart 22 månader sen jag lämnade min arbetsplats. Tro inte att det har varit 22 månader av härlig, lång semester! Nej, kroppen har varit på helspänn ända sen den där dan i januari 2009. Jag har inte slappnat av en sekund. Det är väl det som gör att min gamla lekamen reagerar som den gör. Den protesterar. Den säger till mig att jag inte orkar i längden.
Men jag är en tuff och envis jävel. Tyvärr, tycker somliga. För mig har denna tuffhet och envishet tillsammans med min Fästmös kärlek och min mammas samt mina (blogg)vänners omtanke gjort att jag fortfarande finns här idag. Frågan är bara hur länge vi alla orkar. Jag har gjort och gör vissa förberedelser just in case.
På morgnarna grubblar jag, ältar. Det hjälper inte. Det gör mig svag, mottaglig och gråtmild. That won’t do! Så idag har jag bestämt mig för kroppsarbete – oavsett vad min kropp säger till mig (till exempel att det är roligare att sitta vid datorn och skriva, lättare för kroppen också att bara behöva anstränga huvet…) Igår strök jag två uppsättningar gardiner. Du vet väl vad det innebär? Just det! Fönsterputsning!
Jag tänker inleda med Windows from Hell, det vill säga köksfönstren. Jag tror att den totala längden på dem (eller säger man bredd?) är tre, tre och en halv meter. Bara att balansera när man ska ta ner eller sätta upp gardinstången är ett äventyr… Men jag behöver få lite spänning i mitt liv…
Windows from Hell i mitt kök.
Framför fönstren står mitt GIGANTISKA köksbord, som är aptungt, och fyra lätta stolar. Kökssoffan är ett MONSTER. Allt detta måste flyttas in mot badrumsväggen och ena köksbänken. Men det går. Jag har gjort det förut, så… Krukväxterna är många, som synes, men de går alltid att placera ut på bänkar och bord.
Det verkar bli soligt idag. Än så länge är det minusgrader, så jag tänkte vänta en stund så jag inte fryser ihjäl. Och sen ska man ju inte putsa i direkt solljus för då blir det ränder på rutorna.
Lite lättare är fönster nummer två (eller tre, då om man räknar rutor), det i sovrummet. Det är ett tämligen ordinärt fönster. Gardinstången är normalstor och gardinerna som hänger uppe idag är lätta. Jag har inga möbler som måste flyttas från fönstret.
Ett mera ordinärt fönster i sovrummet.
Antalet grejor på fönsterkarmen är också ganska litet. Skulle jag sen få nå ork över idag tänkte jag fortsätta med fönstren i smårummen, det vill säga gästrummet och arbetsrummet. Fönstren är visserligen små, men det står tunga möbler framför fönstret i arbetsrummet. Till exempel morfars skrivbord och farfars arkivskåp i ek… In fact, ALLA möbler utom bokhyllorna (pris ske Gud!) måste flyttas inåt i rummet för att fönstret ska gå att öppna… Så det tål att tänkas på… Och att se hur krafterna räcker till…
I kväll ska jag plocka upp Anna när hon slutar jobbet klockan 20. Vi ska åka och hämta Elias hos sin pappa. Det är ju höstlov den här veckan och för att grabben ska få vara lite ledig blir det ett hattande fram och tillbaks. Först två dar på fritids och sova hos pappa, sen två dar ledig med mamma och så fredag med pappa, kanske på pappas jobb. Fritids hade ett spännande höstlovsprogram den här veckan, tyckte jag. I måndags var det skogsutflykt och idag är det besök på Evolutionsmuseet. Precis vad de där små knattarna behöver – frisk luft och kultur! Men det slår ju inte det mysiga i att få en heldag eller två med mamma eller pappa!..
Så HÄR glad är Elias över höstlovet! Närå, det är ett flodhästhuvud och jag har lånat bilden från Evolutionsmuseets hemsida.
Nu ska jag sparka igång kroppen med lite mer java och lokalblaskeläsning. Sen blir det arbete!
