Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hälsa på’

Ett inlägg om ett par vackra FINSKA, inte östgötska, flaskor.


I november förra året
skrev jag ett blogginlägg om min beundran för glas. Bland annat skrev jag om ett par vackra, rubinröda glasflaskor som jag tillskrev Monica Bratt och Reijmyre glasbruk. Men så fick jag en kommentar i februari i år från en av mina finska läsare som gjorde mig lite förvirrad men mycket nyfiken…

Röda glasflaskor

De är finska, inte östgötska.


Helena hette hon som kommenterade här
och hon skrev att mina flaskor är finska och från Riihimäen lasi. Eftersom jag har rötter både i Östergötland (mamma) och i Finland (pappa) blev jag därför lite konfys, men kände att Helena mycket säkert hade rätt. Det har varit så mycket – bra och mindre bra – i mitt liv sen Helena kommenterade i februari i år, men nu i juli när jag var nere och hälsade jag på mamma kom jag ihåg att fråga.

Hur är det med de där rubinröda flaskorna som jag fick av dig och pappa nån gång? Jag har trott att de var från Reijmyre, men en av mina läsare har skrivit att de är finska!

Din läsare har rätt!

svarade mamma.

Pappa och jag åkte ju till Finland många gånger i början när vi blev ett par och när vi var nygifta. De här flaskorna köpte vi på ett glasbruk i Finland. Sen behöll vi en flaska själva och gav en till mormor och morfar.

Äntligen fick jag sanningen och det var roligt att höra hur det ligger till med flaskorna. Nu kan jag se på dem med lite nya ögon, delvis, även om de har varit i min ägo sen början av 1990-talet, säkert.

Flaskorna är alltså köpta i Finland, runt cirka 1960. Men är det nån som vet nåt mer om glasbruket och om formgivaren? Hör gärna av dig via en kommentar här! Tack på förhand!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan filosoferar över alla dessa märkliga sammanträffanden vi råkar ut för lite till kvinns/mans.


Igår när jag hade handlat klart på ICA Heidan
skuttade jag in i bilen för att slänga iväg ett sms till Fästmön innan jag åkte. (Nej, jag micklar INTE med mobilen på nåt sätt när jag kör bil, jag svarar endast när den ringer och jag har då blåtand inkopplad.) Jag satte på mig solbrillorna och säkerhetsbältet och skulle just hissa upp fönstren när jag hör nån som ropar mitt namn. Min förvåning – och GLÄDJE! – var enorm när jag såg vem det var: H från Eritrea, en tjej jag lärde känna i början av 1980-talet när jag kom till Uppsala för att plugga!!! Egentligen var det så att en gemensam kompis till oss bodde i samma korridor som mig och det var så vi lärde känna varandra.

H var ofta och hälsade på och H var också en av dem jag delade injera med en av alla miljoner gånger. För gästfriheten var stor, trots att plånboken inte var det. Jag älskade verkligen injera! I såserna, tsebhi, var en av de stående ingredienserna den heta kryddan berbere.

injera
Injera äter man med fingrarna. Den här bilden är lånad från bloggen Favoritrecept. Om du klickar på ordet Favoritrecept kommer du till ett inlägg där du får receptet på injera!


H och jag pratade förstås om gångna tider
och om vår gemensamma kompis som så småningom rymde med ”en kusin”. Många av de ord på tigrinja dessa två tjejer lärde mig kom tillbaka i ett nafs! Tänk att sånt man lär sig som ung, språk allra helst, finns kvar nånstans i ens hjärna! Så fantastiskt! Jag kunde till exempel fråga hur hon mådde, benämna vår gemensamma kompis åsna samt tillägga att hon fortfarande har stor rumpa. Kort sagt, jag kan de nödvändiga och användbara orden på tigrinja.

Jag berättade också att jag pratar lite tigrinja på jobbet ibland eftersom ett par av forskarna på institution 1 är eritreaner. (Deras rumpor kommenterar jag dock aldrig.) Jag brukar fråga hur de mår, om de tycker att det är kallt eller varmt, om de ska dricka te och såna saker. Joråsaaatte, en Toffla kan föra sig ibland.

Det var som sagt jätteroligt att träffa H igen, för vi har knappt setts sen våra vägar skildes åt kring mitten av 1980-talet. Då flyttade både jag och vår gemensamma vän och det blev tyvärr så att vi alla tappade kontakten.

Men det som är extra lustigt är att jag såg på Twitter att det är Eritreas nationaldag idag! Vilket märkligt sammanträffande! Idag firar Eritrea självständigheten från Etiopen, som inträffade den 24 maj 1991. Läget i Eritrea idag är nog inte såsom eritreanerna i gemen skulle önska. Bland annat har det inte hållits fria val och bara ett enda parti är tillåtet. Esayas Isaak, bror till fängslade Dawit Isaak, skriver på sajten Free Dawit:

När vi har fått ett folkvalt styre i Eritrea hoppas jag att Nationaldagen åter kan bli en folkfest.

Den dagen önskar jag kommer inom en snar framtid! Det har liksom varit dags ett tag…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan svamlar om klämdagar och annat.


Idag är det fredag
. Men det är också en så kallad klämdag. Eller

squeeze day

som en av administratörerna sa på ett institutionsmöte. Alla utländska doktorander och forskare såg ut som frågetecken och fattade ingenting. Det var mest förvirrande. Men vi svenskar är rätt vana vid klämdagar, alltså en dag mellan två röda eller mellan en röd dag och en lördag. En dag när många av oss tar ledigt. Man måste alltså ansöka om semester – eller komp. Man kan inte bara ta ledigt.

Idag på jobbet har jag sett fyra (4) personer på institution 2 där jag jobbar idag. Alla 136 andra verkar ha hajat det här med klämdag – även icke svenskar. Men undrar om folk jobbade igår i stället, när det alltså var helgdag och ledigt för alla. Det verkade nästan så med tanke på den flod av e-post jag fick. Det är lite jobbigt, det där, med jobbmejlen kopplad till jobbmobilen. Man är alltid tillgänglig, liksom. Så klart jag kan skita i att läsa mejlen, men jag är ju så nyfiken och kan inte låta bli!

Det blev ingen åska igår. Jag satt på ballen* så länge det gick. Åt middag, dessert, läste och spelade Wordfeud. Tog klämdag några timmar ledigt från datoriserandet. Jag inser att jag sitter alldeles för mycket vid datorn. Det blir ju tråkigt till slut. Men samtidigt, jag letar ju jobb och var leta om inte i cyberspace?

Vaniljglass m krossad choklad o en bok
Gårdagens dessert. Och nej, Jontas, det är inte ädelost i skålen, det är vaniljglass med krossad choklad.


Regnet kom sen i alla fall.
Det verkar ha varit blött i natt igen. Idag är det otroligt hög luftfuktighet. Mitt hår är alldeles lockigt. På jobbet har vi som tur är AC på kontoren. Men det är lite läskigt när man kommer ut sen och värmen slår emot en som en vägg. Jag har en del småplock att ta tag i under dagen. Om jag jobbar på kanske jag kan sluta lite tidigare som kompensation för hemmajobbandet (mejlerier mest), men det vet man aldrig förrän det har gått några timmar.

I morgon eftermiddag åker jag till Himlen. Hämtar Fästmön, som slutar jobba ganska tidigt, och åker ut för att stanna till söndag när Anna också jobbar. Vi får se vad det är för väder ifall jag och Prinskorven kan hitta på nåt.

Telefonerade med mamma igår och det glädjer mig att hon ska hitta på nåt i helgen! Först idag är det frissan (ja, hon får komma fredagar nu igen så att hon blir fin till helgen!). På lördag ska hon gå nån tipspromenad och fika lite med några bekantingar. Det är gott att höra att hon inte bara sitter hemma och är ledsen och ensam. Inte vet jag när jag kan åka ner och hälsa på heller. Annas och min tänkta utflykt i pingsthelgen blir inte av heller, vi har inte råd. Helgen därpå är det Mors dag, men frågan är om jag orkar köra Metropolen Byhålan tur och retur på ett par dar med tanke på hälen. Hälen är mycket bättre nu och i onsdags stod jag faktiskt en hel halvtimme och jobbade på min speciella fotmatta. Men… 60 mils bilkörning vet jag inte om den klarar av utan protester.

Är du ledig och vad sysslar du med då??? Skriv gärna en kommentar och berätta!


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan filosoferar över himlen, en otrolig resa som går mot sitt slut och sin ärliga mamma.


Idag är himlen
så där oskyldigt blå som i bröderna Gärdestads låt med samma namn. Passande nog, eller snarare genom en tydlig vink från Fästmön igår, valde jag en lika oskyldigt blå pikétröja idag. Inte för att jag känner mig oskyldig, direkt, men kanske möjligen lite fåfäng. Jag ska ju fotas idag, en bild som ska komplettera en artikel om mig och mitt arbete i personaltidningen. Den tidning som, ironiskt nog, kommer ut i samma veva som jag slutar.

blå lacoste
Min blå Lacoste och jag.


Jag försöker att inte bryta ihop.
I stället försöker jag se artikeln och allting annat som sker runt omkring just nu som vägar till nånting nytt. Och faktum är att jag är bättre rustad den här gången! Jag har nämligen arbetat på tre fantastiska arbetsplatser samt en avdelning på det här universitetet under knappt två år. Arbetsplatser där mina kompetenser har efterfrågats och jag har blivit bedömd därefter, inte efter att jag inte alltid fikar… Det har varit en otrolig resa, som har känts lite som att både vila i en trygg famn och ta in så många intryck att hjärnan nästan har kokat. Jag är tacksam att jag har fått vara med om det här.

Gårdagen var kylig och blåsig, så det passade bra att vi slurpade i oss soppa till kvällen. I afton vet jag inte vad som vankas, för Anna ska iväg på möte på eftermiddagen och sen håller hon på och smusslar med saker och ting.

Ringde mamma igår kväll. Det ramlade nämligen in ytterligare ett kuvert i min postbox igår från henne – hon lämnade ju också ett när hon var och hälsade på i påskas. Vi pratade lite om sista april och hon berättade att hon hade fått med sig en sillburk hem från Lilla ICA, en burk hon inte hade betalt för, igår. Vet du vad lilla mamma gör då? Hon rollar tillbaka till affären och berättar om misstaget! Hur många hade inte i stället behållit sillburken och hållit käft om den??? Hon var lite ledsen över att inte ha fått tag i färskpotatis till sista april, men sa att hon får nöja sig med Janssons frestelse från frysdisken till sillen hon köpte. Ibland är avståndet oss emellan skit. Jag önskar att jag kunde åka dit med några färskpotatisar, men det är ju lite långt. Jag vill inte att nån annan gör det, jag skulle vilja göra det själv. Men nu är det som det är.

Anna och jag hängde över våra böcker och våra Wordfeudpartier största delen av kvällen sen. Slöglodde lite på nån autentisk FBI-historia om ett kidnappningsdrama och sen var det plötsligt läggdags. Vi var jättetrötta båda två! Men som vanligt sprakade det i min klockradio klockan 1.23 i natt. Jag vet inte vad som händer, men det har sprakat tre nätter i rad just nu. Det är inte så att jag får nåt meddelande eller att nåt händer med min Ajfån, det verkar som om nånting stör radiomottagaren. Fruktansvärt irriterande är det, för vi vaknar och kan ingenting göra åt det!

Idag skulle jag per telefon diskutera bevakning av sociala medier med vår mediebevakare, men det blev just avbokat.Får försöka att inte spilla ner mig på lunchen, för fotograferingen är först klockan 13.30. Klockan 15 ska jag sen på ett extra institutionsinfo. Men sen… sen är jag LEDIG ända till torsdag nästa vecka! Och då har jag en lunch med den kloka L att se fram emot.

Hur är himlen hos dig idag???

[...] Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå [...]*


*Text: Kenneth Gärdestad


Livet är kort.

Read Full Post »

En helg i maj förra året var vännen FEM här och hälsade på. Vi tittade in på Röda Rummet, ett av stans bästa bokantikvariat. Jag minns inte om jag hittade nån bok till mig själv, men jag hittade en billig pocketdeckare till Fästmön: Björn Hellbergs Den grå. Nu har jag lånat den och läst.

Den grå

Annas exemplar av Den grå är äldre och, mycket mer passande, grått.


Den här gången gör polisen
Sten Wall och hans kollegor bekantskap med ett gäng satanister. Bland annat korsfäster de katter, nåt som polisen får ett anonymt tips om. När två lik hittas – ett av en yngre dam, det andra en äldre man – med bockfötter i pannan blir förstås satanisterna misstänkta. Men är det verkligen så enkelt?

Liksom så ofta bygger Björn Hellberg upp en bra spänning och en kuslig stämning. Men slutet känns ihopsnörpt och alltför enkelt.

Det blir inte mer än medelbetyg den här gången!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jepp! Jag har slagit på stort idag och

unnat mig själv.

Vad jag har unnat mig själv? En ny vattenflaska till jobbet! Det jag betalade för var förstås inte vattnet inuti utan den otroligt praktiska flaskan med bra dryckespip eller vad man nu ska kalla det!

Skål, jobbhuset!


Lunchstället blir allt tommare på folk.
Ljudnivån är nästan uthärdlig. Men naturligtvis var jag tvungen att sätta mig intill ett bord där en dam höll låda med en förskräcklig pipa. Jag kastade därför i mig mina fyllda avocador – med magont som följd – och sprang så gott det nu gick när man är skittjock och har en ond häl – tillbaka till jobbet.

Filar på ”min” startsida på externwebben och den börjar ta form nu, utseendemässigt sett. Huvudtexten måste skrivas om, men det behöver jag underlag till för att kunna göra. Det känns lite segt att jobba idag. Trots det får jag, till min egen stora förvåning, mycket gjort. Dessutom har jag lyckats beställa tid åt mamma hos min frissa den veckan mamma är här och hälsar på.

Måste rusa nu. Vatten i flaska ger viss… output…

Read Full Post »

I morse gick jag upp en kvart tidigare för att hinna släppa av Fästmön i tid vid hennes jobb och inte slänga av henne som igår. Hjälpte det? Nej. Men det berodde nog på att min kära var alltför retsam och sånt straffar sig. Genast, i vissa fall!

Anna är inte bara söt och vän, hon är retsam och en mästerfotograf också!..


Det började med att vi satt och åt vår frukostyoghurt
. Jag påpekade att Anna hade ett lååångt hårstrå på sin tröjärm. Håret var ljust och skrek åt mig mot Annas mörka tröja. Men Anna bara tittade på mig och lät det sitta kvar. Flinade lite åt mig, förstås. Jag försökte att inte titta på hårstrået, men som du förstår var det mycket svårt att låta bli att glo.

Plötsligt började nånting låta också. Självklart var det Anna som smaskade så det ekade i köket. Allt för att reta mig förstås. Mellan varven pikade hon mig för att den där extra kvarten inte skulle göra varken från eller till – hon skulle bli först färdig av oss två och jag sist. Detta trots att hon både bäddar och diskar. Irriterande nog fick hon rätt. Jag vet inte vad det är med mig på morgnarna, men jag kan inte stressa längre utan måste ha gott om tid. När Anna stod påklädd i hallen och hade bäddat och diskat och DESSUTOM hällt upp kaffe åt mig i min bilmugg, satt jag i godan ro på toa, typ… Vi kom inte iväg förrän närmare tio i sju – och Anna började jobba sju.

Utanför hennes jobb fick jag slänga av henne igen – bara för att se hennes förtvivlade min och höra en knackning på rutan innan jag gasade. Jag stannade förstås. Anna ryckte upp dörren för att leta efter sin väska med mobil, plånbok, busskort och andra väsentligheter i. Tills hon insåg att den stod kvar på stolen i hallen. Jaa, somliga straffar Gud genast… Idag slutar vi nämligen klockan 16 båda två, men om jag ska hämta henne från jobbet så får hon vänta ungefär en halvtimma. Vi hade kommit överens om att hon skulle messa mig för att säga om verkligen skulle vänta, om hon skulle gå hela vägen hem eller om hon ville bli upplockad på vägen. Ja, ja det blir intressant att se hur detta slutar…

Igår kväll kunde vi sitta på ballen* och äta kycklingspett till middag, men sen fick vi gå in eftersom det mulnade på. Dagen idag har börjat vackert, precis som den igår. Vi får se hur det slutar. I kväll ska jag släpa ut sommardäcken, för Clark Kent** ska få sommarsandalerna på i morgon bitti. Och bara för det sa en av de suraste gubbarna jag har sett på jobbet igår att

Jojo, på lördag ska det komma snö.

Trött jag blir… På lördag ska det INTE komma snö. Hela familjen ska åka ner på stan och äta middag tillsammans för att fira min födelsedags i efterskott. Ingen snö då, alltså.

I natt drömde jag om FEM och det betyder att jag ska ringa henne nästa vecka för att hör när hon tänker hälsa på.Vi pratade lite löst om helgen den 19 – 20 maj.

Men först ska jag jobba. Idag blir det mest webbpublicering och lite planering inför mitt delvisa skifte av arbetsplats nästa vecka. Det ska bli spännande!!!


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman som fortfarande har vinterkängor på.

Read Full Post »

Det var ett tag sen jag träffade faster E, men idag blev det äntligen av! Denna unga dam som fyllde 95 vårar förra månaden. På vägen upp i hissen, med mammas rollator, fann jag nästan en mycket god väns inre rum… (Mamma gick två trappor upp med krycka, hon pallar inte hiss.)

Hissen var ett inre rum, på sätt och vis.


Och faster E var sig lik
om än lite smalare än sist. Vintern har tagit ut sin rätt, det är väl så att aptiten avtar med ålder och säsong. Men som vanligt, knivskarp hjärna!

Hörapparat och gåstav, men den här tjejen är sig lik!  


Men… ingen av damerna kom ihåg
hur mycket mamma var skyldig för en julblomma till en gemensam bekant… Harkel…

Mamma letar i sin väska, undras om hon vet efter vad…

Det skiljer 18 bast på dessa två, men ibland undrar man vem som är yngst. Jag tycker i alla fall att det är jättekul att mamma har en faster kvar i livet, en faster som är så alert! Tyvärr hade fasters dotter, mammas kusin K, och hennes man haft en tuff period med vak och ett dödsfall i familjen, så vi sågs inte.

Tjejerna.


Faster E bjöd på hembakade kakor
och en äpplepaj som var…

diviiine…

Så jag var ganska mätt när jag lämnade dem efter två timmar för att ta mig ner till Motormuseet och träffa vännen FEM. Jag gick längs med vattnet och vinden var nordlig som igår, men solen gjorde tappra försök att få sin vilja igenom!

Solen ville få sin vilja igenom…


Det var många som åt middag
på Motormuseet, men FEM var nyäten och jag nyfikad så det blev var sin cappuccino. Den var jättestark och min kopp fick därför två sockerbitar i sig.

Cappuccinon krävde två sockerbitar.


FEM är MYYYCKET* äldre än jag,
så jag frågade henne om man överlevde efter 50. Det gjorde man, lovade hon. Och kolla, visst ser hon fräsch och ung ut, Soffans morsa?!

FEM är inte bara Soffans morsa utan också morsa till J och D och sambo till A.


Efter det starka cappuccinot
och efter alla frågetecken hade blivit uträtade till utropstecken tog vi en promenad för att se hur järnvägsbygget gick. Vi passerade flera vackra hus vid kanalen – och den här häftiga dörren. Jag undrar vad det finns för rum innanför…

Häftig dörr, eller hur?!


Vägen till FEM och A:s hus
var plötsligt blockerad av kravallstaket. Joråserru, här byggs för ett järnvägsspår till.

Här ska järnvägen gå i dubbla spår över kanalen, men när det blir färdigt vet ingen. Färdigdatumet har flyttats fram tre gånger, eller nåt…


Sen vände vi tillbaka till stan
där FEM hade parkerat bilen vid parkeringen nära Göta Kanalbolags hus. Jag skulle vända åt mammas. Men vi ses redan nästa månad, i maj, för då vill FEM komma och hälsa på en helg i Uppsala. En kanonidé! 

Göta Kanalbolags hus står kvar nere i hamnen.


I morgon vänder jag och Clark Kent** hemåt.
På tisdag väntar jobbet på mig och på onsdag, Fästmöns födelsedag, ska jag dra min kommunikationsplan… På onsdag kväll blir det middag i Förorten, jag hoppas både Anna och jag kan fira den kvällen!!!

Slutligen, för dig som har firat påsk med alkohol och ska köra bil i morgon, här hittar du en bra räknare för när alkoholen går ur kroppen!


*myyycket = lite mer än fyra månader

**Clark Kent = min trogne, lille bilman 

Read Full Post »

Den… eh… tomma dagen..? Nej, halva den försvann i ett nafs! Jag bestämde mig för att gå på ett intressant möte. Sen gjorde jag som jag brukar göra, pratade för mycket och höll på att ta över showen. Måste träna på att lägga band på mig. Men det är så svårt när jag blir engagerad! I vart fall fick jag både beröm och belöning i form av kanellängdsbit och en Marianne-karamell.

Tog en fika innan jag ställde mig att jobba med en sökordslista och en sändlista. Däremellan hade jag mejlkontakt med en konsult angående en utbildning som jag planerar att anordna för institutionen. Bara det att den inte blir av förrän i maj – och då har ju jag slutat här. :-( Tuffa puckar, men vem vet, jag kanske dyker upp ändå bara för att jag är intresserad.

Lunchen blev sen idag. Tänkte nästan ta bilen och åka iväg nånstans, men det fick bli skrivbordsfrallor från Syltan i stället. Trodde jag. På vägen dit träffade jag ett trevligt gäng som jag slog följe med. Det blev därför inte alls nån skrivbordslunch!

På vägen tillbaka träffade jag fru Chef2 och föll i extas över hennes mössa. Titta, visst är den väl läcker?! En äkta Davy Crockett-mössa med svans och allt! Vad han som gett namn till mössan är för en figur kan du läsa här! 

Läcker va?


Jag inser att jag har min pappas gener,
för jag vill gärna dra i svansen. Pappa var likadan. Kvinnor och tjejer förbannade honom många gånger, för så snart han såg någon med hästsvans eller flätor var han framme och drog i dem. Idag skulle säkert anarkafeministerna anklaga pappa för grov sexism, men faktum är att det mer än en naturlig reflex. Jag kände också av den idag! Hade fru Chef2 haft den på huvudet vete tusan om jag hade kunnat behärska mig. Observera dock att jag avhåller mig från att rycka i vissa svansar såsom råttsvansar. Dem låter jag helst bli.

Nästa stopp på vägen ut från Syltan blev Lisbeth och M, två före detta kollegor som jag gillar stenhårt. Jag lovade att snart komma på besök, bland annat för att se på L på deras grannfakultets nya rum, men också för att fika. Förstås. Blev så glad för Lisbeth noterade att jag hade en blå tröja på mig, min nya, och inte en svart!

Två frallor och kaffe blev det till lunch. Det kan tyckas lite, men Fästmön gjorde broccolisoppa igår och det finns kvar av den. Det blir finfin middag för en Toffla i kväll! Kanske köper nåt grovt bröd till också, jag måste ju ändå stanna vid ICA Heidan och handla andra förnödenheter.

Nu är det dags att göra nytta för månadspengen. Vem vet, jag kanske köper en röd tröja för nästa lön..? Eller en grön..? Men aldrig en gul, för gult är, som bekant fult. Lika fult som turkost. Fast turkost är ju inte en färg utan en skitful nyans… :-(

Read Full Post »

Läste nyss ett mest roligt och liiite tragiskt inlägg hos den kära Fru Hatt om glömska. Det fick mig naturligtvis att ingående studera mig själv. Och jahadå! Självklart är även jag glömsk!

Exempel på saker jag glömmer:

  • Tänder lampan i ett rum för att jag ska snart ska återvända dit. Återvänder om tre timmar och undrar WTF* lamphelv***n lyser för!
  • Köper en STOR bunt kopieringspapper till skrivaren. Sen hittar jag en lika STOR bunt i arbetsrummet. Himla bra – NOT! – när man inte har så gott om pengar.
  • TROR att jag informerar mamma om nåt, när jag i själva verket informerar Fästmön. Och blir ARG när den oinformerade inte har kommit ihåg vad jag sa…
  • Frågar ett av barnen om vad h*n läser för bok just nu. Bara för att mindre än en timma senare ställa samma fråga igen.
  • Skriver ett mejl till En Viktig Person. Dagen därpå skriver jag ett mejl med liknande innehåll – till SAMMA Viktiga Person. Jag inser det dock i tid och skickar inte iväg mejl nummer två…
  • Går in till ett av barnen och anklagar det för att ha stulit… en skärbräda.
  • Viktiga saker ska förvaras på viktiga ställen. Frågan är bara… var… Och då ska vi inte tala om lösenord… Herreminje, jag kommer inte ihåg ett enda utan måste ständigt och jämt be om nya!
  • Vad åt jag till middag igår? Hur var det nu jag ställde om klockan på micron? Vad har jag för färg på trosorna idag? Var f*n har personalen på Tokerian GÖMT chilibågarna????????????????

Alltså, jag kan verkligen bli galen på mig själv! Och skäms som en hund eftersom jag ofta anklagar Nån. Denna Nån har jag personligen aldrig träffat, vilket naturligtvis gör skuldbeläggandet lättare – jag har ju ingen känslomässig bindning till Nån. Eh eller..?

Jag minns (!) när jag skrattade åt min lilla farmor när hon försökte muta en polis med en banan. Hon sa, på sjungande finlandssvenska:

Vill poliiisen haaa en banaaan?..

Men jag skrattar så lagom när jag inte kommer ihåg anekdoten knuten till polisen och bananen…


Jag undrar om polisen ville ha en banan och varför…

                                                                                                                                                            Nej, nu ska jag resa på mig och…

  • gå på toa?
  • se på TV?
  • ringa en vän?
  • gå ut med soporna?
  • åka och hälsa på nån???

                                                                                                                                                   *WTF = What The Fuck

Read Full Post »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, online, digitalt, sociala medier...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 286 andra följare