Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘häl’

Ett inlägg om ljus i stan.


 

De senaste åren har novembermörkret i Uppsala brutits av fina ljusinstallationer, främst vid byggnader. I år ville Fästmön och jag kika närmare på Allt ljus på Uppsala. Vi begav oss ner på stan denna blåsiga, grådisiga novemberkväll för att promenera runt, titta och fota. Nästan alla mina bilder blev skitdåliga, så jag har ”skojat” med en del i Photoshop. Det var i alla fall en upplevelse och en mysig stund att trava runt och titta. Sen att hälj****n gör skitont är mitt problem allena.

Här kommer ett bildspel för dig som inte orkar traska runt Uppsala:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sytt inlägg.


 

I morse deklarerade jag ju här på bloggen att jag skulle ägna mig åt diverse hushållssysslor. Jag är en kvinna som står för mina ord – även om jag också kan ändra uppfattning. Därför är strykhögen nu hanterad, vikt/galgad och inlagd/inhängd. Så var det det där med synjuntan… Så här såg det ut före, hålmässigt sett:

Trasig strumpa och grytlapp nål tråd o sax

Före: hål i strumpan och trasig grytlapp. Notera även mina proffsiga sytillbehör!


Med mina tiokronorsbrillor
framför kontaktlinserna klarade jag till och med av att trä in tråden i synålen. Jag blev riktigt impad av mig själv! Sen skred jag till verket. Och resultatet… tja… Schyfröken Schterner schkulle inte godkänna min sömnad, men jag är nöjd. Hålet i strumpan är borta och grytlappens stoppnings lilla utflykt är avslutad. Fast det ser ju ut som nån hungrig har tagit en tugga på grytlappen. Det skulle inte jag göra om jag var du – med tanke på mina kokkunskaper…

Lagad strumpa o grytlapp

Efter: inget hål i strumpan, men en tugga i grytlappen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

IntrudersDet gick en film i natt som krockade med en annan film. Vi spelade därför in Intruders (2011) från TV3 och kikade ett dygn senare, Fästmön och jag.

Två parallella historier utspelar sig. Dels en om en liten spansktalande pojke och hans mamma, dels en om en tolvårig tjej i England. De båda barnen tycks ha mardrömmar om en ansiktslös man i huva som kommer för att stjäla barnens ansikten. I flickans rum sätter man upp en övervakningskamera. Det enda som syns av ett slagsmål mellan Hollowman och flickans pappa är hur pappan slåss i luften. Är barnen och pappan galna? Men nåt mystiskt är det med berättelsen som flickan hittar i en ask i ett hål i trädet…

Då och då under nästan två timmar (reklam, förstås, men det går ju att snabbspola på DVD:n, tack och lov!) blir jag riktigt rädd. Men mest blir det hoppigt när historien far mellan två barn och två världar. I slutet får vi tittare en logisk förklaring och det är nog tur. För annars är den här filmen mest rörig.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett självutlämnande inlägg.


 

Serien Tofflan talar ut fortsätter här med nästa tillkortakommande och skandal i Toffellivet. Förra gången jag talade ut var det en sagofigur som tyckte att jag skulle sluta äta godis och på så sätt få råd att gå i terapi. Tack, men jag tror inte det! Den som ger såna råd när jag skriver om att öppna inplastade ostar är nog i större behov av terapi än jag. Flerårig förföljesemani och fixeringar är klara symtom på att man behöver hjälp.

Den här bekännelsen är till vännen jag träffade i måndags, vännen jag fikade med:

Jag betalade en del av mitt fika med en varuvagns-femkrona!

Och då menar jag inte nån vanlig femkrona utan en fejkad sån med ett hål i. Jag fick den för ganska många år sen i reklam av ett företag jag besökte. Den har varit så bra att ha i plånboken, eftersom den är av metall och inte plast, som ju gärna går sönder när det skramlar ihop med mynt.

I måndags var jag både stressad och upprymd, men framför allt hungrig. Eftersom det dessutom var länge sen vännen och jag hade träffats fokuserade jag mest på vännen, inte pengen. Därför var det först dan därpå, när jag skulle handla på Tokerian, som jag gjorde upptäckten: min varuvagns-femkrona var försvunnen. Det finns inget annat skäl till det än att jag dan innan hade lyckats betala med den…

Jag skäms nästan lika mycket som min mamma gjorde när hon av misstag traskade ut med en vara i rollatorkorgen utan att ha betalat för varan. Mamma gick då tillbaka till affären och bekände sin skuld. Affären lät mamma ta med sig varan hem igen – gratis. För min del hade jag gärna gått tillbaka, dels för att det var ett dumt misstag av mig, dels för att jag verkligen gillade min varuvagnsfemma. Men det är ju liiite längre att gå för mig (många mil). Det kan bli ett nytt tillfälle att göra bot och bättring nästa vecka. I annat fall har nån tagit vara på varuvagns-femkronan och använder den på lagligt sätt…

Femkrona

Äkta vara…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett stelt inlägg.


 

Den Lille Hantverkaren/Hjälpsamme Herrn (==> jag) har varit framme igen. Denna gång var det Fästmöns brillor som skulle hantverkas. I fredags lyckades hon nämligen tappa den ena skalmen. Ett par brillor med bara en räv skalm bakom örat gör att man inte ser klok ut, på ren svenska, när man har brillorna på sig. Brillorna sitter på sniskan och det ser bara dumt ut. Därför ville jag… hjälpa till.

Utrustad med superlim gick jag till attack igår. En liten metallpigg fick lim på sig och trycktes in i ett hål i skalmen. Därefter fick glasögonen ligga och vila och limmet torka.

Glasögon

Stelopererade brillor.

 


Joru, torka var ordet… Ingen
av oss kan nu böja skalmen. Ett par glasögon med en icke böjbar skalm fungerar inte så bra att ha i fickan på jobbuniformen. Fast det klart… Med lite våld går skalmen säkert att böja – och då går den förstås sönder igen…

Man kan säga att jag lyckades med en sak i alla fall: att steloperera Annas glasögon…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mardrömsinlägg.


 

Igår kväll gick jag och la mig med såväl iskall nästipp som kalla fötter. Tippen var kall även i praktiken, fötterna mer åt det teoretiska hållet. Vad har jag gett mig in på? Kan jag slutföra det här? Ska det falla på teknik och arbetsredskap eller för att det innehållsmässigt inte är tillräckligt bra? Om det blir verklighet, kommer folk att håna mig ännu mer än de redan gör? Det var åtskilliga frågor som rymdes i de kalla fötterna. Sen somnade jag.

Jag drömde om dinosaurier. När filmen Jurassic Park kom var jag vuxen. Jag har inte ens sett den. Men den var stor. Alla barn blev som tokiga i dinosaurier. Den fascinationen kunde jag inte förstå. Jag tyckte att djuren var hemska. De var stora och groteska, för att inte tala om utdöda. Typiska mardrömsdjur, alltså. Och i natt klev de in i min dröm. De inte bara klev omkring, jag brottades med dem. De var svarta, blöta och hala och jag kämpade tappert tills jag insåg att det var en dröm. Då lyckades jag tvinga mig själv att vakna. Det var mitt i natten, mina armar värkte efter dinosauriebrottningen, men det hade bara varit en dröm. Tack och lov!

Dinosaurie

Ungefär en sån här brottades jag med innan jag väckte mig själv, men den var svart, blöt och hal. (Bilden är lånad härifrån.)

 

Billy bokhylla svart

Jag hade bara fått en sån här levererad och jag var ilsken.

Inte vet jag hur mycket klockan var men det måste ha varit mitt i natten. För jag lyckades somna om. Efter ett tag tog nästa mardröm vid: jag hade beställt möbler och teknisk utrustning (!) från IKEA. Egentligen är det inte nån mardröm att nätshoppa från IKEA. Mardröm blir det när det när man handlar i varuhus så stora att man kan gå vilse i dem. Eller när det blir fel. Och det blev det i min dröm!

Möbler och utrustning, allt i svart, förstås, levererades hem till mig. Jag bodde ihop med min mamma i huset hon flyttade ifrån 2010. Jag hade bland annat beställt bokhyllor. Bara en levererades trots att jag skickat efter två. Därför blev jag tvungen att åka till IKEA och rätta till det hela. På IKEA fick jag tag i en hjälpsam kille. Han försökte få tag i nån som kunde åka ut till huset med ytterligare en bokhylla samma dag – jag var gissningsvis ganska arg och otrevlig. Men det krävdes att nån var hemma. Mamma var ju hemma, så det var lugnt. Trodde jag. Hjälpsamma Killen ringde upp mamma på högtalartelefon. Mamma blev hysterisk, för hon förstod inte vad han sa. Till sist fick jag som stod bredvid skrika

Mamma, mamma, det är jag! Lyssna nu, det är jag som ringer!

Mamma trodde att de hade kidnappat mig och nu skulle de komma och hämta henne också. Sen vaknade jag. Jag vet inte om IKEA levererade ytterligare nån svart bokhylla till mig eller inte. Men klockan var sex och det var ingen idé att försöka sova mer. Jag är trött och det känns inte som om jag har sovit alls.

Mina nätter är mer händelserika än mina dagar, känns det som. Alla strider jag utkämpar, all ilska som kommer fram i drömmen har med de kalla fötterna att göra, det vet jag. Eller händelserna bakom. Nu gäller det för mig att värma fossingarna och inte ge upp – jag har ju kommit så här långt…

Drömde DU nåt jobbigt i natt? Eller nåt roligt? Spännande? Konstigt? Skriv några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett verkligt inlägg.


 

höstsol genom trädet

Soligt idag igen! Fast den här bilden tog jag för ett par år sen, ungefär.

Åter vaknade jag till en höstdag med strålande sol! Det är den allra sista dagen i månaden september. Från i morgon går vi in i hösten på riktigt, känns det som. Igår tog jag en härlig promenad, idag blir det bara en kort dito över till Tokerian. Hälen värker en del, nämligen. Inte så att jag inte står ut, men det är dumt att överanstränga och överbelasta.

Som vanligt har jag inlett dagen med att leta nytt jobb, skriva ansökningar, nätverka etc. Men faktum är att jag ska nätverka IRL senare idag, på eftermiddagen/kvällen. Det ska bli så roligt att besöka en av de bästa arbetsplatser jag har varit på de senaste åren! Tyvärr blev min vistelse där bara fem månader lång, men jag fick goda erfarenheter, en boost av självkänslan och gick vidare till ett ännu bättre jobb. På det senare jobbet stannade jag ett år och fem månader. Jag hade gärna stannat längre. Visstidsanställningar kan innebära riktigt spännande uppdrag, men de är också tidsbegränsade. Hade jag haft en rik maka/make som hade försörjt mig skulle jag ha kunnat vara kvar på kanske 50 – 65 procent. Som ekonomiskt ensamstående räcker inte det. Men jag är ändå tacksam att jag fick vara kvar så länge som jag fick. Det blev ju totalt sett nästan två lärorika år.

Ryggsäck och papperspåse

Packat för en firning och bonusmorseverksamhet.

När jag nu återvänder till brottsplatsen (^== skämt!) är det för att fira av en Hjärtegod person som idag jobbar sin sista dag före pensionen. Det blir säkert många kära återseenden! Och så kan man ju alltid luska lite om det inte finns nån som nånstans har behov av en kommunikatör, webbredaktör, skribent eller så…

Efter firningen piper jag ut till Himlen där jag ska bedriva verksamhet som bonusmorsa över natten. Fästmön är nämligen på Lady Gaga-konsert i afton i Globen tillsammans med sin svägerska (<== min sister). Troligen sover Anna därför över i min lägenhet i New Village, medan jag sover över i Himlen och ser till att vårt enda skolbarn gör läxor, äter frukost och kommer iväg till skolan i morgon.

Min sister och jag slog för övrigt telefonirekord igår kväll. Vi pratade nästan lika länge som våra mammor, 47:57 minuter. Men vi enades om att vi är trevligare än mammorna. (Fast genom att tycka så undrar jag om jag känner mig så trevlig..?)

Lite typat att två roliga aktiviteter krockar idag – firning och övernattning hos skolbarn – men jag får försöka räcka till. Det brukar jag göra.

Jag har nätshoppat nya skrivarpatroner till 75 kronor rabatt idag. Kostnaden svider ändå, men billigare än hos InkClub kan man inte handla. Går man dessutom in via deras annons hos Uppsalanyheter.se (i högerspalten) får även Uppsalanyheter nån liten procent i intäkt, tror jag.

Men vad händer hos dig idag, dårå???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 309 andra följare