Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘glas’

Ett måndagsmorgoninlägg om ljud och (o)väder.


 

Tofflan på tv

Inget ljud från dumburken i sovrummet.

Det är måndagsmorgon i juli och jag är nog baske mig den enda i området som vaken och uppe. Här är så tyst. Inte ens nån unge eller två skriker, än mindre några överhettade föräldrar. Jag vaknade en kvart före sju, en kvart före den tid jag hade satt larmet på.

Natten har varit orolig. Jag fick försöka somna till TV:n. Mitt i natten vaknade jag av att det inte kom nåt ljud från dumburken. Började mickla med detta nånstans mellan två och tre. Höjde så volymen låg på 46. Då hördes det lite grann. Nåja, sovrums-TV:n är en gammal TV och sjunger nog på sista versen. Nån gång i natt stängde jag av den, precis innan jag somnade. Nu på morgonen testade jag TV:n igen. Den vrålade ut nån sorts komedi på volym 46. Jag kastade mig på fjärrkan och sänkte. (Lite hänsyn kan även jag visa mina grannar. Lite.) Jaha. Så eländet ska funka när den vill. Baskat, man skulle ha en Ove här som kunde fixa skiten!

Mejsel o brödrost

Jag använde en mejsel på min brödrost en gång. Då lagade jag den.

En kvart före sju en måndagsmorgon i juli… Larmet var som sagt ställt på sju, men det var inte det jag vaknade av. Takfläkten har börjat ge ifrån sig störande ljud – till skillnad från TV:n i natt, dårå. Jag vaknade, blängde på den och väste:

Skruvmejseln!

Det hjälpte inte. Därför klev jag upp, tog tag lite i den i farten. Då slutade den låta illa. Jag tror att min takfläkt är uppmärksamhets-sökande, helt enkelt.

Jag brukar masa mig upp runt sju på vardagsmorgnarna för att skriva jobbansökningar. Idag blir det inget skrivet, för jag ska strax fräscha till mig, ta på mig kläder som täcker armar och ben och fötter och åka iväg på en intervju. Jag är nervös. Skitnervös. Jag behöver den inkomst det här jobbet skulle ge mig under ett halvår, men jag vet inte om jag skulle palla pendlingen. I mitt jobbsökarpoängsystem, förresten, motsvarar en intervju tre jobbansökningar. Alltså behöver jag inte skriva några ansökningar idag, men jag kanske gör det ändå. Två stycken annonser har jag som ligger på vänt.

Jag är varm. Det är redan 30 grader utomhus. Det varnas för åska idag igen. Jag hoppas jag hinner hem innan dess. Vill inte fastna i nåt oväder av den typ som drog in igår. Såg på Twitter att Metropolen Byhålan blivit översvämmad. Fästmön messade om det också. Blev såklart orolig för mamma, så klockan var över 22 när jag ringde henne. Hon var rätt cool, men erkände att hon hade varit rädd under ovädret. Regnet hade slagit så hårt på fönstren att hon trodde glaset skulle gå sönder… Men när det gällde översvämningarna var hon ovetande. Jag berättade om de ganska läskiga bilderna som Byhålenytt visade i ett bildspel. Mamma sa att det ju blir översvämning i stan lite då och då. Men ett ställe på bilderna ligger ganska nära där mamma bor, så jag blev lite fundersam. Nu verkar läget vara under kontroll, men ändå. Jag har helt klart respekt för vädrets makter…

Nä, dags att sluta svamla och göra sig redo för den här dan. Nerverna dallrar än så länge, men det brukar bli bättre.

Skriv gärna några rader och berätta om vad DU har gjort eller gör den här dan. Så jag har nåt att läsa om senare!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett matlagt inlägg.


 

Pulled turkey

Pulled Turkey.

Idag skulle kickorna äta Pulled Turkey. Fästmön hade tidigare ätit Pulled Pork, jag hade inte ätit nån annan pulla än kyckling och kalkon på vanligt vis. Det var riktigt spännande att testa nåt nytt! Men nu är ju jag inte nån matlagare av rang. Definitivt lagar jag ytterst sällan mat från grund. Jag har helt enkelt varken kunskaperna eller intresset för det. Däremot gillar jag ju god mat. Det syns på min numera enorma kroppshydda. Därför tog jag lite hjälp av Tulip

Själv pullan ska tillagas i ugn på 180 grader i 40 minuter. Det kommer med marinad som ska hällas över den. Jag öste över den några gånger under tillagningen också – även om jag största delen av tiden satt vid datorn… :oops: eh, ja…

Pulled Turkey

Pulled turkey – före ugnen och själva pullningen.

Anna hade ju ätit pullad gris tidigare, så jag rådfrågade henne lite om tillbehör. Vi diskuterade oss fram till potatisklyftor med nån hot BBQ-sås med chipotle touch. Och så lite hot béarnaise. Dagens grönsaker blev små plommontomater. Nej, jag tog ingen bild, du får bara se Kalle Konen innan den åkte in i ugnen.

Kalkonen skulle vara inne i 40 minuter i 180 grader, klyftorna i 20 minuter i 225 grader. Hur löser man det när man inte har nån varmluftsugn? Vi körde först kalkonen i 20 minuter på 180 grader. Därefter tog vi ut den och ställde den, i sin ugnsfasta form, på plåten med potatis. In i ugnen igen åkte hela skiten. Efter 20 minuter tog jag ut kalkonen och virade folie runt den. Ovanpå spisen stod den sen och höll värmen. Potatisen åkte in i ugnen igen, nu på 225 grader. Där fick den vara ytterligare en kvart, tror jag. Det tog tid innan den fick färg.

När allt var färdigt skulle man, enligt paketet, dra isär köttet på kalkongen med två gafflar. Det gjorde jag och det gick bra. Sen åt vi och lät det hela slinka ned med ett glas husets röda.

Och faktiskt, det blev väldigt gott! Det här tänker jag göra fler gånger och då kanske med andra tillbehör. Kanske bröd och guacamole, rentav? Definitivt majskolvar! Bra pris hade fågeln också. Jag köpte den på extrapris i förra veckan för cirka 35 kronor. Fyra portioner för det priset är inte alls dyrt! Det enda jag behövde köpa till idag var potatisklyftor och BBQ-sås. För lite fett behöver man eftersom rätten i övrigt bara innehåller fem procent av detta…

Tulips Tofflans Pulled Pork får högsta smakbetyget!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lyxigt och tacksamt inlägg.


 

Vardagslyx kan vara så mycket. Idag var det, för mig, bland annat en blommande, vit syren…

Vit syren


Det kan vara…
ett kastanjeträd som blommor… Då blir jag än mer nostalgisk, för mina föräldrar hade förstås syrener i trädgården, men stora härliga och vackra kastanjeträd växte i lekparken ovanför vår trädgård…

Blommande kastanj


Men det kan också vara
att komma hem till Fästmön och hon lagar pasta med tomatsås till mig. Att sätta sig vid ett dukat bord och äta hemlagad mat är rejäl lyx för mig! Och att sen lyckas trolla fram var sitt glas rött ur den där svindyra vinflaskan vi öppnade igår till ostarna och kexen…

Sophenia 2011


Därefter, när måltiden är avklarad
och en tar disken, en annan hänger tvätten, glädjas åt att det finns en rabarberpaj, fortfarande ljummen, till kvällskaffet…

Rabarberpaj


Då känner jag mig lyckligt lottad. 
 Då känner jag att vardagslyxen är… en riktig lyx. Tack, älskling, för det du gör för mig!


PS
Annas snälla mammas sax, som försvann igår, är upphittad! Den råkade följa med oss hem…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett något svettigt inlägg.


 

Talgoxe

Nu hjälps både pappa och mamma Talgoxe åt att fixa käk till sina skrikande ungar, men på bilden är det bara pappa T som syns. Tänk att barn alltid är så utsvultna. 

Varmt är det, ifall nån har missat det. Det gör att mitt liv blir ännu mer spännande än fru Deskmeduls, hon som kom ut och BLÄNGDE på sin granne nyss för att han körde en kort stund med en trimmer på sin uteplats vanligt, eftersom jag inte orkar göra så mycket. Det mest upphetsande just nu är att se mor och far Talgoxe flyga in och ut i boet bakom ett glasspapper (!) i väggen på min balle*.  Jag sökte lite info igår på webben och kom fram till att de behöver vatten. Ställde därför fram en blå glassbytta med vatten, hunden Elvis före detta vattenskål när han var på besök. Paret Talgoxe är väldigt skyggt, men de brukar vänja sig efter ett tag att jag och Fästmön sitter där.

Saker på diskbänken i hon

Jag rev ner det mesta som stod på diskbänken, somligt hamnade i hon – till exempel tvål-kon.

Medan Anna bäddade försökte jag också göra lite nytta. Knöt ihop två två soppåsar och skulle torka av den ena sophinkens lock med lite Mr Muscle. Plötsligt rev jag ner det mesta som stod på den delen av diskbänken. Somligt hamnade i hon, till exempel tvål-kon och potatisborsten. Nej, det här ser ut att bli en riktigt spännande dag, jag som ska STÄDA och allt. Undras vad som kan inträffa då…

Vidare har jag jagat insekter.  En fet svart humla surrade omkring i gästrumsfönstret och hittade inte ut trots att det står på glänt. Jag skrek och flaxade med armarna, Anna kom med goda råd om glas och papper, men hjälpte inte till ett dugg. Till sist gick jag ut i köket, tog Annas vattenglas (moahahahahaaaaa……..), en tidning och lyckades fånga Den Svarte inuti glaset. Fick sen ut Monstret tack och lov.

Därefter satte jag mig en liten stund vid datorn för att knacka ner dessa rader. Då hörde jag även i arbetsrummet ett irriterande surr. Det var en fet geting och såna är jag livrädd för. Skrek i falsett den här gången och hoppade upp från skrivbordsstolen med flaxande armar. Anna tittade på och skrattade. Den här gången visade jag ingen pardon gentemot Anna Odjuret. Efter några tafatta försök att mota ut det genom det öppna slog jag helt enkelt ihjäl det. Med TV-tidningen.

Nu har jag haft alldeles för mycket spänning i mitt liv, så jag ska sätta mig på ballen en stund och läsa tillsammans med Anna innan det är dags att skjutsa henne till Äldreboendet. Ja, hon bor ju inte där, utan jobbar. Och medan hon jobbar ska jag städa. Jajamens! Jag ser för mig hur dammsugaren börjar brinna och vitrinskåpet med alla glasen vippar… Mitt liv är ju så fantastiskt spännande…


*min balle = min balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett walesiskt inlägg. Eller nästan.


 

Nä, jag kan bara engelska och svenska. Kymriska är liiite överkurs. Detta trots att jag hade walesisk flickvän under fem eller sju år på 1980-talet (det är så länge sen att jag inte längre minns hur länge vi var tillsammans…). Men idag har jag gjort ett studiebesök hos en Kymrisk Drake, som lystrar till förnamnet Kev. (Nä, han svarar inte om man säger Kevin.) Det är både roligt och spännande att träffa nya människor!

Solen mellan höghusen

Solen tittade fram bakom huset som bland annat bebos av Dam med hund samt Kymriska Draken.

Det passade så bra, för jag jobbade kort dag idag. Inte firade jag Klämdagens Dag, utan jag försöker på eget bevåg slussa tillbaka mig och ryggen efter snart sju veckors ryggskott till jobbet. Och denna Kymriska Drake bor granne med mitt jobb. Alltså bjöd jag in mig på te och scones till lunch, fräck som jag är.

Det blev en trevlig timme på en inglasad balle*, där ett glas trillat ur – inåt, lyckligtvis – i ett hörn. Högt uppe bland molnen på sjunde våningen fick jag scones, nyuttagna ur ugnen så smöret smälte, samt Earl Grey. Magen kurrade rejält efter fyra timmars arbete.

Tre scones i en plastpåse

Doggy bag med scones.

Trots förenade krafter orkade vi inte glufsa i oss hela baket. Jag fick med en påse hem! Gissa vem som ska värma och äta till frukost i morgon bitti?! Tusen tack för gästfriheten, Kymriska Draken! Om inte förr så ses vi kanske till Pride i sommar..?

Fram-och-tillbaka-väder är det.  Det regnade synnerligen lokalt på hemvägen. Nåt balle-fix** blir det inte hemma idag, trots att jag fick smak för balle-sittning*** idag. Mattan är i alla fall intagen från förrådet och står ihoprullad i ett hörn av gästrummet tills vidare. Nu ska jag skura lite. Tur att det står städ-öl på kylning…


*inglasad balle = inglasad balkong

**balle-fix = balkongiordningställande
***balle-sittning = balkongvistelse 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en utställning. Och en konsthall som är så ny att den inte har öppnat än. Dessutom: Varning för selfies!


Idag har jag varit
på en pressvisning en ny konsthall. Ja, konsthallen är faktiskt så ny att den inte har öppnat än. Den invigs i morgon. Premiärutställare är Maria Miesenberger som visar sin utställning Rörelse/Reflektion.

Utställningen består av fyra delar, kan man säga. Jag fick ju förmånen idag att lyssna på konstnären när hon berättade om sina verk. En del är ett gäng bronsskulpturer som är väldigt häftiga. Enligt konstnären är en bonusson och en systerdotter modeller till de androgyna figurerna. En annan del är glasskulpturer av vissa organ. En ingrediens i glaset är uran, vilket gör dessa verk nästan eviga. En tredje del av utställningen består av skulpturer i rostfritt stål där betraktaren kan spegla sig. Fjärde och sista delen består av fotografier.

Som bonus har Maria Miesenberger tillsammans med Johan Killgren byggt ett upplevelserum med speglar och ljus. Här kan man testa olika saker, bland annat se sig själv som tjock eller smal. Jag valde förstås en smalspegel.

I smalspegeln

Tofflan i smalspegeln.


Vidare finns allt
ifrån ljusspel, kalejdoskop, prismor till en konfrontationsspegel och möjligheten att spegla sig själv i nån annans ansikte. Men också att skåda upp – eller ner – i evigheten… Urhäftigt!

Tittar i evighetsspegeln

Tofflan tittar i evighetsspegeln.


Konstnärliga verk
får man inte fota hur som helst. Dessutom är det här en riktigt spännande utställning. Därför föreslår jag dig att ta en tur till Konsthall Märsta i Märsta centrum i morgon, lördag klockan 11. Invigningen pågår hela eftermiddagen med olika evenemang för hela familjen. Och har du inte möjlighet då, så är konsthallen öppen alla dagar utom söndagar. Som pricken över i:et är det fri entré.


Livet är kort. Ibland är det rätt häftigt också att reflektera…

Read Full Post »

Ett slutgiltigt inlägg.


Äntligen är Projekt Storstädning i hamn!
Jag har styrt skutan som värsta envåldshärskaren, tagit delmålen ett efter ett och nu är jag klar. Idag gjorde jag mitt hems sista rum, vardagsrummet.

Jag vet inte om dagens värsta var gardinstångseländet eller vitrinskåpet. Båda är krångliga, men i alla fall vitrinskåpet har också sin charm. Vitrinskåpet är för övrigt en Billy-bokhylla som jag har ”offrat” för mina glas skull. Hyllor och dörrar av glas förvandlade det till vitrinskåp, fast möbeln egentligen behövs med sina trähyllplan i arbetsrummet…

Det finns så många glas, framför allt, i vitrinskåpet som jag inte använder. Men jag vet inte vad jag ska göra med dem. Kasta dem vill jag inte och de är för dyra att bara skänka till loppis. Kan vara bra att ha när det blir tuffa tider igen. Fast… Måsen-delarna har jag ju inte lyckats sälja, trots annons både här och på Blocket. Det var nån som hörde av sig med ett riktigt skambud och hellre än att acceptera det behöll jag delarna. Vi kanske ska använda dem nu i jul när mamma kommer?

I övrigt blev dammningen av alla prylar i vitrinskåpet en sorts walk down Memory Lane… Här finns saker som jag har fått vid speciella tillfällen, här finns glas från mormors och morfars hem, mammas dockservis och till och med tio tallrikar, en karott och två uppläggningsfat från pappas farfars hem! Han, farfar Hurtig, som grundade Hurtigs barnhem i Grankulla i Finland, men som har sin sista viloplats på kyrkogården i Solna, av alla ställen… Barnhemmet i Grankulla finns dock kvar.

Först bland grannarna (?) med julgardiner är nog jag nu. Men de ser inte så jättejuliga ut utifrån och jag orkar inte krångla med den där förb. stången upp och ner. Jag är ute i god tid, helt enkelt.

När jag har tvättat av mig den värsta städsmutsen och borstat bort de största dammråttorna ur håret ska jag traska över till Tokerian och köpa mig nåt gott till middag. Med

nåt gott

menar jag troligen en grillad kyckling. Det finns lite potatisklyftor i frysen om jag vill ha det till. I morgon får jag två gäster, varav en ska äta med mig, men den maten tänker vi på i morgon.

Och nej. Jag glömde inte att gnussa badkaret efter allt skurvatten!

Här är några bilder från storstädningen i vardagsrummet:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur ont dagens förnedrande besök gjorde.


Idag betalade jag 65 kronor plus bensin
för att ta mig till Arbetsförmedlingen och vänta i 50 minuter. (Nej, jag kan inte åka buss.) Därefter fick jag gå in i ett fem minuter långt (!) möte. Min senaste aktivitetsrapport skulle följas upp. Ett mer meningslöst möte får man leta efter!

Som vanligt var jag inte ensam i det stora huset av glas. Det var en hord av människor och alla skulle inte åt samma håll.

Arbetsförnedringens hus

Den lilla människan i orange cirkel har besökt Arbetsförnedringens hus. Igen.


Jag skulle en trappa upp
 för första gången. En kvinna delade ut ljusblåa kölappar. Av och till kom det folk som jobbade i huset. De  ropade upp viskade numren. En del av oss som väntade på vår tur gav upp. Vi var kanske 20 – 30 personer som satt kvar.

De som jobbade i huset hade uppenbarligen dyskalkyli. De visste inte om det 100nånting på lapparna eller nollnoll. När jag fick min lapp sa kvinnan att det stod nio på den. Vid ett tillfälle hörde jag mitt nummer, nummer nio, trots att de var nummer 94:s tur. Jag undrar hur dessa har fått sina jobb. Inte kan det vara för att de kan läsa innantill, i alla fall.

Nummerlapp nr 9

Nummer nio var jag idag. Fast det står ju faktiskt 109 på lappen.


En av dem
som ropade upp viskade nummer och som jobbade i huset var en muskulös, snygg och välklädd ung man med en massa blankt i håret. Jag ville INTE följa upp min rapport med honom. Vem tror du ropade upp viskade mitt nummer? Han, förstås. I mina fådda jeans och tröja, med leriga skor, skitigt hår och elva år gammal fleecejacka (den var i alla fall rentvättad) fick jag komma med till ett rum. Där ombads jag att legitimera mig och sen började det hela. Jag inledde med att be honom att vänligen stänga dörren så att alla utanför slapp höra vad vi sa…

Jag ser här att du söker en hel del jobb… Får du nån återkoppling?

undrade han bland annat.

Nej, för det mesta inte. Men när jag i enstaka fall får återkoppling på ett nej från en arbetsgivare handlar det om att man har sökt en mer junior förmåga,

svarade jag.

Jag har varit på en del intervjuer, men kommer visst alltid tvåa, 

fortsatte jag.

Men va bra! Det visar ju att du i alla fall har nåt som arbetsgivarna söker! Det är bara att fortsätta att söka!

sa Mr Muscle.

Alltså, jag är på väg att ge upp helt!

svarade jag med gråt i halsen och tårar som försökte tränga sig ut ur mina tårkanaler.  Jag drämde Excel-listan med alla mina 160nånting sökta jobb på bordet.

Jag kan ju inte ljuga om min ålder. Så jag lägger av snart, allt känns meningslöst.

Han tittade på mig och sa:

Jag förstår. Men det gäller att inte ge upp, att fortsätta, nån gång ger det utdelning.

Framför mina ögon dansade ett rött skynke…

Nej, jag tror faktiskt inte på att du förstår hur det är att vara arbetslös och att minst en gång i veckan fundera över om jag ska hoppa framför tåget i Gamlis eller nån annanstans.

Då tittade han på mig igen och sa ingenting. Till sist tog jag ordet och undrade om vi var klara med uppföljningen. Vidare tillkännagav jag att jag naturligtvis fortsätter att söka jobb fram till den dan jag inte längre trampar denna jord, för jag är ju så jävla plikttrogen.

Vi var klara. Den sista förnedringen blev att dragkedjan i min jacka inte gick att dra upp. Vilken tur att jag hade en fådd tröja från min förra arbetplats under, för det är ju inte precis sommarvärme utomhus.

Det här inlägget har jag skrivit i ett förtvivlat skick. Jag förväntar mig inte att nån har orkat läsa det eller ens orkar kommentera det. Jag bloggar nämligen inte för att få uppmärksamhet eller bekräftelse. Just det här inlägget har haft till syfte att jag försöker skriva av mig ångesten så att den inte tar överhanden och får mig att verkligen hoppa framför tåget. Jag har ju lovat att skjutsa i eftermiddag…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna söndag.


Idag är det söndagen
efter Alla Helgons Dag. Dagen är så mörk att jag redan före klockan 13 fick börja tända lampor lite här och var. Man kan helt enkelt sammanfatta vädret som vännen Jerbaz skrev nyss i vår pågående Wordfeudmatch:

Jerbaz played SKIT

”Jerbaz played SKIT” – det är en perfekt beskrivning av dagens väder.


Vi har ingen lust alls
med nån promenad. Jag har fått ont i ryggen och det beror säkert på brist på promenad. Men faktum är att jag måste ut lite senare och lyfta in vinterdäcken i bilen. Clark Kent* ska nämligen till doktorn** i morgon bitti för sin årliga hälsoundersökning***. Då ska även vintertofflorna**** på. Och bromsarna smörjas. För fy te rackarns så det låter ibland! Jag hoppas att det inte är fel på nånting annat, för jag har lagt undan hela 2 200 pix som det kommer att kosta med service, däckbyte och smörjning i morgon… Dessutom måste bilen vara körklar på tisdag när jag ska iväg på äventyr i environgerna igen.

Igår blev vi ganska frusna efter våra kyrkogårdsvandringar, men samtidigt var det mysigt och fint att se alla ljusen och alla människor som var ute och mindes sina nära och kära.

Jag fixade kyppa***** och en ny sorts potatisgratäng med mycket ost och paprika i till kvällens middag. Till dessert intog vi kex och ostar som jag hittade till fina extrapriser på Tokerian den gångna veckan. Och så korkade vi upp ytterligare en flaska Amarone, men det blev bara var sitt glas av den.

Idag har jag tänkt mig lax i ugn och kokt potatis. Jag ska låta Fästmön välja sås – citron och dill eller fetaostpesto – bara för att hon tycker att det är så roligt att välja (hon är min älskade velpotta!)

Mamma fick ett samtal från mig innan vi åkte på kyrkogårdstur igår, så idag kanske jag inte ringer. I stället har jag besvarat ett mejl från mammakusinen B som gjorde en liten oönskad flygtur häromdan.

Vi planerar att fortsätta vårt barn-TV-serietittande i eftermiddag och slår till med Kullamannen (1967), min favorit som barn! Jag fattar inte att jag ens fick titta på den när jag var typ fem bast, den var ju jätteläskig då! Nu såg jag den som vuxen, för cirka sex år sen, och då tyckte jag mest att den var töntig. Samtidigt är den ju lite kult, filmad i svartvitt och med cliffhangers mellan varje avsnitt – precis som Kråkguldet och Huset Silfvercronas gåta. Vilken tur att jag har alla på DVD nu! Tänk när man fick gå och vänta på fortsättningen i en vecka…

Kullamannen

Kullamannen gillade jag allra mest när jag var barn! Nu tycker jag den är lite töntig. Men ändå kult!


Vad händer hos DIG idag???
Jag är väldigt nyfiken, som bekant! Har du RIKTIGT tråkigt kan du alltid gå på lägenhetsvisning klockan 14.15 i Toffelhuset.


*Clark Kent = min lille bilman

** doktorn = bilverkstan
*** sin årliga hälsoundersökning = sin årliga service
****vintertofflor = vinterdäck
*****kyppa = kyckling


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en respit.


Det sägs att om man sjunger
på morgonen, så gråter man före kvällen. Jag blev väckt av sång i morse och grät innan solen gick ner. Uppenbarligen är det gamla ordspråket utvidgat.

Det är en skör, skör tråd jag står på. Jag vickar fram och tillbaka. Hur lätt som helst att falla. Lätt som ett tunt löv som blåst mot fönstret och som plötsligt lossnar från glaset när vinden rör vid det.

Löv på fönstret

Lika lätt att falla som ett löv…


Jag misslyckas hela tiden.
När jag för en gångs skull försöker vara snäll, blir det fel. Det måste jag lära mig att acceptera, att alla inte uppskattar eller vill ha uppmärksamhet. Att föra andras talan har jag slutat med. Det gjorde bara ont och blev fel och ingen blev nöjd.

Det lilla räcker. Jag var på väg till spåret, för nu är jag så trött, så trött att jag inte vet om jag orkar ta ett endaste steg till. Ville inte tänka på andra, bara vara självisk och sluta. Men vet du vad som hindrade mig, ironiskt nog? En trasig lampa. En jävla trasig lampa i bilen.

En sån som jag är så förbannat plikttrogen. Inte kunde jag ställa in bilen med en trasig strålkastare i garaget, heller! Jag for i sporrsträck – som värsta stridshingsten stridsstoet – till bilverkstan. Hann precis få hjälp av en snäll Robert innan de skulle ta helg.

Tillbaka i garaget hemma hånskrattade jag åt mig själv. Saved by a bulb…

Nu håller jag mig inomhus och drar nåt gammalt över mig. I morgon är en ny dag. Jag är inte ens ung nog att bli ett vackert lik. Jag har fått veta hut idag. Jag har fått läsa att jag är en lögnare. Men jag har också fått läsa att jag är fin, att jag är uppskattad och att jag är förlåten. Det är inga halmstrån, det är tjocka rep för mig.


Livet är kort. En dag till har jag överlevt.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, online, digitalt, sociala medier...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 286 andra följare