Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förskräckligt’

Ett vitsigt inlägg.


Det här inlägget,
också det tidsinställt, är till dig som saknar mig nåt förskräckligt idag. Nu ska jag försöka vara rolig på riktigt. Och lita på mig: Jag är aldrig rolig.

Person 1, från byhålan: – Vad är detta?

Person 2, ståkkhålmare: – Reker.

Person 1: – Va ä däää?

Person 2: – Man eter de.

räkor

Man eter de!


Ta en räka – eller reka!
– till och va söm fölk!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dokumentär om Göingeflickorna.


Nä, jag har inte kommit på rubriken
till det här inlägget själv, den är snodd från en kvällsblaska! Idag vet väl knappt nån vilka Spice Girls var. Är det nån som då minns Göingeflickorna från skånska Boalt?

Göingeflickorna

Göingeflickorna.


Systrarna Norén,
som de ursprungligen hette och kallade sig, började sjunga tillsammans kring mitten av 1950-talet. Sonja, Barbro och Agneta turnerade Sverige runt och var riktigt stora, framför allt på 1960-talet. Då var det två, tre framträdanden per dag… Det blev många mil i den gamla Volvo Duetten.

Det stora genombrottet för trion kom 1961 med låten Kära Mor. Och det är bland annat på grund av den låten jag verkligen gillar dessa töser! För Kära Mor blev, precis som vissa andra, döskallemärkt av Sveriges Radio. Skälet var att den ansågs alltför sentimental. Men det handlade också om att man tyckte att det var förskräckligt med en dotter som inte besökte sin mor tillräckligt ofta…

Som tur var spelade Radio Nord låten. Och den blev så populär att Sveriges Radio tvingades häva spelstoppet av den. Den valdes till och med till Årets låt 1961 – och slog då bland andra Evert Taube.

Under 1960-talet blev det till och med en turné i USA. Under 1970-talet försökte tjejerna poppa till sig lite, med kort-kort och sånt, men publiken ville se dem i folkdräkter.

Vid mitten av 1970-talet valde Barbro att hoppa av från gruppen och i stället sjunga med sin man Lars. Sen dess har trion gjort ett par revivals. Det senaste framträdandet tror jag var 2012. Men nu blir det inga fler, för Sonja avled i mars i år. Den här dokumentären är gjord av hennes son Tord till minne av mamman.

Det här är en rörande dokumentärfilm om en tid och en musik- och sångstil som inte längre görs. För Göingeflickorna kunde nämligen sjunga.

Tofflan ger högsta betyg till den här dokumentärfilmen!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Missade du dokumentären på TV? Här kan du titta på den!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan lyfter fram något av det hon tycker är av intresse i media.


Igår var jag ju på utflykt till Förorten.
Idag gör jag en utflykt bland medias webbplatser. Två verkligheter, om jag generaliserar. Häng med på utflykten bland bladen fast på nätet. Eller stå kvar. Du är inte nödd och tvungen till något.

Tofflan på tvFörslag om public service klart. Äntligen har partierna enats om skrivningarna i public service-proppen. I nästa vecka kommer förslaget om villkoren för Sveriges Radio, Utbildningsradion och Sveriges Television. Den radio- och TV-avgift vi har idag blir kvar de kommande sex åren, men det hela ska utredas. Så mycket nytt var det alltså inte…

Statlig TV och radio i Grekland slutar sända. I Grekland behöver man inte tänka på radio- och TV-avgifter snart. På onsdag läggs den statliga radion och TV:n ner. Det handlar om sparkrav. Och 2 500 personer blir permitterade. Vad ska alla dessa göra??? Förskräckligt!

ABBAMuseet slutar ta betalt för gående spädbarn. Ja, jag fattar inte rubriken helt, men så läser jag vidare. Museet = ABBA-museet. En mamma med barn i bärsele tvingades betala 50 kronor i entré för barnet. VD:n sa att det var ett misstag och att man bara tar betalt av barn som kan gå. Nu ändras reglerna och barn under tre år ”går” in gratis. Nån som fattar det snurriga? Knappt jag…

Bankman gjorde överföring i sömnen. En väldigt trött tysk banktjänsteman somnade när han skulle göra en mindre överföring  pengar. Beloppet växte därför med 222 222 222,22 euro. Felet upptäcktes snart och banken rättade misstaget. Hur det gick för den trötta mannen framkommer icke ur TT-historien, men hans kollega, som verifierade den felaktiga summan, fick sparken. Nu har emellertid en domstol bestämt att han ska få tillbaka jobbet. Men är det ingen som vet hur det gick för mannen som somnade???

Sur Toffla fyra månSå irriterar dina vänner dig. Ja, det handlar om dina vänner i sociala medier, ska tilläggas. En ny undersökning visar att det som irriterar folk mest på Facebook är vänner som uppdaterar för mycket. Sen blir ”dina vänner” också irriterade på skryt, klagande, felstavningar och gulliga barnbilder. Undersökningen gjordes av opinionsundersökningsföretaget SSI, på uppdrag av pr-byrån Jung Relations. Via enkäter på webben intervjuades ungefär tusen svenskar.

Mer gubbslem i varmare klimat. Det hävdar Karin Johansson, doktorand på en av institutionerna där jag jobbar. På fredag disputerar Karin. Hon lovade mig före lunch att skicka ett ex av sin avhandling till Janne Josefsson. Vi få se om hon vågar – jag tycker självklart att hon ska göra det!

gubbslemMisstänkt miljöbrott var alger. I förra veckan larmades polis och räddningstjänst i Metropolen Byhålan. Enligt larmen var Motalaviken fylld med röd målarfärg från den nya bron över vattnet. Eh… fast… det var inte färg. Det var… alger… Gubbslem, kanske? Nja, dess färg gör vattnet brunt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan raljerar en del. Så tål du inte det kanske det är bäst att du slutar läsa typ NU.


I kväll var det dags
för den andra delen av Inför Eurovision Song Contest, årets presentation av de låtar som deltar i semifinaler och final. Niklas Strömstedt, stackaren, blev alldeles nertystad av de två kvinnorna i studion, bisittaren Malin Roos och gästen Shirley Clamp. Maj gadd så de två damerna kacklade! Niklas blev tystare och tystare allt eftersom programmet fortskred.

shirley_niklas_malinShirley Clamp gästade Niklas Strömstedt och Malin Roos i den andra delen av Inför Eurovision Song Contest 2013.


Eftersom Fästmön arbetade till klockan 21
såg vi programmet ungefär en timme senare än det gick.

Den här gången tyckte jag att det var bättre låtar. Det fanns både ballader och fartiga låtar och ingen låt var riktigt usel. Framträdandena däremot lämnade en del att önska, liksom koreografi, klädsel och frisyrer, till exempel.

Vitryssland inledde med en rätt OK låt, men med en massa pyjamasbyxor som sprang omkring på scenen.

Moldavien… jorå. För all del. Ganska OK.

Irland… Tja, det hade varit intressant att se artisten, men det var så mycket annat som fladdrade omkring i videon.

Cyperns tjej tyckte jag inledde med orden

Jag är så ensam.

tyckte jag. Shirley Clamp tyckte att hon sjöng nånting

in i vassen

Annars var den rätt OK.

Belgiens låt var också rätt OK, men jag tycker att killen borde överväga att införskaffa silvertejp.

Serbien skickar Draculas tre döttrar varav en dotter har svårt att hålla tuttarna innanför kläderna.

Lettlands band får mig att tänka på Gary Glitter. Lika dåliga var de också.

San Marino skickar samma tjej som förra året, men i år sjunger hon inte om Facebook. Låten var betydligt bättre.

Makedoniens bidrag består av två artister som sjunger var sin låt. Samtidigt. Förskräckligt!

Azerbajdzjans låt var hyfsat OK, men även här borde sångaren överväga silvertejpsbehandling. Och en danskurs.

Trion i studion tyckte att Irlands låt var bäst. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Men bättre låtar var det, som sagt än förra gången.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jorå, jag hittade en (1) intressant artikel i dagens lokalblaska. Artikeln är signerad Lisa Irenius, snart den enda på tidningen som jag tycker kan skriva – dels hitta intressanta ämnen, dels formulera sig väl. Ärligt talat undrar jag hur länge hon blir kvar på blaskan. En vacker dag kommer nån och NAPPAR henne till ett betydligt mer spännande uppdrag. Tror jag, dårå.

Lisa Irenius artikel bär titeln Slappt språk blir självmål och finns – hör och häpna! – redan utlagd på nätet. Det är bra, det, får då kan du egentligen sluta läsa det här blogginlägget och läsa Lisas artikel i stället.

böcker1

Här läses böcker! Detta är en bild från mitt eget hem.


I artikeln kopplar Lisa Irenius samman
de fakta att det skrivs sämre, det läses färre böcker och det hatas mer på nätet. Och så berättar hon om tidningens ambition att korrläsa och ändra i läsarkommentarer – för ett antal år sen. Det låter inte klokt i mina öron och det är skönt att veta att journalisterna på lokalblaskan ägnar sig åt annat. Men de borde ägna en liten stund åt att korra sina egna alster, tycker jag. För dessa journalister är ju att anse som proffs, medan vi bloggare och läsare blott är amatörer.

Hur som helst, Lisa Irenius undrar om inte innehåll och vår förmåga att formulera oss hänger ihop. Hon refererar till de mindre rumsrena tillmälen en viss annan kulturredaktör har fått (förskräckligt, enligt min uppfattning, men denna redaktör är inte ensam om att få såna ord kastade på sig). Och så funderar hon över det här inte helt enkla fenomenet att kommunicera…

[...] Men jag undrar om inte allt hänger ihop. Om vi inte kan kommunicera ordentligt och väl formulera våra åsikter sjunker ofrånkomligen nivån på samtalet. I språket är form och innehåll intimt förenade. Se bara de utbredda särskrivningarna. Kan en patient med ryggont ha fullt förtroende för en ”sjuk gymnast”? [...] 

Roligt i sammanhanget att hon tar upp just särskrivningar, som jag tycker är ett av de större språkliga irritationsmomenten i dagens texter generellt sett. En del skräckexempel visar jag upp i denna, modesta (!) blogg. Jag undrar varför just detta med särskrivningar har blivit så stort och tänker att det KAN ha att göra med influenser från framför allt engelskan och amerikanskan, där man oftare än i svenskan särskriver ord. Så det behöver inte enbart handla om att vi läser för lite böcker. Eller så har det att göra med att vi läser för lite böcker PÅ SVENSKA..?

Vidare tar hon upp synen på bokläsandet. Att det i vissa kretsar rynkas på näsan åt bättre litteratur. Eller är det inte tvärtom?

[...] Att läsa ”finlitteratur” kan rentav avfärdas som elitism. Men jag skulle vilja påstå att det är precis tvärtom. Det är elitistiskt att inte ha ambitionen att var och en – oavsett bakgrund – ska ha tillgång till kvalitativ kultur. Alla i samhället bör ges möjligheten att ta del av avancerade resonemang, uttrycka sig väl och få tillgång till det offentliga samtalet. Det handlar om att kunna delta till fullo i demokratin och dess diskussioner, ja även på nätet. [...]

Tänkvärt som fan, om jag får uttrycka mig på lätt svenska. Men jag skulle också vilja lägga till en sak som jag tycker glöms bort lite. Att kunna formulera sig grundläggande väl i skrift handlar visst om att stava rätt, att hantera grammatiken korrekt etc och utan input blir det ingen bra output. Ett steg längre går man när man har greppet om språket och därmed kan softa lite och göra det… slappt… Bara för att man kan. Man behärskar det. Som på den här bloggen, till exempel, där jag väljer att skriva ganska nära talspråket. Nu är detta inte skryt, jag behärskar inte svenska språket till fullo och jag hävdar inte att jag är ett proffs på språket. Jag är blott en bloggare, som så många andra… En del avlönas till och med av såväl lokalblaska som andra medier.

Men för att överhuvudtaget kunna softa till språket måste man ju ha tillgång till just det Lisa Irenius påpekar: kvalitativ kultur. Har du inte språket kan det bli riktigt jävla illa – du kan inte delta på rätt sätt i demokratin.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Jepp, världen snurrar och vi med den. Då kan man inte sitta i sin lilla glasbur (jag har glasväggar och dito dörr i mina båda kontor på jobbet, så det är mig själv jag åsyftar är det bäst att tillägga så Nån inte tar åt sig) utan att följa med. Och härmed inbjuder jag dig att följa med mig ut på en sväng bland våra medier. Frivilligt, förstås.

  • Fler personalminskningar till våren. Framtiden ser allt annat än ljus ut. Nästan vart fjärde svenskt företag aviserar personalminskningar redan i vår. Förskräckligt både för dem som blir av med jobben och för dem som blir kvar – och som kanske tvingas jobba ännu mer…
  • Tågkvinnans åtal kanske hävs. Såväl media som tågoperatör, SL och folk i allmänhet tycktes redan i förväg ha bestämt sig för att den kvinnliga städaren hade snott tåget på Saltsjöbanan och körde in i huset. Nu backar en del, bland annat på grund av viss teknisk bevisning. Och det är väl en jävla tur! Hur tänker folk som dömer nån i förväg? Är vi inte oskyldiga tills vi är dömda? Städaren har för övrigt inte ens kunnat höras, hon har varit för sjuk. Visst, hon kan vara skyldig, men… För övrigt tycker jag att tågoperatörer med flera borde fokusera på tåg som inte går igång – med eller utan städhjälp…
  • Nästa bror Obama gör politisk karriär. Den här gången handlar det om Malik Obama, halvbror till Barack, som ska kandidera i ett guvernörsval i Kenya i vår. Malik säger sig vara inspirerad av Barack.
  • Två av 100 kvinnor luktar inte. Detta visar en undersökning som har gjorts i Storbritannien. De luktfria kvinnorna har en speciell gen som gör att de inte luktar svett. Och syftet med denna undersökning var..?
  • Anställd outsourcade arbetsuppgifter. Eh… ja… man tror inte att det är sant, men… En amerikansk mjukvaruutvecklare lät kinesiska konsulter utföra hans arbetsuppgifter. I stället surfade han på nätet. Mannen, som jobbade mycket hemifrån, tjänade hundratusentals dollar om året. Kineserna fick 50 000 dollar per år. Affärsidé..? 
  • Miljöpartiet vill öppna möten där man pratar om vård. Ha ha ha, vem vill gå på dem? Inte ens de förtroendevalda, för till och med ersättarna skickar ju ersättare ibland. Och hur ska gemene man kunna gå på såna möten, när de flesta jobbar på vardagarna? Hur många vanliga dödliga besöker till exempel fullmäktige, vars sammanträden är öppna för allmänheten? Typ två – varav en vanligen är påverkad av nånting. (Har sett det själv.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ibland finns det skäl som tvingar en till Stormarknaden. Idag var en sån dag. Jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå. Vi var ju liksom inte ensamma där, noterade vi redan på parkeringen. Men med Fästmön vid sidan går det mesta helt galant!

Vi tog en stridsvagn varuvagn som jag hängde på som nåt mellanting mellan rollator och gåbord och sen stegade vi in i Helvetet Gränby centrum. Första målet var Systemet. Jag skickade in Anna och parkerade mig på en sittplats utanför kassorna. Anna kom ut med tre fina flaskor vitt vin, varav en är till nyår, resten till andra tillfällen.

ICA Kvantum sen var det riktigt förskräckligt – precis som vanligt. Först tabbade jag mig med att scanna in papperspåsar i stället för plastpåsar. Och eftersom jag stod i vägen för folk när jag skulle radera kände jag blodtrycket och irritationen stiga. Inne i affären var det särskilt en karl som tyckte att jag  var ett riktigt jävla hinder i hans väg, för han ryckte flera gånger i min vagn så jag höll på att trilla. Idiot! Ska jag behöva ha en skylt runt halsen där det står

Relativt nyopererad och orkeslös. Hanteras varsamt!

eller?!

Men jag överlevde och Anna också. Svimningen var emellertid nära för jag skulle ha ett namnsdagskort och trisslotter till lilla mamma. Dessa var tvungna att postas idag för att nå fram i tid.

På vägen ut hoppade Anna in på Burger King för att säga hej till far och son Olsson. Jag stod utanför och kunde konstatera att Jerry är rätt bra på teckenspråk – med lite hjälp av anteckningsfunktionen på iPhonen…

Så åkte vi hem. Anna bar det mesta och packade in allt medan jag hade fullt sjå att inte tuppa av. Men jag tuppade inte av, allt gick bra. Vi softade i vardagsrummet resten av eftermiddagen med Wordfeud och skumtomtar.

Anna i soffan

Somliga har ju myror i brallan även när vi ska softa.


Lite senare blev det pistagenötter och öl.
Jag hade en halv påse nötter sparade sen tidigare. Tänk så bra allting smakar när man har sällskap!

Öl och pistagenötter

Öl och pistagenötter är godast i sällskap med Anna, tycker jag.


Sen var vi två husmödrar
som slet och drog i några rena lakan som skulle vikas för att få plats i min kista. Jajamens, jag tänker nämligen inte lägga mig själv i kistan än på ett tag, utan där hamnar mina lakan. Särskilt underlakan för dubbelsäng är ett helvete att vika bra när man bara har två rätt normallånga armar. Det var väldigt skönt att få hjälp.

vikta lakan

Vikta lakan. Ja ja, jag fixade till dem bättre innan jag stoppade ner dem.


För en stund sen
intog Anna min plats vid spisen för att steka kalkonfilé. Till det serverar huset potatisklyftor och hot béarnaisesås. Mitt bidrag till matlagningen var att öppna ett svindyrt, italienskt amaronevin. Ja för nu ska vi äta, dricka och må gott de här få, dyrbara dagarna vi har tillsammans.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är jag verkligen seg. Därför bestämde jag mig för att sluta tidigare. Det gjorde jag också, nästan en hel timme tidigare.

SLÅR PÅ STORA TRUMMAN
OCH RITAR GIGANTISKA KORS I TAKET

Dagen innehöll emellertid några höjdpunkter. Det var främst två besök från institution 1, först av I, sen av B. Så roligt! Och strax före lunch (ja, jag fick lunch idag!) mötte jag H, C och B i entrén och när jag nästan skulle gå tillbaka efter lunch dök S upp. Men bäst av allt var nog Klaras app-tips som jag fnissar förtjust åt!

Idag har jag fått en del smått gjort, jag har laddat ner saker och jag har skickat efter saker. Och så har jag ju provfotat. Men bra mår jag inte. Därför blir det strax en raklång Toffla som lägger sig lite ovanpå bädden.

Lite kan jag inte hjälpa att undra om det är nån som vill jäklas med mig. I bilköerna hem sa det

SPLATT!

Först på framrutan…

Splatt nummer 1, fotat vid hemkomsten.


Tre sekunder senare
sa det

SPLATT!

igen, denna gång på sidorutan…

Lite mera splatt på sidorutan.


Som grädde på moset
klämde jag handen när jag skulle ta fram papper för att torka av skiten. Jaa, jag klämde mig så daaant* att blodvite uppstod (och vid åsynen av blod svimmar ju jag, som bekant…).

AJ!


Slutligen lyckades jag
radera alla bilder jag tagit på Ajfånen, men som tur är finns de flesta av dem sparade på USB-sticka.

NU ska jag gå och lägga mig, medan tvättmaskinen jobbar och Ajfånen laddar.


*så daaant = östgötska och betyder ungefär ”förskräckligt” på rikssvenska


Livet är kort.

Read Full Post »

Ifall jag inte lever i morgon (tisdag), vill jag informera om att detta inlägg är tidsinställt, men jag kanske inte svarar på eventuella kommentarer. Bara så du vet.


Jag hann hem!
Jag hann hem innan telefontiden hos Ikanobanken tog slut. För jag ville ju så gärna kommunicera med banken. Tala om för banken att jag har fått ett taskigt brev ur informationssynpunkt från dem.

Ett taskigt brev från Ikanobanken.


Kvart i fem ringde jag.
Efter sjuhundrafyrtioelva knapptryck hamnade jag i nån sorts telefonkö. Jag fick veta att jag kunde bli uppringd efteråt av en kundundersökare, men tyvärr har jag inte blivit det. Jag som har många synpunkter och som är en sån åsiktsmaskin, enligt somliga… *smackar hårt med tungan i gommen*

I örat vrålade gräslig väntemusik. Jag fick sätta på telefonens högtalare och lägga telefonen långt bort från mig, för jag kunde inte hålla den mot örat medan jag väntade – då hade jag fått en hörselskada. Det informerade jag också den mänskliga rösten som svarade efter några minuter.

Jag frågade vad som menades med brevet. Hur kan banken avsluta mitt konto när plastkortet är giltigt till och med december månad 2013? Jag fick veta att kortets giltighetstid inte är avgörande, att det inte bestämmer kontots vara eller inte vara. Det handlar om hur aktiv – eller inaktiv, som i mitt fall – man är. Så kontot kunde alltså avslutas för att jag inte varit tillräckligt aktiv, det vill säga har inte handlat på kredit på IKEA på ett tag. (Nä, tacka f*n för det, krediträntan är ju så hög…)

Det är faktiskt så att banker kan avsluta konton som de bedömer vara inaktiva. Det kan ju vara värt att begrunda ifall det nu råkar vara så att man har en slant undanstoppad på ett konto nånstans. Ett konto som man inte är så aktiv med. Vem vet, en dag kanske banken har avslutat det. Förskräckligt att det kan gå till så, men ett faktum.

Jag vill trots detta ha kvar mitt IKEA Handla-kort, som det gällde i det här fallet (jag ser inte detta som nåt konto, fast det gör Ikanobanken). Men se det får jag inte - jag får ett nytt kort! Miljövänligt? Nej, inte särskilt. Knäppt? Jaa, för mitt nuvarande kort är ju giltigt till och med december 2013, som sagt.

Det är säkert så att det är jag som är blåst. Så må det vara, man ska målgruppsanpassa sin kundinformation. Och Ikanobanken hade ju inte ens uppgett korrekta öppettider i sidfoten, så… (Detta påpekade jag förstås också! Jobbig typ jag är!)

Efter detta telefonerande var jag helt slut. Trots detta ställde jag mig vid spisen och lagade mat – och maten var inte ens trasig…

Färsk fylld pasta med tomatsås.


Men pastan kokade över
och såsen brände nästan fast. Nej, nån matlagare av rang är jag inte – trots alla matlagningskunniga kvinnor i min närhet (mamma, mammakusinen B, Fästmön, Storasyster…) Maten gick i vart fall att äta. Och jag överlevde och avrundande kvällen med läsning av Till offer åt Molok, min bok på gång! Jag vill helst inte göra annat än läsa denna Åsa Larssons senaste deckare!!! Hur ska jag hinna läsa alla böcker i min olästa-hylla? Snälla Gud, ge mig lite mer tid!


Livet är kort. 

Read Full Post »

När jag var barn, på stenåldern alltså, fanns också en farbror som hette Lasse Holmqvist. Han var inte bara känd för att han hade tvåfärgat hår. Han hade även en bra TV-serie som hette Här är ditt liv! På senare år kom en hemsk kvinna in i många tjockisars liv på TV och började rota i deras kylskåp, en sorts avart av Här är ditt liv – typ Här är ditt kylskåp. Detta har för övrigt en mig närstående vän också testat på sin blogg. Alla tre stora succéer.

Så vad ska jag då komma med som sticker ut och når fram i bruset? (Ja, jag är yrkesskadad.) Jo, jag driver det hela ett snäpp längre till Här är min kompost! 

Det började med att jag hittade ett suspekt kakpaket i ett skåp. Det var naturligtvis Fästmöns kakor för de var hälsosamma. Jag köper bara onyttiga kakor! De här kakorna hade nog dessvärre inte varit så hälsosamma att sätta i sig. Kolla datumstämpeln…

För den som ser lite glist kan jag upplysa att det står: ”30 12 2010″…


Skrikande kastade jag kakorna i komposthinken
och bannade min Anna. Så förskräckligt! Sånt matsvinn! Och snacka om att kasta pengar i sjön för hälsosamma kakor är skitdyra. Genast kontrade Anna med

DU, vi kanske skulle gå igenom dina kryddburkar. Jag hittade flera där med innehåll som har antikvärde…

Ibland slår det tillbaka direkt på en… Men nu ville jag visa just min komposthink i stället för alla gamla kryddor och kakor och vad jag nu kan tänkas ha i mina skåp. Varsågod!

Min kompost.


I min komposthink
syns kakorna, förstås, men också äggskal (ja vi åt ägg till frukost idag), kaffesump och ett och annat skrumpet blomblad. Men vad har du i DIN kompost??? Skriv en rad och berätta!

Ursäkta om jag är tramsig, men jag har varit seriös sen jag kom hem efter att ha skjutsat Anna till jobbet. Jag har skrivit och skickat iväg fyra (4) jobbansökningar och däremellan har jag telefonerat med mamma. Inte konstigt att jag känner mig trött och flamsig, eller hur?

Det får bli en tur till Tokerian för inköp av lördagsgodis till kvällens musikshow på TV. Från mitt hörn av världen blir det livebloggning, förstås! Häng på om du känner dig ensam och inte har nån att kommentera med. Eller bara för att du vill. Efter shoppingturen tänker jag softa på ballen*. Eller kanske ska jag gå ut med komposten till sophuset innan kakorna går ut med hinken… :oops:


*softa på ballen = slappa på balkongen

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, online, digitalt, sociala medier...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 286 andra följare