Inför Eurovision Song Contest 2013… Del 2

Ett inlägg i vilket Tofflan raljerar en del. Så tål du inte det kanske det är bäst att du slutar läsa typ NU.

I kväll var det dags för den andra delen av Inför Eurovision Song Contest, årets presentation av de låtar som deltar i semifinaler och final. Niklas Strömstedt, stackaren, blev alldeles nertystad av de två kvinnorna i studion, bisittaren Malin Roos och gästen Shirley Clamp. Maj gadd så de två damerna kacklade! Niklas blev tystare och tystare allt eftersom programmet fortskred.

Shirley Clamp gästade Niklas Strömstedt och Malin Roos i den andra delen av Inför Eurovision Song Contest 2013.

Eftersom Fästmön arbetade till klockan 21 såg vi programmet ungefär en timme senare än det gick.

Den här gången tyckte jag att det var bättre låtar. Det fanns både ballader och fartiga låtar och ingen låt var riktigt usel. Framträdandena däremot lämnade en del att önska, liksom koreografi, klädsel och frisyrer, till exempel.

Vitryssland inledde med en rätt OK låt, men med en massa pyjamasbyxor som sprang omkring på scenen.

Moldavien… jorå. För all del. Ganska OK.

Irland… Tja, det hade varit intressant att se artisten, men det var så mycket annat som fladdrade omkring i videon.

Cyperns tjej tyckte jag inledde med orden

Jag är så ensam.

tyckte jag. Shirley Clamp tyckte att hon sjöng nånting

in i vassen

Annars var den rätt OK.

Belgiens låt var också rätt OK, men jag tycker att killen borde överväga att införskaffa silvertejp.

Serbien skickar Draculas tre döttrar varav en dotter har svårt att hålla tuttarna innanför kläderna.

Lettlands band får mig att tänka på Gary Glitter. Lika dåliga var de också.

San Marino skickar samma tjej som förra året, men i år sjunger hon inte om Facebook. Låten var betydligt bättre.

Makedoniens bidrag består av två artister som sjunger var sin låt. Samtidigt. Förskräckligt!

Azerbajdzjans låt var hyfsat OK, men även här borde sångaren överväga silvertejpsbehandling. Och en danskurs.

Trion i studion tyckte att Irlands låt var bäst. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Men bättre låtar var det, som sagt än förra gången.

Livet är kort.

Read Full Post »

Slappt språk

Jorå, jag hittade en (1) intressant artikel i dagens lokalblaska. Artikeln är signerad Lisa Irenius, snart den enda på tidningen som jag tycker kan skriva – dels hitta intressanta ämnen, dels formulera sig väl. Ärligt talat undrar jag hur länge hon blir kvar på blaskan. En vacker dag kommer nån och NAPPAR henne till ett betydligt mer spännande uppdrag. Tror jag, dårå.

Lisa Irenius artikel bär titeln Slappt språk blir självmål och finns – hör och häpna! – redan utlagd på nätet. Det är bra, det, får då kan du egentligen sluta läsa det här blogginlägget och läsa Lisas artikel i stället.

Här läses böcker! Detta är en bild från mitt eget hem.

I artikeln kopplar Lisa Irenius samman de fakta att det skrivs sämre, det läses färre böcker och det hatas mer på nätet. Och så berättar hon om tidningens ambition att korrläsa och ändra i läsarkommentarer – för ett antal år sen. Det låter inte klokt i mina öron och det är skönt att veta att journalisterna på lokalblaskan ägnar sig åt annat. Men de borde ägna en liten stund åt att korra sina egna alster, tycker jag. För dessa journalister är ju att anse som proffs, medan vi bloggare och läsare blott är amatörer.

Hur som helst, Lisa Irenius undrar om inte innehåll och vår förmåga att formulera oss hänger ihop. Hon refererar till de mindre rumsrena tillmälen en viss annan kulturredaktör har fått (förskräckligt, enligt min uppfattning, men denna redaktör är inte ensam om att få såna ord kastade på sig). Och så funderar hon över det här inte helt enkla fenomenet att kommunicera…

[...] Men jag undrar om inte allt hänger ihop. Om vi inte kan kommunicera ordentligt och väl formulera våra åsikter sjunker ofrånkomligen nivån på samtalet. I språket är form och innehåll intimt förenade. Se bara de utbredda särskrivningarna. Kan en patient med ryggont ha fullt förtroende för en ”sjuk gymnast”? [...] 

Roligt i sammanhanget att hon tar upp just särskrivningar, som jag tycker är ett av de större språkliga irritationsmomenten i dagens texter generellt sett. En del skräckexempel visar jag upp i denna, modesta (!) blogg. Jag undrar varför just detta med särskrivningar har blivit så stort och tänker att det KAN ha att göra med influenser från framför allt engelskan och amerikanskan, där man oftare än i svenskan särskriver ord. Så det behöver inte enbart handla om att vi läser för lite böcker. Eller så har det att göra med att vi läser för lite böcker PÅ SVENSKA..?

Vidare tar hon upp synen på bokläsandet. Att det i vissa kretsar rynkas på näsan åt bättre litteratur. Eller är det inte tvärtom?

[...] Att läsa ”finlitteratur” kan rentav avfärdas som elitism. Men jag skulle vilja påstå att det är precis tvärtom. Det är elitistiskt att inte ha ambitionen att var och en – oavsett bakgrund – ska ha tillgång till kvalitativ kultur. Alla i samhället bör ges möjligheten att ta del av avancerade resonemang, uttrycka sig väl och få tillgång till det offentliga samtalet. Det handlar om att kunna delta till fullo i demokratin och dess diskussioner, ja även på nätet. [...]

Tänkvärt som fan, om jag får uttrycka mig på lätt svenska. Men jag skulle också vilja lägga till en sak som jag tycker glöms bort lite. Att kunna formulera sig grundläggande väl i skrift handlar visst om att stava rätt, att hantera grammatiken korrekt etc och utan input blir det ingen bra output. Ett steg längre går man när man har greppet om språket och därmed kan softa lite och göra det… slappt… Bara för att man kan. Man behärskar det. Som på den här bloggen, till exempel, där jag väljer att skriva ganska nära talspråket. Nu är detta inte skryt, jag behärskar inte svenska språket till fullo och jag hävdar inte att jag är ett proffs på språket. Jag är blott en bloggare, som så många andra… En del avlönas till och med av såväl lokalblaska som andra medier.

Men för att överhuvudtaget kunna softa till språket måste man ju ha tillgång till just det Lisa Irenius påpekar: kvalitativ kultur. Har du inte språket kan det bli riktigt jävla illa – du kan inte delta på rätt sätt i demokratin.

Livet är kort. 

Read Full Post »

Det snurrar utanför…

Jepp, världen snurrar och vi med den. Då kan man inte sitta i sin lilla glasbur (jag har glasväggar och dito dörr i mina båda kontor på jobbet, så det är mig själv jag åsyftar är det bäst att tillägga så Nån inte tar åt sig) utan att följa med. Och härmed inbjuder jag dig att följa med mig ut på en sväng bland våra medier. Frivilligt, förstås.

• Fler personalminskningar till våren. Framtiden ser allt annat än ljus ut. Nästan vart fjärde svenskt företag aviserar personalminskningar redan i vår. Förskräckligt både för dem som blir av med jobben och för dem som blir kvar – och som kanske tvingas jobba ännu mer…
• Tågkvinnans åtal kanske hävs. Såväl media som tågoperatör, SL och folk i allmänhet tycktes redan i förväg ha bestämt sig för att den kvinnliga städaren hade snott tåget på Saltsjöbanan och körde in i huset. Nu backar en del, bland annat på grund av viss teknisk bevisning. Och det är väl en jävla tur! Hur tänker folk som dömer nån i förväg? Är vi inte oskyldiga tills vi är dömda? Städaren har för övrigt inte ens kunnat höras, hon har varit för sjuk. Visst, hon kan vara skyldig, men… För övrigt tycker jag att tågoperatörer med flera borde fokusera på tåg som inte går igång – med eller utan städhjälp…
• Nästa bror Obama gör politisk karriär. Den här gången handlar det om Malik Obama, halvbror till Barack, som ska kandidera i ett guvernörsval i Kenya i vår. Malik säger sig vara inspirerad av Barack.
• Två av 100 kvinnor luktar inte. Detta visar en undersökning som har gjorts i Storbritannien. De luktfria kvinnorna har en speciell gen som gör att de inte luktar svett. Och syftet med denna undersökning var..?
• Anställd outsourcade arbetsuppgifter. Eh… ja… man tror inte att det är sant, men… En amerikansk mjukvaruutvecklare lät kinesiska konsulter utföra hans arbetsuppgifter. I stället surfade han på nätet. Mannen, som jobbade mycket hemifrån, tjänade hundratusentals dollar om året. Kineserna fick 50 000 dollar per år. Affärsidé..? 
• Miljöpartiet vill öppna möten där man pratar om vård. Ha ha ha, vem vill gå på dem? Inte ens de förtroendevalda, för till och med ersättarna skickar ju ersättare ibland. Och hur ska gemene man kunna gå på såna möten, när de flesta jobbar på vardagarna? Hur många vanliga dödliga besöker till exempel fullmäktige, vars sammanträden är öppna för allmänheten? Typ två – varav en vanligen är påverkad av nånting. (Har sett det själv.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Storbedrifter på Stormarknaden

Ibland finns det skäl som tvingar en till Stormarknaden. Idag var en sån dag. Jag undrade i mitt stilla sinne hur det skulle gå. Vi var ju liksom inte ensamma där, noterade vi redan på parkeringen. Men med Fästmön vid sidan går det mesta helt galant!

Vi tog en stridsvagn varuvagn som jag hängde på som nåt mellanting mellan rollator och gåbord och sen stegade vi in i Helvetet Gränby centrum. Första målet var Systemet. Jag skickade in Anna och parkerade mig på en sittplats utanför kassorna. Anna kom ut med tre fina flaskor vitt vin, varav en är till nyår, resten till andra tillfällen.

På ICA Kvantum sen var det riktigt förskräckligt – precis som vanligt. Först tabbade jag mig med att scanna in papperspåsar i stället för plastpåsar. Och eftersom jag stod i vägen för folk när jag skulle radera kände jag blodtrycket och irritationen stiga. Inne i affären var det särskilt en karl som tyckte att jag  var ett riktigt jävla hinder i hans väg, för han ryckte flera gånger i min vagn så jag höll på att trilla. Idiot! Ska jag behöva ha en skylt runt halsen där det står

Relativt nyopererad och orkeslös. Hanteras varsamt!

eller?!

Men jag överlevde och Anna också. Svimningen var emellertid nära för jag skulle ha ett namnsdagskort och trisslotter till lilla mamma. Dessa var tvungna att postas idag för att nå fram i tid.

På vägen ut hoppade Anna in på Burger King för att säga hej till far och son Olsson. Jag stod utanför och kunde konstatera att Jerry är rätt bra på teckenspråk – med lite hjälp av anteckningsfunktionen på iPhonen…

Så åkte vi hem. Anna bar det mesta och packade in allt medan jag hade fullt sjå att inte tuppa av. Men jag tuppade inte av, allt gick bra. Vi softade i vardagsrummet resten av eftermiddagen med Wordfeud och skumtomtar.

Somliga har ju myror i brallan även när vi ska softa.

Lite senare blev det pistagenötter och öl. Jag hade en halv påse nötter sparade sen tidigare. Tänk så bra allting smakar när man har sällskap!

Öl och pistagenötter är godast i sällskap med Anna, tycker jag.

Sen var vi två husmödrar som slet och drog i några rena lakan som skulle vikas för att få plats i min kista. Jajamens, jag tänker nämligen inte lägga mig själv i kistan än på ett tag, utan där hamnar mina lakan. Särskilt underlakan för dubbelsäng är ett helvete att vika bra när man bara har två rätt normallånga armar. Det var väldigt skönt att få hjälp.

Vikta lakan. Ja ja, jag fixade till dem bättre innan jag stoppade ner dem.

För en stund sen intog Anna min plats vid spisen för att steka kalkonfilé. Till det serverar huset potatisklyftor och hot béarnaisesås. Mitt bidrag till matlagningen var att öppna ett svindyrt, italienskt amaronevin. Ja för nu ska vi äta, dricka och må gott de här få, dyrbara dagarna vi har tillsammans.

Livet är kort.

Read Full Post »

Nån som vill jäklas?

Idag är jag verkligen seg. Därför bestämde jag mig för att sluta tidigare. Det gjorde jag också, nästan en hel timme tidigare.

SLÅR PÅ STORA TRUMMAN
OCH RITAR GIGANTISKA KORS I TAKET

Dagen innehöll emellertid några höjdpunkter. Det var främst två besök från institution 1, först av I, sen av B. Så roligt! Och strax före lunch (ja, jag fick lunch idag!) mötte jag H, C och B i entrén och när jag nästan skulle gå tillbaka efter lunch dök S upp. Men bäst av allt var nog Klaras app-tips som jag fnissar förtjust åt!

Idag har jag fått en del smått gjort, jag har laddat ner saker och jag har skickat efter saker. Och så har jag ju provfotat. Men bra mår jag inte. Därför blir det strax en raklång Toffla som lägger sig lite ovanpå bädden.

Lite kan jag inte hjälpa att undra om det är nån som vill jäklas med mig. I bilköerna hem sa det

SPLATT!

Först på framrutan…

Splatt nummer 1, fotat vid hemkomsten.

Tre sekunder senare sa det

SPLATT!

igen, denna gång på sidorutan…

Lite mera splatt på sidorutan.

Som grädde på moset klämde jag handen när jag skulle ta fram papper för att torka av skiten. Jaa, jag klämde mig så daaant* att blodvite uppstod (och vid åsynen av blod svimmar ju jag, som bekant…).

AJ!

Slutligen lyckades jag radera alla bilder jag tagit på Ajfånen, men som tur är finns de flesta av dem sparade på USB-sticka.

NU ska jag gå och lägga mig, medan tvättmaskinen jobbar och Ajfånen laddar.

*så daaant = östgötska och betyder ungefär ”förskräckligt” på rikssvenska

Livet är kort.

Read Full Post »

Tips till Ikanobanken och lagad mat

Ifall jag inte lever i morgon (tisdag), vill jag informera om att detta inlägg är tidsinställt, men jag kanske inte svarar på eventuella kommentarer. Bara så du vet.

Jag hann hem! Jag hann hem innan telefontiden hos Ikanobanken tog slut. För jag ville ju så gärna kommunicera med banken. Tala om för banken att jag har fått ett taskigt brev ur informationssynpunkt från dem.

Ett taskigt brev från Ikanobanken.

Kvart i fem ringde jag. Efter sjuhundrafyrtioelva knapptryck hamnade jag i nån sorts telefonkö. Jag fick veta att jag kunde bli uppringd efteråt av en kundundersökare, men tyvärr har jag inte blivit det. Jag som har så många synpunkter och som är en sån åsiktsmaskin, enligt somliga… *smackar hårt med tungan i gommen*

I örat vrålade gräslig väntemusik. Jag fick sätta på telefonens högtalare och lägga telefonen långt bort från mig, för jag kunde inte hålla den mot örat medan jag väntade – då hade jag fått en hörselskada. Det informerade jag också den mänskliga rösten som svarade efter några minuter.

Jag frågade vad som menades med brevet. Hur kan banken avsluta mitt konto när plastkortet är giltigt till och med december månad 2013? Jag fick veta att kortets giltighetstid inte är avgörande, att det inte bestämmer kontots vara eller inte vara. Det handlar om hur aktiv – eller inaktiv, som i mitt fall – man är. Så kontot kunde alltså avslutas för att jag inte varit tillräckligt aktiv, det vill säga har inte handlat på kredit på IKEA på ett tag. (Nä, tacka f*n för det, krediträntan är ju så hög…)

Det är faktiskt så att banker kan avsluta konton som de bedömer vara inaktiva. Det kan ju vara värt att begrunda ifall det nu råkar vara så att man har en slant undanstoppad på ett konto nånstans. Ett konto som man inte är så aktiv med. Vem vet, en dag kanske banken har avslutat det. Förskräckligt att det kan gå till så, men ett faktum.

Jag vill trots detta ha kvar mitt IKEA Handla-kort, som det gällde i det här fallet (jag ser inte detta som nåt konto, fast det gör Ikanobanken). Men se det får jag inte - jag får ett nytt kort! Miljövänligt? Nej, inte särskilt. Knäppt? Jaa, för mitt nuvarande kort är ju giltigt till och med december 2013, som sagt.

Det är säkert så att det är jag som är blåst. Så må det vara, man ska målgruppsanpassa sin kundinformation. Och Ikanobanken hade ju inte ens uppgett korrekta öppettider i sidfoten, så… (Detta påpekade jag förstås också! Jobbig typ jag är!)

Efter detta telefonerande var jag helt slut. Trots detta ställde jag mig vid spisen och lagade mat – och maten var inte ens trasig…

Färsk fylld pasta med tomatsås.

Men pastan kokade över och såsen brände nästan fast. Nej, nån matlagare av rang är jag inte – trots alla matlagningskunniga kvinnor i min närhet (mamma, mammakusinen B, Fästmön, Storasyster…) Maten gick i vart fall att äta. Och jag överlevde och avrundande kvällen med läsning av Till offer åt Molok, min bok på gång! Jag vill helst inte göra annat än läsa denna Åsa Larssons senaste deckare!!! Hur ska jag hinna läsa alla böcker i min olästa-hylla? Snälla Gud, ge mig lite mer tid!

Livet är kort. 

Read Full Post »

Här är ditt liv! Eh nej, din kyl… Eh nej, min kompost!

När jag var barn, på stenåldern alltså, fanns också en farbror som hette Lasse Holmqvist. Han var inte bara känd för att han hade tvåfärgat hår. Han hade även en bra TV-serie som hette Här är ditt liv! På senare år kom en hemsk kvinna in i många tjockisars liv på TV och började rota i deras kylskåp, en sorts avart av Här är ditt liv – typ Här är ditt kylskåp. Detta har för övrigt en mig närstående vän också testat på sin blogg. Alla tre stora succéer.

Så vad ska jag då komma med som sticker ut och når fram i bruset? (Ja, jag är yrkesskadad.) Jo, jag driver det hela ett snäpp längre till Här är min kompost! 

Det började med att jag hittade ett suspekt kakpaket i ett skåp. Det var naturligtvis Fästmöns kakor för de var hälsosamma. Jag köper bara onyttiga kakor! De här kakorna hade nog dessvärre inte varit så hälsosamma att sätta i sig. Kolla datumstämpeln…

För den som ser lite glist kan jag upplysa att det står: ”30 12 2010″…

Skrikande kastade jag kakorna i komposthinken och bannade min Anna. Så förskräckligt! Sånt matsvinn! Och snacka om att kasta pengar i sjön för hälsosamma kakor är skitdyra. Genast kontrade Anna med

DU, vi kanske skulle gå igenom dina kryddburkar. Jag hittade flera där med innehåll som har antikvärde…

Ibland slår det tillbaka direkt på en… Men nu ville jag visa just min komposthink i stället för alla gamla kryddor och kakor och vad jag nu kan tänkas ha i mina skåp. Varsågod!

Min kompost.

I min komposthink syns kakorna, förstås, men också äggskal (ja vi åt ägg till frukost idag), kaffesump och ett och annat skrumpet blomblad. Men vad har du i DIN kompost??? Skriv en rad och berätta!

Ursäkta om jag är tramsig, men jag har varit seriös sen jag kom hem efter att ha skjutsat Anna till jobbet. Jag har skrivit och skickat iväg fyra (4) jobbansökningar och däremellan har jag telefonerat med mamma. Inte konstigt att jag känner mig trött och flamsig, eller hur?

Det får bli en tur till Tokerian för inköp av lördagsgodis till kvällens musikshow på TV. Från mitt hörn av världen blir det livebloggning, förstås! Häng på om du känner dig ensam och inte har nån att kommentera med. Eller bara för att du vill. Efter shoppingturen tänker jag softa på ballen*. Eller kanske ska jag gå ut med komposten till sophuset innan kakorna går ut med hinken…

*softa på ballen = slappa på balkongen

Read Full Post »

Allt fler hemlösa

Jag skulle vilja skriva ett initierat och rakt på sak-formulerat inlägg om hemlösa i vårt land. Frågan är bara så oerhört full av känslor för mig att jag får svårt att förhålla mig neutral och saklig.

Idag läste jag en artikel i Dagens Nyheter som handlar om att antalet hemlösa i Sverige ökar . Det är bara förskräckligt att det ska vara så i dagens Sverige. Det är 2012, inte 1812.

Antalet hemlösa i vårt land beräknas idag vara 34 000. Det är som en mindre svensk kommun, till invånarantalet sett. För att få lite koll på de olika sorters hemlösa som existerar har Socialstyrelsen gjort en indelning i fyra grupper:

1. mest akut och sover ute eller på campingplatser, vandrarhem och härbärgen (cirka 4 500 personer)
2. de som bor på institutioner, till exempel personer som lämnar fängelse eller behandlingshem (cirka 5 600 personer)
3. sociala boendelösningar i kommunens regi (cirka 13 900 personer)
4. de (ej studenter) som har sökt hjälp hos kommunen men ändå tvingas bo hos släkt och vänner (cirka 6 800 personer)

Antalet som måste sova utomhus har faktiskt minskat de senaste åren. Men cirka 4 500 är ändå en hög siffra, tycker jag! Flest hemlösa finns det i våra tre största städer Stockholm, Göteborg och Malmö. De flesta hemlösa är utrikesfödda. En tredjedel av alla hemlösa har minderåriga barn.

Hemlöshet kan drabba vem som helst, när som helst. Det kan börja med att du blir av med jobbet och så småningom inte kan betala dina räkningar, däribland hyran. Då vräks du. Sen är hjulet i rullning. Det behöver inte vara svårare än så.

Det här är förfärliga, hemska siffror som talar för sig själva. Nu måste vi baske mig göra nåt!!!

Read Full Post »

Svårare för homosexuella att få jobb?

Jag vill inte tro det, men… En undersökning visar att det faktiskt är så att homosexuell diskrimineras när de söker jobb. Undersökningen är gjord av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) i Uppsala.

Resultaten av undersökningen visar att diskrimineringen är störst när homosexuella män söker typiskt manliga yrken och när lesbiska söker typiskt kvinnliga yrken – vad som nu menas med det. Hur som helst, undersökarna drar slutsatsen att diskrimineringen beror på att homosexuella

[...] faller utanför de traditionella könsrollerna [...]

Och arbetsgivarna vill hellre anställa nån som är lite mer… som vanligt, så att säga.

Jag blir lite tveksam till såna här undersökningar, men när jag läser hur man har gått tillväga känns det mycket trovärdigt: De som har gjort undersökningen sökte 4 000 jobb och använde samma personliga brev och CV. Det som skilde breven från varandra var personernas kön och deras beskrivning av sin sexuella läggning. Breven var från påhittade personer. Resultaten var tämligen tydliga: det var mycket färre homosexuella som fick positiva svar på sina ansökningar.

Maybe not always so great…

                                                                                                                                                             Varför skriver man då om sin sexuella läggning i en jobbansökan? Tja, de allra flesta av oss skriver ju inte om sex i en jobbansökan. Däremot skriver vi kanske några personliga rader om vårt privatliv, familj etc. Men uppenbarligen bör vi passa oss för att göra det och i stället framstå som gamla nuckor respektive träbockar. Att berätta att vi lever med nån av samma kön är uppenbarligen inte nåt framgångskoncept…

Intressant i sammanhanget är att åter nämna det samtal jag hade med en chef som sedermera blev av med sitt förra jobb för att han kränkt medarbetare (kvinnliga). Det var vårt allra första samtal och gjordes i samband med att chefen eventuellt skulle tillträda ett vikariat hos oss. Samtalet skulle vara ett rent jobbsamtal och det som skulle avhandlas var arbetsuppgifter, utbildning, kompetens, utbildningsbehov etc. Jag blev därför mycket förvånad när chefen tog upp min sexeulla läggning. Så här i efterhand borde jag ha varit klokare och protesterat och agerat. Ett jobbsamtal ska inte behandla min sexuella läggning. Notera att det alltså inte var jag som tog upp ämnet utan min blivande chef.

Jag tycker att det är förskräckligt om vi homosexuella diskrimineras när vi söker jobb. Jag vill inte tro det! Men med tanke på min breda kompetens och min långtidsarbetslöshet är jag benägen att ändra uppfattning. Tyvärr. För jag förstår inte vad min sexuella läggning har med min arbetsinsats och mitt kunnande att göra.

Read Full Post »

Dagen efter kvällen före – och ganska många glastankar

Dagen efter. Ja det är det. Det är dagen efter kvällen före. Men jag är INTE bakis. Det var verkligen länge sen jag hinkade i mig såna mängder att jag blev bakis. Det är faktiskt flera år sen! Och det är jag nöjd med mig själv för. Jag ser nämligen inte det roliga i att bli berusad, jag vill ha kontroll på vad jag säger och gör och hur jag går! Det var inte så att jag fattade ett beslut. Det bara blev så att jag dricker på ett annat sätt idag. För dricker gör jag! Igår delade Fästmön och jag en flaska Villa Puccini (2005; utmärkt årgång, tvärt emot vad andra tycker!). Det blev två små glas till maten och ett halvt efter. Mina egenmålade glas är nämligen ganska små – till skillnad från de vackra glas jag fick av mina så kallade arbetskamrater när jag fyllde 40.

Mina sex egenmålade vinglas.

                                                                                                                                                        Ett av 40-årsglasen rymmer ungefär en halv flaska. Då går det snabbt att dricka en flaska, kan jag meddela…

Svårt att få en bra och skarp bild, men här är ett av glasen jag fick när jag fyllde 40. Glasen är handmålade av en konstnär från Eskilstuna.

                                                                                                                                                          Jag började måla på främst glas efter min skilsmässa. Det var en tid när jag behövde göra nåt med mina händer. Nånting som skingrade alla jobbiga tankar. Att måla var nånting jag alltid drömt om att göra. Så här i efterhand, när jag ser resultaten, tycker jag att jag hade god självinsikt som slutade måla efter ungefär ett år. Men det blev några glas och det blev en lampfot, några lampskärmar, nån glasburk, nån kruka och en och annan korg.

Idag, när jag behöver ha nåt för händer och skingra tankar, sätter jag mig här vid datorn och bloggar. Det funkar bra och det är faktiskt ingen som tvingar nån till läsning av det jag skriver!

Anna började klockan åtta idag, så det blev lite sovmorgon. Men idag hade jag kunnat sova betydligt längre! Igår kväll fick jag nämligen fruktansvärt ont i magen. Jag trodde inte att jag skulle palla att liveblogga från Melodifestivalfinalen, men tack och lov släppte det nånstans mitt i programmet. Och naturligtvis tycker jag att fel låt vann. Jag hade velat se Danny Saucedo representera Sverige i Tyskland. Nu blir det en ung man som är mycket medveten om sitt utseende och som krossar glas för 200 000 kronor varje gång han kör sin låt, Eric Saade. Jag tycker att det är snudd på… Tänk om en arbetslös eller sjukskriven kunde få de där pengarna att leva på under ett år i stället! Ja, jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att det är rätt skamligt. Och inte är det säkert heller att Eric Saade får ta med sig sin glasbur till Tyskland, enligt Christer Björkman som intervjuades efter finalen.

Anna jobbar dubbla pass idag, så jag ska åka och hämta hem henne tre timmar mitt på dan. Till söndagsmiddag serverar jag troligen sparrissoppa. Hon har ännu inte fått besked om huruvida hon ska hem i kväll eller inte. Jag skjutsar förstås hem henne – oavsett om det blir idag eller i morgon, men tänkte sen återvända hem. Dels för att jag har ett inbokat möte i morgon klockan tio på stan, dels för att förbereda mig för intervjun på tisdag eftermiddag. Jag börjar bli nervös nu… Men alla gulliga referenter har hört av sig och peppar!

Nu blir det tidningsläsning. Jag bävar för bilderna från Japan, men tänker inte blunda. Rubrikerna skriker ut att tiotusentals människor befaras ha omkommit. Det är förskräckligt. Hemskt.

Read Full Post »