Drömmar och annat som kan gå i kras

Ett krasande inlägg.

---

 

Sökta jobbhögen fotad i fredags. Högen innehåller alla jobb jag har sökt 2014 och 2015.

Sen Fästmön kom hit har jag börjat drömma igen. Eller det handlar väl om att jag sover så bra att jag drömmer och att jag mår så mycket bättre rent generellt att jag minns vad jag har drömt när jag vaknar. Natten mellan fredag och lördag drömde jag rätt OK drömmar, natten till söndag drömde jag en sorglig dröm och natten till idag drömde jag en bra dröm om jobb.

Kanske var det denna dröm som gjorde att jag inte fick spel när jag i morse skulle fylla i a-kassekort för de senaste två veckorna. Idag var systemet extra segt och det tog mig mellan trekvart och en timme att logga in med e-legitimation, sätta 14 kryss, klicka sänd och spara. Men jag vet inte hur dagens jobbansökningar blev, för lite… upprörd var jag allt.

Vidare är jag aningen besviken på min handläggare på AF. Jag tycker nämligen att jag följer handlingsplanen men inte riktigt hon. Jag har väntat sen den 1 januari på att hon skulle ringa mig… Jobbsökarhögen växer, jag kämpar på. Och antalet nej har faktiskt sjunkit sen jag la om taktik lite. Samtidigt känner jag att jag tappar kompetens när jag varken får jobba med det jag kan eller får möjlighet att förkovra mig med utbildningar och kurser. Men idag hittade jag ett riktigt intressant jobb där jag skulle kunna få användning av såväl jobberfarenheter som privata erfarenheter – och mest av allt erfarenheter av att jobba tillsammans med människor som har funktionshinder.

Mitt Höganäskrus har bland annat förlorat ett öra. Det ska jag försöka limma idag.

Det är emellertid inte bara drömmar – och drömmar om ett meningsfullt, nytt jobb – som kan gå i kras. Igår kväll var jag så yvig vid matlagningen (lax i ugn) att jag lyckades sopa ner ett Höganäskrus från minsta bänken i köket. Kruset smackade till min glasdamejeanne med vinkorkar. Tack och lov höll damejeannen, men kruset blev både kantstött och av med ett öra. Jag ska försöka limma det lite idag. Det blir inte perfekt, eftersom många flisor försvann. Sämre kan det i alla fall inte bli. Men tänk om man kunde laga trasiga drömmar med superlim också…

Utanför mitt arbetsrumsfönster jobbar hantverkare på bakgården med att täcka för våra förrådsfönster från utsidan. Typiskt nog gick glödlampan i förrådet sönder häromdan och man ser nog inte ett skit därinne nu utan varken lite dagsljus från fönstret eller lampa. Lampan sitter i taket, längst in i min del av förrådet. För att byta glödlampa krävs en del… klättring. Jag muttrar lite över Somliga som inte alltid kommer ihåg att släcka efter sig.

Som en liten uppmuntran till mig själv skaffade jag ett Instagramkonto igår kväll. Jag fotar en hel del och alla bilder hamnar inte på bloggen eller Twitter. Det kan vara kul att visa upp dem och titta på bilder av andra som också gillar att fota. Tänkte jag, som bara fotar med min iPhonekamera. Inga spännande eller hemliga bilder alls, bara från min vardag. Den del som ännu inte har gått helt i kras.

Det snöar i Uppsala idag och jag ska skjutsa Anna till jobbet om ett tag. Vad ska DU göra???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och så blev det onsdag…

Ett inlägg om arbetsdag nummer tre.

Min tredje arbetsdag har nu passerat. Jag står fortfarande på benen. Och idag har jag fått ”jobba” – i alla fall lite grann. Det är mycket som Per ska hinna med att berätta om och lära ut innan han slutar. Dessutom pågår ju det sedvanliga arbetet för hans del, alltså uppdrag han måste slutföra. Per, som jag ju vet läser min blogg, kan få sola sig lite i glansen av mitt beröm – han är väldigt pedagogisk och lugn när han ska demonstrera. Och så är han rätt snäll när jag ställer dumma frågor…

Per har nog ätit många pepparkakor för han är snäll.

Rosten från höstens icke-jobb är inget som sitter permanent, tack och lov. Jag får bort det mesta genom att skrapa lite med min teoretiska nagel. Självkänslan och självförtroendet, däremot, tarvar en del arbete. Jag tror fortfarande att jag inte kan nånting, medan mitt förnuft – och mina fingrar när de löper över tangentbordet! – säger mig

Det kan jag visst, det!

Eftersom jag inte finns på Fejan kan jag inte jobba med arbetsplatsens Facebookkonto. Webbformulär i webbverktyget kan jag inte heller, men jag ska försöka förkovra mig. Trots min ålder är jag utvecklingsbar. Och sen när det gäller resten kan jag faktiskt en hel del – trots att jag inte själv tror det just nu. Det enda jag inte kan är ju verksamheten som sådan. Men det kommer med tiden.

Som lite bonus hängde jag med när Per skulle internutbilda två personer från en annan avdelning i webbverktyget. Då plockade jag upp en och annan intressant grej. Dessutom hittade jag en antik pryl på en av ”elevernas” kontor…

Antikvitet.

Det som ställer till lite praktiska problem är att man i externwebben och internwebben jobbar i olika versioner av webbverktyget. Inte helt logiskt, men extranätet ska ju fräschas upp, troligen under nästa år. Vidare har webbplatserna olika sätt att ladda upp bilder, vilket jag håller på att lära mig… Inte heller helt logiskt, och lite problematiskt när man är ny. Det gick åt många muggar kaffe idag för att hålla mig alert, kan jag meddela. Men det var skönt att få göra en del verkligt arbete idag.

Det gick åt ganska mycket kaffe idag.

Borrningarna i huset har fortsatt idag av och till. Ur den aspekten är arbetsmiljön inte särskilt optimal… I övrigt gillar jag min arbetsplats ur ergonomisk synpunkt. Det höj- och sänkbara bordet är mindre och behändigare än det på min förra arbetsplats. Datorn och jag kommer bra överens, fast skärmen är ju lite liten, förstås. Skrivbordsstolen är bekväm för ryggen. Möjligen skulle jag behöva en trådlös mus. Om jag nu ska önska nånting… Bäst av allt: arbetsplatsen går i snigga färgen tjockis-svart!

__________________________

I natt skuttade jag upp flera gånger på grund av kramp i benen. Jag klev därför ur sängen en halvtimme tidigare än vanligt. Hade intentionen att kanske hinna tanka, men det gjorde jag i kväll efter jobbet i stället. Jag rev i alla fall ur de lakan som tvättas nu i kväll. Känner mig som värsta tvättmedelsmissbrukaren. Det är väl vad de tror om mig på Tokerian, så ofta som jag köper tvättmedel…

Jag har redan märkt att jag inte har så mycket tid till hemmaprylar som jag har haft tidigare! Nu klagar jag inte, jag föredrar att jobba framför att gå utan arbete. Men just nu när vi närmar oss årets sista storhelger är det ganska mycket att fixa och tänka på.

Färdtjänsthandläggaren bemötte mamma bra och det var både mamma och jag glada för.

När jag pratade med mamma igår fick jag veta att hon har blivit beviljad riksfärdtjänst. Hon kommer till mig med taxi från dörr till dörr lördagen före jul och stannar till lördagen före trettonhelgen. Och det blir två veckor, inte tre, som Fästmön påpekade för mig häromdan. Men Anna vet ju att jag lider av sporadisk dyskalkyli, så… Mamma var för övrigt så glad över bemötandet hon fått av handläggaren av färdtjänsten och jag slängde faktiskt iväg ett mejl till kvinnan ifråga igår kväll. Har lite dåligt samvete eftersom jag klagade rätt mycket på dem i somras. Men då var det ju inte handläggaren som hade klantat sig utan kommunen ifråga som fattat beslut om att införa nya regler mitt i sommaren – när ingen fanns på plats att möta allmänhetens frågor, typ.

Tyvärr får jag klaga på lite annat. Det låg en faktura i min postbox på min förra tjänstemobil för en kommande abonnemangsperiod samt trafikavgift för oktober och november. Jag slutade liksom på det jobbet den 31 juli… Försökte ringa en före detta kollega, men h*n hade förstås gått för dan. Jag hoppas h*n svarar på mitt mejl i morgon och ringer upp!!!

Livet är kort.

Read Full Post »