Morgondialog med knäck i lurarna

Ett inlägg där Tofflan beskriver en dåraktig dialog som Fästmön och hon hade i morse.

Jag har gjort frukost med ägg, rostat bröd, kaffe, fil och blåbär från Djurö. Anna kommer ut från sovrummet, där hon har legat och skickat sms till mig. Hon säger:

Det luktar rödkål här!

Jag hör:

Det luktar rövhål här!

och svarar

Va? Rövhål? Här har jag ansträngt mig med frukost och det borde dofta kaffe… Vad menar du?

Det är väl åldern som tar ut sin rätt och jag får väl snart boka tid hos audiolog innan det blir värre missförstånd…

*Livet är kort. Och roligt ibland.

Read Full Post »

En doft (?) av curry, fötter och spa

Alltså ända sen vi var och Storhandlade igår kväll, jag och Fästmön, har jag känt hur en doft av curry har omgett mig. Jag trodde först det var curry från nån sås på kycklingburgaren jag åt, men den såsen är vit och innehåller inte en gnutta curry. Jag har tvättat och skrubbat högerhanden – för det är därifrån lukten kom, enligt min jättekran mitt väderkorn. Nu är det morgonen därpå – och jag stinker fortfarande curry. Jag har tvättat mig MÅNGA gånger sen igår kväll.

Boven i doft-lukt-stink-dramat!

Slutligen upptäckte jag en liten, liten fläck på ena ärmmudden till min jacka. Den måste jag ha fått när jag plockade åt mig en flaska med mangorajasås från varuhyllan! Så morgonen inleddes med liten paniktvätt i handfatet av stinky jacket… Jag ska tvätta den i kväll, men tills vidare får det duga. Fläcken är borta, fast det stinker fortfarande curry om jackärmen…

Noterade du hur jag gick från dofta via lukta
till stinka i de inledande raderna???

För den som inte har upptäckt det än kan jag berätta att det är fredag idag. Jag har bara en intervju inbokad idag, klockan 14. Resten av dan ska jag fortsätta jobba med våra sidor på intranätet. Jag gjorde några smärre justeringar tidigt i morse. Det var också en del mejl att besvara i inboxen, många av dem rörde intranätet. Det är kul och spännande att folk är så engagerade här!!! Inte som på ett visst annat ställe i mitt förra arbetsliv där intranät sågs som nåt tråkigt, onödigt och svårt. För övrigt telefonerade jag igår med en vän som fortfarande jobbar inom organisationen. Där verkar vara sig likt. And I will say no more but… organisationen sliter ut dem som vill åstadkomma nåt och behåller surdegarna i brist på kompetens. För de som kan drar till andra ställen där de uppskattas. Jag kan inte se det på annat sätt.

En trevlig lunch blev det med kollegan L på fakulteten igår också! Jag är så glad för L:s skull att det blir en utbytestripp till the UK i sommar! Kanske ska skicka med min fina ring som en maskot?

Titta så fin!!!

Ikväll ska jag ha spa-kväll. Först blir det dusch och hårtvätt. Sen ska jag fixa med mina fötter som blir ganska trötta av att jag står och jobbar hela dagarna. Fotmassagebadet, som jag köpte precis innan Katastrofen inträffade, har länge stått oanvänt. Det var så ironiskt, jag köpte det för att jag var trött i fötterna på grund av jobbet… Fyra dar senare hade jag inget jobb längre. Idag rör sig Odjuret  fritt, har tagits tillbaka i nåd/på nåder..? Allt tycks vara glömt, ingen ser nåt. Själv försöker jag glömma och gå vidare, men sen jag mötte dess kalla blick häromdan har jag känt ett stort obehag. Den som har gjort fel får gå fri, medan den/de oskyldig(a) straffas… Mitt obehag är så enormt att jag nästan blir rädd för mig själva och mina starka känslor. Det som skiljer mig och Odjuret åt är att jag faktiskt har en del självinsikt (även om alla inte tror det). Jag förstår inte hur man kan möta människor, såväl i privatlivet som i arbetslivet, och se dem i ögonen och säga

Mitt samvete är rent!

när man har både horn och bockfot…

Read Full Post »

Yes, yes, YES!!!

Vi har varit på en liten utflykt, Tofflan och jag, hennes jobbväska. Vi var inbjudna till ett fem våningar högt nybyggt hus en bit utanför stan. Lite tidigt kom vi, så Tofflan blev bjuden på kaffe av en snäll ”tant”.

Jag satte mig på en limegrön stol. Tofflan tog förstås fram kameran, men färgerna blev aningen off på bilden.

Tofflan kunder förstås inte sitta still utan lufsade runt och tittade. Med sin mobilkamera i högsta hugg, den numera INTE tejpade (batteri och bakstycke är bytta med bättre fungerande och hela såna!). Först fotade hon en bil av nåt slag.

Bil och bil, vet jag inte, men ett litet fordon var det.

Sen traskade hon runt och hittade en intressant motor. Fram med kameran igen!

En motor.

Det var ett väldigt spännande ställe! Högt i tak, mycket glas och mycket ljus. Och flera tjejer som Tofflan pratade engelska med. Jag höll tyst, jag är ju bara jobbväska, jag…

Tofflan var en hel halvtimme tidig, så det fanns gott om tid att titta på en intressant utställning i flera glasmontrar. Det var modeller av lantbruksmaskiner, modeller som tillverkats redan på 1700-talet, visade det sig! Tänk att nån hade varit så rädd om dem att de var i nästan intakt skick!

Jag hörde ett förtjust

Oh!!!

och såg Tofflan trixa med kameran igen och säga nåt om

Östergyllen, förstås!

Naturligtvis var det för att hembygden fanns representerad!

Plog, årder, harv och vält vet jag vad det är, men en sladd med två säten, vad kan det vara???

Det var inte så lätt att fånga de fina utställningsföremålen på bild, för hur man än stod blev det motljus…

Spännande och välgjorda små modeller från 1700-talet. Förlaga är östgötska lantbruksmaskiner.

Men sen fick Tofflan sällskap av en ”tant” som heter Maria och efter en stund gick de in till en ”farbror” som heter Per-Anders för att prata jobb. Jag hamnade under Tofflans dunjacka – hmmmmpfffffffffffff…

Det slutade i alla fall med att Tofflan tog i hand och tackade och sen tog hon mig över axeln och så åkte vi hissen ner. Tofflan visslade och var på ett strålande humör, för det visade sig att hon hade fått jobb… Visserligen ingen fast anställning, men under tre månader ska hon arbeta på ET (!) och bland annat ta fram en kommunikationsplan med mera.

På vägen hem stannade vi vid två affärer, men jag fick ligga kvar i bagageutrymmet och frysa. Den där jädra Tofflan, tro inte att hon är omtänksam mot sin jobbväska, inte! På ett ställe köpte hon en present till sig själv, men jag fick inget, minsann.

Body Butter – kan det va nåt det? Jaa, detta doftar i alla fall gott på förra kollegan ”Lisbeth”, men hur det doftar på Tofflan återstår att känna…

Tofflan var livsfarlig under bilfärden, för resten. Innan vi åkte från det trevliga stället skrev hon ett sms till Fästmön och till två före detta kollegor. Alla svarade och Tofflan försökte också svara när hon körde bil. Det var OTROLIGT dumt gjort! En vän fick ett sms när vi hade stannat, alltid något! Och den kloka Anna telefonerade först när vi hade landat hemma.

Det var med glädje Tofflan skrev några mejl, varav ett till Arbetsförmedlingen och gulliga handläggaren M. I morgon tror jag hon ska ringa till sitt fack Dimsyn. När vi kom hem låg det ett fönsterkuvert från Dimsyn i postboxen och jag såg nog att Tofflan fick magknip. Men det var inget farligt innehåll, tack och lov!

I kväll fortsätter firandet, fast då får ju inte jag följa med. Tofflan blev ju utbjuden på middag av L. Jag förstår nog att det blir roligt, för Clark Kent* får inte heller följa med, så jag gissar att det ska drickas vin och sånt. Själv stannar jag hemma på stolen i hallen. Men jag är faktiskt också i skrivande stund en väldigt lycklig jobbväska – för jag behöver ju inte ställas undan. Inte på ett tag, i alla fall…

TACK alla inblandade i detta och TACK alla som har hållit tummarna!!!

*Clark Kent = Tofflans lille bilman

Read Full Post »

Biblioteken försvinner!

Vi svenskar lånar allt färre böcker. Och det innebär att våra bibliotek försvinner. Statistik från KB visar att vart femte bibliotek har försvunnit de senaste 15 åren.

En bild från mitt hemmabibliotek.

 

Bibliotekslagen säger att varje kommun ska ha ett folkbibliotek. Men det är filialerna som försvinner. Och skälet är som sagt att vi lånar för lite. Om trenden fortsätter lär vart tredje bibliotek försvinna till år 2020.

Det enda som ökar är intresset för att låna e-böcker. Men e-böcker är dyra för biblioteken. De måste nämligen betala 20 pix till förlaget varje gång de lånar ut en e-bok. Detta förstår jag inte riktigt. Nån sorts STIM-peng fast för böcker???

Som exempel ges en viss fotbollsspelares bok (en bok som jag personligen är ointresserad av att läsa). Pappersupplagan har lånats ut 250 gånger i Stockholm, medan e-boken har lånats ut ungefär 1 600 gånger…

Personligen går jag aldrig på biblioteket och lånar böcker. Jag sökte jobb där i våras, men min examen med litteraturvetenskap som huvudämne i kombination med mina erfarenheter som kommunikatör räckte inte (det var ett informatörsvikariat kombinerat med en biblioteksassistenttjänst).  Då fick jag ju liksom ännu mindre lust att gå dit och låna, långsint som jag är. Och ärligt talat är jag en sån som helst vill äga en bok, där har jag svårt att göra avkall. Är det nåt jag skulle unna mig även när tiderna blir riktigt hårda, så är det varken mat eller kläder utan böcker. Och de ska vara av papper. Jag vill känna och dofta!

Hur gör du??? Lånar du böcker på biblioteket???

Read Full Post »

Toff.. nej, Tomten har redan varit här!

I natt hörde jag minsann att det prasslade utanför sovrumsdörren. Och tänk, det var Toffel-Mamman Tomten!!! Tomten lämnade en julstrumpa med julklappar till den snart 50-åriga Tofflan.

En strumpa med fina paket! 

                                                                                                                                                                 Oj oj, nu måste jag slita upp dem! Det första var liiitet och innehöll ett datumblock. Det andra doftade… kanel? Hmm… te? Nej, två tvålar varav en lavendel och en kanel! Jag älskar kanel!

Ytterligare ett väldoftande paket. Härligt, det var glöggtryffel i strut från Åre chokladfabrik!

Slutligen ett ganska lätt paket, en liten ask… Med två trisslotter!!!

Härligt! Vilken snäll Tomte! Nu kan jag se vilken dag det är, tvätta mig, äta choklad och kanske skrapa hem en rejäl vinst så jag slipper a-kassehelvetet!!!

Tack snälla Tomten!!!

Väldofter och välsmaker låg i julstrumpan i år!

                                                                                                                                                            Den här julstrumpan, för resten… Den har hängt med i typ 45 år nu. Jag fick den som barn av min farfar som var av engelsk härkomst på mödernet. Och varje julaftons morgon – för att försvenska det hela – har jag sen jag var fem år, fått den här strumpan med paket! (Utom det år jag bodde i England, förstås!)

Nu vill jag önska er alla läsare – utom stalkern, DLF* och såna, förstås (skaffa er egna liv eller ägna er åtminstone åt era egna, trista bloggar!) - en riktigt god jul!!!

                                                                                                                                                                *DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig person på min förra arbetsplats. Av somliga på min nya arbetsplats kallad Fantasilönen (nej, min Christmas spirit räcker inte till att vara snäll mot DLF!)

Read Full Post »

Tofflan’s cookalong no. 14: Såsande och tre plattor över

När Fästmön jobbar passar Tofflan på att dansa i köket mellan grytorna. Men det är minsann ingen glädjedans, det är en sedvanlig cookalong – dock utan matlagningsöl. Detta till trots lovar jag dig att dagens rätt blev allt annat än torr…

Jag tinade ett paket kycklingfärs som låg i frysen och som jag köpt på extrapris. Plockade fram ett paket Knorrs Lasagne – med alla tillbehör (utom kött och mjölk och riven ost). Suveränt!

Knorrs Lasagne innehåller, förutom plattor som syns på bilden, även en påse såsmix.

                                                                                                                                                             Började med att bryna kycklingfärsen. Lögn! Det gjorde jag inte alls, jag började med att sätta ugnen på 200 grader! Öppnade balledörren* men eftersom puckona några närboende grillade med grillen sedvanligt placerad så den ska ryka in i mitt vardagsrum, fick jag stänga. (Synd att puckona de närboende inte grillade X, Y och Z som uppenbarligen älskar att smälla i sin j***a ytterdörr! Lär man sig inte nåt i skolan, nu för tiden??? Läste och bloggade igår om en gubbe som blev vräkt för att han skrattade om nätterna, men smällande i ytterdörrar hundra gånger om dan så hela inredningen vibrerar en kvart efteråt är inte lika roligt så det är nog ingen orsak till vräkning. Jag menar ingen skrattar, ingen kan bli vräkt.)

Sen i med såsmixen när färsen är klar, tre deciliter mjölk och sex deciliter vatten. Puttra några minuter.

Väldigt såsigt, det här. Ska det verkligen vara så? Så brukar det inte se ut när Anna gör lasagne…

                                                                                                                                                                 Kanske räknade jag fel när jag öste i mjölk och vatten, men det stod tre deciliter respektive sex.

Mjölk och vatten – finns i de flesta hem.

                                                                                                                                                            Fram med en ugnsfast form som jag smorde med nåt flottigt, typ flytande margarin. Sen dags att lägga ihop lasagnen! Man börjar med sås, varvar med plattor och slutar med sås.

Tofflan di Sleva.

                                                                                                                                                           Och så på med plattorna. Men vänta nu… Hur kan det bli plattor över???

Har de räknat fel på Knorr? Tre plattor blev över…

                                                                                                                                                                Fast nu gjorde jag det igen! Ljög! Det ska vara riven ost överst, på såsen, liksom. Ingen ordning på mig idag, måste bero på den saknade matlagningsölen!..

Riven ost från Linköööping, döh, fanns i frysen!

                                                                                                                                                                Och så in med lasagnen mitt i den skitiga ugnen i 30 – 35 minuter. När lasagnen är klar ska den stå på eftervärme i fem minuter.

Lasagnen är på plats i mitten av ugnen.

                                                                                                                                                                    Till matlagningskonstens negativa sidor hör vissa skador, som denna rätt typiska brännskada å ringfinger.

Brännskador hör till.

                                                                                                                                                              Ja, bränd Toffla luktar illa. Nu ska vi se hur bränd lasagne smakar…

Färdig, bränd lasagne doftar i alla fall gott…

                                                                                                                                                               Men hur smakar den..?

Jorå, Den Brännskadades middag blev OK. Lite dålig kryddning bara, men med paprikakrydda och cayennepeppar som kompletteringskryddor på tallriken blev det faktiskt rätt gott. Notera att jag inte fuskar med grönsakerna…

                                                                                                                                                              En helt OK middag, alltså, även när jag svänger till den. Men kryddningen hade kunnat varit bättre och ett glas öl till hade suttit fint.

Lite bra att varmvattnet börjar komma tillbaka. Kvart i sju var det inte hett i kranen, men varmt. Alltid något…

                                                                                                                                                   *balledörren = balkongdörren

Read Full Post »

Sju års lycka!

Idag är det sju års lycka för mig! Jag har nämligen varit rökfri alla dessa år. Att sluta röka är bland det bästa jag har gjort.

Även om jag inte exakt idag minns så mycket från sju år tillbaka i tiden, har jag alltid med mig ett minne av att det faktiskt aldrig var svårt att sluta. Innan dess hade jag gjort ett ordentligt försök att sluta under 1990-talet. Misslyckandet var hårt då. Jag klarade ungefär två och ett halvt dygn innan jag tog till ciggen igen.

Det bästa med att ha gett upp rökningen är frihetskänslan. Jag är inte längre fast i en last som är dålig för mig. Det är så skönt! Men det finns nackdelar också. Jag har lagt på mig rejält med extrakilon och när man har kommit upp i min ålder är det svårt att göra sig av med sånt.

Fördelar är emellertid i majoritet! Jag sparar pengar, jag mår bättre, jag har fått bättre lukt- och smaksinne, jag själv luktar/doftar bättre – för jag stinker ju inte rök. Mitt hem och mina prylar luktar inte heller rök längre.

Rök luktar illa.

                                                                                                                                                                   För mig var det en nära anhörigs sista svåra år och kampen för att andas som gav mig de första tankarna på att sluta med skiten. Den ångesten… När sen min mamma lyckades sluta efter att ha rökt i 50 år, tänkte jag att jag nog också borde klara det – jag hade ju bara rökt i knappt 30 år.

Mamma slutade röka ungefär ett år före mig. Idag är vi fortfarande rökfria. Mamma är tyvärr fast med sin nikotininhalator, men jag vägrade ta till nåt annat hjälpmedel än en medicin som jag åt under en och en halv månad. Och när jag klarade av att sluta på det viset fick jag samtidigt bevisat för mig själv att jag har ett jävlar anamma att ta fram under tuffa perioder. Detta har jag, som bekant, haft nytta av även under senare år.

De sista sju åren av mitt liv har delvis varit hårda, men de har också varit år av lycka. Jag klarade av att bryta ett beroende – och jag är fortfarande fri. Därmed inte sagt att jag inte kan trilla dit i morg0n igen, om det vill sig illa. Men det är inte nån svår kamp längre. Det är bara frihet…

I mitt inlägg från Sluta-röka-dagen förra året kan du läsa om vinsterna med att sluta röka, vad som händer med din kropp och din hälsa.

Read Full Post »

Skogsgröna tankar

Dagen idag är som skogen. Bara det att skogen har så många färger att man kan säga att flera färger är skogens. Hängeru me? Jag har valt grönt. Skogsgrönt.

Mörka träd i skogen skrämmer mig inte tillnärmelsevis som människor i stan gör!

                                                                                                                                                            I skogen kan jag gå och dofta på naturen och se mig omkring på alla vackra träd. Och känna på barr, gräs och bark. Eller skratta åt finurliga ekorrar som hoppar från gren till gren. Ibland möter jag människor med hundar i skogen. Men just hundmänniskorna är oftast inte farliga. De skrämmer mig inte alls som stadsmänniskorna som ger mig stora skälvan! De kan verkligen vara… skrämmande. Det var ytterst nära katastrofläge igår och ändå höll jag mig i utkanten.

Ibland känner jag mig som ett dött träd bland allt det levande.

                                                                                                                                                        Vissa dar känns det som om livet pågår där ute och jag sitter här inne och betraktar det, utan att delta. Och om jag nån gång deltar i livet utanför är jag som ett dött träd bland allt det levande. Nej, jag vill inte vara här längre. Det känns som om jag faller.

Jag faller.

                                                                                                                                                                    Nu grejar jag frukost under tiden jag skriver – ja, jag är ju tjej och det sägs att vi kan göra två saker samtidigt. Fast det är inte riktigt min starka sida. Då får man hitta på lösningar så att det funkar – smart, va?! Idag tänkte jag att Fästmön och jag ska provsmaka marmeladerna jag fick i julklapp! Sen ska hon iväg och jobba i eftermiddag fram till klockan 20. Då blir det fredagsmys. Med chilibågar.

Read Full Post »

Inte mycket nytt under solen (vilken sol?..)

Mitten av veckan och inte är det mycket nytt under solen. Solen, för resten, den lyser med sin frånvaro. Det har till och med gått ut varningar om snö. Inget här än så länge, tack och lov! Jag börjar ångra att jag satte min servicetid inklusive hjulbyte på bilen så sent som den 29 november…

Fästmön börjar klockan 13 idag så det blev sovmorgon. Jag kom på det först sent igår kväll. Tänk om jag hade purrat henne tidigt… Nu behövdes ingen purrning för det skötte de boende i huset om så bra. Dörrar som smällde, telefonsamtal med megafon och så, det bästa av allt, lite musik på högsta volym. Anna sa att det var en Robyn-låt, men det spelar ingen roll. Jag blir skitsur. Det har jag emellertid inget för, så det är bara att inse att SOMLIGA som bor i där här huset inte kan stava till – eller snarare förstå betydelsen av ordet

HÄNSYN…

Himlen är grå, det är regn i luften och det blåser. Björken utanför har fått ett alldeles gult lövverk. Ljuset är kasst idag, så det blir ingen promenad med mobilkameran i eftermiddag. Det var för övrigt nån som tyckte att jag skulle anmäla mig till lokalblaskans höstbildtävling. Priset är bara så otroligt trist – en framkallning av digitalbilder – och så har jag inte lust att fota barn eller hundar – det är nämligen den typen av bilder som alltid vinner.

På jobbfonten lite nytt. Hittade ett spännande och intressant jobb igår kväll som jag vet att jag skulle klara med bravur och dessutom skulle tycka vara roligt och givande. Knåpade ihop en ansökan som jag mejlade in tillsammans med mitt CV. Men ärligt talat börjar jag blir rätt luttrad nu. Det är ett stort motstånd att övervinna innan jag sätter mig ner och skriver ansökningar. Det känns bara så meningslöst.

Denna fråga återstår emellertid: Är det nån som känner till företaget Bloggpengar.net???

Meningslöst känns det också att sy ihop bokprojektet. Boken är mer än halvfärdig, men jag har tappat såväl gnista som… ork? Förmåga? När jag jobbade som mest intensivt med den fyllde den en renande och tömmande funktion. Idag känns den mera som nåt passé.

I eftermiddag tänker jag stå framför TV:n och stryka medan jag glor på en film på DVD:n. Har massor inspelat där. Sen borde jag läsa ut min bok, men den är så jobbig. Kunde kanske ha valt en bok med en annan scen än en avdelning på ett mentalsjukhus. Inte särskilt uppiggande läsning, om man säger så.

Anna såg Tant skutta iväg förut och ibland känns det som om hon, det vill säga Tant, är bättre än jag på att ge sig ut. Det känns som om jag vill dra mig in i min kokong och stanna där tills min stora, starka pappa kommer och knackar på och säger:

Allt är som vanligt igen! Du kan komma ut nu.

Men allt blir aldrig nånsin som vanligt igen.

Duschad och ren i håret kan jag åtminstone erkänna att jag doftar gott. Ännu bättre blir det med ett tandborstsvarv. Benet är betydligt bättre idag och jag har inte ens smörjt det. Alltid något…

Read Full Post »