Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dammsuga’

Ett självpeppande inlägg.


 

Mörka moln

Inte riktigt sommar de senaste dagarna.

Det har inte riktigt varit sommar de senaste dagarna. Igår började många jobba igen efter sina semestrar. Och här sitter jag, fullt kapabel och relativt frisk och gör… allt för att inte tappa nån sug.  Fästmön tillhör sen igår de arbetandes skara. Genom att hon är hos mig just nu är det lättare för mig att hålla ihop mig själv och tillvaron. Struktur, liksom. Dessutom skärper jag mig lite extra för att inte tappa nån sug när Anna är här.

Ingen förstår nog riktigt hur det är – om man inte själv har varit i samma läge. Det känns som om en del aldrig uppskattar den grundtrygghet de faktiskt har. Det gjorde inte jag heller – tills katastrofen kom. Att bara fixa en inkomst är inte alltid så lätt. När tillvaron också just nu omfattar att stångas med a-kassan blir man lätt trött. Det tar på krafterna och energin, sånt jag borde lägga på det väsentliga, nämligen att söka jobb.

I morse klev jag upp 20 minuter över sex. Jag hade lovat att skjutsa Anna till jobbet. Det gör jag så gärna, det är inget Anna ber mig om utan jag erbjuder mig. Det ger mig nånting att göra en stund och det gör att jag känner mig behövd. Och så får jag visa min omtanke om nån som jag älskar. Jag har också lovat att skjutsa Anna till en kurs i eftermiddag. Den ligger på ett lite avsides ställe och på andra sidan stan från hennes jobb sett. Inte är det några problem, jag måste ändå ut och handla.

På seneftermiddagen får jag besök av A som har lovat passera här på vägen hem från jobbet med en bok jag ska få låna. Det är uppföljaren till En man som heter Ove av Fredrik BackmanUppföljaren, Min mormor hälsar och säger förlåt, har visst inte fått lika bra kritik som Ove-boken, men jag lyssnar inte på sånt utan läser själv och bildar mig en egen uppfattning.

I kväll blir det en tur ut till Förorten. Anna behöver hämta nåt. Även Förorten och ställena där ute ligger lite avsides – åtminstone sommartid, tycker det lokala bussbolaget (det är väl fortfarande sommartidtabell hos UL, tror jag, och vissa bussar går bara en gång i timmen).

Att göra-lista

Min aktuella att-göra-lista.

Och jag då? Vad gör jag för mig själv idag? Tja, jag har damm-sugit efter intressanta lediga tjänster att söka och inte hittat nån enda idag – hittills. Jag har ju redan sökt de flesta intressanta jobb som finns ute just nu. Det handlar om 70 sökta jobb. I juli. Jag tycker att det inte är särskilt få. Dessutom är det ju lite väntans tider för mig – på flera sätt. Spänningen är snudd på… olidlig.

För att inte tappa sugen har jag för övrigt en att-göra-lista som ligger i köket. Den har emellertid fått väldigt många bockar nu, så jag måste nog skriva rent den för att få bättre överblick och kanske komplettera med nåt. Rent allmänt börjar det redan kännas tradigt att gå och dra. Jag borde ta tag i skrivandet, om inte annat, men jag har en plan för det om saker och ting går i lås. Trots allt är en tredjedel inte så pjåkigt att ha fått till trots gungande tillvaro. (<== jag peppar mig själv).

Men den här dagen har nyss börjat. Jag har skjutsat Anna till jobbet, jag har bäddat, perkolerat kaffe och tryckt i linserna. Dags att ta en dusch och spola av sig känslan av tappad sug.

Och Robin Williams hittades död i natt, svensk tid. Det är synd. Jag gillade en del av hans prestationer, särskilt i filmer som Garp och hans värld, Good morning, Vietnam, Döda poeters sällskap, Uppvaknanden, Fisher King och Välkommen mrs Doubtfire. Tro det eller ej, men jag gillade Robin Williams redan som Mork i Mork & Mindy på TV… Men kändisskapet har ett högt pris. Det sägs att Robin Williams var missbrukare och att han tog sitt eget liv. Fruktansvärt tragiskt, om det är sant. Oavsett dödsorsak, säger jag:

Na-noo, na-noo

Det betyder ungefär

Sov gott, Robin Williams!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett porträtterande inlägg.


 

Buddha

Ungefär så här såg jag ut. Fast till skillnad mot Buddha på bilden hade jag BH.

Nu har jag gett mina grannar nåt riktigt kul att skratta åt ända fram till midsommar nästa år: jag har städat. Det är väl inte så kul i sig. Det roliga ligger i min städmundering. Jag har gått omkring i några timmar som en gigantisk Buddha – fast med svart bikiniöverdel – framförandes min snabeldrake*. Tänkte att jag skulle bjucka dem på nåt som de kan gotta sig åt och så. Eller också ligger de och kaskadspyr. För en Tofflisk Buddha i svart bikiniöverdel dragandes en snabeldrake är ingen vacker syn. Den är inte vacker nånstans. Och nej. Till och med jag har gränser. Det blir ingen bild på spektaklet. Det blir en bild på en annan Buddha. En BH-lös sådan.

Medan jag gick där och drog draken över mina repiga golv funderade jag över det här med porträtt. Jag älskar att fota – roliga saker, kul skyltar, felstavningar, vackra blommor, häftiga träd och så vidare. Jag avskyr att fota människor. När det gäller att ta porträttbilder är jag urusel. Det är möjligen så att jag en halv gång lyckats fånga nåns rätta jag. Därför är jag riktigt avundsjuk på Elisabeth Ohlson Wallin. Hon kan ta porträtt, hon! Jag slukade hennes senaste fotobok med hull och hår. Och gapade av beundran.

Rekrytering till höskolan

Sånt här kan jag fota bra…


Det finns porträttbilder 
som jag tycker att jag har lyckats med. Bland annat har jag en favoritbild på Fästmön som jag älskar. Men Anna själv avskyr den bilden, tyvärr. Så jag får nog fortsätta att gå omkring och vara avundsjuk på Elisabeth Ohlson Wallin och såna däringa proffsporträtterare. Och fota mina gamla fina och häfiga blommor och träd.

När det gäller porträtt är jag för övrigt helt klart bättre på att skriva dito. Alla människor har nämligen en historia. Kanske gör jag ditt porträtt nån gång – i ord..?


*snabeldrake = dammsugare

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lördags-inlägg.


 

förstoringsglas

Kanske dyker det upp nåt spektakulärt.

Lördag är det idag, ifall du inte visste det. Helg. Min vana trogen vaknade jag… nej, inte klockan sju utan två minuter över sex. Då låg jag och tänkte ut det här inlägget. Sen vände jag på mig och gjorde nåt ovanligt: jag somnade om. När man är arbetslös är man aldrig ledig ju, så jag fick fruktansvärt dåligt samvete när jag vaknade nästa gång och såg att klockan var halv nio… Men lördagar och söndagar söker jag inga jobb – om det inte dyker upp nåt spektakulärt, förstås! Ett par dar behöver även jag vara ledig.

Fast, som sagt, man är aldrig ledig som arbetssökande. Man dras med en ständig oro, en ständig press att hitta sin försörjning och slippa besvära såväl a-kassa som Arbetsförmedling. Tro mig, du vill inte ha nåt med nån av dessa instanser att göra om du inte måste. Bliwa, försäkringsbolaget som sköter inkomstförsäkringe,n är däremot en riktig pärla! Man tycker ju att det borde vara lite grann tvärtom – de myndigheter som ska ”hjälpa” människor borde vara ”snälla” och visa empati – eller åtminstone respekt. Det bolag, som betalar ut den extra slanten, den som gör att man – under en begränsad tid – klarar sig på a-kassa, det bolaget borde vara ifrågasättande. Men därifrån har jag bara mött vänlighet. Som nu sist när jag hade bloggat om arbetsgivarintyget. Då hörde en vänlig dam av sig via e-post och skrev att hon hade läst att jag hade det tufft och att det helt klart räckte med en kopia på arbetsgivarintyget. Empati och respekt i en och samma skepnad!

Nej, idag söker jag inga jobb. Det vill säga jag skriver inga ansökningar. Däremot letar jag lediga jobb-annonser på nätet. Sen bokmärker jag dem och sätter igång att söka när det är vardag. På så vis missar jag inget och jag kommer igång snabbare på måndagen. Men självklart kollar jag sista ansökningsdatum – om det finns ett sånt i annonsen! – så att en annons inte får ligga för länge och ansökningstiden går ut…

Igår hade jag fyra annonser som låg och väntade. Jag satt och skrev ansökningar här på morgonen medan mamma sov och det var tyst. Men två av annonserna hade plockats bort sen jag sparade dem i torsdags kväll, så det blev bara två ansökningar. Inte riktigt måluppfyllelse den dan, tyvärr. Då får jag kompensera och söka ett extra jobb nån annan dag. I onsdags, till exempel, sökte jag sex jobb eftersom jag visste att jag inte skulle ha tid att sitta och skriva när jag kom fram till mamma.

Clark Kent utanför mamma

Jag kan se Clark Kent utanför mamma genom balkongdörren.

Medan mamma sussar ett tag passar jag alltså på att dammsuga lediga-jobb-delen av cyberspace. Idag blir det inga längre utflykter, men vi ska förstås handla mat och fylla på lite allmänna lager här. Det blir en tur till ICA Maxi och närliggande affärer. En blomma till mammas ballebord* ska vi också försöka fixa. Vi såg inget just som gick att handla igår.

Det sägs att det ska bli sämre väder idag. Än så länge är det soligt och varmt, men det blåser, precis som igår. Inte gör det mig nåt. Vinden svalkar ljuvligt. Sill och potatis ska vi äta i kväll. Vi har kunnat äta middag två kvällar i rad på mammas balle**, vi får se hur det blir i afton. Nåt sportevenemang på TV är det visst också i kväll som mamma vill se. Då får jag sitta lite mer ostörd vid datorn, kanske till och med hänga över min spännande bok på gång.

fåtölj

Min favoritfåtölj hos mamma. Här på en gammal bild från huset.

Jag sover på en madrass på golvet och det är räddningen för min rygg här, tror jag. Det blir ju en del lyft eftersom mamma inte kan lyfta alls och det känns i såväl rygg som axlar. Sen sitter jag inte heller världsbäst när jag skriver, utan nedhasad i ”min” fåtölj hos mamma, farfars underbara öronlappsfåtölj, tillverkad till hans 40-årsdag. Fåtöljen är alltså… 74 år gammal. Och underbar!

 
 
 
 
 


*mammas ballebord = mammas balkongbord

**mammas balle = mammas balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ganska flexibelt och lite ensamt inlägg.


 

Glass och bär

En försmak av sommaren bjöd Fästmön på igår kväll på ballen.*

Det verkar bli en varm dag idag. Det betyder att det är snudd på olidligt dålig luft i rummet där jag arbetar. Jag hoppas att detta togs upp på skydds-ronden, som gick när jag var sjuk. Men jag är inte helt säker på det. Förresten måste man vara väldigt flexibel på min arbetsplats. Jag sitter längst in i hörnet och får klämma mig förbi tre kollegor för att komma till min plats. Då gäller det att inte få nåt skrivbordshörn i magen, riva ner nåt med väskan eller snava på nån kabel. Det ligger kablar överallt på golvet här. Har har snavat en gång, men lyckades göra ett svanhopp. Det var innan ryggen började bråka. Det enda som hände var att jag nästan ryckte ut nätsladden för en kollega.

Nätsladd, ja…  I morse fungerade inte det trådlösa nätverket hemma, men jag hann förstås inte ringa om det. Jag startade om mobilen och jag startade om routern, men inget hjälpte. Sökte på Bredbandsbolagets driftstörningar på nätet, men hittade ingen info. Tyvärr hann jag inte ringa innan vi stack iväg för att arbeta lite. Hoppas att den röda displayen är ersatt med grönt ljus när jag kommer hem. Utan åtkomst till Internet hemma är jag emellertid inte. Jag har även en fast lina i väggen och den har – ta i trä! – bara krånglat en enda gång under alla år (minst tio!) jag har haft den. Vis av erfarenhet vet jag ju att tekniken kan krångla, så jag kör med både livrem och hängslen. Ett tag till. Snart har jag ju inte råd med det.

På jobbet fick det bli väldigt flexibelt nästan bums. Chefen lyser med sin frånvaro, vi har sjukdom och barnpassning och stackars han-som-fick-tjänsten fick ge sig iväg hals över huvud med ett råd till en akut och stor ”övning”. Själv fick jag mejl om tre (3) saker som helst ska ut typ NU (läs: igår) på intranätet. Bara det att jag redan hade två tidsinställda nyheter i morse. (Den här bloggtexten påbörjade jag i hemma och morse. Det här stycket skrev jag i stället för att fika.) Trycket är högt, kan man säga…

I kväll blir jag ensam hemma. Anna åker en sväng till Himlen och stannar kvar där i natt för att vara mamma på heltid. Jag är så nöjd att jag klarade av strykhögen igår kväll, men dessvärre har jag städningen kvar. Anna visade på ett fruktansvärt spår i dammet på sovrumsgolvet. Jag skämdes rejält. Men jag har inte haft tid eller ork. I kväll ska jag försöka torka av mina våtutrymmen i alla fall. Dammning och dammsugning sparar jag till helgen. Anna bjöd på en försmak av sommaren igår i alla fall. Jag tog det som en belöning för att jag förintade strykhögen. En stund på balkongen, i kvällssolen, med glass och bär i skålen och min älskade i femstegsstolen bredvid… Det var gott. Livet är gott ibland – även om min dag igår var usel.

Det blir extra ensamt i afton eftersom jag inte heller har sällskap av När livet vänder. Jag får väl läsa min artikel om Anja Kontor i stället ;-) Vidare går andra delen av Maria Wern: Drömmen förde dig vilse. Då går en timme till. Om jag kan hålla mig vaken så länge. Jag känner mig trött och sliten och ser fram emot en semesterdag på fredag. Fast samtidigt är jag förstås orolig eftersom Clark Kent** ska på sin årliga kontroll. Maj gadd, det finns inget läskigare än att besiktiga sin bil!


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt trött inlägg.


 

Vilken märklig dag det här har varit! Den har varit… innehållsrik.  Inte nödvändigtvis tung. Men jag är skönt trött. Nöjt trött.

Ostkant

En ganska slut ostbit.

Svängde in till Tokerian efter jobbet för att köpa yoghurt åt Fästmön, mjölk åt mig och Bregott havssalt åt oss båda. Idag stank det vitlök i hela affären samtidigt som det i förbutiken snickrades på en postdisk. En post! Vi ska kunna få hämta och skicka paket där. Kalasbra ju eftersom det är fem minuters promenadväg. Vitlöksdoften var inte fullt lika kalasbra. Den satt kvar i näsan när jag kom hem, ända tills jag rostade ett par mackor och försökte hyvla några bitar av en ganska slut ost.

Men innan det skulle ätas rostade mackor och ganska slut ost hade jag bestämt mig för att dammsuga bilen och torka av vinylytorna. Det var lagom väder för det och perfekt att hålla till på min parkeringsplats – bilarna på ömse sidor (ömse! ÖMSE! Jag skrev ÖMSE! Är det nån som begriper det ordet?) var borta. Perfekt utrymme för en Toffelbak som sticker ut ur en bil.

Sen hade jag då en text att skriva. Även detta gjorde jag före kvällsmaten, de tre rostade mackorna med ostkant. Texten är nu skickad för fakta- och citatkoll till min första drömintervjuperson. På söndag klockan 18 kan du läsa en artikel här på bloggen om en riktigt spännande person! Och just som jag hade klickat på sänd ringde mamma. Och pratade, pratade, pratade. Om hantverkarna. De kommer visst i morgon och ska glo.

Ostkant

Definitivt slut ost.

Ostbit, ja… Jag var så trött att jag inte orkade öppna en ny ost. Men efter den tredje mackan var osten definitivt slut.

I morgon är det fredag. Jag har en lunchdejt med en bokperson. Till kvällen anländer Anna och då ska vi tugga på räkor och hälla i oss vitt vin. På lördag har jag en liten tanke om att jag kanske hinner fixa till lite på ballen* innan vi sticker in till stan för att gå på teaaaaaater. Jag menar se ljuvliga Sarah Dawn Finer & co i Cabaret. Som jag längtar…


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om bilar samt såväl läraktiga som missförstående människor. 


 

Clark Kent på Annas parkering

My #1!

Idag har jag kört en pigg flicka till jobbet. Det är hon på bilden i förra inlägget, Kia*. Det gick riktigt bra. Hon är kvick på att lyda min minsta vink, hon känns trygg och säker att föra fram och hon går på ännu mindre luft än Clark Kent**. Men ifall nån undrar är förstås Clark fortfarande nummer ett! Just nu får han emellertid stanna hemma och vila i garaget. Ändå tänker jag att det vore lite kul om bilar var människor. Kanske hade Clark och Kia kunnat bli ett par och jag Stålfarmor så småningom…

Jag har haft sån tur att jag får tid hos bildoktorn*** redan på onsdag. Och om jag infinner mig klockan sju på morgonen med Clark tar de in honom först och gör organtransplantationen**** medan jag väntar. På så vis behöver Kia bara åka med mig till jobbet i morgon också. I upphetsningen över detta insåg jag att jag glömde fråga en väsentlig sak: vad själva ingreppet inklusive delen kostar… Men det är smällar jag får ta. Bilen ska besiktigas den 23 maj och då måste den vara i toppskick.

rygg

Igår var den snudd på outhärdligt ond, ryggen.

Igår var det en riktig värkdag och att bilen pajade gjorde ju inte saken bättre. Jag åkte hem extra tidigt från Fästmön för att ta tablett och däcka, men av det blev intet förrän till kvällen. Dessutom blev jag tvungen att äta nåt också för att kunna ta tabletten. Magen värkte lite redan innan, antagligen av oro. Den blev inte bättre efter tabletten, men det blev inte outhärdligt. För igår var det ryggen som snudd på var outhärdligt ond. Jag värmde också min vetekudde och hade bakom ryggen i såväl TV-fåtölj som i sängen. Mitt i natten vaknade jag. Då hade tabletten antagligen slutat verka och blivit ersatt av värk. I morse kändes ryggen av. Men det var bara till att bita ihop och ge sig iväg. Jag skulle ju ha introduktion med ”min efterträdare”…

megafon

Kommunikation är svårt…

Det var en märklig känsla att introducera personen som fick tjänsten jag sökte. Men det är en väldigt trevlig person som har lätt för att fatta och som är lätt att jobba med. Till skillnad från… somliga. Jag vet inte vad det är, men idag känns det som om somliga bara missförstod mig – utom den nya personen… Det var nästan så jag undrade om det var med vilje.

Jag fick mitt eget anställningsavtal av chefen, så förutom att introducera jobbade jag med ett par av mina ”nya” uppgifter – intranätet och storskärmarna. Sen fick jag förstås greja lite med externwebben och sociala medier också. Men så blir det inte för alltid, för den nya personen ska ju ta över.

Rejält trött är jag i skrivande stund. Jag har nyss kommit hem och tagit rätt på en maskin tvätt som jag körde igår. Maskinen är igångsparkad på nytt. Det gäller att beta av. Mamma ska få ett samtal nu (vi telefonerade två gånger igår och hon är orolig för diverse), liksom vännen Rippe. Senare i kväll lär jag däcka framför Secrets & lies.

När bilen är fixad hoppas jag kunna fokusera lite mer på jobbsökeri. Och till helgen hoppas jag att jag orkar ställa ut balkongmöblerna och mattan samt tvätta och dammsuga bilen. Vi får se vad ryggen säger om detta… Men My Knight***** måste få sin armour shining så att han kan glänsa som den nummer ett han är för mig!..


*Kia = Rippes bilflicka

**Clark Kent = min lille bilman
***bildoktorn = bilverkstan
****organtransplantationen = utbyte av bildel
*****My Knight = Clark Kent (kärt barn har många namn, vet du väl!)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ganska nöjt inlägg.


 

Röda tulpaner i grus

Den enda bilden jag tog idag. Riktade kameran neråt. Zoomade.

Trots allt har jag fått en del gjort idag. Även om jag ofta fokuserar på det jag inte klarar av just nu. Men det är fruktansvärt irriterande att inte kunna öppna strump-lådan, plocka upp nåt man tappar på golvet, fota nära, köra bil längre än en mil, dammsuga skitig bil etc – bara för att man inte kan böja sig ner. Jävla rygg, på ren svenska!

Men det jag har kunnat göra idag är att bädda rent (tog hela dan), tvätta en maskin, kasta sopor, gå en lite längre promenad än till Tokerian, stryka fem t-shirtar (tog två timmar, av och till), läsa en bra bok, betalat två räkningar etc. Och det är faktiskt inte illa pinkat av en Tofflan med ett kvastskaft bakom ryggen, nedstucket i jeansen.

Får jag vara lite nöjd? Medan Fästmön kursar klart kan jag vila en stund till innan jag hämtar henne på centralen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

Jerry

jerryolsson.com

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier - teknik och säkerhet

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 289 andra följare