Kvällens vin

Ett njutningsfullt inlägg.

---

 
 

Amarone della Valpolicella 2010 blir det till kvällens ostar.

Det är lite för gott med goda viner… Men både jag och Fästmön är ganska måttliga, trots att det kanske verkar som om vi inte är det. För i kväll ska vi su… dricka vin IGEN. De tre ostarna jag skrev om tidigare, Cambozola finesse (med vitlök), Baby Bel (cheddar) och Lucifero (gorgonzolaost med chili), ska avnjutas med ett fylligt Amaronevin som jag just har grävt fram ur mitt vinskåp. Flaskan har nog legat där i minst ett par år, kanske tre, till och med. Den var riktigt dammig.

Nu vet jag att man egentligen inte ska ha nåt fylligt och tungt vin till feta ostar. Inte heller ska man servera röda druvor till. Men så gillar jag det och så blir det.

Ibland önskar jag att jag hade rödvinsintresserade kompisar att ha vinprovningar med. Jag tycker att det är kul med de vintips jag får här på bloggen. Ännu roligare skulle det vara om det fanns ett litet gäng som provar viner tillsammans. Det är förstås mysigt när det bara är Anna och jag som avnjuter ett gott vin, men det kommer ju inte in några dryckesförslag då.

Till dagens middag, rotmos och kycklingkorv, drack vi vatten (Anna) respektive mjölk (jag). Det är också två av livets bästa drycker.

Men nu vill jag förstås veta vad DU gillar för drycker och till vad för ätbart! Skriv gärna några tips i en kommentar!

PS Och här får du en del tips om du vill inreda med flaskor!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hushållsnära tjänster och oljud

Ett hushållsligt inlägg.

---

 

Hushållsnära oljud är hänsynslöst.

Den lediga fredagen försvann i ett nafs. Vi åt middag ganska sent. Vinflaskan i förra inlägget tömde vi helt. Maten var god. Ja, det hade varit en fin fredagskväll… om vi inte hade lidit av hushållsnära oljud.

Att det låter lite i ett flerfamiljshus en fredagskväll kan jag acceptera. Det är svårare att acceptera att det är oljud framåt småtimmarna. När vi kröp i säng vid ett på natten var det som mest livat. Vi lyckades somna, men Fästmön vaknade nån timme senare – av det hushållsnära oljudet.

Jag tycker att det är dålig stil. Ja, inte att vakna, utan att föra sånt oljud så att man väcker andra. Det är brist på hänsyn eller brist på god uppfostran. Oavsett, vi har en festlokal som ligger precis bredvid huset jag bor i. Den kan man hyra till ett otroligt lågt pris. Den är fullt utrustad med bord och stolar, porslin och köksredskap. Där finns spis, micro, kaffebryggare och diskmaskin sist jag tittade. På baksidan finns en stor, fin murad grill. Varför inte hålla till där om man ska ha många gäster sent? Det är hänsynslöst mot andra som bor i huset och som kanske ska upp och jobba dan därpå, trots att den dan är en lördag.

Och ja. Jag är fullt medveten om att min blogg läses av kreti och pleti, förutom såna som jag gillar. Men om man inte kan ta artiga tillsägelser och lyssnar på skvaller i stället får det bli så här. Förutom att jag har försökt prata med berörd vid tre (3) olika tillfällen har jag också kontaktat bostadsrättsföreningens styrelse. Jag har gjort det jag själv har kunnat alltså för att tala om att jag inte accepterar detta. Varför är det ändå jag som är skurken?

Den har blivit avnupen.

När det gäller det egna hushållet har jag hittills idag ägnat mig åt nära tjänster. Fast jag får så väldigt dåligt betalt av mig. Jag får liksom betala för att bo här. Hmpfff… Och så får jag arbeta. Idag har jag slitit lakanen ur sängen för att bädda rent. Nu tvättar min maskin. Vidare har jag tagit itu med en strykhög som bara har växt. Och nupit av ett och annat dött blomblad på pelargonen, så där som gamla tanter gör.

Vi har ätit frukost – jag fixade den, Anna tog disken. Den senare ska iväg och jobba i eftermiddag, men jag ska ordna lite mat innan dess. På dagens matsedel står det rotmos och kycklingkorv stekt i skivor samt kokta grönsaker. När Anna har kommit hem i kväll blir det var sitt glas vin, röda druvor, kex och goda ostar, Cambozola finesse (med vitlök), Baby Bel (cheddar) och Lucifero (gorgon-zolaost med chili). Eftersom jag vanligtvis handlar på Tokerian hade jag väldigt mycket orörda hushållspengar på ICA-kortet (jag har en automatisk överföring av en tusenlapp varje månad). Därför hade jag råd att köpa goda ostar igår så att vi kan lyxa lite i afton.

Nu ska jag bara PLOCKA UNDAN ett och annat som NÅGON har ”glömt” att lägga i tvättkorgen. Vem kan det vara, tro? Inte är det väl hon som alltid rättar till saker och ting..?

Smutsiga strumpor funna i kökssoffan. Dessvärre hittar de inte själva till tvättkorgen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan smakar på… Boxholmsostar

Ett inlägg om goda ostar.

För ett tag sen vann jag 150 kronor i presentkort på Boxholmsost hos vännen Klara. De tre presentkorten om 50 pix har legat olika länge i min plånbok, men nu har jag utnyttjat dem alla tre. Därför vill jag dela med mig av det mina smaklökar upplevde. Notera att Boxholmsost inte på något sätt har tvingat mig att blogga om deras ostar – jag gör det av egen fri vilja.

Först dock en språklektion: Box i Boxholmsost ska uttalas som box i boxas, inte som box i postbox. Noga är det, serru! För Boxholm ligger nämligen i Östergötland och där är det extra viktigt med uttalet.

Tre presentkort, tre ostar. Men faktum är att jag har provsmakat några till. Sen tidigare känner jag till och älskar Boxholmsosts gräddost. Den brukar min familj ha på jularna och den är så suveränt fet och god.

Vidare köpte Fästmön en ost på Distingsmarknaden förra månaden. Det var Boxholms Tellicherry pepparost, en ost som man knappt har släppt till affärerna än.

Men nu åter till de tre ostar jag köpte för mina presentkort: Borgmästarost, chiliost och Carolineost. Så här tyckte jag om dem:

Borgmästarosten är mellanlagrad. Lite för mesig, egentligen, för mina smaklökar. Men faktum är att Borgmästarosten är vädligt smakrik ändå. Jag tycker att smaken rentav är fyllig. Osten passar bra på alla sorters bröd – mjukt, hårt, vitt, grovt. Komplettera gärna med paprika. Och kanske ett salladsblad mellan smöret och osten? Lite persilja ovanpå?

Borgmästarosten får näst högsta Toffelbetyg!

Chiliosten förväntade jag mig ha ett visst mått av sting i sig. Grunden är en gräddost med ganska kort lagringstid. Och visst känner man chilin – men inte förrän i eftersmaken. Dessutom är jag inte jätteimponerad över styrkan. Jag tycker inte att det här är nån stark ost. Då är Tellicherry peppar-osten betydligt starkare. Hur som helst, chiliosten är god och mina smaklökar kanske har blivit avtrubbade efter alla heta rätter.

Chiliosten får också den näst högsta Toffelbetyg!

Carolineosten gick det tredje och sista presentkortet till. Även detta en gräddost, men en sådan som har lite längre lagringstid, det vill säga mellan sju och åtta månader. Och det här är verkligen en ost i min smak! Den är lagom fet och den är lagom stark. Jag åt den på brungräddat knäckebröd, ovanpå ett lager Bregott med havssalt. Men det var osten jag ville ha mer av. Jag ville bara ta en skiva till hela tiden osten stod på bordet.

Toffelbetyget blir topp!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vår dag

Ett inlägg om en sån där fin dag som behövs ibland.

Idag var det vår dag. Bara för oss. Nästan. Vi sov inte så värst länge, men tillräckligt. For ner på torgloppis mitt på dan. Massor att titta på, mycket folk och jättehett. (Ja, det var jobbigt och svårt, men jag klarade det.)

Vår vän Greken (och Fästmön) bjöd (vi fick sån jäkla stor rabatt så vi skämdes!) på finfin lunchfika – var sin underbart god ostfralla med grönt och till dessert var sin smarrig kaka. Jag tog en morotskaka, det lät nyttigt och bra.

Vi tittade på böcker på ett par ställen. Var sin bok fick följa med oss hem. Och nånting mer till en kommande födelsedag hamnade i en påse som Anna bar. I den affären såg jag en äkta häxa. Bara kvasten fattades. Hon var en av dem som behandlade mig som luft på en begravning för ganska precis två år sen. Jag har svårt att glömma sånt, det gjorde så ont.

Vi vilade fötterna och fann svalka vid floden. I struparna rann nåt vått, starkt, kallt och gott innan vi kämpade uppför backen till Il Forno Italiano. God mat, ett glas underbar ripasso, ljuvlig dessert.

Det går att stänga ute sånt som är jobbigt och svårt runt omkring. Om så bara för en dag. Tack, Anna älskling, för att du är den du är!

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Smaksensation 2: Björnbär och chili

Det HÄR var en helt ny bekantskap och en rejäl smaksensation. Kombinationen syrligt bär – stark frukt. Björnbär- och chilimarmelad. Inköpt i vintras. Bortglömd tills idag. Fast det är ju fortfarande vinter, förstås…

Lisas marmelad på björnbär och chili var en riktig smaksensation.

Rekommenderas! Varmt! Och varmt blir det. Eller nej. Hett. Hett i käften i eftersmaken. Gott.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ledig lördag

Idag är vi lediga. Samtidigt. Och vi är rätt friska – förutom min onda häl och Fästmöns onda axlar och nacke (plus den kroniska sjukdom hon har. Eh… är vi friska, egentligen..?) Hur som helst, rätt friska är vi. Vad ska vi fylla dan med då?

För det första vaknade vi till en urtrist dag. Det är visserligen varmare, bara fem minusgrader, men himlen är grå och det snöar lätt. Vart tog solen vägen som har hållit sig framme både torsdag och fredag? Borta!

Vi inledde med frukost där jag glömde sätta timern på Annas frukostägg. Fast hon gillar ju sina kokta ägg GRÖNA, så hon blev inte arg. Jag fick trycka i henne mat, hon var lite ovillig, men blodsockret var lågt och då ska man inte lita på Anna, bara tvinga henne att äta übersöt marmelad lemon curd och sånt.

Tidningsläsningen gick idag till så att jag läste först, medan Anna åt. Därpå insåg hon att hon inte såg ut genom sina fingerflottiga brillor, så dessa rengjordes. Då hade jag redan läst hela lokalblaskan. För det gick fort, som vanligt. Jag irriterade mig på att nån dels tycker att turkos är en färg, dels uttalar sig i blaskan om att den är favoritfärgen! Turkos är ingen jävla färg utan en nyans och dessutom en jävligt ful nyans!  BORT!

Va? Favoritfärg? Turkos är en nyans, en jävligt ful nyans.

När Anna hade putsat sina brillor hittade hon minsann såväl korrekturfel som syftningsfel. Jag missade allt, jag var väl så turkos-upprörd… Vi lägger inte ut alla här, men ett exempel är detta:

Visst kan man börja en mening med ”Men…” Men i det här fallet skulle det nog ha stått Man…

Ja, ja. Vi håller nu på att samla oss och diskutera vad vi ska göra med denna lediga lördag. Först stundar ett besök på Tokerian där vi ska inhandla lördagsgodis – fritt från bajsiga fingrar – mjölk, pålägg och några ingredienser till söndagsmiddagen. Söndagsmiddagen ska bli en torskrätt från Mathems-kassarna. Bara det att jag gav vissa ingredienser helt till Anna för hennes två rätter i stället för att, till exempel, dela på en parmesanost och en chilifrukt. Det kändes lite snålt.

Därpå tänker vi oss in till stan. Vi ska inte handla nånting mer än nån middagsmat till idag (i färdigt skick). Vi ska bara gå och glo. Kanske ta en fika hos min vän Greken på Storken.

Till kvällen tantar vi till oss och glor på sista avsnittet av Stjärnorna på Slottet, klockan 20 på SvT1. Lite senare är det en fransk-tysk film på SvT2, Jag har älskat dig så länge, som låter intressant. Järnladyn sparar vi kanske till i morgon. Eller nån annan dag/kväll.

I morgon fortsätter våra äventyr med att jag ska försöka få tag i ett tyg till min kökssoffa samt en rullgardin till sovrummet. Spännande värre! Men det viktiga är att vi får vara tillsammans, Anna och jag. Det är prio ett! Så idag blir det kanske inte några mängder av blogginlägg, till exempel. Jag är upptagen med att vara med min kära!

I’m busy today.

Vad händer hos dig idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Tisdagstofflande

Tog mig in till stan vid 15-tiden – så stolt för jag åkte buss, som jag HATAR, alldeles själv. Fästmön och Frida mötte upp vid Åhléns och eftersom de inte var färdiga med sin shoppingrunda fick jag hänga på i släp. Det var väl inte precis vad jag längtade efter, att skena i affärer en relativt varm dag, men det var ändå OK.

Vi skildes åt vid 17-tiden och Anna och jag traskade ner till Tzatziki. Vi kunde faktiskt sitta utomhus och äta, även om det blev lite kallt vid vattnet.

Kolla så grönt det är!

                                                                                                                                                             Efter alla heta provhyttslampor – jag var ju aldrig INNE i nån hytt, men strax utanför – satt det fint med en kall öl. Eller det blev faktiskt två för min del…

Älskar det ljusa, grekiska Alfa-ölet som smakar honung!..

                                                                                                                                                             Till förrätt tog vi stekt fetaost (Anna) respektive fetaoströra med paprika och chili (Tofflis). Min röra var suveränt god till brödet och ölen!

Gott och starkt och fräscht!

                                                                                                                                                          Anna fick knappt nåt med av ”bröna”, för jag var snabb på att roffa åt mig dem – så gott att ta upp röran med.

Lite bröd fick Anna bryta i alla fall.

                                                                                                                                           Huvudrätterna var inte så upphetsande, men Anna tog fläskfilé och jag kycklingfilé med klyftpotatis och tzatziki. Gissar att vi stinker som värsta vitlöksodlingarna just nu…

Jag såg nåt som glimmade till i floden. Det var en oöppnad ölburk som hade fastnat. Blev nästan sugen på att hoppa i och rädda den – bara för att.

En oöppnad öl fastkilad och omfluten av flodens virvlar…

                                                                                                                                                       Det var väldigt många poliser ute idag. Skälet var att det åter skulle demonstreras mot Israels beteende tidigt igår morse. Ljudvolymen steg och som alltid tycks jag dra till mig demonstrationer. Denna passerade på andra sidan floden, på Östra Ågatan.

Ett demonstrationståg – alltid nära Tofflan.

                                                                                                                                                             Man kan ju bara undra vad Israel tänkte med och HUR man tänkte när man agerade som man gjorde, på internationellt vatten… Jag blir rätt mörkrädd och funderar över om detta nu får än vidare konsekvenser.

Lite som tjuren Ferdinand kan jag sjunka in i en vacker blomma och få en stunds ro mitt i det turbulenta. Här en vacker pelargon.

Så rosa att självaste Fru Hatt skulle ha fått fnatt av glädje!

                                                                                                                                                           Vi har tur, vi, för just här är det varken krig, kulor som flyger i luften eller brist på mat. Jag undrar hur ofta vi tänker på att vi faktiskt lever lite i en skyddad verkstad…

Måltiden avslutades med en massa flams och sedvanlig yoghurt med valnötter och honung.

Gott och absolut inte en gnutta fett i detta, nehejdå!

                                                                                                                                             Avslutningsvis tackade vi mamma för maten för det var hon som betalade den!

Hemma igen efter en gräslig resa med fullpackad buss. Men jag överlevde även denna gång. Nu blir det troligen Anna Travis på DVD:n innan vi sussar så vi orkar storstäda i morgon.

Read Full Post »

Passion ingen höjdare…

Har just tagit sista tuggan av Marabous senast tillfälliga utgåva (limited edition), Passion. Det samlade intrycket är

sådär…

Mjölkchoklad med inslag av passionsfrukt och chili blev inte till nån höjdarblandning eller smaksensation i min mun. Den syrliga passionsfrukten tar över smaken helt och man känner knappt varken chili eller choklad.

Näää, Marabou, bättre kan ni! Jag tycker inte Passion är värd nästan 20 kronor.

Passionsfrukten tar över. Chokladen på 180 gram är inte värd sina drygt tjugo spänn!

Read Full Post »

Chili – gott, hett och nyttigt!

Läste just i en kvällsblaska att chili är väldigt nyttigt. Jag har alltid gillat chili, men ofta är ju det som är gott mindre nyttigt. Men med chili avviker detta från mönstret.

                                                                                                                                                      Se här bara:

• Chili gör bland annat att förbränningen ökar  – vilket i förlängningen torde göra mig smalare.
• Chili innehåller nyttigheter som C-vitamin, betakaroten, antioxidanter och flavonoider. Dessa stärker immunförsvaret och skyddar mot cancer och inflammationer.

Chili gott som faktiskt också är nyttigt!

                                                                                                                                                              

• Chili kan sänka blodtrycket eftersom det utvidgar kärlen och gör dem mer framkomliga.
• Chili skyddar magsäcken mot ämnen som fräter, till exempel mediciner och alkohol, eftersom chili stimulerar magsäcken till att skapa ett slem som skyddar mot de farliga ämnena.
• Chili tillför egentligen inte nån smak till maten, den gör bara maten starkare. Men den hjälper till att framhäva andra smaker i maten.

Och så ett tips! Om det blir för starkt med chili, drick INTE vatten. Mjölk, yoghurt eller alkohol neutraliserar styrkan i en maträtt. Själv brukar jag ta till vitt bröd eller ris, det funkar också!

Detta innebär, som en liten bonus, att chilibågar alltså borde vara väldigt nyttiga? Bäst jag trotsar snöyran och ger mig iväg och köper en påse! Så jag håller mig smal och frisk…

Riktigt gott, men riktigt nyttigt?.. Nja, jag vet inte…

Read Full Post »

Tofflan’s cookalong no. 9: Pippi i lerig tuppgryta

Det är VÄLDIGT länge sen Tofflan hade cookalong! Så nu tar vi igen det med ett riktigt långkok!

Börja med att nacka en höna. Eller köp en fryst kyckling och tina den. Jag brukar ta fram den på morgonen om jag ska tillaga den på kvällen.

Pippi på tining.

                                                                                                                                                           Rota sen fram din leriga gamla Röööööööömertopf, eller lergryta, som vi säger på svenska. Jag har en snygg en med en tupp på. Den ska vara väl använd och se lite halväcklig ut – för bästa smak, jag lovar! (Men för all del, diska ur den efteråt och låt den INTE mögla som Gnussan gjorde med sin! UFF!)

Röööööömertopf med tupf, nej tupp på.

                                                                                                                                                         Lägg grytan och dess tuppiga lock i kallt vatten i minst en halvtimma.

Grytan i kallt, kallt vatten i minst en halvtimma!

                                                                                                                                                      Under tiden kan du fixa till pippin, det vill säga krydda den med allsköns kryddor. Jag har en särskild skärbräda som jag bara använder till kycklingkött. Bara som ett tips-tips.

En särskild skärbräda med en tjur på använder jag enbart till kyckling. Kryddburkarna är från vänster berberi, piripiri, paprika, chili, cayenne, thai grön curry, vitlökspeppar, salt, svartpeppar och basilika.

                                                                                                                                                     Krydda kycklingen UTAN att fetta in den med nån olja eller nåt. Det behövs liksom inte. Men se till att krydda rejält så det blir smak. Lägg sen den kryddade pippin tillsammans med massor av vitlöksklyftor lite här och var och en stor, delad gul lök i den blöta lergrytan. Den som vill kan också hälla på svamp och en slatt rödvin.

Här ligger den kryddade pippin i grytan, redo att slängas in i den KALLA ugnen.

                                                                                                                                                            Ställ sen in grytan i KALL ugn. DETTA ÄR VIKTIGT! Ugnen ska vara KALL! Annars spricker nämligen grytan. Gallret ska stå strax under mitten. Sätt på hög värme, minst 225 grader. Sen sköter sig grytan helt själv inne i ugnen. Beräkna tillagningstiden till en timma/kilo.

Jag brukar under tiden slänga ihop en kall, het sås. Såsen kan man göra på yoghurt eller vad man nu har hemma. Idag blev det Onaka. Det går bra det med. Häll i några starka, goda kryddor, till exempel paprika, berberi och curry samt pressa ner ett par vitlöksklyftor och en skvätt tomatpuré. Rör om och låt skiten stå kallt tills det är dags att äta.

Kall, men het sås à la Toffla!

                                                                                                                                                      Sno ihop en grönsallad på det du har hemma, men att koka ris till maten, det gör nog bara den som har svårt att bli mätt. Detta är nämligen en mycket mäktig rätt och ris är onödigt!

Dagens sallad innehåller gurka, körsbärstomater, majs, svarta oliver, grön paprika och – sallad, oväntat nog. Över detta har jag ringlat extra virgin olivolja, rödvinsvinäger och italiensk salladskrydda. Notera att grönsaker har en egen skärbräda, grön, förstås, hemma hos mig!

                                                                                                                                                        Placera så din kära vid bordet, tänd några ljus, höll upp var sitt glas rött och säg:

Smaklig måltid!

Anna  ska till att äta ler-pippi, men ser lite tveksam ut. Står hon i banten? som de säger i en viss metropol. Man undrar, man undrar!

                                                                                                                                                            PS Glöm inte att TVÄTTA TVÄTTA TVÄTTA händerna! Du hanterar kyckling!!!!

Read Full Post »